Dag för dag: Resealbumet "Oman, november 2010" av Peroerik

Jag har tillsammans med min fru Yvonne tillbringat två veckor i sultanatet Oman. Oman ligger längst ner i sydöstra hörnet av arabiska halvön. Det har varit ett angenämt möte med en för oss ny kultur. Denna kultur var ny för oss men för världen är den gammal. Vi har varit i staden Salalah som ligger i Dhofar regionen. Den här delen av arabvärlden är väldigt speciell. Dels har den ett för arabiska halvön speciellt klimat och dels har den en speciell historia. Till dessa båda saker ska jag återkomma senare. Nu tar vi resan från början.
Vi lämnade Stockholm en kylig morgon med minusgrader för att åka till en dagstemperatur på 35 – 40 grader dagtid. Researrangör var Solresor, den enda svenska charterarrangör som hittills (2010) har Oman som resmål.
Resan tog ca 8 timmar inklusive mellanlandning i Larnaca på Cypern. Vi landade sedan i Salalah i solnedgången. Då hade vi hunnit äta kyckling två gånger ombord på planet. Passagen genom passkontrollen tog tid eftersom turistvisum skulle utfärdas för var och en av oss. Men å andra sidan hade man ju annars bara stått vid bagagebandet och väntat istället.
Sedan var det buss till hotellet. Bussresan till vårt hotell, Crowne Plaza Resort, tog bara ca 15 minuter och incheckningen gick väldigt fort. Rummen på detta femstjärniga hotell är otroligt bra. Mycket fräscht och gott om plats. Varje säng är som en dubbelsäng. Städning, handduksbyte och byte av sängkläder sker varje dag. På rummet finns vattenkokare för den som vill fixa eget kaffe eller te. TV, med ett 30-tal kanaler, finns givetvis på rummet och vill man ha Internetanslutning på rummet så finns det också både trådlöst och kabelanslutet men det kostar extra. Jag ansåg det inte värt 3 OMR (Omanska Rial) vilket motsvarar nästan sextio kronor, för en timme.
Första kvällen gick vi bara en kort tur runt på hotellet och ut i poolområdet samt en liten sväng ner till stranden för att orientera oss. Sedan blev det en god natts sömn i de sköna sängarna. Vi hade ju en del förlorade sovtimmar att ta igen samt att göra oss av med reströttheten.

Dagen därpå vaknade vi pigga redan strax efter klockan sju för att genast gå upp till restaurangen och testa frukosten. Frukost ingår i resan vi bokat och vi har dessutom betalat tillägg för halvpension. Halvpension innebär att vi hade fem luncher eller middagar per vecka. Dessa måltider bestod av olika bufféer med olika tema. Frukosten var riktigt bra även om vi naturligtvis ätit bättre hotellfrukostar. En del av det vi européer är vana vid saknades. Till exempel så fanns ingen yoghurt och naturligtvis inget vanligt bacon. I Oman som är ett muslimskt land äter man ju inte griskött.
I stort sett var frukosten alltså riktigt bra. Kaffet var t ex mycket gott. Man kunde få omelett tillagade på beställning med alla de ingredienser man önskade. Där fanns flera sorters bröd, både vitt och mörkt, och flera sorters juice och frukt. Där fanns croissants och flera sorters sötare bakverk för den som så önskar till frukosten.
Redan vid ankomsten märkte man tydligt av att vi befann oss i arabvärlden och att det är en muslimsk del av världen. Här syns mest män. Här är det männen som i första hand arbetar. De är klädda i fotsida vita särkar (Dischtasha) och turban då de jobbar och en liten rund mönstrad mössa (Kuma) då de är lediga, eller om man inte har någon officiell tjänst. Detta gäller för Omanier, gästarbetarna har andra typer av kläder, många gånger avslöjar deras klädsel varifrån de kommer. De kommer ofta från Indien och Pakistan. Somliga kommer också från östafrikanska stater.
Kvinnorna man ser är också gästarbetare. Sedan finns det kvinnor som man inte ser. Det är omanska kvinnor och de är dolda i fotsida svarta klänningar (Abbaya) och bär i de flesta fall nikab, en slöja som döljer hela ansiktet så när som på ögonen. Även den är svart. De har också stora håruppsättningar under sina slöjor. Första kvällen såg vi en omansk kvinna i den klädseln sittande i restaurangen. Man undrar om hon kunde äta någonting och hur det i så fall gick till. Man kunde ju inte sitta och stirra på henne.
