Jambo_habaris blogg

Nu har vi varit i Kenya 3 månader och skall inom några dagar åka hem. Kroppen har på något vis, under sista veckan, ställt om och nu väntar vi på dagen då vi skall resa på samma sätt som när vi reste ut. Att åka från Tiwi till Mombasas flygplats kan gå smidigt men, som ofta medföra problem. Vi har vid flera tillfällen åkt in till Mombasa och väntetiden vid färjan har varierat mellan 5 min till närmare 3 timmar. Därtill brukar vägen ut till flygplatsen från Mombasa vara ett slagfält med bilar, tuktuk och människor på eftermiddagen när alla skall ut från och in till Mombasa. Har vi tur tar resan en timma men kan också ta fem timmar om det regnar. Planet går kl 20 så nu skall vi bestämma oss vilken tid vi lämnar Tiwi. Vad tycker ni? 14.00 och en sen lunch i Mombasa om det går bra.

En safari ut i nationalparkerna är ett måste när man är i Kenya. Så på min frus födelsedag bar det i väg på en tredagars safari till Tsavo West, till tältlodgen Finch Hatton.
Arrangörerna av resan ville att vi skulle starta kl 05 eftersom det är långt att köra. Men det var inte vår önskan utan vi ville ta det lugnt. Så vår safaritransport kom klockan 10. En stor Toyota Landcruiser för 9 personer, bara för oss och som vi kunde styra och ställa över hur vi ville. Vi ville ha en mysig resa Inte bara flänga runt och titta på djur. Det var många timmar i bilen men de 3 sista timmarna användes för s.k. game drive. (Game drive = köra runt, leta och titta på djur). När vi kom upp till lodgen Finch Hatton möttes vi av personalen som gav oss våta frottéhanddukar att torka av oss med och kall juice. Vi fick tältet med det bästa läget, tält nr 7, med en terrass alldeles intill vattnet ca 2 m över vattenytan och där flodhästarna normalt passerar när de skall gå upp och beta på kvällen. Det var tid för middag så det var bara att gå in i tältet och duscha innan vi skulle ge oss av till restaurangen. En beväpnad vakt kom klockan 8 och hämtade oss eftersom området inte är inhägnat så alla djuren har fri tillgång till området runt tälten. Vi hann inte mer än ut ur tältet så stod det en flodhäst där, som just gått upp ur vattnet för att beta. Men han/hon brydde sig inte om oss.
Finch Hatton är en av de finare lodgerna i Tsavo West och vi funderade lite på klädkoden. Klädkoden, som alltid efter kl 18, långa byxor. Men här gällde nog också skjorta, gärna vit. Vi kunde dock inte jämföra oss med andra då vi var de enda gästerna. Restaurangen hade mycket god service. Vatten och andra ädla drycker serverades i glas av hög klass. Vi började med en stund på terrassen med en drink innan vi gick in i restaurangen där vi fick matsedeln. En meny på 7 rätter. På vägen tillbaka till tältet så stötte vi på flera giraffer som stod på gångstigen i mörkret. De flyttade sig så sakta. Under natten verkade som alla flodhästarna var runt vårt tält. Vid 5-tiden var det ett herrans liv runt tältet och jag gick ut på terrassen och spanade, jag kunde skönja 4 flodhästar men det var så mörkt så det var svårt att se. Någon halvtimma senare, just när jag lagt mig igen så det blev ett jädrans bölande utanför tältet och en eller flera flodhästar rusade ner till vattnet. Tältet vibrerade så vi trodde att de mer eller mindre sprang genom det. I övrigt allt lugnt.
Söndag morgon, gick ut på terrassen och tittade bl.a. på soluppgången. Den afrikanska nattens ljud började att ersättas av dagens ljud och djuren i vattnet och alla fåglarna började röra på sig. Närmast vår terrass fanns två stora krokodiler och lite längre bort ett tiotal sköldpaddor. Flodhästarna hade samlats t 200 - 300 meter längre bort. Innan vi åt i kvällen innan bestämde vi att det inte skulle bli någon game drive på morgonen eller förmiddagen som är normalt när chaufförerna är ute med turister. I stället åt vi frukost i lugn och ro innan vi slappade vid poolen några timmar. Vi hoppades att molnen runt Kilimanjaro skulle skingras så vi kunde se toppen men så blev det inte. Sedan var det lunch men det var bara 4 rätter. Efter lunch gjorde vi vår game drive och var tillbaka kl 6. Vi såg väldigt mycket djur för att vara Tsavo West. Det ät lite svårt att se djur här eftersom det finns mycket växtlighet. Efter kvällens 7-rätters förtäring gick vi tillbaka till tältet för att sitta och njuta på terrassen. På vägen tillbaka från matsalen stötte vi på antiloper på stigen och i närheten av stigen, vakten sa att de alltid kommer in i området och bland tälten när leoparder är i närheten. De känner sig tryggare där.
Tälten är stora, ca 8x5 m, och står på pålar ca 0,7 m över marken i bakkant och ca 2 m nära vattnet. Det händer att krokodiler och flodhästar ligger under tältet så man får kika lite innan man går ner från terrassen. Man vill ju inte bli en måltid till krokodilen.
På måndag var det dags att påbörja hemresan. Efter en god frukost och en skön morgon på terrassen gav vi oss iväg. Resan ut ur parken gjordes som en game drive och tog lite mer än 2 timmar. Vi hade fått med oss lunchboxar eftersom vi åkte före lunch. Det var mycket i boxen men ingen 4-rätters lunch. Vi tog av från Nairobi - Mombasa vägen någonstans i närheten av Samburu, genade över till Shimba Hills och vidare till Tiwi. En mycket dålig grusväg men vi vann förmodligen någon timma då vi slapp sitta i kön till färjan i Mombasa-Likoni. Vi var tillbaka omkring kl 6 just innan det började mörkna.

