Greklands blogg

Tidig lördag morgon 9 september ger vi oss iväg mot Arlanda, jag (Gerd) och min sambo Hans. Med hemfärd den 23 september har vi tänkt njuta i 14 dagar i den Grekiska ö-världen.
Jag har bokat två flygstolar till Santorini i god tid i våras. Resan är min present till Hans som fyller 50 år den 22 september.
Det enda vi planerat är att ta oss till Amorgos så fort som möjligt efter att vi landat på Santorini. Så vi tar en taxi ner till hamnen för att invänta Blue Star-färjan till Naxos med avgångstid kl 16.00. Det är riktigt hett i solen så när vi väl ger oss iväg placerar vi oss på soldäck och njuter av utsikten mot Santorini, denna unika vulkanö.

Väl framme på Naxos har nu klockan hunnit bli 19.00.
Vi hittar ett rum för 25 EUR som får duga för natten. Det ligger centralt så att det blir enkelt för oss att ta oss till färjan morgonen efter. Vid biljettkontoret får vi veta att en extra färja är insatt till Amorgos pga blåsten som tilltagit i styrka. Vi väljer då snabbt bort Skopelitis Express för att istället åka med Dimitroula via Donoussa till Egiali på Amorgos. Visst, färjan är större men något rostig och ger ett skruttigt intryck. Vi får veta att den byggdes 1978 i Italien och nu körs av GA Ferries. Jag tycker den var charmig ändå och den tar oss säkert fram till vårt resmål. Dessutom på kortare tid än om vi hade valt Skopeletis.

När vi närmar oss Egiali känns det som om vi nått målet.
Äntligen sätter vi ner foten på denna omtalade ö.
Efter en god lunch och en blick på busstidtabellen ser vi att det finns flera timmar att utforska Egiali innan vi kan ta bussen till Katapola där vi bestämt oss för att bo under vår vistelse på Amorgos.
Stranden i Egiali inbjuder till ett dopp och senare på eftermiddagen sitter vi på bussen som tar oss vidare till Katapola över svindlande höjder på slingrande vägar.

Framme i Katapola möter Maria från Pension Amorgos upp. Eftersom vi redan kollat och vet att det är fullt på Eleni Rooms antar vi hennes förslag om rum och ångrar oss inte senare.
Vi bor i ett rum högst upp med stor takterrass och suverän service.

Väl installerade på hotellet vaknar då upptäckarlustan men till vår sorg har vindarna tilltagit ännu mer i styrka. Det sätter käppar i hjulet för oss. Vi, som tänkt hyra en moppe, inser att det vore livsfarligt att ge sig upp på höjderna på ön med kastvindarna som uppstår däruppe.
I två dagar solar vi på Maltezi Beach på andra sidan viken i Katapola där det är lä.
Njuter av sol med en bok och försöker dämpa upptäckarlustan bäst det går, men det går inget vidare.
Tredje dagen hyr vi moppe och ger oss ut ändå. Kofta på och det funkar någorlunda.
Åker upp till Chora, vidare ner till Agia Anna och bedåras av utsikten!

Så spännande att se hur den varma luften trycks upp mot bergen på Amorgos och bildar moln som sedan löses upp på andra sidan. På många ställen går vägen mitt på bergskammen och du kan se åt båda hållen. Det är otroligt vackert! Jag, som annars lider av höjdskräck, bemästrar den genom att ta mig fram på moppe. Bussen upplever jag känns värre.

Med moppen tar vi oss till den södra delen av ön och åker ner till Mourous Beach.
Vägen är mycket brant och håller för tillfället på att byggas om.
En vält arbetar med att pressa ner sand på vägen och det känns lite otäckt att möta de stora arbetsfordonen på väg ner.
Väl nere känns det värt besväret. Nästan vindstilla och det blåa vattnet inbjuder till solbad. Det är inte många turister så här i september och jag vet inte om det är lågsäsongen eller om det alltid är så, men på de flesta stränder möts vi av nakenbadare.
Vi upplever det lite besvärande faktiskt. Jag ber Hasse ställa sig i vattenbrynet så att ingen tror att jag vill fotografera någon utan kläder på.

