Vinstockarna till vänster, floden till höger
Text och foto Bertil Karlén/Cykelfrämjandet

Följ bara cykelvägen och ha floden till höger. Det är rätt håll om du ska cykla från Trier i Moseldalen och vidare mot slutmålet Koblenz och Deutsches Eck. Eller vinstockarna till vänster och floden till höger, precis som du behagar.

Som gula kanariefåglar såg vi ut, vi svenskar som cyklade på Mosel Radweg. Dessutom med hjälmar på skallen. En viss uppmärksamhet väckte vi i våra färgglada västar. Men västarna var bra, vi kunde på långt håll se om det var någon av de ”våra” som kom cyklande.

Vi syntes förstås också bra när vi smög bland vinstockarna för att palla några druvklasar då och då. Tror det var tillåtet. Stannade man hos en vinbonde som höll på att skörda bjöd han gärna på druvor.

Moseldalen är populär för att cykelturister. Tack sjutton för det, här är bedövande vackert och här finns inga backar. De små uppförslut som förekommer tar man med ett småleende på läpparna.
Vill man prova på kan man ju cykla uppför stigarna i vinodlingarna. Där lutar det uppemot 70 procent som värst.

Man kan kanske tycka att Moseldalen med sin vindlande flod, pittoreska byar, ärevördiga slott och många vinodlingar är något av en turistfälla. Må så vara, det är en plats jag gärna återvänder till.
Jag cyklade här i slutet av september, början av oktober. Omkring 22 grader i luften, lite disigt på morgnarna men under dagarna precis lagom varmt. Behagligt cykelklimat för lika behaglig cykling.
Om tanken med att cykla är att uppleva mycket är Moseldalen ett bra val. Samtidigt som man bättrar på konditionen njuter man av livets goda sidor. Både i form av mat och dryck och av gammal fin kultur. Romarna var här för några tusen år sedan, spåren syns fortfarande och mest kanske genom att de började odla vin. Något som fortsatt genom åren. Klimatet är bra, dalen är skyddad för elaka kalla vindar och jordmånen perfekt.

Äldsta stan i Tyskland
Min resa började i Trier, Tysklands äldsta stad med drygt 2000 år på nacken. Vi hämtade ut våra lånecyklar på stationen, sjuväxlade sprillans nya grejer.
Sedan bar det i väg. Lite för snabbt kanske. Trier bör man ägna lite tid eftersom här finns ett antal intressanta minnesmärken från romartiden. Mest känt Porta Nigra, den svarta porten.
Porta Nigra är byggd av ljus sandsten. Jättestora block lades ovanpå varandra, utan murbruk. Blocken höll ihop med järnband.
Trier grundes av romarna år 16 före Kristus och kallades då "Augusta Treverorum". Vid slutet av 200-talet var staden huvudstad i det västromerska kejsardömet. Sex kejsare höll hov här och så tidigt som på 300-talet hade Trier 80 000 innevånare. I dag har man ungefär 100.000.
Trier är förstås starkt formad av den romerska eran. Alla tidsåldrar har dock efterlämnat spår, renässansen, barocken och rokokon i form av kyrkor, kloster, samt ett universitet. Trier har nio byggnader som klassa som världsarv. Dit hör dock inte det lilla hus där Karl Marx föddes den 5 maj 1818.
Nåja, man kanske kommer tillbaka någon gång…

Cykla medströms
Ut från Trier, lite besvärligt i tät trafik men inte så svårt att hitta Mosel som vi nu ska följa medströms.
Dagens etappmål är den lilla byn Leiwen, drygt 30 km från Trier. Lätt som en plätt. Bekvämt på perfekta cykelvägar.. En bra kartbok har vi utrustats med men den behöver vi aldrig använda annat än för att få någon sevärdhet beskriven. Tydliga skyltar visar oss vägen och om inte annat så har vi ju floden att följa. Perfekt för mig som inte alltid kommer överens med kartor.
Även om det bara var drygt tre mil att cykla denna första dag tog det sin lilla tid. Många små byar måste man bara stanna till i. Namnen känns igen från hyllorna i på Systembolaget. Piesporter är knappast obekant. Och här och var måste man stanna en stund för att kika på en gammal vinkällare från romartiden. Eller en borgruin som skulle försvara trakten från germanernas anfall.
Kartboken vi har med på är på tyskt vis otroligt detaljerad. Läser man den lär man inte missa en enda sevärdhet.
Och ibland måste man stanna för att provsmaka också.

Vackrast i Tyskland
Dag två tog bussen vårt bagage och vi våra cyklar för att trampa på mot Bernkastel/Kues, ett annat känt namn från våra svenska vinhyllor, Bernkastel/Kues.


