Fatbats blogg

Om ni undrar varför jag inte skrivit här på länge, så är det för att det inte blivit så mycket resande på sista tiden... har legat hemma på soffan och varit sjukskriven och bara väntat och väntat... det gör jag för övrigt fortfarande. Och eftersom det här forumet inte känns riktigt rätt att ventilera graviditetsångest i så har jag startat ytterligare en blogg http://mamma-maria.blogspot.com/ och ni är hjärtligt välkomna dit! Jag lovar återkomma här när jag börjar bli mobil igen!

I söndags (13 augusti) gjorde vi en liten utflykt till Engelsbergs bruk. Det var jag, Em och Ems mamma som gav oss iväg med packade picknick-korgar och glatt humör. Engelsbergs bruk ligger i närheten av Fagersta och är ett gammalt järnbruk som är otroligt välbevarat. Ingen av oss hade varit där tidigare, så vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss, men eftersom det var Engelsbergsdagen i söndags så passade vi på att åka.

Vi hade tur med vädret och regnet som hängde i luften fortsatte att hänga där tills vi hade hunnit njuta både av världsarvet, våra medhavda mackor och lite hemlagad kalvost och ostkaka... mmmm

Innan jag glömmer allt som hände på vår Tysklands-odyssé så tänkte jag skriva en liten försenad dagbok här (och det verkar ju inte bli så många, långa, spännande resor än på ett tag, så får rapportera från gamla utan skämmas istället). Alltså.

Dag 1 - torsdag 8 juni
Fulla av förväntan packade fyra resenärer sina väskor för att ge sig av mot äventyret. Jag och Em åkte tåg från Uppsala, planet skulle lyfta 15.15 från Arlanda. Isabella och Dennis skulle ansluta samma flight, men började sin resa i Örnsköldsvik tidigare på morgonen, hade en lagom lång stund att hinna byta plan på Arlanda... var tanken iaf. När vi satt på stationen i Uppsala och väntade på vårt tåg ringde Isabella från Ö-vik och meddelade att de inte fått lyfta än. En radarstation hade nämligen slutat fungera, vilket gjorde att inga plan i norra halvan av Sverige fick lyfta över huvud taget. Lite stressigt för oss. Vi hade nämligen bokat en hyrbil som vi skulle hämta på flygplatsen i Frankfurt för att med den ta oss till vår första övernattning. Tyvärr har varken jag eller Em körkort, så om Isabella och Dennis missade planet skulle det bli lite kärvt för oss...

Det visade sig dock att kaos rådde även på Arlanda, och inga plan lyfte i tid. Det var smockfullt av folk överallt och väldigt lite information dök upp på skärmarna. Många sms och telefonsamtal senare dök till slut Isabella och Dennis upp, och vi lyckades alla ta oss ombord på vårt plan och landade till slut i Frankfurt.

Väl framme visade det sig att den bilmodell vi hade bokat inte fanns inne, så vi blev uppgradera till en helt ny, större modell, till samma pris. Å nej, å nej. :) Lyxigt värre faktiskt.

Vi hade dock inte riktigt kommit in i kartläsartagen innan vi kastade oss ut på vägarna, och körde omgående vilse. Efter mycket irrande runt Frankfurt kom vi till slut på rätt spår och lyckades leta oss fram till Landgasthof Stürz, låååångt från Frankfurt, mitt ute i ingenstans och åt helt fel håll för oss. Men vi blev trevligt bemötta av Frau Stürz och en god middag fick oss på gott humör igen. Av herr Stürz fick vi också livsviktig information om var vi kunde hitta lämningar av den gamla romerska muren som sträcker sig genom hela Tyskland (världsarv!!). Vi sov sen som små grisar den första natten i Tyskland och vaknade utvilade för vår första riktiga semesterdag!

I måndags blev det en liten kort utflykt till Gävle. Det var nämligen dags för familjens årligt återkommande dag på Furuvik! Så vi hoppade på tåget i Uppsala vid 9-tiden, blev upplockade av mor & far på stationen i Gävle strax före 10 och inväntade sen resten av gänget på parkeringen utanför Furuvik. Trots ett visst frånfall (min svåger Peter var tvungen att jobba och min syster Anki med sin Perske och 3 barn kunde inte heller komma ifrån), så var vi 9 vuxna och 3 barn som gav oss iväg mot apor och karuseller.