Vi har nu bott in oss.
Dvs känslan infinner sig att här trivs vi, mår bra och bestämmer oss för att inte klämma in någon mer ö under vår ö-luff. Förutom Santorini som vi ska flyga hem ifrån.
Vi läser i tidtabellerna och ser att det går en liten färja, Nisos Thira, direkt från Amorgos till Santorini efterföljande onsdag.
Så vi bestämmer oss för att stanna och göra Amorgos grundligt.
Det har nu mojnat och vi tar moppen runt i byarna Tholaria, Potamos och Lagada på norra delen av ön. Vi njuter i fulla drag av denna ö som ger oss den unika upplevelsen av grekiskt vardagsliv så långt ifrån turism man kan komma.

Vi besöker klostret Panagia Chozoviotissa som ligger norr om Agia Anna. De många trappstegen upp till klostret känns i benen, höjdskräcken infinner sig och jag väljer att inte titta ner utanför stenräcket.
Det berättades av en munk att det bott 100 munkar där före 1900-talet. Det finns 65 rum så det fanns då inte sovgemak till alla, vilket innebar att dessa trappor trampades av munkarna dagligdags upp och ner. Hua!
Idag bor där 3 munkar.

Vi gillar lugnet i Katapola.
Hög mysfaktor finner vi på Bitsentzos där vi kan avnjuta en lunch och sedan sitta kvar och njuta av en bok en stund. Blir ett bra knep för mig som är på min första resa till Grekland som rökfri. Upplevde det kritiskt i början: Jaha, nu har jag ätit färdigt. Kan vi gå nu? Någon gång hände det faktiskt att jag lämnade Hasse där med notan. Det fanns ju inget roligt kvar efter maten när jag inte kunde röka. Men, det gick och det kommer att gå bra fortsättningsvis.
För varje rökfritt år har resan betalts sig på själva besparingen och det känns som Hej Grekland, här kommer jag, alldeles gratis!

Vi besöker också Restaurang Mythos som bjuder oss på Amorgos special-Raki som heter Amorgion. Vi enas om att den smakar som flytande pepparkaksdeg och köper genast en flaska att ta med oss hem. Mums!
En annan kväll går vi till Le Grand Bleu och ser Luc Bessons film Det stora blå som visas varje kväll, både i Katapola som Egiali. Kanske är det filmen som dragit hit de fransmän vi möter eller också är det möjligheterna till bra vandringar för vi ser många vandrarkängor på fötterna här. Min hälsporre sätter tyvärr stopp för de utflykterna för oss!

Vi stannar till en dag vid Agios Paulos för att bada.
Alldeles ensamma, bara vi på stranden och det klarblå vattnet!
Då och då tuffar en stånka-fiskebåt förbi. Kan man ha det bättre?

Framför allt njuter vi av de möten som sker så naturligt på en lugn ö som denna.
Förutom trevliga svenskar, möter vi en holländsk kvinna som är ute på en femveckorsluff.
Vi möter ett tyskt par som besöker Amorgos varje år fastän dem äger ett eget hus med strand på Ios. Dem klagar lite över att det går att stänga ute turister från deras strand från land men att stranden invaderas av båtar utifrån. Vilket i-landsproblem!

Dessutom ett engelskt par som vi delar takterrass med, även de ute på fem veckor. Vi suckar avundsjukt!
Vi uppskattar dessa möten så mycket. Det finns utrymme för möten på en lugn ö som denna. Det är ju fantastiskt att uppleva saker tillsammans med andra människor, med lika intressen på ett ställe som här.


