Lotta08s blogg

Som en riktig magpumpare,mitt i solar plexus,
slog det till!
Resfeber!
Så efterlängtad...Helt sjukt egentligen,men för mig är det
ett slags mått.
På vad vet jag inte riktigt....suck....

Ett typiskt tecken var när jag,idag, letade mina
glasögon.Jag har dem alltid på samma ställe för att
slippa irra omkring och leta dem.
Nu var de som uppslukade ifrån jordens yta.
Spårlöst försvunna.
Jag svor och letade.
Förbannade alla i min närhet och anklagade dem
för stölden av glasögonen,det föll mig aldrig
in att jag själv var orsak till försvinnandet....

När sån´t här händer mig (oftare än vad jag är
villig till att erkänna...) så brukar jag leta mig bakåt i tiden
vad jag har gjort eller tänkt att göra.
Efter mycket om och men stod jag framför frysen...Tordes knappt
öppna dörren...,öppnade ändå (alldeles för nyfiken för att låta bli)
och där på hyllan bland alla köttfärspaketen:glasögonen!
Alldeles immiga,för att inte säga frusna,plockade jag ut dem.
La dem i kylskåpet för en stilla upptining.Jag har hört (eller kanske läst???)
att man ska ta det lugnt med saker som legat i frysen så att de inte
exploderar i värmen.
Där fick de ligga tills barnet,som var hungrig,frågade:
-Mamma,varför ligger dina glasögon i kylen?

Vad svarar man på det utan att tappa ansiktet totalt??
Uhum...eh...De behövde kylas av lite...???
Nä,inget bra svar...
Jag försökte muttra något ohörbart,för att slippa erkänna att de
hade legat i frysen innan,men till sist var jag tvungen att erkänna:
-Jag har resfeber och vet inte riktigt vad jag gör!

Det arma barnet bara suckade och skakade på huvudet,jag tror
att hon är ganska så ense med mig:jag behöver semester!

I morgon kväll bär det iväg till Thailand.Äntligen!
Det vill säga,
om jag inte har lagt passen i tvättmaskinen!
Man vet aldrig så noga när jag har resfeber!

Jag vill inte!
Eller...jo,jag vill...!
Varför blir det så här??
Om en vecka,nästa tisdag,åker vi till Thailand.
Hela sommaren,speciellt när det regnade och var kallt (vilket
i princip var HELA sommaren...),har jag väntat och längtat
efter att få åka iväg.
Nästan räknat dagarna.
Nu,när vi närmar oss målsnöret,sparkar jag bakut!
Helt sanslöst!

Det blir som ett slags antiklimax.Och jag kan
inte sätta fingret på vad det är.
Allt är klart.
Efter ett evigt trixande och fixande så har allt löst sig.
Senast idag lyckades jag lösa "Prinsens" åkande med antingen
taxi eller skolskjuts emellan skolan och korttidshemmet....puh!

En smärre förändring har också skett:det blir mormor Monica,istället för
farmor Ewa,som ska ta hand om tjejerna.
Jag drabbades av dåligt samvete för att jag kört så hårt med farmor Ewa
den här hösten,hon skulle säkert behöva en egen semester,så jag ville skona
henne ifrån att behöva ta hand om skräcködlorna...f´låt,döttrarna,skulle det stå.
Mormor Monica har jag inga sådana problem med...hon är ju min mamma och
van med det mesta!...Hon har ju mig....

Vi,maken och jag,tar bilen till Arlanda,det har jag ju berättat,va´?!
Jag VISSTE att maken skulle utnyttja min svaghet för hans hundögon!
Egentligen ska jag väl skämmas för att jag är så svag,men det har jag inte vett till...
Antagligen infinner sig både reslust och resfeber när vi sätter oss i bilen
och får lämna gråa Timrå (som idag är alldeles soligt och underbart...)
Jag hoppas det,för jag behöver verkligen semester!

Åter på jobbet!
Glad i hågen anlände jag till jobbet i morse,med min
tjocka lunta "over-head"-bilder på Maldiverna.

Döm min förvåning när jag upplystes om att "over-head"-maskinen
skrotades för sådär ca.30 år sedan...I runda slängar.
Optimistisk,som jag är,så föreslog jag då att jag kunde
häfta upp bilderna på dia-duken.
Den skrotades för 20 år sedan...visade det sig.
Jaha,vad göra??