Det var riktigt varmt och soligt, nästan lite väl stekande ibland, och det kändes verkligen att magen växer... Nu har jag gått upp strax över 7 kg, och det putar rejält. Men som vanligt var det riktigt trevligt, vi grillade korv till lunch, (Liam 1,5 år) rusade runt som en vettvilling tills han slocknade i vagnen och Linus (snart 4 år) for runt och pratade glatt med alla han träffade på. Energin tog dock slut vid ankdammen när han till sin besvikelse vann en fisk (jättefin mjukisval) och tårarna sprutade. Då var det dags att åka hem :)

Höjdpunkten för mig var dock att träffa nytillskottet Felix. Han blev 3 veckor i måndags och hade (enligt stolta föräldrarna) blivit såååå stor! Vägde hela 3 kg nu :) Men det är ju trots allt fortfarande 2 veckor kvar till det datum han egentligen skulle ha kommit, så vad kan man räkna med... Vi följde med Helena, Linus och Felix hem, slappade lite soffan, och åt middag tillsammans när Peter kom hem från jobbet. Mycket trevligt!

Vid 21-tiden for vi till stationen för att ta tåget hem igen (Em skulle nämligen upp och jobba dagen efter, började kl 6 som vanligt...). Tyvärr fick vi vänta i en timme på tåget innan det äntligen dök upp i Gävle. Inte första gången det händer oss den här sommaren... känns så nesligt när man bara har en timmes resa framför sig. Men det verkar vara omöjligt att sätta in ersättningsbussar istället. Tack för det SJ!

Jag har tyvärr inga foton på underverket att lägga upp eftersom vi inte har fått hälsa på än... Lilla Felix (2600 g och 49 cm lång) föddes i måndags, 10/7, och han kom nästan 6 veckor för tidigt (var beräknad till 17:e augusti)! Så de är kvar på sjukhuset och på grund av infektionsrisken får bara de allra närmaste komma på besök (och dit räknas hör och häpna inte mostrar!). Men eftersom jag är gruvligt förkyld (igen) så hade jag inte vågat mig dit ändå... Men längtar tills vi får träffa honom! Hela familjen mår efter omständigheterna bra :)

Lite stressad känner jag mig oxå med tanke på att jag själv ska få barn i september, och inte har skaffat en enda pryl till ungen än... tänk om den oxå får för sig att tidigarelägga sin entré?

För att förklara endel intressanta utflykter som görs på mina resor måste jag börja med att berätta om vår tävling, "flest världsarv när man dör vinner". Det gäller alltså att besöka så många av de platser som har klassats som världsarv av Unesco (http://whc.unesco.org/pg.cfm) som möjligt. Varje besökt arv ger 1 poäng, och jag är nu uppe i hela 76 stycken (det finns totalt 812 arv på listan idag, men nya läggs till varje år)! Dock är jag en bra bit från att leda i tävlingen...

Vi är ett antal glada vänner som deltar (mer eller mindre aktivt), och det blir många avstickare till platser man kanske inte annars hade besökt på våra resor. Skoj med andra ord! :)

Så, nu börjar min karriär som bloggare! :) Helst skulle jag ju vilja skriva om alla resor jag gjort hittills i livet direkt, men jag börjar med en kort resumé av det senaste äventyret:

Sommarens resa blev i fotbollens och världsarvens tecken. Vi (jag, min sambo Mattias (oftast kallad Em), min vän Isabella och hennes pojkvän Dennis) flög ner till Frankfurt den 8:e juni, hyrde en bil och tog oss upp genom Tyskland till Dortmund, där vi såg Sverige möta Trinidad-Tobago, för att sedan styra kosan mot Berlin och matchen mot Paraguay. Efter vägen hann vi förstås med en hel del annat än fotboll och jag ska försöka berätta lite mer om resan här i bloggen...