Lördag 21 April 2007
Tänk att med dagens kommunikationer förflyttar man sig tusen mil på ett litet kick, även om det inte känns så i rumpan efter att ha suttit trångt på planet hem.
Vår sista kväll i Kambodja firades med en pizza på bargatan, där det var liv och rörelse i vanlig ordning, en trappa upp i baren fick tre herrar rygg och axelmassage av yngre damer i högklackat.
Vi lyxade faktiskt till oss och tog taxi från Sihanoukville till Phnom Pehn, det kostades 35 dollar och det var det värt att få sitta i airconditionerad personbil med både tak och väggar, till skillnad från våra tidgare utsvävningar i jeepen.
Sen på planet till Kuala Lumpur och lyckades hitta ett boende nära terminalen, vi ville inte göra om förra årets fadäs att ligga på bänkar på flygplatsen. Förskräcklig mat och mera bartjejer.
I morse (eller var det i går eller i morgon..) så var vi uppe i ottan och tog plats på planet hemåt, direktflyg till Sthlm och efter att ha tittat igenom diverse filmer och spelat så gott som alla spel och trängts med brickor så var vi till slut hemma, i ett vårgrönt Sverige. Här hemma på gården emottogs vi av våra kattor som nog längtat efter husse och matte, och vi kan leva på våra minnen ett tag tills det är dags för nästa tur.. planerar redan.
Vår sista kväll i Kambodja firades med en pizza på bargatan, där det var liv och rörelse i vanlig ordning, en trappa upp i baren fick tre herrar rygg och axelmassage av yngre damer i högklackat.
Vi lyxade faktiskt till oss och tog taxi från Sihanoukville till Phnom Pehn, det kostades 35 dollar och det var det värt att få sitta i airconditionerad personbil med både tak och väggar, till skillnad från våra tidgare utsvävningar i jeepen.
Sen på planet till Kuala Lumpur och lyckades hitta ett boende nära terminalen, vi ville inte göra om förra årets fadäs att ligga på bänkar på flygplatsen. Förskräcklig mat och mera bartjejer.
I morse (eller var det i går eller i morgon..) så var vi uppe i ottan och tog plats på planet hemåt, direktflyg till Sthlm och efter att ha tittat igenom diverse filmer och spelat så gott som alla spel och trängts med brickor så var vi till slut hemma, i ett vårgrönt Sverige. Här hemma på gården emottogs vi av våra kattor som nog längtat efter husse och matte, och vi kan leva på våra minnen ett tag tills det är dags för nästa tur.. planerar redan.
Torsdag 19 April 2007
har vi verkligen sett idag nar vi stankat oss fram i var lanade forhistoriska jeep. I princip varende manniska gjorde stora ogon,pekade och skrattade nar vi var pa en heldagsutflykt. Vi skulle till Kampot och vidare till Kep, vagen var riktigt skaplig, asfalt och betalvag, 11 mil tog drygt tva timmar. Landsbygden ar mycket vacker och kanns renare, men ocksa fattigare, overallt ser man resultat an hjalparbete och donationer i form av skolor, hus och pumpar. Kampot var inget markvardigt om man bortser fran helt annorlunda arkitektur, hus fran kolonialtiden som sakta men sakert faller samman. Vi hade hort talas om att det skulle finnas ett flertal grottor, och vi gjorde verkligen allt for att hitta dessa, for fram och tillbaks och fick hela tiden olika vagbeskrivningar. A sa akte vi fast i en poliskontroll for det visade sig att vi kort fel i en rondell, det kostade oss hela 2.50 dollar.. och dom forsvann direkt ner i polisens vaska.
Nyarsfirandet ar nu helt overtokat och kvar ligger bara en miljard tomma plastpasar langs vagkanterna.
Pa bargatan ar redan kvallen buisness igang och jag varjer mej.
I morrn bar det vidare phnom Pehn-Kuala Lumpur for vidare resa till Arlanda.
Utmarkt satt att bli solbrand pa ar i allfall att aka oppen jeep en hel dag....
Nyarsfirandet ar nu helt overtokat och kvar ligger bara en miljard tomma plastpasar langs vagkanterna.
Pa bargatan ar redan kvallen buisness igang och jag varjer mej.
I morrn bar det vidare phnom Pehn-Kuala Lumpur for vidare resa till Arlanda.
Utmarkt satt att bli solbrand pa ar i allfall att aka oppen jeep en hel dag....
Onsdag 18 April 2007
Nu ar det tredje gangen jag forsoker blogga, svetten droppar ner i bh:n och det ar VARMT. Forsta bloggforsoket avbrots av stromavbrott, det andra forsoket avslutades efter datorhang.
Befinnermej just nu pa The Hill, en del av Sihanoukville dar vi har bott ett par dar pa det svenskagda Blue Frog, vilket jag varmt kan rekommendera for budgetboende.
