Florida, here we come!

Resealbumet skapat av: Reh
25 mars 2009
Visningar: 2500
Just nu befinner mig i Miami på semester - gôtt!

Resan var lång men förvånansvärt behaglig över Atlanten. Däremot kändes det tungt att vi hade en inrikesflygresa kvar mellan Charlotte och Miami innan vi nått vårt mål. Men sovandes på planet mellan Charlotte och Miami (2 tim) så gick även den resan snabbt :) Sen var det bara att hämta ut hyrbilen och söka sig med GPS:ns hjälp till första hotellet som vi bokat.

Den första dagen tog vi oss till Miami Beach och Art Deco District där vi spanade in mysiga Ocean Drive och dom pastellfärgade hotellen, restaurangerna... Trots att dagen var blåsig så knallade vi ner till stranden och havet i höjd med Lummus Park för att insupa sen äkta SoBe känslan. Kanske att den inte riktigt infanns sig p g a blåsten - det var badförbud så det blev bara lite vadande i vågorna bara. Men vi hann få sol på oss så pass att skinnet blev svett...! :( Så klantigt - bara efter en timme...) Så här i efterhand får man väl säga att det var tur att vi inte solade längre utan solskydd. Efter strandbesöket var det dags för en lunch på en restaurang som hette Bistro 1410. Det blev en god sallad och sambon tog en pizza. Lite läsk o vatten till maten - för nätta $44. Synd o påstå att det är billigt. Men smakar det så kostar det..! Efter den sena lunchen så crusasade vi med bilen längs MIami Beach och Ocean Drive, därefter Collins Avenue norrut till Fort Lauderdale och i galen rusningstrafik tillbaks till hotellet (i Doral), vilket tog sin lilla tid... Trötta efter vår utflykt slocknade vi tidigt för att redan nästa morgon styra kosan mot Orlando.

Efter en kontinental frukost på hotellet satte vi oss i bilen och tog oss mot Orlando. Vi ställde in GPS:n på att undvika tullvägar, och därigenom så kom vi ofta in på mindre vägar, vilket gjorde resan norrut ganska intressant. Efter att vi kört förbi Miami och Fort Lauderdale så lugnade även trafiken ner sig avsevärt, vilket också gjorde att vi njöt mer av den långa bilturen.

Efter alla intryck av resan, plus att vi närmade oss Orlando i rusningstid, så var vi trötta och nöjda med att ta en typisk amerikansk BBQ middag med Budweiser i hotellrestaurangen och sen i säng tidigt! För dagen efter tog vi oss tidigt till SeaWorld där vi fick nöjet att se Shamu show, späckhuggarshowen. Den såg vi för ett par år sedan då vi var i San Diego och jag måste säga att den uppvisningen i San Diego var bättre än den här i Orlando. Så aningen besvikna traskade vi därifrån, och plötsligt kändes inte SeaWorld som resans höjdpunkt längre.

Efter att dagen på SeaWorld blev lite rumphuggen och klockan bara blivit 14, så bestämde vi att köra österut ut till Cape Canaveral. Sagt och gjort så satte vi oss i bilen och tog RIKTIGT små vägar österut, och vilka vägar sen! Raksträcka på raksträcka, flera mil i följd! Så amerikanskt det kändes...

Eftersom vi valde småvägarna mot Cape Canaveral så tog det längre tid än vi tänkt att komma fram till Kennedy Space Center, så väl framme vid entrén så visade det sig att stället höll på att stänga för dagen! :( Så vi tog lite bilder på det som gick att se från utsidan för att sen sätta oss i bilen igen och åka tillbaka. Lite snopet. Men med lite tacos på Taco Bell innanför västen, så fick vi nya krafter och valde återresan på dom större vägarna. Det gick ju på ett huj, visade det sig! På mindre än en timme var vi tillbaks på hotellet. Fast något möra, kan man säga.