Lite smått deppig,men med fin-fina bilder på
Maldiverna, gick jag in på mitt rum för att tänka ut nå´t kreativt.
Då uppenbarade sig chefspersonen.
Man hade under min sjukskrivningsperiod lagt ner
alla tävlingar!! Va´??!

Jag tyckte mig se ett nöjt leende i chefspersonens ansikte,men
skrattar bäst som skrattar sist.
Hela min dag har jag ägnat åt att sätta vita papper mot "over-head"-bilderna
och i morgon ska jag,innan någon annan kommer till jobbet,sätta upp bilderna
i fikarummet.
Det kommer att bli som en helt ny tapet och de som inte får plats där
ska jag generöst dela med mig till mina arbetskamrater.
Jag tror att de kommer att uppskatta det!

"Nyp mig"väste jag i ena mungipan,till maken."Nyp mig!"
"Va´?frågade han förvirrat.
"ja,du hörde rätt!Nyp mig så att jag vet att det inte är någon dröm."
Jag såg en glimt tändas i hans ögon: här skulle det ges igen för mattkanter,
viktuppgång och allt annat elände på jorden som han anser att jag är upphov till.
Men så såg jag hur han fick en vaksam blick:
"Nä",sa han,"vad är haken??Vill du nypa mig?"
"Absolut inte!"svarade jag."Jag älskar ju dig och om du älskar mig
så nyper du mig."

Inte nöp han heller!Så nu vet jag inte om det är brist på kärlek eller
om han bara behärskade sig,rädd för att inte kunna sluta nypa om han väl började...
Nu är det ju inte så att jag gillar att bli nypt,tvärtom,men när man meddelade att besöket
som innefattade lastbilar och lastvagnar var inställt så var jag inte så säker på om jag
drömde eller var vaken!
Jag gäspar käken ur led bara någon nämner "last-..."

Nu har vi varit på vår mini-mini-semester.
Vi hamnade i Mariehamn.
Tror jag.
Det är inte så lätt att veta när man lägger till mitt i mörkaste natten
och avreser på morgonkvisten.
Trevligt var det iallafall och god mat.
Tyvärr lite för mycket gung för att passa mig,som blir sjösjuk bara jag
står med fötterna i barnbarnets lilla plaskpool.

Inte hade de några marmeladkulor,det var faktiskt lite av en besvikelse och
vin,ja,det fanns i överflöd,men jag behärskade mig.
Jag kände mig väldigt duktig och ståndaktig.
Fast många tusenlappar bytte ägare ändå.Det finns ju så mycket annat!
Jag älskar taxfree!Det gör inte maken.

Hade två kameror med mig,hur stor är oddsen att båda två ska paja??
Det gjorde de....
Hann med ett snett foto på vår inkvartering,sedan var det "tack-och-adjö".Suck...

Nu är alla vaccinationer klara inför Resan.
T.om. packningen är avklarad.
Här i Timrå är det -6,så man har ju inte gärna shorts och bikini på sig.
Det blir en liten packning,känner mig otroligt nöjd med mig själv...
Risken är att jag kommer på en massa "bra-ha"-grejer och väskan är i ett
nafs helt full,det vore så typiskt mig.
Det blir bilresa ner till Arlanda,det känns skönt att vi enats där.

I morgon ska jag åter till jobbet efter fyra veckors sjukskrivning.Hela luntan med
"over-head"-bilder på Maldiverna ligger här klara.
Vilken lycka för alla!

Nästa vecka har vi höstlov här i Timrå.
(Vilket påfund,som om det inte räcker med 10 veckors sommarlov??
När ska de gå i skolan????...)
Alla åker bort på höstlovet.Jodå,precis alla,utom vi.
Allt enligt dottern och bonusdottern.
Det åks till Thailand,Gran Canaria och någon skulle till sin mormor i Mariannelund.
Men alla åker bort.Och mina stackars barn får a-l-d-r-i-g åka någonstans.
Också det enligt döttrarna.

Så jag har generöst erbjudit mig att sätta de två solstrålarna på bussen
till Bispgården.
Alternativen var inte så många,ska jag lite motvilligt erkänna:mormor Monica i
Bispgården eller fritids i Timrå.
Sedan blir jag sådär som jag själv avskydde att höra när jag var liten:
"när jag var liten då..."

Medan jag maler på om hur det var när jag var liten,hur glad jag var för resor
med Djurgårdsfärjan och Skansenbesök eller höjdaren:Gröna Lund,
ser jag hur de himlar med ögonen,suckar djupt och att öronen var stängda redan
vid den inledande frasen "när jag..." är ingen nyhet.