Många undrar vad man gör när man hyr ett hus på stranden till Indiska Oceanen och skall stanna där i tre månader. Vi har en del goda vänner här nere och vi har fallit in i deras rutiner vad det gäller uteätande och nöjen. I övrigt har egna rutiner utbildats och ibland tycker man att man inte hinner med vad man föresatt sig. Handling ett par gånger i veckan, lunch i Diani någon gång då och då, middag på lokal några gånger i veckan +++. Det blir inte så mycket tid på stranden som man kan tro. Vi promenerar dock någon en timme om dagen längs stranden. Promenader på revet vid lågvatten är också intressant.
Vi funderade på att hyra bil i tre månader men det är mer fördelaktigt att åka taxi om man inte skall ut på någon långresa. Taxi är billigt och tid är inte pengar här som det är hemma. Det spelar ingen roll om resan tar en timma eller fyra - det är samma pris. Vår chaufför, som vi lärde känna förra året, ville att vi skulle komma hem till honom och hälsa på hans fru och barn. Det var inte mycket till hus familjen bodde i. Vi blev bjudna att sitta på en matta på marken framför huset och prata en stund. Många barn från byn samlades runt oss. Det var trevligt att få en inblick i deras vardagsliv.
Vad vi mestadels brottas med är vattenbristen. När det var som sämst hade vi vatten någon timma om dagen. Så det var till att köpa vattenhinkar och nu har vi ett vattenlager på ca 120 liter. Problemet är att om hinkarna får stå för många dagar med samma vatten bildas gröna alger i hinkarna. De är inte farligt men det se lite äckligt ut.
Lite utflykter gör vi också. Flera turer till Mombasa, resa till Shimba hills och andra lokalmål. Så tiden går alldeles för fort. Snart skall vi åka hem. Vi kanske skall vara lite mer i solen nu de sista veckorna, så vi blir lite bruna.

