Lenils blogg

Varför ändra på ett vinnande koncept, halv tio sitter vi i bilen igen, mot Lübeck.
Stannar till i Burg för lite mer shopping och är framme vid färjan ca 13:00.
Det är inte så mycket fordon så det dröjer inte länge innan vi är i Danmark och sen är det ju inte så långt hem.
Sen eftermiddag kör vi in på vår uppfart och konstaterar nöjt att huset står kvar!
Hur härligt det än är att resa är nästan det bästa att komma hem igen och få krypa ner i sin egen säng!
Kanske får Piran en ny chans en annan resa.

9:30 verkar ha blivit vår standardrestid och blir så även idag.
Vi hade tänkt åka Jennerbanan men det regnar fortfarande och är molnigt.
När vi checkar ut från hotellet ser jag en broschyr för guidade turer i Salzbergwerk i Berchtesgaden ett stenkast från Königssee.
Det blir en trevlig och intressant sista utflykt på vår resa, roligast är nog att man får åka ett par gamla trärutschkanor där man får upp rätt bra fart.
Efter en stund i souvenirshopen tar vi motorvägen mot Berlin.
Här flyter trafiken mycket bättre, inte så mycket trafikarbeten och hastighetsbegränsningar, bara lite regn runt München .
Stannar på McDonalds för lunch och jag ser att jag har något skräp på skon, när jag ska torka bort det upptäcker jag att det är en flera centimeter lång, vass järnbit som trängt igenom sulan en millimeter från stortån, tur hade jag där!
Vi kör vidare, stannar bara för att tanka, gå på toa och byta förare.
Planen är att i rimlig tid ta in på något enkelt motorvägshotell.
Vad vi glömt är att de inte existerar på den här sidan Tyskland och vid niotiden är vi rätt trötta men mest hungriga.
Det får bli en god, lagom stor gulasch med bröd på en vägkrog.
Vi tar oss ända till Rostock och checkar in på Ibis vid 23-snåret!
Sista övernattningen på den här resan.

Klockan sju börjar det att ringa i kyrkklockorna trots eller kanske just för att det är söndag!
Första stopp för dagen är vattenfallet Savica. Vi hinner precis fram före den italienska turistgruppen som kom med buss ungefär samtidigt som oss. Det är en rätt rejäl vandring innan man kommer fram men det är ju alltid något speciellt med vattenfall.
Vi har nu bestämt oss för att stanna en natt i Königssee men stannar först på en mack i närheten av Ljubljana och köper färdiga salamimackor med cappuccino. Här är det bordservering med kaffet på en liten bricka i fina porslingskoppar med fat! Med hjälp av vår gps lyckas vi pricka in några läskiga bergspass till, där jag tack och lov lyckas undvika att köra de värsta. Anländer Königssee strax efter 16 och tar hjälp av turistbyrån att hitta hotell.
Det blir ett rum på Hotel Königssee med balkong och delvis utsikt över sjön, riktigt fint!
Vi äter Bergpfandl (fläskfile, spätzle och ost) och halv grillad kyckling med pommes!
Eftersom det är söndag är affärerna stängda och vi bestämmer oss för att ta en tidig kväll.
Köper några öl och nötter på macken som vi sen avnjuter på vår balkong, det har börjat regna och är helt folktomt på gatorna fast klockan bara är halv åtta.
Nästan lite magiskt med utsikt över sjön, bergen och regnet från den egna balkongen.

