Nån som känner igen sig?

Förutom att jag är fullständigt övertygad om att jag ska dö. Jag har verkligen ”vetskap” om att jag ska dö snart, så är flygresan rätt mysig. Ungefär såhär ser mina resor ut:

• Det börjar med att jag skannar av medresenärerna i vänthallen. Vem av dessa är terrorist? Vem ser nervös ut inför det kommande dådet? Är dom kanske flera?

• Testar metalldetektorn medvetet genom att låta en nyckel eller liknande ligga kvar i fickan.

• Försöker via fönstret på terminalen få en glimt av flygplanet för att hitta ev fel. Hål i skrovet, lösa bultar, hängande och sned vinge eller kanske ett fönster som lossnat. Hur ser flänsarna i motorn ut funderar jag med kisande ögon för att få en glimt in i motorn 50 meter bort.

• Våndas då övriga resenärer precis som i katastroffilmer skrattar och är glada då de kliver ombord. Fattar de inte att vi snart ska dö? Puckon!

• Försöker utröna när kaptenen pratar om han är psykiskt stabil eller om han har dödslängtan. Kanske hans hund nyligen dött o frun varit otrogen med hans bror?? Japp, där hörde jag hur rösten skar sig på honom..

• Kommer dessa små unga flygvärdinnor verkligen att kunna hantera den katastrof som vi står inför?

• Om det är lika farligt och till o med farligare att åka bil än att flyga, varför har då inte alla bilar likt flygvärdinnornas säkerhetsinformation med flytvästar, syrgas osv instruktionsfilmer på fem minuter som man MÅSTE titta på innan varje avfärd?

• När planet sedan rullar ut mot startbanan kollar jag likt en hök av trädtopparna, hur mycket blåser det? Samt att jag i största möjliga mån försöker se om det cirkulerar fåglar i luften som kommer sugas in i motorn och orsaka den krasch som komma skall inom kort.

• När planet varvar upp inför starten kommer de stora frågorna. Ska det låta såhär? Ska det verkligen vibrera såhär mycket? Är det inte för lågt (eller högt) varvtal? Varför ser medresenärerna så lugna ut inför denna katastrof? Har de med mer flygvana också dessa frågor just nu o är oroliga med tanke på det fullständigt onormala ljudet? Javisst. Damen där framme tittade sig omkring, hon vet också att nåt är fel..

• Planet lättar från marken och jag konstaterar ganska snabbt att så här mycket ska INTE planet luta. Det har fått överslag och är på väg att göra en loop o landa på rygg! Fy fan att jag alltid ska ha rätt!

• Så är vi då uppe i luften och håller stadig kurs i detta plåtrör med två pinnar stickandes ut på var sida och jag tänker att detta ska självklart inte funka. Korkat att tro nåt annat. Om forskare just nu kommer på att detta inte fungerar så kommer vi likt en humla som fått beskedet att falla rakt ner o dö!

• Undrar om mitt passfoto kommer vara med på löpsedeln efter kraschen?

• Kissnödig. Typiskt! Aldrig att jag ställer mig upp och därmed riskera att det blir rörelse på planet. Och kan alla andra bara snälla sitta ner, piloten måste ha ett helvete att parera alla dessa rörelser! Vi kan kissa sen.

• Likt en kvinna i en galleria så kan min hörsel ta in precis allt samtidigt i denna situation. Vad var det för ljud? Hur reagerade flygvärdinnorna på det knaket? Men nu då, för bövelen, fattar ni inte att detta vibrerande är slutet? Idioter!

• Ljudet nyss var helt klart ljudet av en tappad motor… Nä, fel av mig, det var ljudet av TVÅ tappade motorer! Varför reagerar ingen??

• Luftgrop? Det där? Åh nej, mig lurar ni inte. Det var ett försök av piloten att ”skaka” ner landningsstället som fastnat. Jag visste det, det blir en buklandning, jag VISSTE det!

• Men hallå! Nu driver ni med mig? Servera mat precis efter det ljudet? Den där knakningen var inte normal och det vet ni! Har vi inte viktigare saker att fokusera på än mat??

• Syre! Syrefattigt! Är det ingen mer som känner det? Nu har vi suttit här i flera timmar och levt på samma luft hela tiden. Piloten har säkert tuppat av pga syrebrist. Undrar förresten hur andrepilotens privatliv ser ut..? Säkert stökigt med tokiga ex, galna grannar och nyligen uppsagd från sitt jobb.. Uppsagd? Shit, han tänker hämnas nu med att döda piloten och dyka rakt ner i havet med oss!

• Varför sjunker vi? Jag ser minsann på skärmen framför mig att vi tappar höjd. Jag har blåstirrat på den skärmen utan att blinka i fyra timmar så jag vet att vi sjunker! VARFÖR? Och ingen av oss har fått syrgasmaskerna nerfällda! Vad är oddsen att just jag fick planet med de trasiga syrgasmaskerna?! Såå typiskt. Jaha, vi närmar oss destinationen…

• VAD VAR DET???? VAD? VAD? Landningsställ? Fick han ut dom trots allt?

• Men nu går det alldeles för sakta, med alla dessa människor o alla denna last i detta flygplan så krävs det enormt mycket mer fart för att hålla oss uppe. Jag är ingen expert, men SÅ mycket vet jag, det går för sakta! Piloten har nu gjort tabben vi alla väntat på. Bergväggen närmar sig… Jag sa ju det!

• Landar! Ren tur, ren o skär tur! Vi ska vara glada med tanke på allt som hände längs resan. Puh!

• Kliver ur flygplanet, tittar mig beundrande runt och funderar direkt på om det inte är just detta landet som jag ska bosätta mig i, jag kanske inte behöver flyga hem igen…