Måndag 27 April 2009 - Frankrike
Resealbum: Kanalbåt i södra Frankrike
I 30 år hade vi planerat att åka till England och hyra en kanlbåt och i maj 2008 blev det äntligen av. Det blev dock inte England utan södra Frankrike och Midikanalen då vi trodde att det skulle vara varmare där i slutet av maj då resan skulle gå av stapeln. Nu hade vi ju sett fram emot att få köra en riktig Narrowboat som är standard i engelska kanaler beroende på slussarnas bredd. I Frankrike är dock slussarna mycket större och de flesta uthyrningsbolag har bara breda plastbaljor i sitt sortiment. Efter visst letande hittade vi dock ett engelskt bolag som hade en flotta med båtar i Frankrike så vi fick till slut vår egen Narrowboat, 2 meter bred och 15 meter lång som vägde 15 ton. Ca 15.000 kr kostade det att hyra båten en vecka.
Men om vi backar lite, resan planerades under vintern 2008 och vi åkte med ett par vänner som vi bland annat tidigare varit med i Scotland på Whiskeyprovning. Vi valde att flyga från Skavsta till Girona i Spanien och la upp resan så att vi skulle ha en övernattning innan vi hyrde båten och sen efter 7 nätter på båten ytterligare 2 nätter på hotell innan vi åkte hem. Mycket bra upplägg visade det sig. För att ta sig till Frankrike hyrde vi bil på flygplatsen och även om den mesta delen av tiden stod parkerad så var det betydligt billigare än att ta sig fram med allmänna kommunikationer.
Girona ligger bra till om man ska till Sydfrankrike och passar bra om man vill vara lite kulturell på sin resa. I närheten av Girona finns inte mindre än 4 Salvador Dali sevärdheter, läs mer om detta på http://www.salvador-dali.org/museus/en_index.html På vägen mot Frankrike passerar man staden Figueres där det största museet ligger och där spenderade vi ett antal timmar innan vi fortsatte mot första dagens mål som var en B&B i närheten av Le Somail (en bit nordväst om Narbonne) där vi nästa dag skulle hämta båten.
Den B&B http://www.frenchconnections.co.uk/en/accommodation/property. där vi övernattade var en 200 år gammal vingård och låg i en liten stad som heter Malihac med bara 400 innevånare. Vi hade ett engelskt värdpar, Caroline och Trevor, som tog hand om oss på bästa sätt och vi kan varmt rekommendera stället.
Nästa dag vid lunchtid skulle vi få vår båt i Le Somail och vi åkte innan till närmaste Supermarket för att proviantera. För att kunna se oss omkring lite hade vi också hyrt cyklar och de låg redan på rufftaket när vi anlände till hamnen för en genomgång om hur man manövrerar denna ganska stora skapelse. Det är faktiskt mycket lätt och det behövs inga förkunskaper alls för att hyra en båt som denna. Fram, back och en rorkult är allt förutom strålkastare och signalhorn att användas i tunnlar som dyker upp ibland. Det enda man skulle tänka på var att inte köra in i någon av de plastbaljor som också trafikerade kanalerna. De skulle inte ha en chans mot våra 15 ton. Sen skulle man också tänka på att köra motorn ett visst antal timmar om dan för att hålla batterierna laddade. Läs mer här http://www.minervoiscruisers.com/english/main/index.asp
I strålande solsken la vi ut för vår första dagsetapp som mot kvällen slutade vid strandkanten vid ett värdshus där vi sedan åt och drack gott för att nästa morgon vakna upp i spöregn, något som sedan skulle visa sig följa oss under hela resan. Dock var det uppehåll från och till och vad spelar lite regn för roll när man när som helst kan stanna till vid en vingård och prova på deras utbud. Vid ett tillfälle köpte vi på en gård ett rödvin av bästa kvalitet i en 6 liters dunk för 1 euro litern så det gick ingen nöd på oss. Mycket god mat hann vi också med. I övrigt låter jag bilderna i vårt fotoalbum tala för sig själva, ni hittar länken på http://www.saf.net Det är mycket avstressande att ta sig fram på kanalen då man inte kör mer än ca 6 km i timmen alltså ungefär promenadfart vilket från och till utnyttjades av damerna i sällskapet då de valde att promenera på kanalstranden medan jag och min kompis körde båten. Lite kuriosa om båten är att då den är tillverkad för engelska förhållanden så hade den en stor septiktank som dock var avstängd då man i franska vatten låter allt avfall gå direkt ut i kanalen. Detta är en mindre trevlig del av att kryssa på franska kanaler då vattnet förstås är mycket förorenat. I de skriftliga instruktioner vi fick stod det faktiskt att om man råkade ramla i vattnet så skulle man omedelbart uppsöka närmaste sjukhus då man kunde ha blivit smittad av någon sjukdom. I böcker jag läst om kanalfärder i Frankrike framgår också att under sommaren när vattnet som är nästan stillanstående blir varmt luktar det heller inte så gott.
