Johnnybajdzjans blogg

Jag trodde aldrig norra Afrika skulle vara så grönt. Oändlig jordbruksmark och vinrankor så långt ögat kan se där vi skyndar förbi. Gård efter gård efter gård…

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/04/pa-vagen-till-tlemcen/

Bilar, människor och franska balkonger i fem våningar. Jag går runt i Oran efter kartan från guideboken men den hjälper mig lite. Bättre att bara veta åt vilket håll hotellet ligger och åt vilket håll jag går. Med solen i söder och havet i norr funkar det rätt bra.

Det kunde ha varit vilken som helst gata. Myller och kaos, men gatan tar mig till ett torg och där ligger den. En kyrka, tänker jag, mitt i detta land där kristendomen var störst när man här i Norden fortfarande trodde på gudarna i Valhall....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/03/ett-av-varldens-vackraste-biblio...

Vissa platser anses vara heliga. Där det förut låg ett hedniskt tempel ligger ofta idag en kyrka. Så är det även i Alaverdi. Här låg fram till 2004 Georgiens högsta kyrka, vars torn är 55 meter. Kyrkan ligger där fortfarande, tornet står kvar, men i huvudstaden Tbilisi har man nu byggd högre och större – den nya treenighetskyrkan....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/31/vissa-platser-ar-heliga/

Innan landet Georgien existerade, på 1500-talet, fanns mitt i Kaukasus ett kungadöme som het Kakheti. Kakheti är idag känd som Georgiens vinproducerande region, men en gång i tiden var det alltså ett eget land.

Huvudstaden i detta kungadömet het Gremi, och Gremi var en av handelsstäderna på det nätverk av vägar mellan Europa och Asien som vi idag gillar att kalla för Sidenvägen. År 1615 totalförstördes Gremi. Det var soldaterna till Shah Abbas den förste av Persien som var på ute på tokt....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/30/freskomalningarna-i-gremi/

Kaukasus – bergsmassivet är enormt. Även för mig som kommer från Norge känns de kaukasiska bergen mäktiga. Att det finns så mycket sten i den här världen… Och mitt i all den här stenen ligger Kazbegi, en liten ort längs Georgian Military Highway, belägen 1740 meter över havet, med ungefär lika många invånare som meter....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/28/kazbegi-tredje-gangen-gillt/

Georgien är full av historia, obekant för de flesta av oss i Skandinavien. Och kanske spelar det ingen roll om vi inte känner till alla kungar och drottningar i främmande länder. På resa kan det dock vara trevligt att veta lite om de ställen man besöker. Ananuri är ett sådant ställe...

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/27/ananuri-dar-feudalherrar-kampade...

Uzbekistan, ja hela Centralasien gör dig helt enkelt glad. Alla leenden, alla skratt, alla vänliga ansikten som önskar dig välkommen. Människor som gärna vill prata med dig även om ni inte har samma språk.

Om du går runt i Khiva, Bukhara, eller åker till orter lite utanför turiststråken, som Urgut eller Shakhrisabz, så ser du det. Vänliga ansikten överallt, så länge man själv inte försöker göra sig osynlig eller ovänlig. Och även då – att gå runt i sin egen lilla värld kan vara svårt i Centralasien. Plötsligt kommer någon upp till dig på gatan och vill ta en selfie....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/26/leenden-i-uzbekistan/

Färsk fisk. Dagens fångst på en lokal restaurang. Finns det egentligen något bättre? Nej, jag tror inte det. Vi har tagit oss lite ut från centrala Baku – huvudstaden i det oljerika landet Azerbajdzjan vid Kaspiska havet....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/25/fisk-fran-kaspiska-havet/

Någon hälsotrend finns inte här. Det vill säga, hälsan finns, men trenden inte. Vi har åkt västerut med buss, från huvudstaden Baku. Kvällen innan åt vi färsk fisk från Kaspiska havet och idag är målet Sheki – en gammal stad och en gång i tiden huvudstad i ett khanat med samma namn....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/24/ater-du-sa-halsosamt-som-i-de-ka...

Sultan Hamidi heter mannen. Hans glasfabrik ligger ett stenkast från den stora fredagsmoskén i Herat, den mer än 2000 år gamla staden i västra Afghanistan. Till Herat kommer inte många besökare numera, och därför heller inte till den lilla fabriken på andra sidan gatan från moskén. Den är inte större än ett hål i väggen. Först tror jag kanske inte den finns längre, för jag ser ingen glastillverkning. Jag har nämligen hamnat i Hamidis souveniraffär....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/07/23/pa-besok-hos-sultan-hamidi/