Som vanligt är vi klara att ge oss av vid halv tio, målet idag är Bohinj i norra Slovenien.
Kör ut på motorvägen till Umag och tar en biljett för senare betalning.
Det är lugnt på motorvägen, vilket känns bra.
Vi har inte så mycket bensin men bestämmer oss för att tanka längre fram.
Plötsligt i lugnet varnar elektroniska skyltar för kö men eftersom det fortfarande är lugnt tar vi ingen större notis om det.
Vi kör förbi en avfart till Umag men jag bara noterar det för än är det ingen kö.
Och så helt plötsligt står det still, ibland rör sig kön en meter, ibland två och efter ca en timme så ser vi betalstationen. Bensinmätaren varierar sig mellan att vi kan köra 3 till 10 mil till och det oroar oss, vi har inte en aning om hur lite bensin vi egentligen har. När vi kommer närmare inser vi att kön och stillaståendet inte bara beror på betalstationen utan att det står helt stilla efter också!
Kommer så småningom ut genom betalstationen och in i kaos där alla bilar ska dela på två filer där trafiken nästan står still.
Efter vad som känns som en evighet ser vi en avfart till Umag och kör de sista 800 m på vägrenen. Sen är det bara några hundra meter till macken.
Vi klarar oss dit, antagligen med hjälp av Sankt Kristoffer och köper bensin och mineralvatten för våra sista Kuna.
Vi väljer nu en mindre väg mot Buzet och stannar till på Plodine strax innan gränsen och köper, bröd, smör, salami, ost och juice!
Åker över en gränsstation helt utan kö, stannar på en liten parkering och dukar upp vår lunch på bagageluckan, mums.
Vi är senare än vi tänkt men bilen är fulltankad och vi är mätta, vad kan man mer begära?
Nu tar vi sikte på Ziri, Skofja Loka, Zelezniki och Bled!
Naturligtvis är delar av vägen avstängd och jag råkar ut för mitt livs näst läskigaste alptur (läskigaste? Combe Laval i Frankrike). Till slut är vi nere i Bohinj och jag kan slappna av igen.
Vi får rabatt på Hotel Center via en av turistinformationerna och det ligger vid sjön (Bohinjsko jezero). Lite senare blir det pizza och öl på hotellets uteservering.
Helt plötsligt börjar trubaduren att sjunga Santa Lucia på italienska eller slovenska, men oavsett vilket språk så känns det lite skumt att höra den sången i juli, inte utan att man får lite hemlängtan!
Vi avslutar kvällen med en promenad i de vackra omgivningarna, i morgon påbörjar vi hemresan.
Med tanke på att det tog så lång tid ner så bestämmer vi oss för att ta två övernattningar på vägen hem.

Vi sticker vidare runt 9:30 idag.
Det är 28 grader, lite mulet och vi tycker det är svalt och skönt efter sol och 35 grader senaste dagarna.
Kör mot Rovinj, en gammal favorit där vi tänker stanna en natt innan vi påbörjar hemresan.
Stannar till i Vrsar, charmig stad men den lockar oss inte att stanna mer än en liten stund den här gången.
Efter ett snabbt stopp vid Limfjorden har vi inte långt kvar.
Rovinj är sig likt och vi funderar på att bo på något av de nya lyxhotellen eftersom det bara är en natt.
Vi går in på det stora, lyxiga Lone och jodå de har rum, 200 euro (vilket vi under den stund receptionisten gör en konstpaus överväger) per person och natt!
Sällan får man priser per person, de tyckte nog det var lite kul att prischocka.
Nu vet vi i alla fall var vår smärtgräns för pris på hotell går, istället blir det Vila Lili som är fullt sånär som på ett dubbelrum för en natt och kostar 110 euro.
Precis vad vi behövde!
Vi cyklar ner och lunchar på Delfin, raznjici och pizza, här har vi lunchat förut och det känns bra att sitta här igen.
Fortsätter att cykla och badar på olika ställen, en gång hamnar vi visst i hundbadet och får underhålla en av hundarna som vill att man kastar en sten som han får simma efter. Hans kompis däremot simmar lugnt runt och kollar ner i vattnet, efter fisk kanske?
Tillbaka till Vila Lili för dusch och klädbyte, sen en ny cykeltur, den här gången till centrum.
Vi har flera favoritrestauranger att välja på här men det blir Sidro.
Tror det är samma kypare som senast vi var här, 2008.
Beställer en kryddad färskost till förrätt och får deras underbara, nybakade varma bröd.
Varmrätt blir friterad fisk (som inte bara är fisk utan även musslor och bläckfiskar) och grillade havskräftor med grönsaker.
Efter det tar vi varsin strut med god glass och sen hittar vi Valentino, baren på klipporna med lampor i vattnet där fiskarna brukar simma omkring men tyvärr inga fiskar idag.
Mysigt ändå!
Sen går vi upp till kyrkan och nerför Grisia.
Vid kyrkan ser vi en stor segelbåt vid norra sidan, den måste vi kolla.
Visar sig vara Mondango, en lyxyacht som man kan hyra för 185000 euro per vecka…..
Shoppingstråket tillbaka och en snabb cykeltur till hotellet.
I morgon blir det Slovenien!

