Annans blogg

sa kandes det i morse. Vi kom hit till Manuel Antonio, en turisthala pa stilla havskusten i gar, och installerade oss i ett mysigt boende vid stranden, vi bokade en DYR delfin och snorklingstur tills idag, jag vill verkligen se bade det ena och andra, och det verkade relativt lovande. I morse nar vi skulle sticka i vag, fick vi reda pa att allt var installt, och detta pga orkanen Felix som beraknas dra over har i natt. Var hotellagare tyckte dessutom att vi skulle fara harifran, da det vantas styrka fem och hon sag uppriktigt sagt orolig ut. Sa vi aker mot San Jose, och dar finns det definitivt inga delfiner. Det var med andra ord som att hugga rumpan av katten

kan man saga att det ar har i La Fortuna. Vi kom hit igar efter fyra timmar i buss plus forst tva timmar i bat, en spannande resa bara att ta sig fran Tortuagera pa dessa slingrande djungelfloder. En gang hade ett stort trad sparrat var vag, batkillen hoppar i med motorsag och det var avklarat. En bonus pa den turen var en ganska stor vilande krokodil, sa i den floden vill inte jag bada.
La Fortuna ar en turistmagnet, mest for den aktiva vulkanen Arenal, men ocksa heta kallor och vattenfall. I morse tog vi en guidad tur till den fantastiska regnskogen nedanfor vulkanen, det var som djungelboken ungefar.
Sag papegojor, en del fagel, spannande trad.
Sen akte vi till en ekopark, det var val ratt okej.
I morgon far vi vidare till Stilla havskusten for ett par sista dagars vila innan hemfard.
Huvva vad det regnar har,,, och inget for askradda!!

I nattens morker sag de ut som stora stenar som sakta rorde sig mot skogskanten, manen var nastan full men tackt av moln, perfekt vader. Klockan tio i gar kvall gick vara lilla grupp med guide till en forrutbestamd sektion pa stranden for att fa beskada ett av naturens under, skoldpaddor som lagger agg. Det ar stranga regler for att fa se dem. Man stor dem sa lite som mojligt, anvander infrarod ficklampa i nodfall. Forst fick vi se en gron skoldpadda ligga over sin stora grop och ploppa ur sig agg, runt 100 stycken, sen tackte hon over boet med kraftfulla tag, vilade en timme for att sedan atervanda till havs, en maktig upplevelse, vi sag ett tiotal grona skoldpaddor innan vi efter en timme totalt vandrade tillbaks. Gron skoldpadda ar ungefar 25 ar innan de borja lagga agg, de vi sag vagde runt 200 kilo, men de stora leatherback skoldpaddorna som ar mindre vanliga vager runt 700 kilo!!!
I morse klev vi upp i ottan och gav oss ut pa kanottur pa de sma bi floderna har, en otroligt kunnig guide. Vi sag massor med fagel, speciellt hagrar, nagon papegojsort, skarv, kolibris. Pa djursidan sag vi apor av de sorter vi redan sett, men vi sag ockso flodutter och svarta skoldpaddor och en skapligt stor kajman.
I morgon drar vi vidare mot vulkanen Arenal.

Ja det kan man fa om man standigt gar med en kikare och glor upp i tradtopparna, annars far man val snart vita ringar runt ogonen. Vi har nu forflyttat oss en bra bit at vaster, vi ar i Tortuagero, hit kom vid med den ena mojliga kommunikationen, namligen bat, den andra ar flyg. Batresan tog en bra bit over fyra timmar, men det finns ocksa snabbare batar, och den ska vi absolut valja nar vi aker harifran. Pa vagen hit sag vi mangder av fagel, som t.ex pelikan, skedstork, en massa olika vadarfaglar. Vi hade ocksa turen att se en riktigt stor krokodil och en mycket liten caymanunge. Vi bor mysigt pa det legendariska mat och bostallet Miss Juni, vars mor har drivit matrorelse har ute i ingenstans sedan 40-talet. I morse tog vi en svang i nationparken har, och forst sag vi ingenting, sen allting. Vralaporna skrek oronbedovande, en sovande myrslok i ett trad, spindelapor och cappuchinapor. Och kan man tanka sig, jag lyckades se ett avtryck av en jaguar tass i leran, sjalva jaguaren lag nog och sov middag.
Nu ar det kvaller har och vi ska snart ut och titta pa havsskoldpaddor som kommer upp for att lagga sina agg, vilket sker enligt enorma restriktioner. I morse sag vi spar efter hundratals skoldpaddor pa stranden och aven deras gropar, dessvarre hade nagot kattdjur varit dar och gravt. Hittills har man lyckats lokalisera nara 7000 agglaggningsgropar i ar.
Sa vi befinner oss nagon slags blandning mellan edens lustgard med Noaks ark vantande pa floden.
Nu ar det skolpaddsdags.

