Måndag 4 December 2006
Till Wien med Ester
Nu har vi kommit hem efter en weekend i Wien. Allt gick jättebra! :)
Vi flög ner på onsdag kväll, tog en taxi till Arlanda och planet lyfte 20.20. Det är ju normalt Esters kinkigaste tid på dygnet, och så även i onsdags. Men så länge man håller igång och går runt är det ju sällan ett problem. Vid incheckningen gav de mig skrämselhicka när de såg bekymrade ut och sa att Ester inte var kopplad till någon vuxen, och det måste hon ju vara... Det ringdes några samtal och sen knöts hon till mig och vi fick checka in. Puh. Var kanske inte ett problem på riktigt, men man blir ju lite skraj ändå... Vagnen fick vi som väntat checka in som särskilt bagage (blev ordenligt inplastad), men tyvärr fick vi inte ta med insatsen på planet som jag räknat med. Så det blev till att bära runt Ester i famnen, men vi ju tre starka vuxna, så det var inget problem egentligen heller.
Jag var lite nervös för själva flygningen, jag är ju rätt flygrädd själv, och man har ju hört barn skrika förtvivlat vid start och landning när det sprakar i öronen. Vi fick ett litet specialbälte åt Ester (bara ett extra band att fästa runt henne som sattes fast i mitt bälte) och en liten leksak (som hon glatt ignorerade) och slog oss ner. Då började Ester gråta. Innan planet ens börjat röra sig. Jag blev mer och mer orolig och svettig, såg 2 timmars plåga framför mig, men så snart planet började röra sig så blev hon tyst och storögd. Sög till och med tag i nappen och snuttade febrilt vid starten och sen somnade hon och sov genom resten av flighten. När det igår var dags att flyga hem så sov hon genom taxiresa till flygplatsen, incheckning, säkerhetskontroll, boarding, start, flyg och landning. Började inte gråta förrän vi var vid bagageutlämningen och hon insåg att vi var på svensk mark igen... och var hungrig förstås. Helt otroligt bra! :) Gissar att det var för att vi lämnade Winzerhof Iro 4.30 på morgonen och vi alla helst hade velat sova som små grisar tills vi var i Sverige igen...
På Wiens flygplats gick förresten allt MYCKET smidigt. Vi fick ha med oss insatsen på planet, och behövde inte ens lämna ifrån oss vagnen. Den märktes med en lapp vid incheckningen, men vi fick ta med oss den in på flygplatsen, t o m genom säkerhetskontrollen och lämnade ifrån oss den utanför flygplansdörren. Vi fick veta att vi skulle få tillbaka den utanför dörren igen när vi landade på Arlanda, men där gick det förstås inte att hämta upp någon vagn, så den kom som vanligt på bagagebandet... Men det var riktigt skönt att slippa bära Ester i famnen, guldstjärna till Wiens flygplats! Undrar om det var all ackumulerad otur Bella & jag samlat på oss när vi förgäves försökt ta oss hem från Wien utan krångel som betalades tillbaka nu...
Vi flög ner på onsdag kväll, tog en taxi till Arlanda och planet lyfte 20.20. Det är ju normalt Esters kinkigaste tid på dygnet, och så även i onsdags. Men så länge man håller igång och går runt är det ju sällan ett problem. Vid incheckningen gav de mig skrämselhicka när de såg bekymrade ut och sa att Ester inte var kopplad till någon vuxen, och det måste hon ju vara... Det ringdes några samtal och sen knöts hon till mig och vi fick checka in. Puh. Var kanske inte ett problem på riktigt, men man blir ju lite skraj ändå... Vagnen fick vi som väntat checka in som särskilt bagage (blev ordenligt inplastad), men tyvärr fick vi inte ta med insatsen på planet som jag räknat med. Så det blev till att bära runt Ester i famnen, men vi ju tre starka vuxna, så det var inget problem egentligen heller.
Jag var lite nervös för själva flygningen, jag är ju rätt flygrädd själv, och man har ju hört barn skrika förtvivlat vid start och landning när det sprakar i öronen. Vi fick ett litet specialbälte åt Ester (bara ett extra band att fästa runt henne som sattes fast i mitt bälte) och en liten leksak (som hon glatt ignorerade) och slog oss ner. Då började Ester gråta. Innan planet ens börjat röra sig. Jag blev mer och mer orolig och svettig, såg 2 timmars plåga framför mig, men så snart planet började röra sig så blev hon tyst och storögd. Sög till och med tag i nappen och snuttade febrilt vid starten och sen somnade hon och sov genom resten av flighten. När det igår var dags att flyga hem så sov hon genom taxiresa till flygplatsen, incheckning, säkerhetskontroll, boarding, start, flyg och landning. Började inte gråta förrän vi var vid bagageutlämningen och hon insåg att vi var på svensk mark igen... och var hungrig förstås. Helt otroligt bra! :) Gissar att det var för att vi lämnade Winzerhof Iro 4.30 på morgonen och vi alla helst hade velat sova som små grisar tills vi var i Sverige igen...
På Wiens flygplats gick förresten allt MYCKET smidigt. Vi fick ha med oss insatsen på planet, och behövde inte ens lämna ifrån oss vagnen. Den märktes med en lapp vid incheckningen, men vi fick ta med oss den in på flygplatsen, t o m genom säkerhetskontrollen och lämnade ifrån oss den utanför flygplansdörren. Vi fick veta att vi skulle få tillbaka den utanför dörren igen när vi landade på Arlanda, men där gick det förstås inte att hämta upp någon vagn, så den kom som vanligt på bagagebandet... Men det var riktigt skönt att slippa bära Ester i famnen, guldstjärna till Wiens flygplats! Undrar om det var all ackumulerad otur Bella & jag samlat på oss när vi förgäves försökt ta oss hem från Wien utan krångel som betalades tillbaka nu...
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Bröllopsresa till Paris 17 år sedan |
På måndag - Paris! 17 år sedan |
Resten av romresan 17 år sedan |
Rom del 1 17 år sedan |
Imorgon: ROMA! 17 år sedan |