Ja då har man varit i Burma. Om känslorna var lite blandade inför resan till en av de värsta diktaturerna i värden så är dom inte mindre blandade vid hemkomsten. Ett fantastiskt land med underbara och vänliga och ärliga mäniskor (utom en)som inte hade något emot att prata om situationen i landet. Vi tog naturilgtvis inte upp ämnet men det gjorde dom. Om man reser dit utan att vara medveten om läget i landet skulle man inte tro att det var så illa som det är. Vi såg inte en polis eller militär på gatorna på hela tiden och kände oss inte övervakade på något sätt. Det var skillnad i gamla Öst Europa före -89, där märkte man verkligen att man var i en diktatur. Vi försökte naturligtvis att lägga så lite pengar som möjligt till regimen men att undvika det helt och hållet går tyvärr inte. Små guest house och privata restauranger går bra men att förflytta sej mellan städerna är svårare. Vi frågade en som vi var ute och åkte taxi med om dom ville ha dit turister. Efter en stunds betänketid sa han: " Såna som ni är OK men inte domdär". och pekade på en Spansk turistgrupp. Exil Burmeser och EU tycker inte att man skall åka dit över huvudtaget men det finns många tvivelaktiga länder där folkrätten är satt på undantag. Kina är ett bra exempel, men eftersom pengar väger mer än folkrätt är det ingen som säger något.
Burma är ett fattigt land. Infrastrukturen är lite undermålig, om man vill utrycka sej försiktigt. Flyget fungerade bra på längre sräckor då bussresorna var tidskrävande på dom fruktansvärt dåliga vägarna. Vi åkte även tåg en sträcka topphatighetan var nog runt 30 km/tim. Boendet och maten var det inget fel på, ett dubbelrum med frukost 70 kronor
middag för två 30. Mycket Pagoder o Buddastatyer har vi sett. Vandrat i berg och cycklat bland småbyar i ett fantastiskt landskap. För att återkomma till han, den ende som inte var ärlig, kan vi tyärr inte visa några bilder från resan då våran kamera med 1000 bilder blev stulen sista dan på nattbussen tillbaka till Rangoon!! Jag har i alla fall 7 1/2 timma videofilm att försöka göra nogot av, så nån liten snutt kan det väl bli längre fram. Lite sordin blev det ju förståss på en annars mycket intresant och givande resa i ett land som förhoppninsvis blir fritt inom en snar framtid. Diktaturer över lever inte i evighet. I går 22/8 var det demonstrationer för första gången på 19 år i Rangoon på grund av fördubblade bränsle priser. Det kan förhoppningsvis vara en början.

Sune o Anita