Motvilligt går de med på att åka buss Sundsvall-Bispgården, det tar 1 timme och 53
minuter,vilket är en betydligt kortare restid än till t.ex. Canaria eller priset på 50:-/tjej
är ju mer humant (ooopsss,100:- blir det ju,av någon underlig anledning så ska de ju hem
igen..),vi behöver inte heller stå i kö på Forex: de pengar vi använder i Timrå funkar även i
Bispgården!Jag kan inte påstå att de var speciellt förstående...
Triumferande kommer jag på: mormor Monica har badkar!Vilken lyx!Det är något som vi inte har
i Timrå.Tjejerna gruffar något,men blir för en nanosekund blidkade av badkaret.
Då blixtrar en av dem till och säger:SOL! Då påpekar jag att det är samma sol i Spanien
som här,men det köper de inte riktigt.Jag förstår dem.

Jag antar att jag får betala för deras psykologbesök i framtiden när de är alldeles traumatiserade
av bristen på utlandsresor i unga år,men det är smällar man får ta!

Jag är inte som alla andra!
Det ska Gudarna veta,suckar min man, uhum...du är...eh...unik,säger min mor och min
mormor sa alltid:"Det gör inget om man är lite dum,bara man är söt" så fort hon såg mig.
Som ett slags mantra upprepade hon det från det att jag var lill-liten tills jag blev vuxen.
Jag tog det för en släng av demens.

Nåväl,jag har inte åkt på Ålandskryssningar.Som infödd stockholmare så är det nog
något av ett unikum.
Jag menar,sådana kryssningar som man ser på TV just nu.Nå´n serie i 5.an.
Det verkar finnas tre stadier:1.) jättefull 2.) jättefullare 3.) jättefullast.
Ungefär som en tidig tonårsresa till Benidorm i mitten av sjuttiotalet.Nu är ju inte jag
någon expert på resor till Benidorm,har aldrig varit där,men en kompis´kompis´ f.d.sambos
moster (eller var det faster???) har det.Och jag tror på allt.
Äldsta sonen säger:"Men mamma,vad stenålders du är!Det är ju Ibiza som gäller nu!"
Han borde veta,han har varit där flera gånger.Och jag tror på allt.

Tillbaka till det som komma skall.
Vi,maken och jag,ska ha en mini-mini-semester.Nu vet ju inte jag om vi hamnar i
Mariehamn eller Helsingfors...
Maken minns nämligen inte vad han har bokat...
Han lider av selektivt minne (egentligen så tror jag att han njuter av det!Han verkar så
himla nöjd med sig själv!)

Det är då jag kommer på att jag faktiskt har varit på en dagskryss till Mariehamn,med min
mormor.Hon och hennes pensionärskompisar tog en tripp då och då (antagligen när
pensionen damp ner i brevlådan).
Då inhandlades det cigaretter och diverse alkoholhaltiga drycker (som var bra att ha om man
fick besök).Likförbaskat var alkoholen slut vid nästa tripp,trots att inte en kotte hälsat på,och nytt införskaffades.
När vi la till i Mariehamn tog mormor mig resolut i handen,jag tror att vi och den där plankan man går på var på fast mark ungefär samtidigt...Här skulle det handlas biff!Massor av biff och olika korvar.
Mormor var en rask kvinna med spänst i stegen och jag tror att det var där, i Mariehamn,som grunden lades även för mig:jag går fort!
Åter i Stockholm var vi trötta och lyckliga över våra inköp.Min kasse innehöll bl.a. ananaskarameller i en plåtask,Marianne och annat godis.Mormors kassar klirrade betänkligt,men det var trevligt att komma hem till henne och äta biff ihop med resten av familjen.

Om ett par veckor ska vi göra den här resan,maken och jag.Plus en hel hop till.
Först ska vi till Södertälje och titta på nå´t med lastbilar...Jag är så totalt ointresserad så förhoppningsvis så kommer jag att somna,annars kanske någon barmhärtig själ slår mig i huvudet så att jag tuppar av...Därefter går resan österut.
Det som lockar mig är taxfreen.Japp,vad det är kul att botanisera där.Av någon outgrundlig anledning brukar jag handla på mig saker som jag inte ens tycker om.Jag tror att jag rycks med helt enkelt.
T.ex. sån´a där stora mastodonter,gröna marmeladkulor.Jättesliskigt och mäktigt,och i mina ögon,
totalt oätbart,minst en kartong,två om det är rea på dem.
Likaså vin.Både rött och vitt.Då kan man fråga sig varför,jag dricker inte ens vin...Blir intill döden (nåja...)
sjuk av ett halvt glas.Kan ju vara bra att ha i vinstället,om någon kommer på besök.Inser,med fasa,att jag låter som mormors pensionärskompisar...Det kommer att sluta med ättika i vinstället...

