Copyright © Bejjan888™

Efter övernattning på Arlandas Rest & Fly gick jag upp tidigt på lördagsmorgonen för att checka in i tid till planet mot Salzburg. Planet lyfte enligt tidtabellen kl. 07.25 och efter drygt 1 timme 30 minuter så landade planet i Österrike, på Salzburg Airport. När jag hämtat mitt bagage, blev jag guidad av reseledare från researrangören till rätt transferbuss. Idiotsäkert även för sådana som mig ;) Så fort alla på min transferbuss kommit och blivit avprickade på reseledarens lista, började den ca en timmes långa bussfärden till Bad Gastein.

Väl framme i Bad Gastein så låg mitt hotell (Hotel Goethehof) precis vid busshållplatsen. Jag checkade in på mitt hotellrum och bytte om till vandringskläder - här skulle det vandras nere i byn på eftermiddagen! Men jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara +25°C varmt... Under min eftermiddagstur såg jag många vackra hus med otroliga blomsterarrangemang. Mitt genom Bad Gastein rinner Österrikes högsta vattenfall med en fallhöjd på över 300m. Vattnet kommer från Gasteiner Ache som flyter genom kommunen och bildar detta enorma vattenfall. Bruset från vattenfallet var öronbedövande och jag skulle aldrig klara av att sova på något av hotellen som ligger precis bredvid.

Bad Gastein blev först känt som en bad- och kurort tack vare det berömda thermalvattnet som strömmar ur källorna i de omgivande bergen. Man räknar med att det rinner ut 5 miljoner liter thermalvatten per dag ur bergen kring Bad Gastein. När vattnet kommer ur bergen har det en temperatur på +47°C. Nere i byn fanns en liten vattenkran där man kunde känna på det varma thermalvattnet. Att en by har ärats med namnet Bad är lite av en status i Österrike. Men för att få ha Bad med i bynamnet så måste byn ha thermalvatten. Grannbyn Bad Hofgastein leder därför thermalvatten i långa ledningar från just Bad Gastein bara för att få äras med namnet Bad Hofgastein.

Middagarna som ingick i min halvpension avnjöts på Jagdstube, en trevlig mindre restaurang/bar längst ner på Hotel Salzburger Hof. Mysig stämning och inredningen påminde verkligen om en jaktstuga med troféer och horn på väggarna. Kyparen hette Oliver, ursprungligen från Berlin som hade jobbat på kryssningsfartyg i Norden och kunde faktiskt ett och annat ord på svenska. Tidigt i säng inför morgondagens vandring på Graukogel.