Med cyklarna gjorde vi utflykter till närbelägna byar och fick på så sätt möjlighet att se mer av landskapet och hitta än fler vingårdar och restauranter att pröva sortimentet på.
Efter en vecka var det dags att säga farväl av båten och göra upp om de enda tillkommande kostnaden som var den diesel vi gjort av med vilket glädjande nog inte uppgick till mer än 50 Euro. Då vi hade två dagar kvar innan hemfärd tog vi bilen till Carcassonne för att titta på ett berömt slott. Därifrån fortsatte färden till Limoux som är känt för sina mousserande viner. Färden därifrån ner till Franska Rivieran gick över Pyrenéerna på serpentinvägar med en hänförande utsikt, kändes lite som om man var i Norge. Strax innan gränsen till Spanien hittade vi ett hotell precis nere på stranden som var helt folktom då det ännu inte var säsong. Nästa dag fortsatte vi in i Spanien på kustvägen och stannade vid ett tillfälle och badade på en strand till lokalbefolkningens stora förvåning då de själva gick påbyltade som vi gör på vintern. Vi passade nu också på att besöka Salvador Dalis sommarhus vid kusten innan vi återvände till Girona för en sista övernattning.
Jag rekommenderar att ta en tur med Google Earth för att utforska platserna vi besökte. På hemsidan om resan hittar ni en länk som gör att ni kan zooma in på vår bas där vi hämtade och lämnade båten.
Sten-Anders Fellman
http://www.saf.net
Men om vi backar lite, resan planerades under vintern 2008 och vi åkte med ett par vänner som vi bland annat tidigare varit med i Scotland på Whiskeyprovning. Vi valde att flyga från Skavsta till Girona i Spanien och la upp resan så att vi skulle ha en övernattning innan vi hyrde båten och sen efter 7 nätter på båten ytterligare 2 nätter på hotell innan vi åkte hem. Mycket bra upplägg visade det sig. För att ta sig till Frankrike hyrde vi bil på flygplatsen och även om den mesta delen av tiden stod parkerad så var det betydligt billigare än att ta sig fram med allmänna kommunikationer.
Girona ligger bra till om man ska till Sydfrankrike och passar bra om man vill vara lite kulturell på sin resa. I närheten av Girona finns inte mindre än 4 Salvador Dali sevärdheter, läs mer om detta på http://www.salvador-dali.org/museus/en_index.html På vägen mot Frankrike passerar man staden Figueres där det största museet ligger och där spenderade vi ett antal timmar innan vi fortsatte mot första dagens mål som var en B&B i närheten av Le Somail (en bit nordväst om Narbonne) där vi nästa dag skulle hämta båten.
Den B&B http://www.frenchconnections.co.uk/en/accommodation/property. där vi övernattade var en 200 år gammal vingård och låg i en liten stad som heter Malihac med bara 400 innevånare. Vi hade ett engelskt värdpar, Caroline och Trevor, som tog hand om oss på bästa sätt och vi kan varmt rekommendera stället.
