Karka49

Jag är ensamstående sjukpensionär, reuamtker. <Åkte utomlands första gången i mitt liv till Alanya .åtskilligt pirr i magen hur det skulle gå, sjuk och inte bra på engelska. Hade bokat billgt hotel på expeida . coom.
Uttröttad kom jag dit förra söndag morron med tranfser från Antalya.
Först blev jag jag förtvivlad,ingen filt eller täcke i sängen och ingen kaffebryggare i köket. Visste inte ordet för filt eller täcke. Frampå förmiddagen kom en av personalen som var gift med en svenska och begrep mitt gestukuleerande. Han ordande filt, kaffebryggare ochävenatt rullatorn fick ha sin plats i matsalen ,hörnet närmast trappstegen til min dörr.Jaghade ett bra kylskåp en skön säng toa med dusch.Kände mig jätteglad när detta blev fixat. Frukost ingick men ibland åt jag på rummet Yughort och smörgåsar . Mankunde beställa Alacarte hela dagen. Menoftast var jag ute och såg mig omrkring och åt då ett mål mat ute. Orkade jag inte äta upp allt fickjag alltid med mig i en låda och kunde äta senare.Tyvärr så kunde jag inte åka buss genom att jag har rullator . Reseföretaget sanär ajg ville vara med Att visst jag var välkommen Men det var så oländigt och svårt at gå osv osv, s¨jag struntade i dom. Åkte taxi istället, först upp till castelll,chauffören stödde mej överallt där jag ite kunde gå själv.Jag var in i Moksém också. Flera dagar dag så åkte jag taxi med en yngre kille, en kväll for vi till terassenoch såg på utsikten.En dag åkte vi till DimCave, där var det långa trappor men han stödde mig hela vägen så jag också kom in i grottan. PÅ hemvägen var en kamelförare , jag fick rida på kamelen och Javel chaufförren tog jättefina bilder med min kamera, minnen för livet. Lite om när jag gick själv.En dag upptäckte jag attdet var litet luft i däcken på rullatorn.Jag frågade massor med folk gestikulerade och visade på däcken och de pekade bortöver.Detta var på en liten bakgata. till slut kom jag framtillen liten verkstad på en gård. Han fyllde luft i alla däcken för ingenting. En kväll var jag på lokal marknad. Kunde bara köpa lite eftersom jag snart skulle hem och inte hade plats. Då fick jag en påse med ärter av en försäljare och en gammal gumma om sålde nötter gav mig en påse, när hon förstod att jag inte kunde köpa mycket. Hon log så vänligt mot mig. Så fick jag en solklänning av städerskan på hotellet.Jag kände mig omhändertagen, mycket vänliga människor. Inte blev det så dyrt heller när jag för det mesta åt bara en gång ute på stan och hade egen mat på rummet.Taxi kostade,men utan taxi killarna så hade jag inte sett mycket av Alanya och omgivingarna. Nu har jag ridit på en kamel som heter Lady. Det var verkligen trevligt att vara i Alaanyaoch bra för mina leder, hade mycket mindre ont där i värmen.