Stöd Ukraina

Weles blogg

Torsdag 4 Oktober 2007

Camp

Camp

26.09.07 (Onsdag)

Mormor, skrivboken du gav mig ar snart slut. Jag skriver i den hela tiden. Nar man vaknar upp mitt i natten i ett kolsvart, kokhett rum pa en jarnsang utan madrass och med Majsans fotter i ansiktet - da kanns det bra att kunna skriva av sig lite av angesten.
Eller, jag vet inte om "angest" ar det ratta ordet, men nagonting snarlikt har jag kant de senaste 20 timmarna. Jag hann namligen knappt satta mig pa bussen som skulle fora mig, Majsan plus 130 andra barn o personal till lagret (joda, de gar att fa in sa manga manniskor pa en enplans buss om man bara tar sats o knor), foran min mage borjade flippa ur. Val framme insag bade jag o Majsan att standarden pa vart boende har ar det hittils samsta med bara en sang och som tidigare namt utan madrass, x-antal kackerlackor och andra smakryp och toaletten.. ja, var an inte, som jag, magsjuk fran borjan sa blev man ju det nar man klev in dar...

27.09.07 (Torsdag)
Klockan ar nu 14.00 den forsta dagen och jag har hittils inte lyckats ta mig ur sangen. Okej, nu ljog jag. Jag har visst kommit ur sangen. Flera ganger. Faktiskt valdigt ofta. Minst tva ganger i timan maste jag rusa upp och kasta mig in pa toaletten.
Majsan hade sprungit ivag o kopt frukt (nu ljog jag igen. Det hade hon inte alls. En kille ur personalen hade gjort det eftersom vi inte far lamna lagret och ga pa egen hand eftersom vi ar kvinnor) undertiden jag sov men jag hann aldrig fa i mig den tredje bananen innan den forsta kom ut. Skall inte ga in pa fler detaljer men som ni forstar ar det inte mkt jag far behalla.
det ar tungt.
Jag vill bara ga och lagga mig i min egna sang med fyra kuddar (som jag inte anvander) och en tjock madrass. Jag vill kuna dricka kallt vatten, stalla mig i duschen o reglera tempraturen sjalv. Jag vill kunna SITTA pa toaletten och inte, hukandes over ett hal, inse at nagon javel snott vart toalettpapper.

Forsta attacken av hemlangtan har natt mig.
Inte for att jag inte tror det gar over, men om agen fortsatter sa har kommer det bli fem tunga dagar har.

28.09.07 (Fredag)
Som i ett mirakel vaknade jag imorse och hade en mage som kandes bra. Kanske inte bra i ordets mest fullandade perfektion, men tillrackligt bra for att 05.30 stiga upp och 07.00 hala min thaiboxningslektion. Denna gick rat bra och efter vad jag har hort under dagen tyckte barnen det var jatteroligt.
Efter detta var det frukost vid 09.00 och darefter hoppade jag o Majsan in i en jeep och blev korda de drygt 3 kilometrarna till kanalen som vi skall bada i, och under farden satte vi upp vara poangpromenadsfragor. Sedan blev vi korda tillbaka igen och gick sedan slingan med vara lag. Kan darmed nu saga att Sveriges huvudstad enligt barnen har heter Berlin, att mina ogon tydligen ar bruna och att Majsan ar 25 ar...
Men vi fick mycket cred for denna "novel idea" sa de var roligt att hora.

Sedan var det dags for bad i den till fargen bajsbruna kanalen och eftersom jag for tillfallet kande att kag haft nog med diarre stod jag over och titulerade mig istallet fotograf. Eftersom vi dartill ska bada i en strre flod i overmorgon (vilket inte Majsan fick reda pa foran hon efter mkt om och men plumsat i) kande jag att badandet lika val kunde vanta. Dock var det underbatr att se barnens ansikten nar de lekte vattnet!