The Hill bestar av en hundra meter lang bargata och har frodas karleken... Pa dagarna ligger trottheten och baksmallan som ett tjockt lock, men pa kvallen satter det fart. Vill man umgas med barflickor sa ska man gora det har, och somsvenska acklas jag av det hela, europeiska patetiska aldre man med unga flickor att ta for sig av.
omjag nu ska ta det fran borjan sa flydde vi snabbt fran ochhetual beach vilket var rena cirkusen
Efter Bamboo Island har vi boat har pa The hill, vi gor turer pa marknaden, ett virrvarr av allt i fran grillade gristrynen till fejkmarkesklader ochjuveler. Allt under tak, 50 grader varmt och svetten rinner.
I gar tog vi en tur till nationalparken och en tur pa floden vilket var mycket trevligt, men var batforare talade ingen engelska alls. Vi sag storkar och hager, kungsfiskare och apor, men tyvarr inga tumlare. Pausade pa en absolut underbar strand, men somsagt var inga delfiner.
Det khmeriska nyaret har nu pagatt i x antal dagar och kulmen har varit de sista tva dagarna da man roat sig med att kasta vatten och babypuder pavarann. Vissa nojde sig med att kasta sma pasar med vatten pa forbipasserande, men igarnar vi tog en tuk tuk till stan sa var det bade stora hinkar ochbrandslangar och vi blev jakligt blota.
Visst finns det manga guldkorn har, men jag maste saga att medaljens baksida ar storre en framsidan, det ar for det forsta oerhort skitigt och skrapigt, fattigdomen verkar enorm, droger och prostitution helt oppet, ska detta bli ett kommande resemal pa varldskartan maste man nog valja vilken malgrupp man ska vanda sig till, Kambodja har jattemycket att erbjuda i vad det galler kultur och natur, men det ska nog rinna mycket vatten under broarna innan man lart sig hur man bast tar hand om sin bit pa jorden...
Befinnermej just nu pa The Hill, en del av Sihanoukville dar vi har bott ett par dar pa det svenskagda Blue Frog, vilket jag varmt kan rekommendera for budgetboende.
The Hill bestar av en hundra meter lang bargata och har frodas karleken... Pa dagarna ligger trottheten och baksmallan som ett tjockt lock, men pa kvallen satter det fart. Vill man umgas med barflickor sa ska man gora det har, och somsvenska acklas jag av det hela, europeiska patetiska aldre man med unga flickor att ta for sig av.
omjag nu ska ta det fran borjan sa flydde vi snabbt fran ochhetual beach vilket var rena cirkusen
Efter Bamboo Island har vi boat har pa The hill, vi gor turer pa marknaden, ett virrvarr av allt i fran grillade gristrynen till fejkmarkesklader ochjuveler. Allt under tak, 50 grader varmt och svetten rinner.
I gar tog vi en tur till nationalparken och en tur pa floden vilket var mycket trevligt, men var batforare talade ingen engelska alls. Vi sag storkar och hager, kungsfiskare och apor, men tyvarr inga tumlare. Pausade pa en absolut underbar strand, men somsagt var inga delfiner.
Det khmeriska nyaret har nu pagatt i x antal dagar och kulmen har varit de sista tva dagarna da man roat sig med att kasta vatten och babypuder pavarann. Vissa nojde sig med att kasta sma pasar med vatten pa forbipasserande, men igarnar vi tog en tuk tuk till stan sa var det bade stora hinkar ochbrandslangar och vi blev jakligt blota.
Visst finns det manga guldkorn har, men jag maste saga att medaljens baksida ar storre en framsidan, det ar for det forsta oerhort skitigt och skrapigt, fattigdomen verkar enorm, droger och prostitution helt oppet, ska detta bli ett kommande resemal pa varldskartan maste man nog valja vilken malgrupp man ska vanda sig till, Kambodja har jattemycket att erbjuda i vad det galler kultur och natur, men det ska nog rinna mycket vatten under broarna innan man lart sig hur man bast tar hand om sin bit pa jorden...
Onsdag 11 April 2007
det är nog det första barnen på gatan lär sig att säga här i Kambodja. Vi kom till Siem Reap efter en lång flygning via Amsterdam och Kuala Lumpur och tog direkt anslutande flyg till Siem Reap, det första som sker e naturligtvis punka på bussen. Värmen ligger som en våt filt överlandskapet. Vi finner ett bra boende på en gång där vi blir kvar tre nätter.
Första dagen ägnas helt åt Angkor Wat, en mäktig men söndervittrande upplevelse, rötter som vuxit igenom stora stenbyggnationer ger lite djungelbokskänsla.
Andra dagen blir det en utflykt på den stor sjön som för tillfället inväntar den stora regnperioden. Byar bestående av mer eller mindre fallfärdiga båtar, biståndsprojekt i form av flytande skolor.
Dag tre en dag i stan, på marknaden, mycket att fotografera, och ett folkvimmel av försäljare, tiggare och turister i en salig blandning.