Dagen efter styrde vi kosan sydväst, ner mot Tampa och S:t Petersburg. Fina vägar, lugn trafik enda fram till Tampa. Sen, mitt i Tampa och där vi skulle ta av mot S:t Petersburg, började det stöka till sig. Och inte bara beträffande tätare trafik, vi hade ställt in GPS:n på Clearwater i S:t Petersburg, men p g a att man i Tampa höll på med ett gigantiskt vägarbete med broar och ramper som drogs genom nya områden och fick nya sträckningar, så fick vår GPS total tuppjuck och ledde in oss på den ena galna vägen efter den andra! En gång tyckte GPS:n att vi skulle till ett övergivet kontorskomplex, nästa gång flygplatsen i Tampa, en annan gång till en bajamaja mitt i ingenstans..! När vi satt där i bilen och frustrationen och dialogen mellan förare och passagerare skärptes mer och mer, så var det inte alls så kul... Men nu efteråt kan man ju bara skratta åt det hela. Till slut stängde vi av den babblande GPS:n och körde efter vägskyltarna istället, så på femte försöket hittade vi vägen och bron mot Clearwater.

Genom långsamt ringlande köer så nådde vi till slut Clearwater och Sand Key Beach. Och vilken härlig strand sen..! Tyvärr var vinden kraftig, vilket i sig var skönt eftersom kvicksilvret klättrat högt under dagen, men som också gjorde att sanden sveptes upp och smätte mot kroppen som små vassa projektiler! Inte helt optimalt, men vi hade en skön vila på den ganska tomma stranden tills vi blev så vrålhungriga att vi var tvungna att ge oss ut jakt efter mat.

Vi hittade ett ställe ställe som hette The Conch Republic ungefär i höjd med North Redington Beach. Ett väldigt trevligt populärt och mysigt ställe med trevlig personal - när man väl fick tag på dom! Det var mycket folk där redan fast kl bara var kring fem på eftermiddagen, så det blev en hel del väntan också.

Efter en god middag, så spanade vi in ytterligare fina stränder i Clearwater/S:t Petersburg, bl a Madeira Beach och Treasure Island Beach - den ena finare än den andra! Jag blev helt betagen av dom vita fina stränderna och det vackra ljuset när solen började dala på himlen.

När skymningen började göra sitt intåg så letade vi oss fram till vårt hotell i S:t Petersburg och sov väldigt gott även den natten.

Redan nästa dag skulle vi åka vidare söderut mot Naples. Under natten hade vi hört åskmuller och när vi klev upp på morgonen så hade himlen öppnat sig och det regnade det för fulla muggar. Det kändes trist och luften gick ur oss lite grann. Men efter en stärkande frukost så packade vi ihop oss rätt snabbt och for iväg i regnet.

Redan när vi kommit utanför stan så slutade det att regna och när vi passerat Sarasota och nådde Anna Maria Island så sprack himlen upp och solen sken på oss och dom mörka molnen var som bortblåsta! Vi hade handlat med oss lite dricka, frukt och jordgubbar så vi lade oss tillrätta på stranden och mumsade belåtet i oss av godsakerna.

Frampå sena eftermiddagen började det åter mulna på lite så vi beslöt oss för att fortsätta mot Naples. Ett supersnabbt besök på Subways nånstans i höjd med Fort Myers och sen vidare igen. Väl framme i Naples och hotellet så checkade vi och sen dök ner i poolen för ett sista dopp för dagen. Sen var vi så möra, så vi stöp i säng.

Det är ingen större risk för att man inte ska få en god natts sömn, dels för att man är trött efter en dag med intryck och resande, dels av solen men också för att sängarna är så enorma här! En queenbed var gör att man har massor av plats att bre´ ut sig så mycket man vill. :)

Åter nästa morgon så skulle vi efter frukost vidare, eller snarare tillbaks, för nästa dag skulle vi tillbringa i Fort Myers och dess närhet. Det var så vi hade förbokat hotellen (ja, jag vet, det blev lite tokigt med de här två bokningarna). Men avståndet mellan Fort Myers är inte speciellt långt, så den sträckan tog mindre än en timme att avverka.