Tur att vi tog en natt till i Novigrad, vi badar och snorklar på andra sidan staden där vattnet är lugnare.
Till lunch blir det cevapcici och raznjici med säsongens sallad.
Efter den goda lunchen tar vi våra små cyklar och ger oss iväg norrut.
Här finns fina naturstränder och campingar längs vägen.
Vi hittar en fin plats i lite skugga, badar och vilar!
Efter några timmar cyklar vi tillbaka till hotellet, fixar till oss och sen går vi och tar en stor blåbärsglass innan middag.
Mandrač är namnet på det gamla fiskehamnsområdet och även på restaurangen vi väljer ikväll.
Fried Scampi-Parisien style låter intressant så det tar vi.
Till Scampin bestller vi ett vin från Kabola som de nog inte serverar varje dag eftersom de verkar få leta en stund innan vi får in det men det är väldigt gott.
Vi får även en aptitretare av färskost med oliv som restaurangen bjuder på även om de tar en femma för brödet !
Havskräftorna är hela, skalade och friterade på ett fat av risottoris med majonnäs, riktigt gott.
Efter maten går vi förbi strandbaren, Waikiki igen och ikväll är det ett nytt band,vi sätter oss en stund med en rom och cola.
Servitrisen har inte världens bästa arbetsmiljö, stolarna står i vattnet och det är så mörkt att man knappt kan se valören på pengarna.
Men vackert är det och fullmånen gör sitt bästa för att höja stämningen ännu ett snäpp!
Lite mer shopping, Biska, mer olja och en CD med Oliver innan det är läggdags.

Vi har nu bott våra 2 nätter på Sipar och känner att det nog finns mer att se än Umag och det är ju inga större avstånd på Istrien.
Siktar in oss på Novigrad, jag tycker först att stan verkar lite mesig men vi bokar i alla fall in oss en natt på Hotel Cittar. Hotellet är inrymt bakom en del av den gamla stadsmuren så historiens vingslag gör sig påminda när man passerar ingången.
Bra hotell med bra frukost och staden var inte alls så mesig som jag trodde först, vi bokar in oss för en natt till.
Novigrad visar sig vara en riktig pärla.
Badplatserna är många och långa, runt staden är de gjorda i slät sten med små bassänger här och där.
Innan vi besöker badet är det dags för lunch, vi väljer restaurang Stars vid havet och lite enklare idag, pasta med Orangina och Cola.
Vid badet är det jättehöga vågor så vi skippar snorklingen.
Man kan sitta i de små bassängerna och när det kommer en våg åker man flera meter tillbaka, det är kul ,vem behöver jacuzzi när det finns sånt här helt naturligt?
Dock upptäcker jag att jag skrapat mig ordentligt på benen när vi är tillbaka på hotellet för att göra oss i ordning för kvällen men det var det värt!
Dags för ännu en glass, lite vykort och en lång promenad i staden innan vi slår oss ner för middag på restaurang Aquarius. Det blir lokal ost och pasta till förrätt med pasta och mixed grill till huvudrätt.
Till det dricker vi en god öl.
På plats finns också ett litet tivoli där vi går runt lite och kollar, ungdomarna kastar ringar på en snurra där vinsterna mest är alkohol.
De vinner och blir både generade och glada, verkar inte vara någon åldergräns på alkohol här inte!
Vi är mätta men en glass i strut slinker ner, glassen är god här.
Går längs strandpromenaden och nu finns det en bar där med ett band som spelar, vi går vidare och på torget är det teater.
Men här är det ett måste att kunna språket så vi går vidare.
Shoppar Medica, olja och lite kryddor innan vi går hem till hotellet.