I dag tog vi flyget hit till Sihanoukville, det var smidigt att bara behöva nöta på rumpan en timme, vi hade inte bokat boende så tyvärr måste jag säga att vi delar strand med MÅnga andra människor, kände lite panik över situationen så i morgon drar vi vidare ut på en av öarna. Summan av det hela är att allt e bra.
Första dagen ägnas helt åt Angkor Wat, en mäktig men söndervittrande upplevelse, rötter som vuxit igenom stora stenbyggnationer ger lite djungelbokskänsla.
Andra dagen blir det en utflykt på den stor sjön som för tillfället inväntar den stora regnperioden. Byar bestående av mer eller mindre fallfärdiga båtar, biståndsprojekt i form av flytande skolor.
Dag tre en dag i stan, på marknaden, mycket att fotografera, och ett folkvimmel av försäljare, tiggare och turister i en salig blandning.
I dag tog vi flyget hit till Sihanoukville, det var smidigt att bara behöva nöta på rumpan en timme, vi hade inte bokat boende så tyvärr måste jag säga att vi delar strand med MÅnga andra människor, kände lite panik över situationen så i morgon drar vi vidare ut på en av öarna. Summan av det hela är att allt e bra.
Tisdag 2 Januari 2007
Krakow är säkert vackert i grönt, när parkerna står i blom och luften andas vår och sommar, men en sak är säkert, under nyårshelgen var det då bara grått, grått, grått, i öststaternas alla gråtoner...
Anlände till Krakows flygplats efter att ha dykt ner genom ett lager av kol-moln och tog därifrån ett dieseldrivet tvåvagnståg till centralstationen. Efter en snabb vända i centrum konstaterades att Krakowborna rustade för fullt för nyårsfirande.
Upptäckte att vårt hotell låg så långt utanför centrum att det inte rymdes på stadskartan, och vi blev inte gladare av att se eländet, en enorm betongkoloss vid en motorvägspåfart. Små rum, kallt och halvskitigt. Ändlösa korridorer med lösa korkmattor, gud bevare mig väl...
Kvällen var en positiv överraskning, vi tog oss till det gamla judiska kvarteren och avnjöt en god middag i skenet av stearinljus och levande klezmermusik.
Frukost avåts i hotellkällarn ackompanjerat av technomusik på högsta volym.
Nyårsafton ägnades åt lite sightseeing i centrum, en ny tur till de judisk kvarteren, loppis och den godaste Tira mi su jag ätit.
Nyårsaftonens kväll blev det återigen judisk mat, dock ej kosher. Vi fick lära oss att i de judiska kvarteren bor det knappt några judar kvar, och populationen är bara drygt 1000 personer i hela Krakow.
Enligt information vi lyckats snappa upp så var den stora nyårsbataljen på stora torget och nog var det batalj alltid, skulle tro att vi var där tillsammans med runt 25000 pers, ett alldeles för litet antal kravallpoliser och säkert för få ambulanser med.
Det var totalt omöjligt att över huvudtaget röra sig åt nåt håll, och vi fick nästan slå oss ut från den festande massan, för nog festa man....
Vi flydde panikartat till en närbelägen basilika där det pågick en katolsk midnattsmässa, vackert och stillsamt och inte ett ljud trängde in från pöblen utanför.
På tolvslaget fick allt sin kulmen, dyngfulla festdeltagare, crackrökande ungdomar,
hundar i panik vid fyrverkerierna och en och annan unge fick en slurk av föräldrarnas champagne. Och vi rymde rätt snart tillbaks till vår betongklump.
På nyårsdagen låg bakfyllan som ett stort lock över hela Krakkow, uteliggare hasade omkring med sina kassar, ortens lokala a-lagare tog sin första sup och på torget var renhållningsarbetet i full gång, champagnekorkar, spyor och raketrester.
Så gott som allting igenklappat och stängt, utom kyrkan där en ny mässa pågick, med vacker sång och musik.
Och det hela avslutades med en ny tur på tvåvagnståget till flygplatsen, en stigning med planet upp igenom allt det grå.... Krakow ska helt klart upplevas i grönt....
Anlände till Krakows flygplats efter att ha dykt ner genom ett lager av kol-moln och tog därifrån ett dieseldrivet tvåvagnståg till centralstationen. Efter en snabb vända i centrum konstaterades att Krakowborna rustade för fullt för nyårsfirande.
Upptäckte att vårt hotell låg så långt utanför centrum att det inte rymdes på stadskartan, och vi blev inte gladare av att se eländet, en enorm betongkoloss vid en motorvägspåfart. Små rum, kallt och halvskitigt. Ändlösa korridorer med lösa korkmattor, gud bevare mig väl...
Kvällen var en positiv överraskning, vi tog oss till det gamla judiska kvarteren och avnjöt en god middag i skenet av stearinljus och levande klezmermusik.
Frukost avåts i hotellkällarn ackompanjerat av technomusik på högsta volym.
Nyårsafton ägnades åt lite sightseeing i centrum, en ny tur till de judisk kvarteren, loppis och den godaste Tira mi su jag ätit.