Vi ställde in GPS:n på Captiva Island som ligger utanför Fort Myers, och innan vi hann fram hade temperaturen stigit till över tretti grader! Och efter regnet som varit, så var fuktigheten lika hög som i en grekisk bastu! Sambon som inte trivs så vidare värst i höga temperaturer, än mindre i hög luftfuktighet, pustade och stånkade mest och var något motvillig till att tillbringa en till dag på stranden. Han skulle säkert ha föredragit en dag på ett shoppingcenter med AC - han som hatar att shoppa! :)

Men, eftersom vi bara skulle ha en dag i Fort Myers, så valde "vi" (mest jag...) att åka ut till Sanibel Island.

På vägen dit laddade vi åter upp med massa goda frukter såsom Floridaapelsiner, tangeriner och jordgubbar från en frukthandlare längs highway 41, som även kallas Tamiami Trail.

Väl framme på Sanibel Island så svängde vi in vid Bowman´s Beach - som senare visade sig vara ett rätt dåligt val..! För när vi väl parkerat bilen, läst skylten som varnade för hajar (!) i vattnen däromkring och knallat ner till stranden så var stranden helt fullknökad med folk! Inte alls nån idyll, som jag hade förväntat mig! *suck* Men vi orkade inte vända om då, utan vi bredde ut oss i "sardinburken", och tillbringade ett par timmar där i folkmyllret, solande, badande och letade efter snäckor. Var det något det fanns gott om, så var det ju snäckor! Hela stranden bestod ju av snäckor, uppe på stranden var det ju finkornig snäckskalsstrand och längre ner i strandbrynet grövre och inte fullt så nedslipade snäckor. Och när du letar snäckor nere bland vågorna, så är det riktigt vassa snäckor som du trampar runt bland! Efter några dagar i vattnen med snäckskal, så hade du fotsulor lena som en bebistjärt, visade det sig! :) Och när du väl börjat leta efter fina snäckor så var det svårt att sluta..! Sambon fick nästan dra mig därifrån.

Vi tog en sen lunch på ett trevligt och svalt café på Sanibel, därefter rundade vi av den heta stranddagen med ett dopp i hotellpoolen och jacuzzin. På kvällen hämtade vi upp lite pizza från Papa John´s och åt den på hotellrummet.

Nästa morgon lämnade vi hotellet i Fort Myers, som var det finaste dittills, efter en god frukost som kändes riktigt fräsch med bl a fruktsallad, keso och annat oväntat nyttigt - i USA blir det ju oftast nåt fett eller sötsliskigt som bjuds redan till frukost... Vädret var finfint redan på morgonen när vi lämnade Fort Myers, och det bara tilltog - enl vår utomhusmätare i bilen hade vi 89 F, dvs närmare 32 grader Celsius i luften och det var en klibbigt fuktig värme. Tack och lov för att vi skulle mest sitta i den väl luftkonditionerade bilen den dagen. För innan kvällen skulle vi ha tagit oss från Fort Myers till Marathon på Florida Keys.

Det blev en händelserik och spännande dag. Bara några mil utanför Naples såg vi en vägskylt som varnade för "Panther Traffic". Vad betydde det, hade vi läst rätt, är det nån som skämtar, undrade vi först lite förvirrat. För när vi tidigare kört mot Orlando så hade vi passerat en vägarbetsplats där en stor skyltdisplay sa " Drive carefully, my mum works here"! :) Men efter ett tag insåg vi att vi befann oss i ett område där den snart utrotade Florida Panthern hade sin sista hemvist (man tror att det bara finns 30-50 st kvar). En parentes kring pantern; På Sawgrass Recreational Park ska det finnas en Floridapanter som man kan beskåda i fångenskap.

Nåja, vi körde vidare på Tamiami Trail och nådde rätt snart fram till Everglades City. Där hade vi tänkte ta en airboattur ut i mangroveträsken. Enl en äldre man på en bensinstation som vi stötte ihop med underströk att Jungle Erv´s båtturer var dom bästa, och det var just dit vi redan tidigare hade bestämt att vi skulle åka.