Det är med sorg i sinnet som onsdagen infinner sig och vi måste lämna Amorgos.
Vi rycker upp oss och tänker på vackra Santorini och Hasses 50-årsdag.
Vi blir avvinkade av våra vänner i hamnen och tar oss med Nisos Thira över lugna vatten till Santorini. Ett annat svenskt par är med oss på resan och vi delar taxi upp till Fira (Thira), huvudorten på Santorini.
Vi bestämmer oss för att hitta boende var för sig och snart nog hittar jag och Hasse ett boende i Firostefani, hos Gaby Xagorari strax norr om Fira. Vi blir lovade ett rum till första natten för 40 EUR. Nästa dag kan vi byta mot ett med utsikt över Calderan som vi får betala 75 EUR/natt för. Rummet är stort, med kök, 3 bäddar och stor balkong som tyvärr inte är vår privata. Det gör inget för det visar sig att det inte är så mycket spring där ändå.

Vi njuter av utsikten och bestämmer oss för att välja restaurang till Hasses 50-årsdag på fredagen. Vi går ner i gränderna och blir fullständigt knockade av skillnaden från Amorgos. Här är mängder med turister även i september. Allt annat än lugnt och många butiker som säljer allt möjligt. Till mina onda fötter införskaffar jag faktiskt ett par nya sandaler för det visar sig vara ganska svårt att gå på de lavastenslagda gatorna även om det är vackert och de är lagda i mönster.
Vi reserverar ett bord på Archipelagos till fredagkvällen, som liksom Sphinx bredvid har den bästa utsikten och är lite flottare (tror vi).

Nästa morgon, torsdag, promenerar vi till torget för att ta bussen till Oia. Ett måste när man bor i Firostefani. Den proppas nämligen full med folk redan från start och kan därmed inte ta upp någon på vägen.
Lika mycket turister här som i Fira. Skockvis!
Med kameror i hand och t.o.m. märkta med klistermärken på tröjorna för att inte tappas bort i gruppen, som en dagisgrupp, och vi blir lite fnissiga åt det hela.
Vi kan inte riktigt ta så fina foton som på Amorgos, dvs. utan någon turist i vägen för kameran, men slås ändå av häpnad över denna fantastiska ö.
Det finns mycket vackert att fotografera! Vi kom hem med 200 bilder på våra 14 dagar!

Fredag morgon, hipp, hipp, hurra! Hasse fyller 50 år och dagen går i sakta mak. Vi har bestämt att promenera lugnt i Fira, samt sitta på balkongen och njuta av utsikten och skåla mellan telefonsamtalen som kommer till Hasse från släkt och vänner.
Till kvällen går vi till Arhipelagos och äter ljuvligt gott. Det var gott, flott och solnedgången bedårande vacker. Solen går ner bakom Thirassia, inte ner i havet som i Oia men det var vackert ändå.

Sedan vandrar vi i gränderna och trängs lite bland folk.
I varje gränd finns fem juvelerare efter varandra och vi undrar vilken typ av människor som kommer hit. Vi ser de många kryssningsfartygen, vi ser japaner och hör amerikaner. (Lägg märke till skillnaden på ser/hör) Det finns köpstinna turister konstaterar vi.
Hur som helst, våra pengar är slut så jag nöjer mig med att titta på de vackra smyckena. Grekiska ringar är riktigt snygga och jag undrar vad färgerna, rött, blått och grönt står för. Jag menar, det måste betyda något eftersom de färgerna återkommer. Glömde att fråga på plats.
Så nu måste jag återvända för att åtminstone få svar på den frågan.

Ni vet, ett äpple om dagen, en grekisk ö varje år, inget annat slår!

Hälsningar från Gerd och Hans

Så är vi då framme på Santorini efter en lugn överfart direkt från Amorgos.
Kändes sorgligt att lämna denna underbara ö och väl framme i sorlet bland amerikaner och japaner samt massor med tingel, tangel så har vi nästintill ångrat oss.

Men Hasses 50 årsdag ska firas här och vi har nu reserverat bord på en av öns flotta restauranger till fredagkvällen. Mobilen kommer att stängas av och vi kommer att skåla och njuta av solnedgången. Solen försvinner på mindre än 10 min......