Jag har en känsla av att maken tar mig på den här trippen för att "shopping-tarmen" ska mattas av något
inför resan med stort R om dryga månaden.
Men då har han fel,jag bara mjukstartar och dessutom så är det han som har selektivt minne.
Inte jag,men det har han glömt.

Jag har tråkigt,riktigt tråkigt.
Som sjukskriven med förhållningsorder om att ta det lugnt och inga lyft,
så terroriserar jag min omgivning i allmänhet och min stackars svärmor,
farmor Ewa, i synnerhet.
Den stackars kvinnan förbannar säkert den dagen då hennes son,även känd som min make,
snubblade på mattkanten hemma i köket.
Han hamnade på ena knä´t och jag,snyftande, sa:
"JA!Absolut ja!"
Han såg lätt förvirrad ut,men jag tog det för glädje och numera är vi gifta.
Han brukar muttra något ohörbart när han passerar mattorna här hemma.Jag tror
att han tackar högre makter för att han har mig.
Speciellt nu när jag är som trevligast och mest sällskapssjuk.

Nåja,när alla har flytt sin kos för att slippa springa fler ärenden åt mig så
drömmer jag mig bort.Långt bort.
Maldiverna.
Vi brukar ha tävlingar på jobbet.Ett riktigt trevligt initiativ,faktiskt.
Jag har,helt oombedd och utan att någon har frågat mig,föreslagit en tripp
till Maldiverna som första pris.
Jag ser hur de andra tittar på mig och sedan på varandra,menande på något sätt.
Antagligen är de lite avundsjuka (på mig) för att de inte kom på det här först
eller så är det beundran.
Det kan även finnas ett tredje alternativ,men det har jag inte klurat ut än.

Med en väldig,för att inte säga enorm,fantasi så drömmer jag mig iväg.
Blåsten som viner runt knutarna på huset får jag till palmsus och regnet som
vräker ned,ja, det är ju självklart vågorna som slår mot strandkanten.
Jag skrev ju att det behövdes en enorm fantasi...och det har jag....

Det enda som jag saknar är en riktigt god paraplydrink,gärna i en kokosnöt eller
dylikt,men skriker jag tillräckligt högt så tror jag säkert att farmor Ewa kommer springande
med en.Om inte annat så för att få tyst på mig.

Bäva månde arbetsledningen när jag är åter efter min sjukskrivning.
Jag har ju all tid i världen just nu och jag tror att jag ska fixa iordning lite
"over-head"-bilder på Maldiverna.
Vad glada de kommer att bli!

I söndags stod det i Expressen att på tisdag skulle de ha en resebilaga
där en hel del skulle handla om Thailand och Gran Canaria.
Man skulle även få med,som en extra bonus,Berlitz reseguide om Thailand!
Den ville jag absolut ha!!

Då slog det mig...jag ska opereras på tisdag!
Vad göra??
Jo,jag får nog pallra mig ned till sjukhuskiosken.
Nja,orkar jag verkligen det direkt efter operationen?
Tveksamt...
Vilka garantier finns det att kiosken VERKLIGEN har bilagan?
Det fanns inte med på min världskarta att kanske skulle de barska
sjuksystrarna sätta stopp för min framfart?!De som alltid vet hur man mår långt innan man själv har
fått kläm på det hela och befinner sig i något sagoland där inga hinder är
för stora!

Jag resonerade fram-och-tillbaka med mig själv hur jag skulle fixa det här
på bästa möjliga sätt.
Trots att jag är en obotlig optimist så inser även jag (med nypåkommen självkännedom...)
att min förmåga är begränsad.

Bättre brödlös än rådlös (eller är det tvärtom??):
jag lejer "farmor Ewa"!
Den stackars kvinnan blir skickad på olika uppdrag hela tiden!

Så här sitter jag,fredagskvällen nalkas,och bläddrar i Berlitz reseguide.
Skrattar åt mig själv,trodde jag verkligen att jag skulle ta mig ner till sjukhuskiosken??
Snälla,rara nå´n,jag som knappt orkar ta mig emellan soffan och sängen?!
Dessutom slapp jag att bli utskälld av en Gestapo-sjuksyrra...