Väl framme hos Jungle Erv´s köpte vi oss en tur som skulle ta runt 1,5 timmar. Min första tanke var att det knappast skulle leda till några stora upptäckter under en sån kort tur, men en fläktande tur med airboat skulle vara uppfriskande i den tilltagande hettan som nu kändes värre än nånsin! Bara 20 minuter senare satt vi med hörselkåporna på i båten och väntade spänt på vad som skulle hända. Vår guide Bill var en man i ca 50-årsåldern som verkade trygg och stabil. Och visst svalkade fartvinden skönt när båten drog på i de mer vida områdena som inte krävde att man körde sakta. Bara efter en kort skön tur körde Bill intill en landtunga och sa att här intill låg en krokodil som vi skulle ta en närmare titt på. Så vi steg i land, och mycket riktigt låg en 7 fot lång krokodil i vattnet bara ca 15 meter från oss! Plötsligt hade Bill fiskat upp två fiskar ur sina gömmor och gick fram till strandkanten där krokodilen låg. Bill lockade på djuret genom att slå fisken lätt i marken vid vattenbrynet och det tog inte många sekunder innan krokodilen kom i rörelse och närmade sig strandkanten. Bill fortsatte att locka med fisken samtidigt som han långsamt backade uppåt land. Mitt hjärta bultade hårt vid det här laget, jag kände ett adrenalinrus i kroppen och jag undrade samtidigt vad vi skulle göra om det här krokodilfrieriet gick snett...

Bara två decimeter återstod mellan Bill och krokodilen när han försiktigt slängde ifrån sig fisken intill krokodilens käft, och han tog den försiktigt och svalde ner den. Sen slängde Bill även den andra fisken till krokodilen, varefter han satte upp handen som ett stopptecken till krokodilen som efter ett slag backade ner i vattnet. Puh, det var en nervpirrande upplevelse..!

Efter sin uppvisning stod vi ett slag på platsen där krokodilen varit och Bill berättade lite fakta om krokodiler och mindre olyckshändelser som hänt honom vid tillfällen när han närmat sig krokodiler på samma sätt. Samtidigt som han berättade låg krokodilen i vattnet bara ett tiotal meter bort och tittade på oss... Det var helt omöjligt att rikta 100% uppmärksamhet mot Bill, för titt som tätt var jag tvungen att slänga en blick på var djuret befanns sig - för säkerhets skull! :)

Efter den gastkramande upplevelsen kändes det befriande att få sätta sig i båten igen och susa iväg genom mangroveträsket. Vi stannade ytterligare ett par gånger för att lyssna på Bill som berättade om mangroveträsket, växterna och djuren som levde där. Det var en oerhört faschinerande en och en halv timme!

Efter airboatturen åkte vi vidare österut, det var hett som i en bakugn, och antagligen resans hetaste dag med ca 33 grader. Inte långt från Jungle Erv´s nådde vi fram till USA:s minsta postkontor, Ochopee Post office. en liten "byssja" som rymde en stackars tjej som sålde frimärken och vykort. Självklart köpte vi frimärken där och fixade poststämpel på våra vykort som sa "US smallest postoffice" också.

På djungel-Bills anmaning besökte vi även en liten reptil- och fågelfarm, eller vad man ska kalla det, som låg strax utanför Everglades City. För en billig penning fick vi gå in och se på djuren som fanns där, vilket var en ganska salig blandning - ormar (bl a pytonormar och anakondor), krokodiler som vi fick hålla (!), stora leguaner, hornödlor och andra stora och mindre ödlor. Förutom reptilerna så fanns även kakaduor, aror och andra papegojor och en och annan höna som man också fick hålla. Vi var nästan ensamma där så vi fick en väldigt personlig guidning av djuren och därmed chans att hålla i dom om vi ville. Det var ett rätt osannolikt ställe...

Kommande natt skulle vi övernatta i Marathon, ungefär mitt på Florida Keys, så vi fick stå på rätt bra för att komma fram till vårt bokade hotell i hyfsad tid. Vägen dit, över bro efter bro kändes ändlös, men var samtidigt väldigt vacker bitvis. Väl framme i Marathon inhandlade vi lite frukostmat till hotellet/lägenheten där vi skulle bo innan vi dök ner i bingen.