Nyårsaftonens kväll blev det återigen judisk mat, dock ej kosher. Vi fick lära oss att i de judiska kvarteren bor det knappt några judar kvar, och populationen är bara drygt 1000 personer i hela Krakow.
Enligt information vi lyckats snappa upp så var den stora nyårsbataljen på stora torget och nog var det batalj alltid, skulle tro att vi var där tillsammans med runt 25000 pers, ett alldeles för litet antal kravallpoliser och säkert för få ambulanser med.
Det var totalt omöjligt att över huvudtaget röra sig åt nåt håll, och vi fick nästan slå oss ut från den festande massan, för nog festa man....
Vi flydde panikartat till en närbelägen basilika där det pågick en katolsk midnattsmässa, vackert och stillsamt och inte ett ljud trängde in från pöblen utanför.
På tolvslaget fick allt sin kulmen, dyngfulla festdeltagare, crackrökande ungdomar,
hundar i panik vid fyrverkerierna och en och annan unge fick en slurk av föräldrarnas champagne. Och vi rymde rätt snart tillbaks till vår betongklump.
På nyårsdagen låg bakfyllan som ett stort lock över hela Krakkow, uteliggare hasade omkring med sina kassar, ortens lokala a-lagare tog sin första sup och på torget var renhållningsarbetet i full gång, champagnekorkar, spyor och raketrester.
Så gott som allting igenklappat och stängt, utom kyrkan där en ny mässa pågick, med vacker sång och musik.
Och det hela avslutades med en ny tur på tvåvagnståget till flygplatsen, en stigning med planet upp igenom allt det grå.... Krakow ska helt klart upplevas i grönt....
Tisdag 12 December 2006
Svensken älskar sina juletraditioner och Gud nåde den som skulle rucka på dem.
I morgon, luciadagen, vankas det saffransbröd och pepparkakor förstås...
Saffranets väg är lång och dyrbar,det gula märket i vildkrokus och odlad krokus från Turkiet och Afganistan plockas av flinka fingrar, det går åt över 100.000 krokusmärken till ett kilo saffran. Värd sin vikt i guld.
Å pepparkakor med en mustig mix av nejlikor, kryddpeppar, ingefära och kanel.
Nejlikor är blomknopparna på nejliksträdet och som vi också gärna kryddar vår glögg med eller varför inte späcka en vacker apelsin och hänga upp i dörren...
Å ingefäran som är en rot med lustig form, men en vacker blomma ovan jord växer inte heller på våra breddgrader, bra mot åksjuka faktiskt, att tugga lite rot alltså.
Äkta kanel kan lätt förväxlas med cassiakanel som används som en billigare variant.
Kanelträdets bark skalas av var fjärde år, varav man efter torkning skalar av ytterbarken.
Kanel tillhör faktiskt våra absolut äldsta kryddor och växer på Sri Lanka, Zanzibar och i Kina.
Att kardemumma kommer från en frökapsel kan man lätt se, gott att tugga på några frön när andedräkten smakar räv....
Kryddpepparträdet hittar du på de västindiska öarna, och det är de torkade frukterna efter blomning som ger den karakteristiska aromen du längtar efter till jul.
Och lite vanlijdoft hör väl julen till, vanilj stången hittar du på en orkidéart i SydAmerika eller annat tropiskt område.
Och för att inte tala om julens alla frukter och nötter.... frukter från världens alla hörn, dadlar och fikon från orienten.
Och skulle du någon gång åka till Zanzibar...besök Mr Spice, en legend som visar dej runt på sina ägor och visar dej allt som du har instoppat i små påsar i ditt kryddskåp...i levande form.
Så nog är julen en riktig jorden runt resa för ögat, smaken och själen.
I morgon, luciadagen, vankas det saffransbröd och pepparkakor förstås...
Saffranets väg är lång och dyrbar,det gula märket i vildkrokus och odlad krokus från Turkiet och Afganistan plockas av flinka fingrar, det går åt över 100.000 krokusmärken till ett kilo saffran. Värd sin vikt i guld.
Å pepparkakor med en mustig mix av nejlikor, kryddpeppar, ingefära och kanel.
Nejlikor är blomknopparna på nejliksträdet och som vi också gärna kryddar vår glögg med eller varför inte späcka en vacker apelsin och hänga upp i dörren...
Å ingefäran som är en rot med lustig form, men en vacker blomma ovan jord växer inte heller på våra breddgrader, bra mot åksjuka faktiskt, att tugga lite rot alltså.
Äkta kanel kan lätt förväxlas med cassiakanel som används som en billigare variant.
Kanelträdets bark skalas av var fjärde år, varav man efter torkning skalar av ytterbarken.
Kanel tillhör faktiskt våra absolut äldsta kryddor och växer på Sri Lanka, Zanzibar och i Kina.
Att kardemumma kommer från en frökapsel kan man lätt se, gott att tugga på några frön när andedräkten smakar räv....