Bernkastel-Kues (drygt 7 000 invånare) är egentligen en tvillingstad med två ursprungligen självständiga delar som sedan 1905 förbinds med en bro. Bernkastel ligger på östra sidan om floden, Kues på den västra. 
Bernkastel är vackrast, anses det. Stan har massor av pittoreska korsvirkeshus och ett romantiskt marknadstorg med stilig brunn, ”Michelsbrunnen” från 1606, och välbevarade byggnader från 1500- och 1600-talen. Här kan man strosa i medeltida gränder, flanera bland affärer, besöka vinstugor och krogar. 
Stans största turistattraktion ligger på andra sidan floden, i Kues. Snart sagt alla turistbussar stannar vid Der Vinothek. För nio euro kan man i egen takt provsmaka 130 olika Moselviner. Vinoteket ligger i Sankt Nikolaus-hospitalets gamla vinkällare. Sjukhuset grundades på 1400-talet av Nicolaus Cusanus – lärd teolog och filosof som for till Vatikanen och blev kardinal. Hans hjärta är begravt i hospitalets kapell medan resten av kroppen vilar i Rom. Avsikten med sjukhuset var att ge vård åt exakt 33 äldre män (en för varje år som Jesus levde). Numera fungerar hospitalet som ålderdomshem för både kvinnor och män; varje söndag får de var sin flaska vin från sjukhusets egna odlingar. 

Vin från Bernkastel lär vara nyttigt, en anekdot säger att Kurfürst Beomond II insjukande i feber som aldrig gav med sig. Inte förrän han som sista utväg tömt ett helt fat vin som därefter kallades ”Bernkastler Doctor”.
Det är bekvämt med bussresa i grupp. Vi bor i Bernkastel två nätter men cyklar dag 5 till Zell. Via Traben-Trarbach och andra kända vinnamn. I Zell får vi prova viner hos vinbonden Frans Josef Weiss och lära oss en del av det tämligen komplicerade tyska systemet att klassificera viner.
Den som kan sina tyska viner känner kanske namnet ”Zeller Schrwarze Katz”
Busen tar oss och inhandlade vinlådor sedan tillbaka till Bernkastel så vi hinner trivas ytterligare i den, trots alla turister, gemytliga staden.

På Mosel med cyklar
Den här näst sista dagen är jag lite bekväm och lastar mig själv och cykeln ombord på en av de många båtar som kilar fram och åter på Mosel. Turen tar några timmar eftersom det blir att vänta i slussarna. Men vad gör det, solen skiner och restaurangen ombord har det man behöver. Turen kostar 9 Euro plus några extra för att cykeln ska stå på däck. På färden passerar vi Bremm med Europas brantaste vinodlingar. Sluttningen är upp emot 75 procent!
Kliver av i Cochem, kanske ett av Moseldales mest besökta turistmål. Stan lär ha funnit redan på 800-talet. Turistbyrån påstår antalet övernattningar är en miljon varje år. Kan nog stämma, här finns 150 hotell och restauranger för att ta hand om de tillresande. Ovanför Cochem tronar Reichsburg, Slottet byggdes på 1000-talet men franska soldater förstörde den helt och hållet på 1600-talet. Under 1800-talet byggdes den upp igen.
Slottet är värt ett besök. Enklast är att ta en gratisbuss som går från centrum varje kvart. Den hurtige går upp, men det är brant! Utsikten är dock minnesvärd.
I Cochem kan man ströva många timmar, slå sig ned på en servering och kanske ta en Zwibelkuche och ett glas Federweisser *). Samtidigt som man begrundar historiska fakta kring staden. Till exempel att ärkebiskopen Balduin på 1200-talet spärrade av Mosel med en grov kätting. Därmed kunde han ta tull av de tungt lastade skeppen på floden. Inkomsterna gick till att bygga ut slottet och att befästa stan. Det hjälpte tills fransmännen kom.
Från Cochem cyklar jag till Treis-Karden, också det en tvillingstad med halva på var sida av Mosel.

Slutmålet för cykelbussresan är Koblenz med berömda Deutsches Eck. Det är här Mosel rinner ut i Rhen.
Dagsetappen från Treis-Karden till Koblenz är nästan 40 km så den får nästan hela dagen. Man kan ju inte bara sitta i sadeln. Så bör man ju t ex bese det romantiska Törnrosaslottet Burg Eltz. Uppfördes på 1100-talet. Vägen dit är brant bara så ni vet.
Precis som vanligt cyklar jag genom må trevliga byar . Ska jag vara riktigt ärligt cyklar jag nog mest en halvtimme i taget. Sedan var det dags för en kopp kaffe eller ett glas vin. Eller en liten matbit.
Det är det som ger lite guldkant på cyklingen!
För första gången under resan virrar jag bort mig på väg in i Koblenz. Det är en stor stad. Grundad av romarna 9 f. Kr. och i guideboken läster jag att de kallade den Castrum ad confluntas. Det betyder fästning vid sammanflödet . Mosel rinner ju här ut i den större Rhen vid Deutches Eck.
Koblenz har förstås också en fästning och inte vilken som helst utan en av världens största. Den heter Festung Ehrenbreitstein och stammar från 1000-talet.
Den hann jag bara beundra på avstånd. Cyklarna skulle lämnas tillbaka och bussen ta oss tillbaka till Treis/karden.
Nästa morgon rullade bussen norrut. Bra med bussresa, Det är miljövänligt och man har tid att tänka på vad man upplevt. Och börka planera för att komma tillbaka Mosel. Det finns mycket att uppleva längs Moseldalen. Och man hinner inte allt på några dagar.

• ) Zwiebelkuche är en kaka med lök och Federweisser är det första unga vinet av årets skörd. Det är grumligt och ofta starkare än du tror.
Federweisser kan också heta ”Bitzler, Rauscher, Brauser, Bremser och Sauser