Jag kan inte hjälpa det men så snart jag kommer ut på Djema el Fnaa går jag omkring och fnittrar för mig själv som en smått galen kvinna. Allt finns där, ormtjusarna, gnawamusikerna, sagoberättarna, hennamålarna, vattenförsäljarna, aporna, och över detta - ett täcke av trummor och ghitaflöjter, och det är givetvis helt omöjligt att inte bli hänförd. Gång på gång, dag efter dag.