Kryddpepparträdet hittar du på de västindiska öarna, och det är de torkade frukterna efter blomning som ger den karakteristiska aromen du längtar efter till jul.
Och lite vanlijdoft hör väl julen till, vanilj stången hittar du på en orkidéart i SydAmerika eller annat tropiskt område.
Och för att inte tala om julens alla frukter och nötter.... frukter från världens alla hörn, dadlar och fikon från orienten.
Och skulle du någon gång åka till Zanzibar...besök Mr Spice, en legend som visar dej runt på sina ägor och visar dej allt som du har instoppat i små påsar i ditt kryddskåp...i levande form.
Så nog är julen en riktig jorden runt resa för ögat, smaken och själen.
Söndag 3 December 2006
Novembers sista lördag tillbringade vi i Stockholm, även fast den slutade i Belgien.
Regnigt var det och vi skulle på hemlig utflykt med goda vänner.Så vi hamnade i vår huvudstad, en stad i full julskrud och en stad definitivt full med tillresta landsortsbor som vi, nyavklivna (fulla) finlandskryssare, tomtar av alla fasoner och årets sista släng av turister från världens alla hörn.
Västerlånggatan i gamla stan blev snart till ett långsamt lämmeltåg, och regn regn regn.
Hamnade på julmarknaden i gamla stan, röda bodar fyllda med svenska delikatesser till hutlösa priser, mistlar att pussas under, sockervaddsförsäljande tomte, sjungande barn och knökfullt med folk förstås. Å det var ett under att man inte fick ögonen utstuckna av brustna paraplyer. En underbar lunch på italiensk restaurang, fyllda torteliinos med ricotta som smälte som smör i munnen, simmande i god gorgonzola sås. Stimmigt på många språk.
Efter många timmars lullande bland alla julmarknadsstånd, trängsel vid NKs julskyltning med godistema, toa köande, latinamerikanska rytmer och tröjprovning hamnade vi på kvällens höjdpunkt, Belgobaren. En belgisk inspirerad bar/krog på en bakgata till centralstationen. Enkel stor lokal, sprakande tvskärmsbrasa och blandad publik. Vad sägs om över 200 sorters öl, måste vara ett paradis för den som gillar det som belgarna är riktigt bra på, dvs öl. Trappistöl, veteöl, kwak, Leffe, Chimay, å jag kan inte komma ihåg allt vad det nu heter. Sorter som serveras i för sin sort specifikt glas.
Matsedeln bjöd naturligtvis först och främst på musslor, i olika smakanrättningar.
Serverades med grovt bröd, de obligatoriska frittesen (stripes) med majonäs.
Hjortytterfile med stompad potatis, fiskgryta med aioli såg inte helt fel ut det heller.
Sålunda rann tiden i väg, och som landsortsbo är det bara till att passa bussen och slira hemma, och slut efter en lång dag i storstan så somna man ganska omgående.
Så summan av det hela fick vi en stor bit av världen med oss hem i minnesbagaget den här dagen.
Regnigt var det och vi skulle på hemlig utflykt med goda vänner.Så vi hamnade i vår huvudstad, en stad i full julskrud och en stad definitivt full med tillresta landsortsbor som vi, nyavklivna (fulla) finlandskryssare, tomtar av alla fasoner och årets sista släng av turister från världens alla hörn.
Västerlånggatan i gamla stan blev snart till ett långsamt lämmeltåg, och regn regn regn.
Hamnade på julmarknaden i gamla stan, röda bodar fyllda med svenska delikatesser till hutlösa priser, mistlar att pussas under, sockervaddsförsäljande tomte, sjungande barn och knökfullt med folk förstås. Å det var ett under att man inte fick ögonen utstuckna av brustna paraplyer. En underbar lunch på italiensk restaurang, fyllda torteliinos med ricotta som smälte som smör i munnen, simmande i god gorgonzola sås. Stimmigt på många språk.
Efter många timmars lullande bland alla julmarknadsstånd, trängsel vid NKs julskyltning med godistema, toa köande, latinamerikanska rytmer och tröjprovning hamnade vi på kvällens höjdpunkt, Belgobaren. En belgisk inspirerad bar/krog på en bakgata till centralstationen. Enkel stor lokal, sprakande tvskärmsbrasa och blandad publik. Vad sägs om över 200 sorters öl, måste vara ett paradis för den som gillar det som belgarna är riktigt bra på, dvs öl. Trappistöl, veteöl, kwak, Leffe, Chimay, å jag kan inte komma ihåg allt vad det nu heter. Sorter som serveras i för sin sort specifikt glas.
Matsedeln bjöd naturligtvis först och främst på musslor, i olika smakanrättningar.
Serverades med grovt bröd, de obligatoriska frittesen (stripes) med majonäs.
Hjortytterfile med stompad potatis, fiskgryta med aioli såg inte helt fel ut det heller.
Sålunda rann tiden i väg, och som landsortsbo är det bara till att passa bussen och slira hemma, och slut efter en lång dag i storstan så somna man ganska omgående.