Nästa dag vid lunchtid skulle vi få vår båt i Le Somail och vi åkte innan till närmaste Supermarket för att proviantera. För att kunna se oss omkring lite hade vi också hyrt cyklar och de låg redan på rufftaket när vi anlände till hamnen för en genomgång om hur man manövrerar denna ganska stora skapelse. Det är faktiskt mycket lätt och det behövs inga förkunskaper alls för att hyra en båt som denna. Fram, back och en rorkult är allt förutom strålkastare och signalhorn att användas i tunnlar som dyker upp ibland. Det enda man skulle tänka på var att inte köra in i någon av de plastbaljor som också trafikerade kanalerna. De skulle inte ha en chans mot våra 15 ton. Sen skulle man också tänka på att köra motorn ett visst antal timmar om dan för att hålla batterierna laddade. Läs mer här http://www.minervoiscruisers.com/english/main/index.asp
I strålande solsken la vi ut för vår första dagsetapp som mot kvällen slutade vid strandkanten vid ett värdshus där vi sedan åt och drack gott för att nästa morgon vakna upp i spöregn, något som sedan skulle visa sig följa oss under hela resan. Dock var det uppehåll från och till och vad spelar lite regn för roll när man när som helst kan stanna till vid en vingård och prova på deras utbud. Vid ett tillfälle köpte vi på en gård ett rödvin av bästa kvalitet i en 6 liters dunk för 1 euro litern så det gick ingen nöd på oss. Mycket god mat hann vi också med. I övrigt låter jag bilderna i vårt fotoalbum tala för sig själva, ni hittar länken på http://www.saf.net Det är mycket avstressande att ta sig fram på kanalen då man inte kör mer än ca 6 km i timmen alltså ungefär promenadfart vilket från och till utnyttjades av damerna i sällskapet då de valde att promenera på kanalstranden medan jag och min kompis körde båten. Lite kuriosa om båten är att då den är tillverkad för engelska förhållanden så hade den en stor septiktank som dock var avstängd då man i franska vatten låter allt avfall gå direkt ut i kanalen. Detta är en mindre trevlig del av att kryssa på franska kanaler då vattnet förstås är mycket förorenat. I de skriftliga instruktioner vi fick stod det faktiskt att om man råkade ramla i vattnet så skulle man omedelbart uppsöka närmaste sjukhus då man kunde ha blivit smittad av någon sjukdom. I böcker jag läst om kanalfärder i Frankrike framgår också att under sommaren när vattnet som är nästan stillanstående blir varmt luktar det heller inte så gott.
Med cyklarna gjorde vi utflykter till närbelägna byar och fick på så sätt möjlighet att se mer av landskapet och hitta än fler vingårdar och restauranter att pröva sortimentet på.
Efter en vecka var det dags att säga farväl av båten och göra upp om de enda tillkommande kostnaden som var den diesel vi gjort av med vilket glädjande nog inte uppgick till mer än 50 Euro. Då vi hade två dagar kvar innan hemfärd tog vi bilen till Carcassonne för att titta på ett berömt slott. Därifrån fortsatte färden till Limoux som är känt för sina mousserande viner. Färden därifrån ner till Franska Rivieran gick över Pyrenéerna på serpentinvägar med en hänförande utsikt, kändes lite som om man var i Norge. Strax innan gränsen till Spanien hittade vi ett hotell precis nere på stranden som var helt folktom då det ännu inte var säsong. Nästa dag fortsatte vi in i Spanien på kustvägen och stannade vid ett tillfälle och badade på en strand till lokalbefolkningens stora förvåning då de själva gick påbyltade som vi gör på vintern. Vi passade nu också på att besöka Salvador Dalis sommarhus vid kusten innan vi återvände till Girona för en sista övernattning.
Jag rekommenderar att ta en tur med Google Earth för att utforska platserna vi besökte. På hemsidan om resan hittar ni en länk som gör att ni kan zooma in på vår bas där vi hämtade och lämnade båten.
Sten-Anders Fellman
http://www.saf.net
Torsdag 9 April 2009 - Grekland
Resealbum: Båtluff i Grekland april 2007
Båtluff i Grekland, Spetses, Hydra, Egina, Aten, Karpathos och Santorini våren 2007
samt också ett avsnitt om forna Birka Princess förlisning vid Santorini.
• Avsnittet om Karpathos innehåller platser och namn som endast redan frälsta förstår.
Den 29 mars åkte vi med Polska LOT till Aten för att fira Anitas 50 årsdag. Från flygplatsen i
Aten tog vi bussen (nr X95) till ändhållplatsen vid Syntagma för det facila priset 3,20 € per
person. Vi checkade sedan in för en natt på hotell Byron som ligger precis nedanför Akropolis
i Plaka området. Redan nästa dag tog vi tunnelbanan (0,8 €) till Pireus för att där åka vidare
till Spetses med en bärplansbåt (28,50 € per person). Resan tog ca 2,5 timmar med stopp på
Poros och Hydra. Väl framme så träffade vi en trevlig rumsuthyrare som visade oss till sitt
hotell Villa Christina där vi övernattade i tre nätter för 35 € natten.
Spetses är är en liten ö som bara är 2,5 mil i omkrets och ligger bara 3 minuter från fastlandet
om man vill åka över dit med en båttaxi. Spetses och den närbelägna ön Hydra var
tillsammans de viktigaste orterna i Grekland för Greklands frigörelse från Turkarna i början
av 1800-talet. De hade då en stor flotta som spelade en avgörande roll i kriget mot Turkarna.
Känt namn på Spetses är amiral Bobulina som faktiskt är världens enda kvinnliga amiral.