Efter en god natts sömn och frukost är det dags för sol, bad och snorkling.
De havsnära, restaurangerna bakom lyxhotellet verkar ha problem att få gäster för man blir överfallen när man försöker passera eller eventuellt tänker äta.
Just den är typen av inkastare har vi aldrig varit med om i Kroatien tidigare och det blir faktiskt lite obehagligt, kanske jagar de bort fler gäster än de får in?
På lunchen faller vi för en av kyparnas erbjudande om gratis vin och äter en fantastiskt god pasta med räkor o tryffel.
Efter lunchen cyklar vi runt och kollar in staden och dess omgivningar.
Köper en burk med lavendelhonung och hade jag vetat hur god den är så hade jag köpt en större!
Dagen avslutas på restaurang San Marcos terrass en våning upp med utsikt över havet.
Beställer en hel fisk med lite grönsaker och en flaska Kozlović, fisken är god, vinet är fantastiskt och vi är mätta och belåtna när vi cyklar därifrån.
Naturligtvis finns det plats för en stor glass innan det är läggdags!

Vi lämnar ett lugnt Rothenburg vid ca 9:00, eftersom vi parkerat under ett träd är bilen alldeles kladdig och vi bestämmer oss för att testa en tysk automattvätt för första gången.
Den fungerar utmärkt och med en ren o fin bil ger vi oss ut på autobahn igen.
Autobahn känns inte som förr, massor av hastighetsbegränsningar på 80,100 och 120.
Det flyter på lite bättre när vi kommer in i Österrike men det känns ändå som resan till vårt mål Piran tar lång tid.
Vi är inte framme förrän 18:30.
Piran är inte riktigt som vi tänkt oss, precis som många italienska städer är vägen högt upp och sen i princip stup ner till en tunn landremsa vid havet.
Just den typen av miljö är vi inte så förtjusta i men parkerar i ett parkeringshus, tar hissen ner till havet och gratisbuss till centrum.
Känns som man klivit in i en italiensk 50 eller möjligen 60-talsfilm, helt surrealistiskt, t o m bussen spelar någon tidstypisk musik!
Tänker att vi kanske är trötta så vi tar en glass, tjejen i glasskiosken avgör vårt nästa beslut, hon frågar vad man ska ha, säger tack och varsågod utan en antydan till ett leende!
Vi visste ju så klart hela tiden att Kroatien är nära, så vi chansar på Umag som ligger någon mil söderut.
Umag är precis vad vi tänkt oss men det är sent, vi är trötta och hittar inget ställe att bo på.
Vi tänker oss 4 nätter men det vi närmaste vi kommer är 2 nätter på hotell Sipar.
Snurrar runt o letar lite till men inser snart att 2 nätter på hotell är bättre än en natt i bilen!
Sipar får det bli.
Receptionisten hjälper oss att få ett bord på en restaurang i närheten, vid havet och strax sitter vi med en Scampi Buzzara style, en flaska lokalt vin och mineralvatten.
Härligt, nu börjar semestern!

Klockan är 7:20 och äntligen är vi på väg igen, det är 2 år sen vi gjorde en bilresa lite längre söderut!
Tar Öresundsbron och färjan mellan Rödby-Puttgarden.
Inte så lång kö så strax efter klockan 10 sitter vi på färjan med varsin räckmacka och kaffe!
Vid 14-tiden är vi hungriga igen och passar på att äta vid nästa tankning, det blir X-long chilicheese-meny på Burger King.
Ungefär vid Fulda börjar det ösregna och håller på till ca 8 mil innan Rothenburg, vi ser flera ordentliga avåkningar och man förstår varför det är så mycket reklam längs vägarna om vad som kan hända om man inte tar det försiktigt.
Det har tagit ganska lång tid men ganska precis 20:00 är vi framme i Rothenburg, där vi tar in på första bästa hotell, Hotel Frei som också är ett café.
En timme senare avnjuter vi en utepizza på restaurang Da Vinci!