Så summan av det hela fick vi en stor bit av världen med oss hem i minnesbagaget den här dagen.
Onsdag 22 November 2006
Å så börjar stumheten i benen släppa efter helgens tripp till Amsterdam, en helg man kan säga var intensiv med många guldkorn, många upplevelser och många ögonblick med förfäran och glädje.
Amsterdam är verkligen en stad för ALLA smakriktningar och plånböcker...
Upp i ottan här hemma, första planet till Shiphole, snabbtåg in till ett nyvaket Amsterdam. Det första man ser är tre nymornade bedagade och lättklädda kubanskor i ett fönster, med former svällande över korsetten, inget hugg där ännu...
Å så vidare till Waterloplejn som är en av de största marknaderna, där man kan hitta allt i från gasmasker till valrossbetar. Å det är pruta som gäller...
En fika, gotta sig i solens sken, tänk 15 plus och snart första advent, några trötta gatumusiker drar sin första blues...
En positiv överraskning är att åter få se den fantastiska fotoutställningen "jorden sedd från ovan", bilder av en makalös fotograf.
Kanalerna kantas av pråmar och husbåtar, med hösttrötta balkonglådor på relingen och en egenhändigt målad cykel vid kajkanten, i Amsterdam får man verkligen akta sig för att inte bli nermejad av alla dessa cyklister.
På kvällen en god middag på argentinsk restaurang och restauranger finns det gott om, från alla världens hörn, men trenden verkar ligga åt latin och syd amerika just nu.
Lördagens spårvagnsfärd leder till Jordaandistriktet, en gammal stadsdel med många roliga butiker och cafeer. Tulpanmuseumet är lite men gemytligt och vill man ha ett fint minne från Amsterdam finns bra klass på hantverket här. På museumet kan man kära sig om tulpanens långa resa från Turkiet fram till idag.
En trevlig lördagsmarknad lockar många besökare, här har allsköns mejerister,bagare, antikvitetshandlare och odlare ställt upp sina stånd, man kan prova de mest ljuvliga ostar.
Medaljens baksida finns att beskåda på Red Light district, luttrade fnask i nitar och läder låter sig beskådas av horder av män...Söta unga asiatiskor i rött lampsken bjuder ut sig till den som vill.
Amsterdam är också drogernas mecka, coffeshop där röken är tät som Lutzens dimma, hugade turister köper sig konstiga svampar och pipor i alla färger och former.
Slitna missbrukare vandrar trött omkring, många tiggare.
Den flytande blomstermarknaden erbjuder en färgsprakande resa genom ett hav av färger och former. Lökar, bonsaier, kaktusar och mängder av billiga fräscha snittblommor. Tänk nyskurna tulpaner, 50 stycken för 10 euro, man baxnar.
Karibisk middag på kvällen, till gungande rytmer och slammer från en bartender som mixar margerithas.
Söndag den 19 november anländer Santa Claus till Amsterdam, och anländer gör också horder av barn med sina föräldrar, trängsel till max.
Ett besök på Van Gogh museumet lugnar nerverna litegrann för att sedan trissas upp på tortyrmuseumet och sexmuseumet. På det senare kan man se gamla svartvita franska kort, elfenbenssniderier med erotiska motiv och afrikanska fallossymboler och man får akta sig noga för blottaren som hoppar fram och beskåda synden i form av dagens porrindustri....
Å så blev det tåget till flygplatsen, sparka av sej skorna och flyga hem igen..
En resa till Amsterdam kräver bra skor, skapligt stor reskassa och ett stort uns av tolerans, där kan allt hända.
Amsterdam är verkligen en stad för ALLA smakriktningar och plånböcker...
Upp i ottan här hemma, första planet till Shiphole, snabbtåg in till ett nyvaket Amsterdam. Det första man ser är tre nymornade bedagade och lättklädda kubanskor i ett fönster, med former svällande över korsetten, inget hugg där ännu...
Å så vidare till Waterloplejn som är en av de största marknaderna, där man kan hitta allt i från gasmasker till valrossbetar. Å det är pruta som gäller...
En fika, gotta sig i solens sken, tänk 15 plus och snart första advent, några trötta gatumusiker drar sin första blues...
En positiv överraskning är att åter få se den fantastiska fotoutställningen "jorden sedd från ovan", bilder av en makalös fotograf.
Kanalerna kantas av pråmar och husbåtar, med hösttrötta balkonglådor på relingen och en egenhändigt målad cykel vid kajkanten, i Amsterdam får man verkligen akta sig för att inte bli nermejad av alla dessa cyklister.
På kvällen en god middag på argentinsk restaurang och restauranger finns det gott om, från alla världens hörn, men trenden verkar ligga åt latin och syd amerika just nu.
