Som sig bör har semestern börjat på äkta svenskt manér. Iförd fleece från topp till tå inser man att sommaren är här. Packardag. Synar varje plagg jag lagt fram. Allt som inte är pälsfordrat stannar hemma. Så synd nu att som ung stått på barrikaderna ... Det blir en mager packning. Ulltröjan från
Peru borde duga. Täckbyxorna? Kanske. Jag minns en midsommar då det snöade...Hoppas det inte frusit till så man måste hugga upp en vak för att få sig ett renande dopp. Morfadern var känd vinterbadare i hemstaden. Så man har ju generna. Figurerade i pressen med käcka kamrater i det nyss uppyxade hålet i älvsisen. Stadens kommunalpolitiker kan nu blicka ut över den platsen. Förhoppningsvis ger det litet perspektiv på tillvaron, där de sitter vid sina skrivbord. Man kan ju alltid hoppas. Hoppet är det sista som dör, sägs det. Jag lägger flaskan med solskyddsfaktor i ryggsäcken.
