Är han dum, eller...?
Intressant kåseri... Stämmer ju till viss del tycker jag.. åtminstone den tanken om att ibland så smäller idén och förväntan inför en resa högre än själva upplevelsen när man är där.. Om man har byggt upp alltför höga förväntningar så är det ju en risk att de ej uppfylls.. På samma sätt kan även minnet av en viss resa smälla högre än när man väl var där.. (precis som det aldrig regnade under barndomens somrar... :-)
Jag tycker att han rätt i en del han skriver. Många suktar efter storslagna resor och äventyr,
och missar ofta det fantastiska som finns i det lilla, i vardagen, runt knuten.
Man drömmer om att sitta vid havet och dricka ett glas vin, när man kanske har en sjö eller ett vattendrag bara
en kort cykeltur bort.
För drömmer man sig bort och hakar upp sig på de veckor om året då man är på resande fot, då blir årets övriga veckor rasande trista.
Och det är ju de som egentligen behöver piffas till. Guldkant i vardagen är viktig, men då gäller det att ge den tid, och att vara mottaglig
för det som finns att glädjas över.
(F.n. ligger jag nedbäddad sjuk (ni vet en sådan där fruktansvärd, manlig, förkylning) och skulle kunna göra vad som helst för en rask morgonpromenad, om jag bara orkade)
och missar ofta det fantastiska som finns i det lilla, i vardagen, runt knuten.
Man drömmer om att sitta vid havet och dricka ett glas vin, när man kanske har en sjö eller ett vattendrag bara
en kort cykeltur bort.
För drömmer man sig bort och hakar upp sig på de veckor om året då man är på resande fot, då blir årets övriga veckor rasande trista.
Och det är ju de som egentligen behöver piffas till. Guldkant i vardagen är viktig, men då gäller det att ge den tid, och att vara mottaglig
för det som finns att glädjas över.
(F.n. ligger jag nedbäddad sjuk (ni vet en sådan där fruktansvärd, manlig, förkylning) och skulle kunna göra vad som helst för en rask morgonpromenad, om jag bara orkade)
Anledningen att man åker på semester utomlands är väl att man lever lite i lyx dom här 14 dagarna man är borta,man behöver inte städa, bädda sängen,diska m.m m,m.Har bott vid havet i sydligaste sverige i 47 år men kan aldrig gemföra detta med en strand i thailand eller medelhavet, fast det är hög sommar blir det aldrig mer än 22-24-grader i vattnet och alltid massor av illaluktande tång.Hög sommar i sverige är inte att gemföra med värmen söderut,då vet man utan att titta ut på morgonen så är det t-shirt o shorts som gäller,Plus, vad vore livet utan lite drömmar och verklighetsflykt. Aldrig att jag ger upp min utlandssemester.
Såklart är detta en provocerande artikel skriven av en journalist som vill väcka uppmärksamhet - jag har en del sådan personer i min närhet som älskar att provocera och ställa det som vi i allmänhet drömmer om till sin spets. Avundsjuka? Jag vet inte, men ....
Klart att nästan alla älskar att resa, sedan är det tillgång på resurser, erfarenhet och hur mycket vi vill offra i vår vardag som spelar in hur mycket vi resor. Vår familj reser iväg så ofta vi kan, och resan är ofta bokad långt i förväg så den lever både före, under och efter resan. I vår stressade vardag så ser jag den främsta förtjänsten med en resa som kvalitetstid för familjen att umgås, slippa ifrån vardagen och att få nya intryck som lever långt efter vi kommit hem. Allt resande har berikat hela vårt liv - och det har även våra barn (nu tonåringar) bekräftat för oss ofta. Vi föräldrar köper inte så mycket kläder och teknikprylar, men barnen får precis lika fina kläder som sina klasskamrater och vi äter gott och umgås mycket med vänner, så resandet får inte ta över hela vår vardag.
Själv bor vi i södra Sverige med ca 3 minuters gångväg till en helt underbar strand på en ort där många (särskilt stockholmare) brukar tillbringa sin semester. Men detta är ju vår vardag, och även vi vill ha lite omväxling. Så visst kan vi ju hitta våra härliga stunder hemma, men vi längtar vi ju också någon annanstans till något nytt!
Klart att nästan alla älskar att resa, sedan är det tillgång på resurser, erfarenhet och hur mycket vi vill offra i vår vardag som spelar in hur mycket vi resor. Vår familj reser iväg så ofta vi kan, och resan är ofta bokad långt i förväg så den lever både före, under och efter resan. I vår stressade vardag så ser jag den främsta förtjänsten med en resa som kvalitetstid för familjen att umgås, slippa ifrån vardagen och att få nya intryck som lever långt efter vi kommit hem. Allt resande har berikat hela vårt liv - och det har även våra barn (nu tonåringar) bekräftat för oss ofta. Vi föräldrar köper inte så mycket kläder och teknikprylar, men barnen får precis lika fina kläder som sina klasskamrater och vi äter gott och umgås mycket med vänner, så resandet får inte ta över hela vår vardag.
Själv bor vi i södra Sverige med ca 3 minuters gångväg till en helt underbar strand på en ort där många (särskilt stockholmare) brukar tillbringa sin semester. Men detta är ju vår vardag, och även vi vill ha lite omväxling. Så visst kan vi ju hitta våra härliga stunder hemma, men vi längtar vi ju också någon annanstans till något nytt!
