Dag för dag: Resealbumet "Bohusleden 1 (etapp 14)" av Crista

Bestämde mig i torsdags kväll att nu ska det ske...har länge velat gå Bohusleden eller delar av den. Nu verkade vädret vara med mig och tiden hade jag. Kartan hade jag köpt för lääängesedan.

Upp tidigt och ut för att handla lite proviant och en bättre termos. Sonen körde mig till startplatsen norr om Uddevalla. Kom överens om att han skulle hämta mig ca 4 tim senare vid Metsjön på Herrestadsfjället.
Allt gick enkelt och lätt....mest grusväg den första biten.
Hann se två ormar och en ekorre innan jag kom in i skogen.
Kom först till Åleslån en vacker gammal gård som skolklasser får besöka för att lära lite om livet förr.
Efter en liten stund kom jag till Hällerstugan som jag inte besökt sen jag kunde försvara mig....det var tvångsskidande där när jag gick i skolan med en massa rundor för att ta snömärken i parti och minut. Snöstjärnan hette den väl.
Magen hade börjat kurra så jag skulle ta mig en macka....nu satt det redan en kille på den bänk jag tänkte sätta mig på...men va f-n i skogen känner man alla. Jag frågade om jag fick slå mig ner och det var ok....vad skulle han säga egentligen.
Han hade en moutainbike med sig och cyklat den biten jag skulle gå vidare på. Kände inte alls till trakten utan bara åkt till Turistbyrån i stan och fått en knapphändig karta och gett sig iväg. Så det var trevligt med lite utbyte om leder och vad som finns att se.
Han fick tips om en led tillbaka till sin utgångsplats och vi sa hej.

Ganska lätt vandring vidare mot kåtan och de platser jag varit på förr...det gick nästan för snabbt..en timme före utsatt tid var jag vid kåtan. Var helt solokvist där och hade det hur lugnt och skönt som helst....låg och solade bl a. Hungern gjorde sig påmind igen och det blev varma koppen och lite kaffe....satt med fötterna i vattnet och plaskade.
Sen traskade jag sista biten ut till vägen och blev upphämtad av sonen. På vägen tillbaka hem ser jag min vän med moutainbiken men han stod och pratade med en i en bil så vi stannade inte...nu ångrade jag det...hade varit kul att få höra om han var nöjd med mitt vägval eller om det blev helt fel.
Men han såg ju hel ut så det hade nog gått bra.

Detta var den första delen av förhoppningsvis fler etapper som jag ska försöka dokumentera här.