Myrorna verkar gilla oss eller kanske rättare sagt vår mat. Det finns myror av många olika sorter och storlekar och gott om dem. Den största myrarten är ca 1,5 cm och den minsta under 0,5 mm. De minsta ser man knappt men har man druckit något lite sött så dröjer det inte länge förrän hundratals små myror invaderar glaset om man inte gör något. Men det går ju att leva med; det svåraste är att hålla maten och alla ingredienser myrfria. Allt måste förvaras i väl tillslutna plastpåsar, plastburkar eller något annat tätt. Kylskåpet är också en bra förvaringsplats. Lämnar man osköljd disk på diskbänken över natten så väller det av myror över hela diskbänken morgonen därpå. En av våra vänner här sa att om vi fått myror i något så ställ ut det i solen så försvinner de. Visst, det gjorde vi med strösocker och myrorna försvann in i skuggan under tallriken. Men när vi tittade efter noggrant så såg vi att inte alla klarat av att fly utan låg döda i sockret.
I huset finns nog ett 50-tal ödlor. De är mellan 5 till 10 cm och gör ingen förnär. Man störs lite av ödlornas avföring som ligger överallt men det är inga stora problem, det är ju bara att sopa bort avföringen. Utanför huset inom området finns 2 ödlor av lite större storlek ca 1,0 m.
Sedan har vi alla markattor. Trevliga att se på när de sitter och käkar i träden men man måste vara på sin vakt. Man måste alltid ha dörrar och fönster stängda när man inte är i närheten annars är de inne och tar allt som är ätbart. De t.o.m. öppnar lock på burkar. De kan även bli lite otrevliga och hotfulla om man bär på frukt eller annat som de vill ha. Så när fiskarna, i dammarna här på området, skall matas så är utfodraren försedd med en kraftig käpp.
På Coral Cove, alldeles här intill, finns 2 Colobus med var sin unge. Ägaren av Coral Cove är en djurvän av största rang och när vi besökte henne för några dagar sedan så visade hon oss de senaste djuren som flyttat in och pekade upp i taket snett över soffan där vi satt. Där hängde ca 40 fladdermöss. Hon har även 2 sykes (en apart) som hon fött upp och nu försöker återanpassa till naturen. En av hennes anställda går varje dag ut i bushen med dem och de följer glatt med och leker i träden. Men när han vänder hemåt så vill de inte vara ensamma kvar utan hänger på hem igen.
På stranden möts vi av strandkrabborna som skyndar undan om vi kommer för nära.
Coral Cove är en liten stugby där stugor med självhushållning hyrs ut. Gå gärna in på hemsidan och titta. http://www.coralcove.tiwibeach.com

Som jag nämnt tidigare har vi hyrt in en person för hushållsarbete så som städning, tvättning m.m. Normalt är hon knuten till huset och jobbar i huset en dag i veckan för att sköta om det när det inte bor någon här och är då betald av husägaren. När folk bor i huset ökar arbetstiden och vi har anställt henne för sex dagar i veckan.
För någon vecka sedan meddelade hon att hon var sjuk så hon fick en dag ledigt för att gå till doktorn. Dagen efter var hon ett par timmar tidigare än normalt. Hon visade en remiss att hon skulle till Mombasa för att röntgas och ville ha pengar till transport och röntgen. Hon fick ytterligare en dag ledigt och pengar till transport och läkarbesök och röntgen. Sedan fick hon även pengar till medicin. Vi har varit i kontakt med husägaren och han tar över eventuella ytterligare kostnader.
Vi som är ute och reser, vad har vi för ansvar? Den juridiska delen täcks normalt upp av försäkringar men hur är det med den moraliska aspekten? VI hade inte behövt betala någon sjukvård för vår hemhjälp. Vi hyrde båt, med besättning, av lokala fiskare och var ute och seglade. Om något hänt skall vi då hjälpa till?

Vi bor mycket bra. Området med 20 hus är omgärdat av en hög mur, dock ej mot havet. Anläggningen sköts av ett tiotal anställda och har två nattvakter. Det är en liten idyll innanför murarna. Men, för det skall fungera behövs även el och vatten och med det kan det vara både si så. Det är ofta strömavbrott vilket är lite förargligt när man står och lagar mat och någon gång har det fått bli kex och ost i ställe för middag. För säkerhetsbelysningen inom området finns reservgenerator. Vattnet klaras med stora markförlagda cisterner. Alldeles innan vi kom så var vattenförsörjningen bruten i 3 veckor men nu fungerar det.
Säkerheten tycker jag är god. Förutom de två nattvakterna finns det larm i varje hus som går till ett vaktbolag med säte ca 1 km härifrån. På stranden och runt anläggningen är det ok att röra sig dagtid och att gå ner och sätta sig på stranden när det är mörkt är väl ok men längre promenader längs stranden i mörker rekommenderas inte. En 4 km dålig grusväg genom bushen, om man nu kan kalla det grusväg i det skicket, förbinder oss med stora vägen och jag frågade vår taxichaufför om det var lämpligt att gå där dagtid. Han avrådde.