Nästa dag for vi till Key West, på vägen dit togs lite obligatoriska bilder från 7-mile bridge, den var dock inte särdeles imponerande på något vis. Efter att ha suttit i en stillastående kö i närmare en timme p g a en bilolycka så kom vi fram till stan. Vi började med att strosa runt lite vid en av stränderna, vi åt en lätt lunch och därefter knallade vi bort till Duval Street, Key West Downtown s a s. Väldigt pittoreskt men hettan och luftfuktigheten tog musten ur oss rätt snabbt, så vi landade åter på ett café där vi fikade och åt glass för att svalka oss. Efter några ytterligare timmar i Key West vände vi tillbaks hemåt. På hemvägen svängde vi in till Bahia Honda State Park och tog ett härligt dopp i havet. Eftersom klockan var runt 16 så var det rätt folktomt och vi fick stranden nästan för oss själva. Havet svalkade oss ljuvligt och några snäckor hann också samlas in! :) På kvällen fick vi se en fantastisk solnedgång som gick i purpur och rosa. Antagligen en solnedgång man inte ser på så många andra platser...

Nästa dag besökte vi Dolphin Research Center i Marathon och fick se fina delfinföreställningar på riktigt nära håll (från bassängkanten). Där kunde man även boka tid för att simma med delfinerna, men vi hoppade över den aktiviteten. Delfinerna där verkade må jättebra, dom var glada, pigga och busiga och hade gott om utrymme i bassängerna, vilket kändes härligt att se. Även den här dagen blev riktigt varm, uppåt 28-29 grader, så vi drog iväg ner till en strand i närheten som hette Cocoplum Beach som låg i Marathon. Åter en nästan öde strand med vit fin sand och turkost vatten som vi fick ha för oss själva, massor av snäckor som jag nästan tvångsmässigt samlade in och massor av solskyddskräm smetades på för att inte bränna oss... Det var svårt att slita sig från den härliga stranden, men magen knorrade och nån mat hade vi inte tagit med oss, så det fick bli en snabblunch på Wendy´s.

På kvällen tog vi oss ut till ett fiskrestaurang på västra sidan av Marathon, som vi blivit rekommenderade av vår värd på hotellet/lägenheten. Och skaldjuren där var helt underbara - så pinfärska och fräscha! Restaurangen låg nere vid hamnen och runt om fanns fiskare som rensade sin fiskfångst med pelikaner och turister som publik. Det kändes äkta. Och då förstod man verkligen hur färsk middagen vi åt var! Medan vi njöt av vår mat fick vi se en fantastisk solnedgång i alla möjliga färger.

Nästa dag var det dags att lämna Marathon och se till att vår resas cirkel slöts - tillbaks till Miami.

I Miami shoppade vi lite cd-skivor och annat vi hade på önskelistan, käkade latinamerikanskt, lite badande i hotellpoolen... Resan hade verkligen sugit ut musten ur oss och vår reseiver hade börjat lägga sig rätt markant.

Nästa dag for vi till Sawgrass Mills Outlet och shoppade lite till, sen lunch på The Cheesecake Factory och därefter tillbaks in till Miami och Dayside Marketplace för sightseeingturen "Millionare´s Row Tour". Vi såg alla kändisars flashiga hus och fick en fin överblick över den delen av stan. Downtown kunde man även åka Metromover, en slags obemannade tåg som gick högt ovan jord, ca 10 m upp i luften. Här fick man också en fin överblick över Miami Downtown. Inget kostade det heller.

När vi ändå var i krokarna så letade vi upp Miami Ink:s shop på Washington Avenue, men när vi väl kom dit så valde vi bara att glo på stället utifrån... Kändes lite fånigt att gå in eftersom ingen av oss hade för avsikt att tatuera oss. Så det blev några foton på utsidan bara, det räckte för mig.

Nästa dag var det hemresedags. Vi var inte alltför ledsna för hemlängtan hade så sakteliga börjat sätta in. Vi längtade efter svensk mat och gamla invanda rutiner. Så knäpp man e, men så var det, det skulle bli skönt att komma hem. Få smälta intrycken. Sova i sin egen säng. Äta knäckebröd och MAGER mat. Slippa pannkaksfrukostarna :)

Sweden, here we come.
Kategori: Sol & Bad
Besökta länder: USA
Reslängd: 12 dagar
Datum: 25 mars - 5 april 2009
Bilder
Karta