Efter badet var det dags for lunch och darefter lekar. Lagret har hittils hallit en oerhort hog kvalitet med lekar, aktiviteter och grupparbeten pa saval djupt plan som ytligt.
Tyvar forstar jag inte alltid, eller rattare sagt sallan, vad som forsigar da ingen i min grupp pratar sarskilt bra engelska, men jag borjar bli en hejjare pa att dra mina egna slutsatser sa det funkar anda.
En lek gick ut pa att alla lag fick en massa saker de skulle samla in, ex. insekter, vaxter, gras m.m. och detta skulle goras under en forutbestamd promenad. Lagen gick med nagra minuters mellanrum och vagen slingrade sig fram jamsides med kanalen och med gornskande buskage och falt pa bada sidor. Langre bort skymtade de vackra bergen och da och da krockade man med en herde och hans getter eller en vagn med ved dragen av kossor.

Jag hade hunnit ga ca 1 kilometer nar jag sag att alal grupper hade stannat till langre fram och att personalen fortvivlat forsokte fa barnen att inte ga fram till vattnet. Snart fortsod jag varfor.
Just pa de stallet forsade vatnet fram mycket kraftigare pga av en sorts sluss som fanns hogre upp. Mitt i denna fors, fastklamd mellan tva stora stenar lag en kvinna pa mage.
hon maste ha legat dar i nagra dagar for kroppen var svullen men anda valbehallen. Den forsta tanken som slog mig var att hoppa i och radda henne. Hon hade fortfarande haret flatat i en flata pa ryggen och kladerna satt som de skulle, och jag kunde forst inte fatta att hon var dod. En otroligt obehaglig upplevelse. Har ringer man inte heller polisen fick vi forklarat for oss eftersom dessa ar sa korrupta. Egentlige ar det befolkningen som ska ta hand om henne men eftersom ingen hade gjort det trodde Jim att hon kom fran en lag kast eller att det kan ha varit ett mord.

Efter detta samlade Jim barnen i en grupp och pratade med dem om vad de hade sett,, hur de hade reagerat och varfor. Aterigen blev jag imponerad over hur snabbt och effektivt de tog hand en sak som hemma hade tagit minst en vecka innan hade blivit normal.

Nar vi sedan kom tillbaka till lagret vid 18.30 tiden efter ytterigare en massa lekar serverades snacks. Denna gang var det te och majskolv och darefter vantades mer tavlingar och aktiviteter. Det ar mycket sang och teaterspel och det finns sadana oerhorda begavningar bland dessa barn! En flicka sjunger sa att man far gashud, en pojke som vi har i varan engelskagrupp ar en rikig teaterapa som verkligen alskar att sta pa scen och en pojke, som ar helt dov, bade jular och gor rondater med en hand och slar klockrena handvolter pa stenplattorna. Kanns tragiskt att de aldrig kommer kunna fa utveckla dessa sidor fullt ut...

23.45 var iaf det sista framforandet klart. da hade barnen (som ar mellan 10 och 17 ar) varit uppe sedan 05.30 ocgh imorgo vantades vackning vid samma tid. For mig och Majsan var det staffmeeting som gallde och vi kom inte i sang foran vid 01.30. Dock efter att vi pa motet lyckats genomdriva forslage att barnens framforande i fortsattningen skulle vara tidsbegransade, nagon de aldrig hade tankt pa at de kunde vara.

29.09.07 (Lordag)
Det enda som for upp mig varje morgon denna tidpunkt ar de otrligt vackra morgnarna.
Och att det ar svalare pa utsidan an i vart rum.
Och att fyra timmars somn ar ungefar vad man klarar i en sang som den vi delar.
Aterigen fylldes dagen av olika tavlingar och aktiviteter. Mrogongymnastiken ar en del av de standigt aterkommande punkterna, liksom pjaser om hur religionen spelar in o manniskors liv. Vi hade ocksa en ballonglek senare under dagen, som gick ut pa att man skulle pryda sin krpp med ballonger. Valli i min gruppfick blev en sot liten fjaril efter att jag tagit mig an henne, och i Majsans grupp blev en flicka en elefant. Min grupp kom pa en stolt tredjeplats i denna tavling.