Att resa så som många förväntar sig innebär att man måste ha tid..
Mindre resa än 3-4 veckor innebär bara stress o misslyckade förväntningar
Nä.. snabba lösningar går ofta snett..så, har man en en-tvåveckors resa
så kan jag tycka att en del i detta kåseri stämmer till viss del.
men jag kallar ju inte detta att resa som sagt.
Mindre resa än 3-4 veckor innebär bara stress o misslyckade förväntningar
Nä.. snabba lösningar går ofta snett..så, har man en en-tvåveckors resa
så kan jag tycka att en del i detta kåseri stämmer till viss del.
men jag kallar ju inte detta att resa som sagt.
Citerat från robbowan:
Ja det tycker jag nog, annars skapar det ju bara förvirring och är inte ironi längre, väl?
Citerat från aquaholic:
Varför inte? Måste ironi vara uppenbar?Citerat från bibby:
Ironi kanske.... Ta inte allt så allvarligt...
Kanske, ja! Han har inte lyckats något vidare i sin iron när så många kan missuppfatta...Ironi kanske.... Ta inte allt så allvarligt...
Ja, jag håller med honom, vi förskönar allt och sen kan vi bli besvikna att det inte blev som vi tänkte. Klart att man vill att det ska vara som i reklamerna men det är bara att inse att det är som med serier på tv, det är bara en act. Om det är någon som inte vet det har den för lite kunskap om verkligheten. Om allt var som i filmerna och reklamerna, varför sker då naturkatastrofer och annat hemskt i världen.. kom igen, öppna ögonen!
Citerat från aquaholic:
Håller inte med. Kan ju vara så att folk är på olika intellektuella nivåer (jag säger inte om den är lägre eller högre hos denna kille) och förstår inte när andra är ironiska. Dessutom, det som är ironiskt för en person kanske är en annans verklighet!
Citerat från robbowan:
Ja det tycker jag nog, annars skapar det ju bara förvirring och är inte ironi längre, väl?Citerat från aquaholic:
Varför inte? Måste ironi vara uppenbar?Citerat från bibby:
Ironi kanske.... Ta inte allt så allvarligt...
Kanske, ja! Han har inte lyckats något vidare i sin iron när så många kan missuppfatta...Ironi kanske.... Ta inte allt så allvarligt...
Tycks vara lite åldersrelaterat också.
Snodde följande text från ett annat forum:
Ironi (grekiska είρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken skall även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det.
Ett vardagligt exempel på ironi är att säga "Vilket underbart väder!" när det spöregnar och man egentligen inte alls tycker om regnväder. Ett annat vardagligt exempel är följande replikväxling:
- Vi har gått i konkurs!
- Snyggt jobbat!
Ironins konst förutsätter att budskapet är uppenbart för båda parter. Kroppspråk och tonläge kan användas som komponenter, men ironi fungerar även i skriftlig form. Ett känt exempel är Jonathan Swifts "Ett anspråkslöst förslag".
Ironi kan också vara oavsiktlig. Man kan bland annat tala om "ödets ironi", när något på ett slående sätt går emot vad man planerat. En olycklig händelse är dock inte i sig ironisk. Om en kommunalpolitiker drar ned på stadens renhållningsbudget och därefter halkar på ett bananskal, kan det ses som ironiskt. Att någon i allmänhet halkar på ett bananskal och slår sig är däremot inte ironiskt, utan bara en tragisk olycka
Den ironiska generationen, benämning på den generation som föddes under 1960-talet och 1970-talet.
Det sägs att just denna generation i högre grad än sina föregångare och efterföljare kunde formulera, förstå och uppskatta ironi, och vanligt var också att de särskilt som tonåringar och unga vuxna under 1980-talet och det tidiga 1990-talet använde ironiska kommentarer i sitt vardagliga språkbruk.
Snodde följande text från ett annat forum:
Ironi (grekiska είρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken skall även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det.
Ett vardagligt exempel på ironi är att säga "Vilket underbart väder!" när det spöregnar och man egentligen inte alls tycker om regnväder. Ett annat vardagligt exempel är följande replikväxling:
- Vi har gått i konkurs!
- Snyggt jobbat!
Ironins konst förutsätter att budskapet är uppenbart för båda parter. Kroppspråk och tonläge kan användas som komponenter, men ironi fungerar även i skriftlig form. Ett känt exempel är Jonathan Swifts "Ett anspråkslöst förslag".
Ironi kan också vara oavsiktlig. Man kan bland annat tala om "ödets ironi", när något på ett slående sätt går emot vad man planerat. En olycklig händelse är dock inte i sig ironisk. Om en kommunalpolitiker drar ned på stadens renhållningsbudget och därefter halkar på ett bananskal, kan det ses som ironiskt. Att någon i allmänhet halkar på ett bananskal och slår sig är däremot inte ironiskt, utan bara en tragisk olycka
Den ironiska generationen, benämning på den generation som föddes under 1960-talet och 1970-talet.
Det sägs att just denna generation i högre grad än sina föregångare och efterföljare kunde formulera, förstå och uppskatta ironi, och vanligt var också att de särskilt som tonåringar och unga vuxna under 1980-talet och det tidiga 1990-talet använde ironiska kommentarer i sitt vardagliga språkbruk.