Tänk så bra det löste sig,vilken tur att man kan delegera!

Jag skriver listor!
Efter att veckans prestationskrav lagt sig så insåg även jag det vettiga med att skriva listor.
Nu är det inte "ta-med-eller-inte-ta-med",utan till de som är kvar hemma i Sverige.

1.)"Farmor-Ewa-lista":
med alla möjliga,och för all del,omöjliga telefonnummer.
Såsom sjukanmälan till skolan och FK,vilket jag hoppas att "farmor Ewa" inte behöver
nyttja,då hon är en yrkesarbetande farmor.
Eller numren till "tjej 2" och "Prinsens" pappa i händelse av att hon behöver få tag i honom.
Även där hoppas jag att hon inte behöver nyttja det,för pappan är inte överdrivet intresserad
av att hjälpa till med sina barn.
"Tjej 1"s mammas nummer behöver inte farmor.Inte för att hon
kan det, utan för att hon ska slippa att ringa dit.
Plus ett par listor till som jag är övertygad om att hon (farmor,alltså) behöver och hon är lika övertygad om att hon INTE behöver...Nåja,jag lär vinna, iallafall den kampen, för när hon läser listorna
så befinner jag mig på väg till Arlanda!

2.)"Pappa-listan":
eftersom pappan är så totalt ointresserad av sina barn,så har han inte ett hum om någonting...
Många och långa listor där...
Det blir ju en del telnr även där,men även en brasklapp!
Jodå,han kommer att bli väldigt förvånad över att han har förmånen att få umgås med sina barn två extra dagar!
Vet inte om det är så positivt,sett ur hans synvinkel,men som skrivet befinner jag mig för långt bort för att han ska kunna få tag i mig.Fast helt omöjligt är det ju inte....
En gång befann jag mig i Mas Palomas (Gran Canaria) då han ringde.
Den livsviktiga frågan var vad han skulle sätta på barnen för kläder??!!
Hallååååå,ingenting,förutom badkläder,var min första tanke där jag låg i solstolen,plus 35 grader,men se,hemma i Sverige var det minus 10...Välj själv,svarade jag och la på.

3.)"Mamma-listan":
fick ihop en hel del där,men insåg att den i USA hade varit en grund för en stämningsansökan på
ca.327 miljoner dollar....
Den innehöll mestadels okvädningsord och en del personangrepp.
Inte för att jag tror att hon hade fattat,men det är ju dumt att lägga ner en massa bestick i den tomma lådan...

4.)"Korttidshems-listan":
den enklaste av dem alla,telefonnummer till nr.1 och nr.2 här ovanför.

Nu när jag ändå kom igång med listskrivning så tror jag att jag ska skriva listor till gamla,avdankade x-krokar,f.d. vänner som sagt eller gjort något,i mina ögon...,fel eller den där korkade människan på FK...
eller så bara struntar jag helt i det och försöker lägga min energi på att försöka få ihop en "ta-med-eller-inte-ta-med"-lista!

Satt och tittade runt lite på andra bloggar.
Hittade en som hade packlista och "bra att tänka på inför resan"...
Jisses,vilken prestationsångest jag fick!!

Jag är lycklig om jag lyckas med att få mig 1.) pass 2.) pengar 3.) biljetten
4.) min medresenär
Överkurs: att jag i tid lyckats med att leja någon som VILL ta hand om barnen...

Självklart så kommer jag att läsa igenom listorna (tre utskrivna sidor!), men ska jag följa
dessa så kommer vi inte iväg förrän till nästa jul, jag som inte ens
fixat tid till vaccination...suck...

Har nu plöjt igenom en del och är lite undrande över varför jag ska ha med
mig 5 meter tvättlina...??Eller ett resestrykjärn???Nä,jag tänker vara riktigt lat och
leja bort min ev. tvätt,har jag semester så har jag.

Det kommer som vanligt att sluta med att jag har alldeles för mycket packning,har glömt min
favoritskjorta (som ALLTID varit med söderut) och tabletterna mot ilskna myggbett
kommer att ligga kvar på diskbänken....

Inser att vi alla är olika och reser på olika sätt.Själv gillar jag det som inte är alltför styrt och visst kan
även jag skriva "kom-ihåg-listor",men det handlar mest om det ovannämda:pass,pengar,biljett och
kära maken!