Lördagens spårvagnsfärd leder till Jordaandistriktet, en gammal stadsdel med många roliga butiker och cafeer. Tulpanmuseumet är lite men gemytligt och vill man ha ett fint minne från Amsterdam finns bra klass på hantverket här. På museumet kan man kära sig om tulpanens långa resa från Turkiet fram till idag.
En trevlig lördagsmarknad lockar många besökare, här har allsköns mejerister,bagare, antikvitetshandlare och odlare ställt upp sina stånd, man kan prova de mest ljuvliga ostar.
Medaljens baksida finns att beskåda på Red Light district, luttrade fnask i nitar och läder låter sig beskådas av horder av män...Söta unga asiatiskor i rött lampsken bjuder ut sig till den som vill.
Amsterdam är också drogernas mecka, coffeshop där röken är tät som Lutzens dimma, hugade turister köper sig konstiga svampar och pipor i alla färger och former.
Slitna missbrukare vandrar trött omkring, många tiggare.
Den flytande blomstermarknaden erbjuder en färgsprakande resa genom ett hav av färger och former. Lökar, bonsaier, kaktusar och mängder av billiga fräscha snittblommor. Tänk nyskurna tulpaner, 50 stycken för 10 euro, man baxnar.
Karibisk middag på kvällen, till gungande rytmer och slammer från en bartender som mixar margerithas.
Söndag den 19 november anländer Santa Claus till Amsterdam, och anländer gör också horder av barn med sina föräldrar, trängsel till max.
Ett besök på Van Gogh museumet lugnar nerverna litegrann för att sedan trissas upp på tortyrmuseumet och sexmuseumet. På det senare kan man se gamla svartvita franska kort, elfenbenssniderier med erotiska motiv och afrikanska fallossymboler och man får akta sig noga för blottaren som hoppar fram och beskåda synden i form av dagens porrindustri....
Å så blev det tåget till flygplatsen, sparka av sej skorna och flyga hem igen..
En resa till Amsterdam kräver bra skor, skapligt stor reskassa och ett stort uns av tolerans, där kan allt hända.
Måndag 20 November 2006
JULEKATTER
(eller bara en töntig morsa)
Varje år runt julskyltningen börjar de förbereda sig, våra katter gör sig i ordning för den årliga julklappsshoppingen. Bröderna Fritz och Gustaf 15 år och Rune 17 år ger sig ut på turné till
Enköpings stad för att handla julklappar till lill-matte Emma 21 år och lill-husse Erik 19 år.
Detta har varit en årlig återkommande tradition sedan Emma och Erik fortfarande var små och trodde på tomten. Tro på tomten gör man ju inte så länge och efter x antal år hade vi förbrukat morfar som tomte, det var liksom inget spännande när "morfar skulle gå ut och köpa tidningen" längre. Vi hyrde in en god vän som hade tomteyrket som extra inkomst. Där satt vi; hela gänget å väntade å väntade.... Ingen tomte.
Efter mycket om och men och många telefonsamtal så var tomten äntligen på väg, det var bara det att vår inhyrda tomte var förskräckligt bakfull och fick ha hjälp att dricka läsk med sugrör genom skägget.
Nåväl, efter utdelandet av julklappar, både från människor och djur, så fick tomten äntligen åka hem till skogen och sova bakruset av sig, hans identitet är fortfarande en gåta....
Tillbaks till våra katter, med svansarna på topp ger de sig i väg, över den farliga riksvägen och in mot stan.
På torget är det full commerce med knallar av allehanda slag. Våra katter slinker mellan marknadsstånden och försöker att nå upp för att se vad som erbjuds. En torghandlare säljer rökt renkorv och ser de rara kissarna på marken, och han förbarmar sig och bjussar på en bit....
Fritz och Gustav fastnar till slut för ett par ulliga varma sockor, hemstickade i ull, till Erik.
Dom kan han ha när han åker skidor tänker Gustav.
Rune fastnar för ett par varma sköna vantar i fårskinn till Emma.
Å så knallar de hem de långa 5 kilometrarna till det lilla röda huset på landet.
Väl hemma möter mamma upp, klappar om sina kissar och bjuder in dem på strömming och grädde.
Hon får naturligtvis hjälpa dem med paketinslagningen, men snörena är förskräckligt roliga att leka med tycker Fritz.
På julaftonsmorgonen ligger paketen inslagna och fina under den pyntade granen.
Mor i huset skalar potatis och rör i hop sillsallad för glatta livet.
Framåt eftermiddan kommer de utflygna barnen hem... Rosiga och förväntansfulla trots att de nästan är vuxna nu. På gården lyser marchaller, inomhus glittrar granen och de hemstöpta ljusen är tända.
Mor är rosig och har nystruket förkläde.
Efter julbord med omtagning flera gånger bänkar sig familjen framför Kalle Anka, trots att alla tre närvarande generationerna snart kan alla Kalle Ankas repliker utantill.
Så till SLUT är det dags för julklappsutdelningen, mor förrättar den, tomten har fått respit i väntan på eventuella barnbarn. Julklappar byter ägare, spänningen är rätt olidlig innan man får börja öppna.