Rum är ordnat med utsikt över Calderan, naturligtvis.
Alla säger att här ska vara så vackert men just nu känns det mest kaos, larm och ljud och inte alls bra efter 10 dagar på Amorgos. Samt att vi saknar våra vänner där!

Men efter en god natts sömn så kommer vi nog in i tempot här.
Fem juvelerare typ efter varann här.....undrar vad för folk som kommer hit?
Våra pengar är slut....50 årsmiddagen blir på kreditkortet.

Så har vi nu landat på Santorini, färjat till Naxos. Ätit lammkotletter, druckit vin och känner oss som hemma redan. Imorgon går färjan till Amorgos, en extrainsatt stor färja då vädret inte är bra. Skopelitis Express går säkert ändå men vi är glada att vi slipper den som säkert gungar rejält då.

Har träffat bekanta som vi kommer möta igen på Amorgos.
Härligt varmt här nere......svetten lackar....längtar till ett dopp i morgon i det turkosblåa Medelhavet.

......vilka priser det är nu!
Hur billigt som helst!
Har planerat och bokat Greklandsresan sen länge och ser att flygstolarna nu går för några hundralappar!
Oj, om man bara hade lite is i magen.......men sambon fyller 50 år och vi ville VETA...så nu tänker jag inte titta in på några sista-minuten-priser tills vi åker iväg!

Nu räknar vi dagarna....

Äldsta "barnet" har flyttat ut, för högre studier på annan ort.
Jag efterskänkte min gamla cykel från 1982 till henne. En ganska tung och bånglig DBS med alldeles för lågt styre så jag hade helt enkelt sluta använda den, för många år sen.

Men nu har jag köpt en ny.
En tant behöver en tantcykel.
U-ram och kjolskydd ni vet! (Självklart har jag köpt en cykelhjälm)
Om man köper cykel vart 20:e år (drygt) kan man ju få kosta på sig, eller hur?
Härligt att få glida fram och få motion och spara på både fötter och knän.

Cykelinköpet föranleddes faktiskt av att jag drabbats av hälsporre.
Eländes vad ont det kan göra. Har nu fått cortison insprutat i hälen hos läkaren, besökt kiropraktor och tryckt i mig smärtstillande tabletter.
De enda skor som fungerat att gå i är mina löparskor. Som jag nu använt t.o.m på arbetet och jag är mycket glad att den värsta sommarhettan lagt sig.

Det är nu bara två veckor kvar till vår öluff i grekland och jag har INTE lust att gå med gympaskor i medelhavsvärmen.
Ja, jag vet, nog vilar man på stranden och hyr moppe för att ta sig framåt, men en hel del vandrande blir det!

Så håll tummarna för mig att mina fötter blir läkta.....själv håller jag båda händerna i styret! Cykla lugnt i trafiken!

Om ni inte följt serien "Den främmande jägaren" på SVT1 måndagar 20.00-21.00 så se dem avsnitt som följer.

Jag har hämtat tablåerna från SVT hemsida om kvarvarande program; se nedan.

Ni äventyrare; kolla även http://www.trekforce.org.uk (där Bruce Parry medverkar)
Expeditioner världen över.

SVT 1
lö 29 7 14.40 Den främmande jägaren
Del 2 av 4. Expedition Bruce Parry drar djupt in i den indonesiska delen av papuanernas land för att leva med Kumbai, ett jägar- och samlarfolk som fortfarande använder stenverktyg och pilbåge och aldrig velat ha något att göra med utsocknes. Bruce bjuder på tobak och lyckas lätta upp den i början hotfulla stämningen. (BBC 2005)
Från 24/7 i SVT1 Reprisen från måndagen

