Bakgrunden till Färöresan är en segelskuta som heter Johanna. Hon ligger i Vagúr på Suduroy och sist jag såg henne var hon ett fartyg under förfall. Där kanske fanns vilja och ambitioner, men för få engagerade. Men skröpplig eller skinande spelade tydligen ingen roll, jag föll för henne pladask. Jag bestämde mig redan då, för fyra år sedan, att jag skulle tillbaka och skriva om henne. Visste inte ...
Planerandet börjar nu, en knapp månad innan tänkt avresedatum. Jag har försökt ragga resesällskap, men folk har haft en tendens till att trilla bort. Till sist stod jag ensam och tvekade på om jag skulle åka över huvud taget. Och så sa mamma att hon ville följa med. Otippat, men ju mer jag tänker på det, detso bättre låter det. Man ska inte vara som alla andra.
Aktiviteter