Mor säger, titta här, här är det paket från Rune till Emma och från Fritz o Gustav till ERik, Vad duktiga dom har varit som gått ända in till stan för å handla....
Erik 19 år bara suckar, Emma 21 år himlar med mejkade ögon och håller god min....
Men mor hon vet precis vad dom tänker... att morsan är en fullständig idiot som fortfarande tror att tre gamla katter går in till stan för att handla julklappar...
Mor är en töntig mor, men nånstans långt inne i deras hjärtan så tycker de nog att det är lite gulligt också....
(eller bara en töntig morsa)
Varje år runt julskyltningen börjar de förbereda sig, våra katter gör sig i ordning för den årliga julklappsshoppingen. Bröderna Fritz och Gustaf 15 år och Rune 17 år ger sig ut på turné till
Enköpings stad för att handla julklappar till lill-matte Emma 21 år och lill-husse Erik 19 år.
Detta har varit en årlig återkommande tradition sedan Emma och Erik fortfarande var små och trodde på tomten. Tro på tomten gör man ju inte så länge och efter x antal år hade vi förbrukat morfar som tomte, det var liksom inget spännande när "morfar skulle gå ut och köpa tidningen" längre. Vi hyrde in en god vän som hade tomteyrket som extra inkomst. Där satt vi; hela gänget å väntade å väntade.... Ingen tomte.
Efter mycket om och men och många telefonsamtal så var tomten äntligen på väg, det var bara det att vår inhyrda tomte var förskräckligt bakfull och fick ha hjälp att dricka läsk med sugrör genom skägget.
Nåväl, efter utdelandet av julklappar, både från människor och djur, så fick tomten äntligen åka hem till skogen och sova bakruset av sig, hans identitet är fortfarande en gåta....
Tillbaks till våra katter, med svansarna på topp ger de sig i väg, över den farliga riksvägen och in mot stan.
På torget är det full commerce med knallar av allehanda slag. Våra katter slinker mellan marknadsstånden och försöker att nå upp för att se vad som erbjuds. En torghandlare säljer rökt renkorv och ser de rara kissarna på marken, och han förbarmar sig och bjussar på en bit....
Fritz och Gustav fastnar till slut för ett par ulliga varma sockor, hemstickade i ull, till Erik.
Dom kan han ha när han åker skidor tänker Gustav.
Rune fastnar för ett par varma sköna vantar i fårskinn till Emma.
Å så knallar de hem de långa 5 kilometrarna till det lilla röda huset på landet.
Väl hemma möter mamma upp, klappar om sina kissar och bjuder in dem på strömming och grädde.
Hon får naturligtvis hjälpa dem med paketinslagningen, men snörena är förskräckligt roliga att leka med tycker Fritz.
På julaftonsmorgonen ligger paketen inslagna och fina under den pyntade granen.
Mor i huset skalar potatis och rör i hop sillsallad för glatta livet.
Framåt eftermiddan kommer de utflygna barnen hem... Rosiga och förväntansfulla trots att de nästan är vuxna nu. På gården lyser marchaller, inomhus glittrar granen och de hemstöpta ljusen är tända.
Mor är rosig och har nystruket förkläde.
Efter julbord med omtagning flera gånger bänkar sig familjen framför Kalle Anka, trots att alla tre närvarande generationerna snart kan alla Kalle Ankas repliker utantill.
Så till SLUT är det dags för julklappsutdelningen, mor förrättar den, tomten har fått respit i väntan på eventuella barnbarn. Julklappar byter ägare, spänningen är rätt olidlig innan man får börja öppna.
Mor säger, titta här, här är det paket från Rune till Emma och från Fritz o Gustav till ERik, Vad duktiga dom har varit som gått ända in till stan för å handla....
Erik 19 år bara suckar, Emma 21 år himlar med mejkade ögon och håller god min....
Men mor hon vet precis vad dom tänker... att morsan är en fullständig idiot som fortfarande tror att tre gamla katter går in till stan för att handla julklappar...
Mor är en töntig mor, men nånstans långt inne i deras hjärtan så tycker de nog att det är lite gulligt också....
Fredag 8 September 2006 - Sverige
Nu så är man hemma igen och snart halkar man in i livets gilla gång och med det menas att man kan börja planera för nästa resa, vinterresan.
Kroatien var lika fantastiskt som det brukar, turkost hav, häftiga åskoväder, doft av rosmarin, nykokta musslor och iskalla öl. Kan det bli bättre.
Så nu är batterierna laddade, alla böcker utlästa, smutstvätt väntar och katterna ler och är glada över hemkomsten.
Men vädret... hualigen
Kroatien var lika fantastiskt som det brukar, turkost hav, häftiga åskoväder, doft av rosmarin, nykokta musslor och iskalla öl. Kan det bli bättre.
Så nu är batterierna laddade, alla böcker utlästa, smutstvätt väntar och katterna ler och är glada över hemkomsten.
Men vädret... hualigen