Klaksvík

Jag hade tre reportageidéer när jag kom hit. En är nästan klar, en andra är under bearbetning (jag kommer behöva mer information från fler källor) och en tredje påbörjas i morgon.

Från Klaksvík utgår en bil- och passagerarfärja som heter Sam. Den ser ut som en fiskebåt och inte alls som en färja, men okej, här på Färöarna ser inte allt ut som man är van vid… Jag ringde skepparen. Osäker och lite nervös, rädd för att de inte vara välkommen ombord. Men det var jag. Hjärtligt välkommen.

Så, i morgon 10.15 avgår vi mot Syðradalur på Kalsoy. Resan tar 20 minuter. Vi går i princip dit och vänder. Jag är tillbaka i Klaksvík 45 minuter efter att jag gått ombord. Antingen får det bli en intervju i expressfart eller så får jag nalla lite mer av deras tid som på en söndag kanske är dyrbar fritid? De kör bara två turer på hela dagen i morgon.

Grejen är inte att 45 minuter är lite. Grejen är att de är fyra man ombord. Skeppare, styrman, matros och en maskinare. På en båt som skulle haft max två besättningsmän om det varit Sverige. Jag är så nyfiken att jag håller på att smälla av: varför så mycket folk på en så liten båt? För att vädret kan vara rent för jävligt eller för att färöingarna har ett grymt bra fackförbund? Och i så fall, kan fackgubbarna lära SEKO hur man gör?