Efter att förlorat två män kriget mot Turkarna så byggde hon med egna medel en flotta och
deltog själv aktivt i striderna mot Turkarna. På Spetses är nu hennes hem ett museum som är
väl värt att besöka. Likaså är Spetses museum värt ett besök. På vår hemsida kan ni se bilder
från båda dessa museer. För att förstå storheten i dessa två öar så kan nämnas att Spetses hade
18.000 innevånare och Hyrda 30.000 innevånare när Aten fortfarande bara hade 6.000
innevånare då samlat i Plaka (gamla stan) nedanför Akropolis.
Spetses är ett perfekt mål för en båtluff under våren och tre nätter är alldeles lagom om man
inte är ute efter en badsemester (det var 16 grader i vattnet). På en dag utforskade vi stan till
fots och nästa dag hyrde vi cyklar (5 € per dag) för att cykla runt ön. Det var sol och ca 20
grader i luften så vi gjorde turen på ca 4 timmar med ett antal stopp i de badvikar som finns
runt ön. Överallt var det febril aktivitet för den kommande turistsäsongen. Ett ställe man inte
ska missa är den stora marinan där det förr låg hundratals segelfartyg och där det idag finns
många båtvarv där det byggs enorma träbåtar. Där kan man bara gå i timmar och njuta av all
aktivitet. Sista kvällen hittade vi en Taverna ”Lazarus” som hade en skylt som sade att on man
tvingade dom så talade dom svenska. Det visade sig att innehavarinnan var från norrland och
blev kvar på ön när Trivselresor för 26 år sedan slutade med sina resor dit. Vi fick pröva på
hennes hemgjorda Retsina som nog var den bästa vi någonsin smakat. Hon förklarade varför
den Retsina man ibland kan få inte är speciellt god, det handlar helt och hållet om hur väl man
rengör de tunnor som Retsinan lagras i och det var något hon la stor omsorg om. Hennes man
som äger tavernan går i pension nästa år och då tillåter inte myndigheterna att hon övertar
rörelsen för att driva den vidare så från nästa år är den uthyrd till någon annan medan dom
fortfarande kommer att bo kvar där. Lite märkligt för en ö som har haft världens enda
kvinnliga amiral.
Från Spetses åkte vi vidare till ön Hydra med en Flying Dolphin (bärplansbåt). Resan kostade
10 € per person och vi hade åter tur med boendet. 20 meter från landgången när vi steg i land
så fanns ett hotell Argo där vi fick ett fint rum med balkong mot hamnen. Rummet kostade
50€ natten och vi stannade där två nätter innan vi åkte tillbaka till Aten för att fira påsken
tillsammans med barnen som anslöt där.
Hydra är dubbelt så stor som Spetses men allt är koncentrerat till stan som klänger sig uppför
bergssidorna kring hamnen. På Hydra sker alla transporter med åsnor och det enda
motorfordon dom har är ett par sopbilar. Totalt har man ca 700 åsnor på Hyrda på en
befolkning av ca 2.000 fastboende. Intressant fakta är att det är fler än det antal grekiska
soldater som fanns på ön för att försvara den då den anfölls av Italienarna under andra
världskriget. Till skillnad mot Spetses (där det förutom sopbilarna även fanns ett par taxibilar)
så är även scoters förbjudna på Hydra så det är verkligen lugnt och skönt. På Spetses fanns
nog lika många scoters som innevånare varför man ska vara noggrann när man väljer boende
så man inte hamnar nära någon trafikerad gata. På Hydra går man eller åker åsna. Nere i
hamnen står åsnorna på rad och man lastar upp sitt bagage för transport till närmaste hotell.
Det finns en stig längs hela ön om man vill gå på långpromenad vilket var något vi gjorde dag
två. Längs kustsidan mot fastlandet finns några mindre samhällen med tavernor där man kan
stanna till och få en bit mat och en öl. Totalt gick vi drygt 26.000 steg denna dag så det blev
mer än 2 mil. När man vandra runt i stan så ska man ha starka benmuskler då hela stan är
byggd på bergssidorna så att det trappor överallt.
