Firepipers blogg

Jag ligger ju lite efter i bloggandet nuförtiden har jag fått påpekat men när man hamnar i den lite enformiga vardagen så tycker man inte alltid att det händer saker som är värda att poängtera.

För en vecka sedan firade jag min födelsedag tillsammans med Elise. Båda ordentligt i efterskott men inte gjorde det väl något! Det blev en mycket lyckad kväll. Alla var i topp form. Som bevis på detta har jag såklart några bilder som lättast ses här:
http://flickr.com/photos/37006942@N00/tags/f%C3%B6delsedagsfest/

Imorgon så ska det egentligen bära iväg till Paris. Ska jobba där i två veckor på ett "systeprojekt" om man nu kan säga så. Nu råkar det ju vara så att fransmännen har valt en grymmt höger högerpresident så det strejkar mest hela tiden. Transportstejk i Paris verkar betyda att alla som behöver transporter istället bokar in sig på hotell i stan. Så det blir nog svårt att lösa det problemet för mig...

Häromdagen så ramlade i den typiska invandrar/turistfällan. Jag tänkte med nöjje avnjuta min första kafferast på nya jobbet och begav mig då till kaffeautomaten. I Frankrike är naturligtvis inte kaffet gratis, även i industrin, och för att undvika släpande på alla euro-mynt så har de en liten sak som man laddar med alla sina röda värdelösa mynt och kan då köpa sig en kaffe för det överkomliga priset till 3 kronor.

Så där stod jag förvirrad framför kaffeautomaten och insåg att det inte stod socker på alla knappar. Så jag frågade lite försynt varpå det förklarades att det fanns nymalet kaffe och pulver kaffe men, haha, det är ju samma skit alltihop. Nåväl tänker jag, trycker på styrkeknappen tills den står i max (som "hemma") och tar mig en nymalen "lång" kaffe. Och BLÄ så mycket socker det var i den. Sen insåg jag mitt misstag, eftersom de inte vet vad kaffestyrka är så har de en knapp för sockerstyrka!

Men nu vet jag åtminstone att om man ställer den på noll så slipper man socker. Hur man får starkt kaffe har jag dock inte listat ut...

Under näst intill en vecka i slutet av augusti så förärade mig Emil ett högtidligt besök i landet med det universella språket, världens vackraste kvinnor och världens knepigaste kökstraditioner. Naturligtvis var jag ju tvungen att proppa i honom så mycket jag kunde under en vecka, av det knepiga köket. Jag nämnde tidigt att det skulle kunna bli ostrån en vacker dag men det var han lite skeptisk till.

Först ut blev dock sniglar:
Som bekant så smakar de ju faktiskt inte så mycket, men smöret är ju riktigt fint. Så fick då lov att bjuda på något annat som hade lite mer karaktär av smak istället för konsistens, nämligen grodlår:
Nu började det bli lite mycket med alla nya intryck så som tur var investerade jag i ett litet spel som skulle få honom att känna sig lite mer som hemma igen:
Efter några bataljer med gitarren så drog vi oss ut mot nattens bravader, och mat såklart:
Som sig bör så avrundades maten med lite läckerheter:
Nu hade ju Emile haft det lite jobbigt under veckan för jag hade tjatat och tjatat om dessa ostrån och tyvärr så hade de ju inga på mussleriet. Men så skulle vi bjuda på en svensk kväll med fransk sill, fransklagade köttbullar, rysk snaps och franska levande djur som man måste tugga ihjäl:
Men det gick bra det med!
Sedan tog vi helt enkelt till med ett svenskt partyspel:

Fördomar är något man kan skratta åt, något idiotisk och något som kan leda till mycket problem. Själva definitionen av en fördom torde ju vara att den är felaktig, för om den är korrekt, ja, då är det ju bara fakta.

Jag tror att när de flesta är ute och reser så kommer de faktiskt aldrig ens i närheten av att komma i kontakt med sina fördomar, eftersom de ofta är rotade djupt i sammhälle och tradition. Jag har dock ny lyckats få en av mina fördomar mot frankrike bekräftade, alltså är det sant och kan betraktas som fakta istället.

I Sverige kan man ibland höra skämtet om "Fransk frukost" och att denna består av en cigarette och en kopp kaffe. Och ja, det är faktiskt en vanlig fransk frukost, eftersom många fransmän inte äter frukost i särskild utsträckning så gör de bara det som de ändå alltid gör: "Cafe clopp", kaffe och cigarette.

Dessutom kan jag också konstatera att alla fransmän röker. Ja, ALLA fransmän röker. Men den första januari blir det ändring på det, då blir det nämligen förbjudet att röka på krogen och restauranger. Jag misstänker att resultatet kommer att bli som när de införde rökförbud på allmän plats, nämligen att det bara blir förbjuder i delar av byggnaden, för röka det måsta man ju få göra!

Utan att vara beredd på det blev jag bjuden på kanin. Jag fick gissa, och gissa,,, och gissa utan att komma på det. Det roliga var att när den tillagades så lämnades bl.a. njurarna kvar. De var riktigt goda såklart.

När fransmännen sedan frågade varför vi inte åt det i Sverige så blev mitt svar att vi inte hade de vilt i samma utstäckning och därmed ingen tradition. När de sedan påpekade att engelsmännen hade de som husdjur kom jag på att det nog också var en anledning till att svenskarna inte äter dom.

När vi vaknade på tisdag morgon så var det riktigt dåligt väder! Inte nog med det så lyckades vi låsa in nycklarna i bilen också, något som bilreparatören fixade på 10 minuter för det ringa priset av 50 eurosar. Efter det kollade vi vädret och det skulle bli riktigt dåligt, därmed så bestämde vi att ta dagen för en längre resa istället för att leta efter turistmål.