Nu ska sägas att Oman är ett i jämförelse med sina grannländer mycket jämställt land men det är trots det mycket präglat av Islam. Kvinnor får utbilda sig och kan bli vad som helst, utom sultan. Kvinnor får ta körkort och köra bil och kan arbeta innan de är gifta. Därefter stannar de i hemmen och sköter hem och barn. Tio till tolv barn är ingen ovanlighet. Kvinnor i Oman har också rösträtt. Männen ser man på kvällarna ute i staden medan det är ovanligt att se några kvinnor. Männen samlas utomhus i små grupper där de samtalar och röker vattenpipa. Kvinnorna träffar varandra i hemmen.
Åter till vår första dag i Salalah som för övrigt uttalas med betoning på ett långt a i mitten av ordet. Efter frukosten var det välkomstmöte i strandrestaurangen klockan tio. Därefter var det tid för oss att prova på att bada i havet. Hotellet ligger alldeles vi den cirka 20 km långa sandstranden vi Indiska oceanen. Denna förmiddag var det gul flagg vilket betyder att man kunde bada med viss försiktighet. Vågorna var inte allt för höga och underströmmarna bedömdes inte som för farliga men man badar alltid på egen risk. Vattentemperaturen var underbar och det var skoj att ”leka” i vågorna.
Under den varmaste tiden på dagen höll vi oss i skuggan. Drack kaffe på rummet eller avnjöt en öl i poolbaren. Klockan 14 var det tid för vattengympa i familjepoolen. Jag var den ende mannen som inte var rädd att visa sig ”omanlig”. Övriga män låg eller satt vid poolen och tittade på. Många av dem hade nog sin uppmärksamhet i första hand riktad på den 22-åriga Monika från Slovaken som ledde vattengympan.
Efter vattengympan var det hög tid att se till att bli torr och ombytt för nästa aktivitet, stadsrundtur med shopping inne i Salalah. Vi var många som ville med på den turen. Det blev både en fylld stor buss och en minibuss in till stan. Salalah centrum ligger ungeför fem kilometer bort från vårt hotell så det var ingen lång resa. Först for vi till varuhuset KM som ligger alldeles i närheten av Sultan Qaboos moske.
Shopping på KM var intressant. Vi köpte inte så mycket men det var intressant att se på varuutbudet. Speciellt intressant var klädavdelningarna. Det fanns väldigt pråliga kläder. Kläder som aldrig skulle vara möjliga att sälja i Sverige. Speciellt gällde detta barnkläderna.
Efter shoppingen på KM for vi vidare ytterligare fem minuter med bussen till guld- och silvermarknaden. Vi gick runt och tittade på alla vackra guld- och silverarbeten men det mesta var även här allt för pråligt i min smak. Guldsmyckena var utformade för kvinnor och de flesta silversmyckena för män. Det är så med smycken i Oman, guld bärs av kvinnor och silver av män.
Efter besöket i denna ädelmetallmarknad bar det av till kvällens sista stopp, marknaden Al Hisn soq. Soq betyder för övrigt marknad. Här gick vi runt och tittade på utbudet av varor. Här säljs framför allt sjalar kläder och den stora souvernir-produkten från den här regionen Frankinscense. Det är en torkad kåda från ett träd som växer här. Den används som rökelse och det var med hjälp av denna produkt som Oman eller kanske framför allt området kring Salalah var rikt för cirka tusen år sedan. Då var värdet på Frankinscense lika högt som guldvärdet. De tre vise männen som kom till Jesu födele hade ju enligt Bibeln med sig tre värdefulla gåvor. Den ena var rökelse och de sägs att det var just Frankinscense, för det var den finaste rökelse som fanns att få. De andra gåvorna var guld och Myrrah.
Vi avslutade vår kväll i stan genom att äta på en uteservering. Där serverades grillspett och ”nan-bröd” samt Hummous. Det smakade fantastiskt bra. Inte var det dyrt heller.
Efter måltiden blev vi körda tillbaka till vårt hotell där vi var ca klockan 20.30.