En epifyt ar en vaxt som bor pa ett underlag, men ej hamtar naring darifran....
Och det kan man ungefar likna med populariteten med foppa tofflar har pa Costa rica,,,, lika poppis som hemma.
Vad jag nog mest hade och skriva om var naturen... Vi ar fortfarande kvar i Cahuita, vi bor hos ett trevligt tyskt par som har en litet pensionat. Pa verandan dar vi ater frukost varje morgon, sitter vi i skuggan av ett stort caramboletrad, i tradkronorna kraxar tucaner, stora fjarilar flyger tungt runt bland gronskan. pa var gard finns allehand trad, men det som ar mest dominerande ar nooni frukt som ju har blitt sa poppis i halsosvangen.
Husets tva hundar gar med kjell pa hans morgon promenader till floden, dar han strosar med kikarn runt halsen, simmande pelikaner i havet var dagens highlight.
Harom kvallen satt vi pa en mysig restaurang vid havet, ratt var det ar sa rassla det till bland loven och en sengangare kommer hasande sa nara sa jag kunde ha klappat den, men det gjorde jag inte for dessa djur ar inte speciellt rena och har nagot slags symbios med en insekt.
I gar skulle vi hyra mc, vilket vi ocksa gjorde, av en helt klart paverkade snubbe, vi lamnade 100 dollar i deposition, drog i vag och efter tva mil gjorde vi forsta stoppet. Vad tror ni hander... jo laset paj, och nyckeln snurrar runt runt...
Kjell liftar tillbaks, far fatt pa den om mojligt annu mer pa-rokta killen, aker tillbaks till mej och bara konstaterar att han inte kan gora nat at det., men att han ska hamta hjalp, sa dar blev vi sittandes, timme ut och timme in, inga cigaretter heller.... till slut nas vi av ett meddelande att vi ska ta oss darifran med taxi, kommer tillbaks till uthyrningsfirman med taxi, snubben sager att vi sjalva maste ombesorja transport hem av fordon plus lagning av tandningslas.... vilket vi naturligtvis vagrade, efter mycket om och men gjorde vi en deal, till hans fordel, och vi kande oss ratt sa blasta pa 60 dollar, det blev en javligt dyr och kort utflykt...
Men det ar val smallar man far ta och bara bita ihop.
Vi har ju cyklar pa vart boende, det gar det med.
I morse tog Alfred, var vard med oss runt pa sina agor, han visade alla trad och en oandlig mangd med medicanalvaxter, och det var oerhort intressant for mej som jobbar med vaxter. Vi sag mangder av epifytiska vaxter som tex: olika bromelior; porslinsbommor:
I dag ar det var sista dag har, i morrn far vi vidare till Port Limon for vidare till Moin for att darefter ta bat till Tortuagero for att se nar skoldpaddorna lagger agg.
Vi har det fint, det ar verkligen en edens lustgard....

trodde jag att jag skulle fa vakna upp till sjungande vral apor, men det gjorde jag i morse, de satte fart redan i gryningen. Vi ar just nu i Cahuita, en liten hala pa karibiska kusten, valdigt laidback stamning, reggeamusik som pumpar ut fran barerna pa den lilla gatan som gar genom samhallet. Rastafarisnubbar med dreadlocks langt ner pa ryggslutet, creolinspirerat kak eller varfor inte karibiskt. I morse gick Kjell upp redan innan soluppgangen och gick i vag med tre hundar ur grannskapet, for lite fagelskadning, han sag mangder av fagel, hagrar, papegojor och kolibris och mangder mer med fagel, De glada hundarna kastade sej dock i floden och forstorde dock hela fagelskaderiet.
Nar jag sovit min skonhetssomn tog vi cyklarna till nationalparken har, den ar bade pa land och hav, tog en lang promenad, och vad far man se nastan direkt, jo vralapor, och det var gott om dom, och vi kom riktigt nara, vi sag ocksa tva taig och tretaig sengangare. Vattnet ar fantastiskt, turkost,
I morrn hur vi en bage och ger oss i vag pa nya aventyr.

Nu sa, har vi landat pa Costa rica, efter en relativt smartfri flygning med Continental Airlines, Sthlm-New York-San Jose. Forsta vandan tog 9 timmar, sedan fem timmars vantan i NY och sedan yttereligare 5 timmar till. New Yorks flygplats maste jag saga var det nast mest ogastvanliga stalle jag varit pa i flygplatsvag, rankad tvaa efter Tel Aviv.
Makalost otrevlig personal, gap och skrik och spydiga kommentarer och man blev totalt idiotforklarad. En charmkurs kanske vore pa sin plats.
Val framme pa Costa rica tog vi oss till vart boende Coconut house som drivs av ett tyskt par, rent o snyggt, trevlig personal och lagom familjart, och jag somande innan jag ens lagt huvet pa kudden. I dag har vi varit pa stan, alltsa Alajuela som stadens heter, tittat i katedralen, fikat, matat duvor och lustiga ekorrar. Nu har vi atit en delikat middag har hemma av en gastande italiensk kock. i morgon bar det av till den karibiska kusten. Kan tillagga att det regnat forskrackligt i dag, himlens portar oppnades och det vrakte ner, men i morrn som sagt, mot nya okanda mal.