Efter en hel del sang var det sa slutligen dagd for den, for min del fruktade, "Westen food" grejen. Efter en naramre titt pa ingridienserna insag jag att pannkakssmaten nog skulle bli ganska spannande med de 20 aggen med bara 1 liter mjolk, sa det blev en snabb omrakning fran min sida. Fruktsalladen hade ingen melon sa dar fick personalen gora en uttryckning, dock hade de fixat vaniljglass men pastan i pastasalladen uteblev och istallet blev det nudlar.
Eftersom ingen i min grupp pratar nagon engelska gjorde jag det enda som kvarstod: hoftade in allt pa ren kansla, studdsade och viftade fram order, skrattade mig igenom kaoset och vann tavlingen.
Mamma: Ingenting brandes vid.

30.09.07 (Sondag)

Idag var det dags for att bada i floden. Gruupvis gick vi den dryga kilometern till busshallplatsen, hoppade pa en buss, steg av lagom tills jag hade fatt badbollsliknande lokringar och fortsatte ga drygt 2 kilometer till. Inte sa langt men med tva ungar i varje hand, 2 liter vatten i en vaska och i 37 graders varme var det en utamning att behalla leendet. Dock var promenaden gaska givande eftersom ungarna underholl sig med att lara mig tamil.
Och det var vart det.
I jamforelse med kanalen (som ni nog inte ens hade funderat pa att dopa tan i) var detta ett paradis. En bred flod som overgick i ett gigantiskt vattenfall med hoga berg pa alla sidor och vi slog oss ner nedanfor vattenfallet brevid andra mannskor som sat i sanden och lagade mat.
Den forsta aktiviteten har var att varje grupp skulle laga lunch som skulle vara klar efter en viss tid och sedan poangsattas a personalen. jag hjalpte till att halla elden vid liv under grytan, men iakttig mest barnen som var otroligt duktiga med maten. Dock var hygienen obefitnlig sa jag valde att begransa intaget av den till det yttersta. Allt tillagades pa marken, redskapen tvattdes i floden nedanfor alla badgaster eller kvinnor som tvattade sina klader..
Efter maten var det dags for bad, natrutligtvis i full undering for oss kvinnor och detta var faktiskt valdigt skont!! Och roligt!! Bilder kommer laggas upp inom kort och da far ni se mera!!

Den natten somnade jag med alla kladerna pa i takt till Ulf Lundells "Karleken forde oss samman" och med tankarna hos dig alskling.

1.10.07
Idag var det kulturtema pa schmat vilket innebar att jag for forsta gangen skulle fa rulla in mig i min saari. Dock med hjalp av personalen da detta ar en liten procedur. fast med en prick i pannan och med lite mascara ocg haret i en prydlig flata blev bade jag o Majsan helt klart centrum for allas uppmarksamhet. Antligen sag svenskarna ut som riktiga kvinnor.

Idag fick vi ocksa reda pa att vi inte alls skulle fa aka hem idag pga av en pagaende strejk sa farden hem gick istallet av stapeln klockan 04.00 foljande morgon.

sa nu sitter jag har med kraftig somnbrist o ska snart kila over gatan o ta en kaffe. En otroligt givande upplevelse ar till anda och jag hoppas kunna lagga upp bilder till det hela imorgon!!
Dela med andra:    

Kommentarer
Ahr säger:
Tänk att så små vardagliga ting, som att duscha, sova och dricka kallt vatten ur kranen kan kännas så stora. Det är bra för oss här hemma att höra - så man har vett på att uppskatta det. Kämpa på! Kramar från Annica - killarna hälsar oxå.
Postat 2007-10-08 13:31  Anmäl
Roy säger:
Ja, du kommer kanske inte att gilla hur jag uttrycker mig, men det är oerhört spännande att läsa om dina umbäranden. Vilken verklighet du lever i, finns inte mycket som man kan relatera till i vardagen här hemma. Majsans fötter i ansiktet, inte helt kult kanske...
Ser fram emot bilder!
Mvh
Roy
Postat 2007-10-05 14:30  Anmäl

Skriv kommentar
Arkivet
Visa alla

Senaste inläggen

Fullt upp
16 år sedan
Camp
16 år sedan
Intensivt
16 år sedan
Biktning
16 år sedan
Framme i Madurai
16 år sedan