må 31 7 20.00 Den främmande jägaren
Del 3 av 4. Enmansexpeditionen Bruce Parry håller på att etablera sig hos Babongo-folket i Gabon. Han jagar och samlar honung från vilda bin med sina värdar, och så långt är allt väl. Men för att bli en av dem måste han gå igenom ett mandomsprov, en ritual som bland annat kräver att han tar en drog för att uppnå ett tillstånd av trans där han kan göra upp med sitt förflutna och födas på nytt. Men han vet att drogen kan vara livsfarlig. (BBC 2005)
Även i SVT1 5/8

må 14 8 20.00 Den främmande jägaren
Del 4 av 4. Darhad-folket i Mongoliet tog redan från början emot Bruce Parry med stor gästfrihet. Deras natur är storslagen men klimatet är hårt och de måste flytta med sina djur från plats till plats. Tiderna förändras och deras bohag rymmer numera satellit-TV. Den största prövningen för Bruce Parrys del blev att all förflyttning måste ske till häst och han hade aldrig ridit förut. (BBC 2005)
Även 19/8

Så är dem på gång alltså!
Algerna, som vilande under vintern stiger mot ytan i värmen och sköljer in över våra svenska stränder.
Med en vidrig stank som gör att man undrar om verkligen strandnära fastigheter SKA fastighetstaxeras så högt som de görs.

På SMHI hemsida kan man märka en förändring på de senaste 5 dagarna.
Det är fortfarande svaga ansamligar med alger runt Gotland och på väg in mot kusten på östra sidan av Sverige.

Jag och sambon som bokat boende en vecka på Gotland har redan nu planerat att leta upp kalkbrotten på Gotland för ett svalkande dopp!
Hur som helst, så gör det inget om man är badkruka!
Trevlig sommar!

Nu var det dags att uppleva den omtalade ön Skiathos.
Efter att ha varit på lugna Alonnissos och sedan på Skopelos slås man av skillnaden direkt man anländer.
Här finns mycket turister. Skiathos är ett charterresmål och det märks.
Vi anländer med båt på kvällen och får leta länge innan vi hittar ett rum som duger. Vi bor högt uppe på en kulle med utsikt över hela Skiathos stad och flygplatsen. Hotellet är mycket litet med en lite pool formad som en njure. Pool brukar få mig att vända men här verkar lugnt och skönt. Inga skrikiga barnfamiljer eller stökiga gäng. Jag t o m provar poolen och sjunker som en gråsten! Har man flutit omkring i det salta Medelhavet så uppkommer lätt den känslan.

Vi åker buss till de omtalade stränderna men tycker att det är trängsel på stränderna.
Längtar tillbaka till Alonnissos där vi var ensamma och Skopelos med inte fullt så mycket folk.

Skiathos är annars lite häftigt på kvällarna. Det finns nattliv här och man önskar man var 20 år igen så att man orkade! Resan avslutas med några fina dagar (i trängsel) och vi åker hem igen via Thessaloniki.
Eftersom start/landningsbanan är kort så kan inte planet lyfta fulltankat utan går ner i Thessaloniki för att tanka och ladda med maten till passagerarna. Väntan känns lång när vi står still på marken där men det får gå.

Fina stränder med det allra klarblåaste vatten.
Bodde i Skopelos stad.
Öns bussar gick runt ön och det var mycket enkelt att ta sig runt. Inte lika lugnt och fridfullt som på Alonnissos.

Att landa på Skiathos är en upplevelse i sig. Jag gillar inte start och landning. Det är ju det riskfyllda momentet i flygningen sägs det.
Hur som helst. Nu vet jag bättre. När planet gick ner för landning så blev det en häftig inbromsning och stopp! Precis så som jag vill ha det. Jag brukar sitta och känna en obehagskänsla........"men se till att få stopp på den här kärran då"......så det var problemfritt.
Tog en taxi till hamnen (5 min) och en båt gick samma dag.
Båten hade två stopp vid Skopelos (Glossa och Skopelos stad) så vid tredje stoppet hade vi anlänt till Alonnissos.

Detta är alltid bästa sättet att öluff. Starta resan från ön som ligger längst bort för att ta dig tillbaka till den ö du sen ska flyga hem ifrån.