Men först var det en sak som behövde göras. Området är nämligen överbefolkat av stenar lämnade av en svunnen civilisation. Så vi letade reda på en ordentlig stensamling och krånglade omkring med kameran under paraplyet för att få en bild. När det var avklarat så gav vi oss iväg mot den norra kusten, en resa på cirka 5 timmar.

När vi anlände på kvällen så checkade vi in på en kommunal kamping (de är billiga) belägen efter kusten långt från närmaste turistcenter, i Plougrescent mer exakt. En mycket trevligt ställe precis vid havet!

På måndagkvällen anlände vi till en lugn camping utanför Carnac. Carnac är en av de städer som kallas "station balnière" vilket innebär att de har 20 gånger fler invånare på sommaren, turister. Generellt sett ska man undvika dessa städer om turistguiden anger "station balnière".

När vi fått upp tältet så gav vi oss genast iväg mot kvällens mål, musslor. På restaurangen serverade de även ostrån, vilket jag efter mycket övertalning delade med Laurene. Första var äcklig, andra var bra och tredje riktigt god.

Även musslorna var riktigt bra, en stor tallrik med musslor och pommes frites, vanlig rätt i regionen.

På lördagkvällen lämnade vi Rennes bakom oss då vi hade uppfattningen att det var väntan på lägenhet som stod för dörren och att vi inte kunde göra något. Så nu kunde vi äntligen ge oss iväg på den första riktiga semestern.

Första målet blev ett samhälle strax utanför Nantes där Laurènes har en halvbror. De hade besök och sammanlagt hade de en barnkull på 5 som aldrig satt stilla. På kvällen åt vi så klart plätter (3 är tydligen tillräckligt för en fransk mage) och sedan kunde vi krypa till sängs. På söndagen drog vi iväg på utflykt till Nantes, som för oss var på vägen mot nästa camping i Guèrande och i Nantes så intog vi en traditionsenligt pannkaksmiddag bestående av en galette (pannkaka med kött i) och en crepes (pannkaka med något onyttigt i). Sockerpannkakan blev en enligt familjens varma recommendation Salidou, vilken även kallas Creme caramel au beurre salle. Detta Salidou kan liknas vid daim eller knäck och är socker som karamelliserats med salt smör. Det salta smöret är typiskt för regionen och det är så salt att kan kan känna saltkristallerna när man brer mackan.

Efter två nätter hos Jean-Christophe beslutade vi att flytta till campingen, dels för att vi var sugna på att campa och dels för att vi inte ville störa JC mer, han hade nämligen rätt så mycket att göra. Under onsdagen så ringde jag på ett större antal annonser och bokade in de följande dagarna med besök i mängder. De lägenheter som erbjöds hade välfördelad spridning i pris, plats och standard.

De anonnser jag ringde på var "rum" i kollektiv, det visade sig dock att alla egentligen var "rum" i det vi i sverige skulle kalla korridor. Det verkar som att många studenter bor på detta sett. Det är fastighetsägaren som har lägenheten och hyr ut rummen var för sig. Detta handlar inte om något stort bostadsbolag liknande allmännyttan i sverige, något sådant existerar inte, utan enskilda lägenhetsägare.

Det enda som stod ut i denna mängd med korridorsrum var två fransmän jag träffade över en kebab på torsdageftermiddagen. Dessa två var ute efter en tredje kombo för att bilda ett riktigt kollektiv. De hade redan hittat en lämplig lägenhet och träffade nu en massa människor för att hitta någon till det sista rummet. Det visade sig dagen efter, under ett pågående besök att de var positiva och jag träffade den återigen på kvällen för att vi skulle kunna prata ihop oss.

På lördagen så tittade vi på lägenheten, vilket varkade grym. Den kommer behöva lite arbete men läget storleken och priset var i bra kombination och argenturen gav oss grönt ljus. I och med detta så gjorde jag iordning mina papper och lämnade dem till Audrey, min framtida kombo, som tog itu med det praktiska och jag och Laurene gav oss iväg på semester.

Tidigt på tisdagmorgonen gav vi oss iväg mot Rennes. Vi lämnade Nancy bakom oss redan vid 8-tiden, eller vi försökte iallafall. Resan gick hyffsat bra förutom att det tog tid och vi hade några jobbiga stunder av trötthet. Framåt eftermiddagen började vi dock närma oss Rennes och vi tog sista pausen på ett rastställe vid motorvägen för att införskaffa en karta. Vid infarten så tog vi vägen förbi min framtida arbetsplats.

Det första vi gjorde när vi anlände var att äta pannkaka (crêpes, frannsmännen äter bara en pannkaka och den kostar 50 kronor). Min innehöll blodkorv, det var riktigt gott. Pannkakor är den lokala specialiteten och det varannan restaurang är ett pannkakeri.

Efter maten så gav vi oss iväg till det första inbokade lägenhetsbesöket. Besöket är svårt att beskriva utan att skriva en mindre novell men kortaffat kan det sägas att det var en studentkorridor för utbytesstudent som studerar ekonomi. Priset var högt men väldigt bra med tanke på standarden, och ägaren skriver då han blir arg. Besöket tog över tre timmar.

Efteråt gav vi oss iväg till kvällens sovplats, en couchsurfing (http://www.couchsurfing.com). Jean-Christophe tog emot oss med öppna armar! CouchSurfing kan snabbt sammanfattas med att människor som tycker om att träffa nya människor låter folk bo hos dem gratis. Tack vare honom så fick vi tips om lägenhetssökning och liv i staden.