Jag är på träningsläger, det kan man nästan säga, för jag jobbar i ett växthus, soliga dagar är temperaturen inomhus uppe i närmare 35 grader, med alla växter så blir det en mycket hög luftfuktighet.
Men som sagt det är bra träning för nästa vecka bär det av till Costa Rica och där är det både varmt, grönt och fuktigt.
Som vanligt har vi bara bokat en flygbiljett, Lonely Planet är inköpt och sen blir det som det blir, men jag hoppas på rikt djurliv och många intressanta växter, det senare är min hobby och mitt yrke.
Vi blir borta dryga två veckor med start 21 augusti, det ska bli en upplevelse.
Dessvärre är det inte mycket bevänt med spanskan, men kroppsspråket är det bästa språket.
Så jag harvar vidare 3 arbetsdagar till, i värmen o fukten och grönskan.

Under den gångna helgen var jag en Dubliner...
Avreste smidigt med Ryan Air från Västerås tillsammans med två väninnor, en självbelöning för att vi har varit duktigaoch legat i simbasängen under våren. Taxi med en kul farbror som berättade sin livs historia för oss, blandat med vad som ska ses på ett besök i staden.
Hade bokat in oss på Isaac Hostel, centralt, billigt och enkelt med våningssängar, och vi somnade ovaggade för att vakna upp till en fredagsmorgon med fullt solsken, vilket inte verkar vara det vanligaste i Dublin.
Vi började med att åka stan runt på en riktig turistsightseeing, med dubbeldäckare, en runda på en timme för att sedan kunna orientera sig bättre.
Sen traskade vi, gata upp, gata ner, en pub här och en pub där och det vita skummet på en Guiness låg som en mustasch på överläppen.
På kvällen gjorde vi en visit på Braze and heads, en pub med anor från 1100talet. Ett tremannaband underhöll oss med vacker folkmusik, å även denna kväll somnade vi ovaggade.
Lördag morgon upp och gå och gå igen, in och ut ur affärer, mysiga caféer, gatumusikanter i vart och vartannat hörn.
Dublinborna är ett oerhört trevligt och hjälpsamt folk, om man stod med kartan i handen så var det nån som frågade om vi gått vilse...
Festival i hamnområdet, fullriggare och kappseglingsbåtar, blandat med musik och försäljningsstånd.
På kvällen en repa i det omtalade Temple bar området, fullt med folk på gatorna, knökfulla pubar och mängder med möhippor. Vi bara råkade gå förbi ett fönster där vi hörde musik, slank in och hamnade på en pub med den bästa irländska musik jag hört, Lad Lane hette bandet som blev en fantastisk avslutning på vår Dublin weekend.
Jag kan rekommendera en weekend i Dublin, mycket att se och göra, men dessvärre må man ha en tjock plånbok..

I morse när jag tog min gamla renault till "stan" så tänkte jag..gu´vad vackert det är nu.
I allén in mot centrum visade lönnarna sin allra vackraste försommarskrud, å jag fundra på om jag inte skulle blogga lite om min egen hemstad, Sveriges närmaste stad; Enköping.
Enköping är en stad som man åker igenom på fem röda sekunder, rondellerna och sviss ut på motorvägen igen, men varför inte stanna en stund ? Här finns ju ett eldorado för den som gillar blommor och blader, för den som vill ha idéer till sin egen täppa och för den som bara vill njuta av färgprakt, ty nu står de senblommande lökväxterna i full blom i Drömparken, Kejsarkronan med sin praktfulla oranga klädnad har inte för inte fått det namnet, sammetsvarta tulpaner. Magnolian med sina blekrosa och vita stora blommor kan avnjutas vid Klosterparken.
Så småningom blommar Azaleor och rhododendron i Skolparken, en park som första helgen i juni inbjuder till mångkulturellt möte i form av musik, dans och mat från världens alla hörn.
Och inom sinom tid blommar clematis och rosor i Pastor Spaks egen lilla park.
Och överallt möts man av fickparker där man kan slå sig ner och vila benen, för det finns fler parker en de här, men lite ska man hjitta själv också. Och när kaffetarmen suger så finns det naturligtvis ett antal vattenhål för det med, vad sägs om Hamncafeet med gott fikabröd, hantverk och utsikt över åmynning med hängbryggor.
Nu ska ju inte en blogg vara lång och tråkig och vitsen med detta inlägg är att man ska bli lite nyfiken och ta sig hit; till världsmetropolen Enköping. Välkomna