Efter ett fyrtiotvåtimmarspass av vaket tillstånd har jag nu sovit tre. Sparar resten till natten och hoppas därmed att jag närmar mig CET. Kurt och jag har gosat non stop förutom att jag jobbat på radion och sänt morgon i ett mycket speedat tillstånd. Nu ligger han i mitt knä framför datorn och jag skriver som över honom med mycket långa armar.
Igår direkt när jag kom hem packade jag upp följande:
Tre ohyggligt coola Canada tees varav en illgrön tight historia med Vancouver 2010-loggan, två kylskåpsmagneter, en snökula med en gränspolis i, en Tim Horton-termos, en burk jordnötsmör, en burk nutella, två olika sorters popcornkrydda, mikropopcorn med jalapenosmak, organisk bronwiemix, en intressant tandblekning som jag just provat, lönnsirap, Cindys enorma presentpåse godis från Oregon som blev minutiöst kollad på Heathrow, en Metro Vancouver bara för det är coolt, en Budweizer och två påsar chips. Och plötsligt känns allt som en avlägsen dröm. Men jag vet att jag varit där för jag har fler myggbett än någon i Sverige och jag har kunnat uppgradera mina länder till 25. Jag vet att jag träffat människor som jag aldrig kommer att glömma och jag har en rätt mäktig räkning från American Express.