Många här nere, som lever på oss turister, klagar på att det är så lite turister på Mombasakusten. Till och med killarna på stranden, som försöker prångla ut egna gjorda souvenirer, klagar. Alla skyller på konflikten med Somalia och säger att alla turister är i Tanzania. Visserligen har UD, som många länder i Europa, lagt ut en varning för Kenyakusten men sist jag såg den gällde den bara närmast somaligränsen och för Lamu med omnejd. Här nere vid Mombasa verkar allt lugnt men det kanske är så att gemene man tror att det är farligt utefter hela kusten.
Vi känner lokala förmågor som blir lidande p.g.a. bristen på turister. När anläggningarnas gäster blir färre eller uteblir så blir personalen permitterad, ibland 3 dagar, ibland 3 veckor, och det utan lön.
Att turisterna är i Tanzania kanske stämmer. Vi har försökt köpa en safariresa till Ngorongoro och Serengeti nu i februari men det har inte varit möjligt eftersom logerna uppe i parken är fullbokade. Researrangörerna tyckte att vi skall vänta till april men jag vet inte för då regnar det ju och då är det inte roligt att stå i takluckan. Vi får försöka ordna något tidigare. Men det går även göra småutflykter från Tiwi.

Tiden bara rusar fram, snart har vi bott här i Tiwi 3 veckor. Vi börjar komma in i de nya rutinerna. Vi brukar promenera lite på stranden varje dag och då bada i oceanen. Några gånger i veckan åker vi in till Ukunda/Diani för att handla mat och någon kväll då och då får det bli restaurang besök i Diani.
I närheten här vi bor finns inga stora turistkomplex. Om vi går norrut finns först Tiwi lodge som har en liten camping. Har sett några tält under veckoändan men i övrigt verkar det öde. Sedan kommer vi till Coral Cove, 5-6 stugor för korttidsuthyrning, som ägs av en svenska. Ytterligare en bit norrut, vid strandens slut, ligger en mindre turistanläggning, med ett tiotal stugor, som är öde.
Promenerar vi söderut i ca 20 min. så kommer vi till liten italienskägd turistanläggning. Här verkar det endast bo italienare. De brukar vara 10 och 15 gäster på stranden. Vi fortsätter ytterligare 15 min mot söder. Där stöter vi på en tidigare stor turistanläggning som brann ner för ca 2 år sedan. Då hette den Travelers' lodge och användes bland annat av svenska resebyråer. I dag heter den Amani och renovering pågår. De har dock öppnat en liten restaurang på stranden och när vi häromdagen var inne och tittade på menyn så hade de 6 nattgäster. Från Amani ser man de första turistanläggningarna nere på Diani Beach. Att fortsätta till det nordligaste hotellet på Diani beach bedömer jag tar 25 - 30 min.
Utöver detta finns här i Tiwi lite privathus och kanske någon mindre anläggning inne mellan träden.
Så man kan säga, det är ingen trängsel på stranden.

Några resor blev det under 2011, bland annat en snabbt beslutad resa till Kenya, se resealbumet en oplanerad resa. Ut över denna resa besökte vi Paris under sommaren och gjorde 2 resor med bil i Europa.

När vi var i Kenya 2011 beslutade vi oss att försöka långtidshyra ett hus här på Mombasakusten. Vi fick kontakt med en samfällighetsförening i Tiwi med 20 hus alldeles intill stranden. En medlem kunde tänka sig att hyra ut sitt hus till oss och så blev det. Sitter på terrassen och skriver detta, det är mörkt, stjärnklart och jag hör vågorna som bryter mot revet.

Nu har vi varit här drygt en vecka, håller fortfarande på med inhandling av alla nödvändigheter. Eftersom det inte finns någon restaurang i närheten lagar vi de flesta måltiderna själva. Det är en massa små detaljer som behövs för ett hushåll så som socker, salt, kryddor, mjöl, ja det skulle säkert gå att fylla sidan med allt man behöver.

Utöver att laga mat gör vi inte mycket i huset då vi hyrt in hjälp med alla andra sysslor. Så vi har god tid att ägna oss åt vad vi vill.