Johnnybajdzjans blogg

Stå inte så att du får vinden i ansiktet när du tittar mot kratern! Grillad levande vill du inte bli, och det är långt till närmsta sjukhus. Den påminner om en levande vulkan, kratern som även kallas ”dörren till helvetet” och ligger i området Dervaza, en del av ett naturreservat i Karakum-öknen i Turkmenistan....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/22/var-ligger-dorren-till-helvetet/

Efter att ha handlat två burkor kvarstod det att följa affärsinnehavarens instruktioner. Målet var sidenmarknaden i Herat. Det är dock inte så lätt att veta vad man egentligen letar efter när man befinner sig som turist eller resenär i Afghanistan. Guideböckerna är få, och innehåller stort sett resevarningar från västvärldens olika utrikesdepartement....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/21/shopping-efter-siden-langs-siden...

Jag går längs gatorna i huvudstaden Alger. Det är december, kallt och jag beundrar arkitekturen. Fasader, namnskyltar och husnummer, dörrar – några är öppna andra är stängda. Husen är gamla, från den franska tiden, vissa renoverade och vissa inte. Dörrarna, vare sig de är öppna eller inte, berättar sina historier, är äldre än de människor som nu bor här....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/20/en-dorr-i-alger/

Vilken burka ska jag välja? På marknaden i Herat, i den gamla staden på sidenvägen, är jag på shopping. Det finns blå burkor, gröna, bruna och även vita. Men de allra flesta är blå. Det finns de till 10 dollar, till 15 dollar, eller om jag vill köpa en riktigt fin, så finns det även till 20 och 25 dollar. Jag måste medge att jag inte ser riktigt skillnaden på dem. Det är väl det också som är meningen, när någon har på sig en burka, så ser man inte den människan. Hon blir osynlig....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/19/en-burka-i-herat-afghanistan/

Vi är i Sheki, Azerbajdzjan, mitt i Kaukasusbergen. I staden, som engång var huvudstad i khanatet med samma namn, går vi efter restaurangbesöket och åskvädret tillbaka till hotellet. Hotellet är en gammal karavansaraj, ett övernattningsställe för handelsmän på den tiden då färdmedlet het kamel och inte som i dag, buss. Vägen klättrar uppåt och trotoaren kantas av små affärer som antigen säljer hantverk eller bakelser...

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/17/far-jag-bjuda-pa-lite-brandy/

Vi är i Algeriet, sju mil väster om huvudstaden Alger. Medelhavets vågor bryts mot klipporna. Molnen spricker upp och bakom där är himlen blå. Det kontrasteras mot de romerska ruinerna som i solljuset nästan verkar glödande i sina bruna och röda nyanser. Det turkosblå havet reflekterar solens strålar vi är tacksamma för våra solglasögon. I Tipasa är vi ensamma turister...

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/16/utsikt-fran-det-gamla-tipasa/

Det är ett av dessa nästan magiska ögonblick. De som så alltför sällan uppenbarar sig. Staden heter Khiva. Landet är Uzbekistan När du står på gatan och tittar rakt framför dig. Du andas lugnt och bara ser. Ser ljuset. Himlen. Månen. Ser det blå kaklet på minareten och för några korta sekund, känns det som du är i en saga från Tusen och en natt. Sitter det någon på månen? En flygande matta seglar förbi…

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/15/ett-magiskt-ogonblikk-i-khiva/

Förr i tiden var posten en viktig samhällsfunktion och varje stor stad hade ett postkontor det stod respekt av. Huvudpostkontoret var gärna ståtligt, med många rum i många våningar där det jobbade många funktionärer. De hanterade pengar, frimärken, brev, paket, papper och stämplar. Hit gick man heller inte varje dag. Idag finns det inte så många gamla postkontor kvar. Eller, byggnaderna finns där, men de innehåller knappast någon post....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/13/pa-posten-i-alger/

Det är marknad i Urgut, en liten stad söder om det historiska Samarkand. Gruppen från Världens Resor och jag befinner oss i Uzbekistan. Urgut, namnet säger inte så mycket, förutom att det är hit folk från alla närliggande småorter åker när de vill köpa något stor. En matta, ett täcke, nya byxor eller en 100 liters balja till att göra plov i, Uzbekistans nationalrätt framför någon....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/12/fran-marknaden-i-urgut/

Det regnade i Tunis den dagen så våra vänner tog oss med på kafé. Men inte ska man dricka kaffe hela dagarna, trots att du får den både med socker och kardemumma. Det är ut på taken man ska. Taken i den gamla medinan, där du har utsikt över hela staten. Taken, där du kan studera varje kakelplatta och undra över hur just det där mönstret kom till....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/10/taken-i-tunis/