Onsdagen den 4 april återvände vi till Aten där vi återigen bodde på hotell Byron, barnen
anslöt och vi hade ett antal fina dagar i Aten. Många långa promenader blev det och då vi
bodde i Plaka precis nedanför Akropolis så blev förstås det området mest utforskat, några
museer hann vi också med. Att komma upp på Akropolis och se Pantehnon var förstås en
höjdpunkt. Vi besökte också många andra platser med lämningar från samma tid. När man
bestiger berget Filipappos som ligger strax intill Akropolis har man utsikt över hela Aten och
ser ut stor staden är. Därifrån ser man ända till Pireus som ligger en mil bort och även ön
Egina. En annan höjdpunkt under Aten besöket var förstås påskfirandet. Långfredagsaftonen
var vi på Syntagman där rådhuset ligger och som också är den plats man kommer till när man
tar flygbussen till stan. Där såg vi de processioner med Jesus på en bår som vid niotiden på
kvällen kommer från tre olika kyrkor och samlas nedanför rådhuset. Mäktigt och lite märkligt,
som en liten pojke sa i ledet, ”varför tre stycken, det fanns ju bare en Jesus”. Lördagkväll då
fastan slutar var också speciell, vid midnatt börjar alla kyrkklockor att ringa och smällare och
fyrverkerier hördes och sågs överallt. På söndagen gjorde vi en utflykt till ön Egina som
ligger 45 minuters färd med bärplansbåt från Pireus. Där passade vi på att smaka på den
tradionella grekiska påskmaten med heltsektlamm och grillad lammlever. Återigen en
fantastisk dag med sol och värme. Tillbaka i Aten på kvällen var det dags att börja fira Anitas
50 årsdag då vi redan vi ettiden på natten skulle vinka av sonen Erik som då började
hemresan.
Måndagen den 9 april var åter en resdag då vi flög till Karpathos och dottern Hanna med
pojkvännen José hem till Bryssel. På ett blåsigt Karpathos mötte oss en ännu inte färdigställd
flygplats. Kvar är den lilla terminalen med kanske världens kortaste bagageband. Andreas
från Zephyros menade att den skulle stå klar i augusti medan vår taxichaufför menade att den
knappast är klar under detta år. Personligen tror jag på det senare med tanke på hur mycket
arbete som återstår. På Karpathos bodde vi hos Elias Rooms även denna gång och det var
mycket trevligt som vanligt. Elias Rooms ligger mitt i Pigadia upp för trapporna ovanför
taxistationen och man har utsikt över hela stan därifrån.
I Pigadia putsades och fejades det överallt inför den nalkande turistsäsongen. De första
turisterna kommer runt den 25 april och är från Holland. Med anledning av detta skulle
Pelagos Musik Taverna öppna tidigare i år för att kunna ha ett välkomstparty. På Zephyros
skulle man ha 8 rum klara till dess. Apollogästerna börjar anlända först i mitten av maj. I
Pigadia var det annars mycket lugnt och inte många restauranger var öppna. Den nya
gästhamnen är färdigställd och redan låg ett antal gästande båtar där.
En tråkig nyhet var att det kommit en ny lag som förbjuder live musik på Tavernor. Den är för
att skydda nattklubbarna då gästerna hellre sitter på en trevlig taverna utomhus och lyssnar på
traditionell grekisk musik istället för discodunk i en rökig lokal inomhus. Lagen är så korkad
att man bara baxnar, det är ju att ta död på den grekiska kulturen och göra landet mycket
mindre intressant som besöksmål. Men det är ju fortfarande Grekland och troligtvis kommer
ingen att bry sig om lagen så förhoppningsvis fortsätter allt som förut. Det är dock inte bara
live musik som förbjudits, det har även högtalare utomhus. Visst är man lite bekymrade på
Pelagos, men vi får väl hjälpas åt att skriva namnlistor mot lagen och skicka till
myndigheterna.
Kändes ovant att se hela stranden utan ett enda parasoll och inga människor, men det hindrade
oss inte att ändå spendera lite tid på stranden och även simma lite, det var redan 19 grader i
vattnet. Liksom nästan överallt i världen nuförtiden så har vädret i vinter varit annorlunda och
Karpathos har inte fått så mycket regn som vanligt vilket kan leda till problem med
vattenförsörjningen i sommar.
För den som skulle vilja ha en fast punkt på Karpathos så säljer Elias (vår rumsuthyrare) sin
fädernegård som ligger ca 1,5 km utanför Menetes på vägen till Arkasa. Gården är till ytan ca
10 hektar, eller ca 100.000 kvm och har 4 mindre hus, 150 olivträd samt några fikon och
mandelträd. Vatten och el finns indraget. Det pris som Elias hade tänkt sig var i varje fall i
våra ögon väldigt lågt. Då gården är så stor så kan den lätt delas mellan några familjer, de
befintliga husen står lite utspridda. Elias vill dock sälja den som en enhet och sen är det upp
till köparen att dela.
Torsdagen den 12 april tog vi Lane Line (25,50 € per person) för en som vi trodde 11,5
timmars resa till Santorini via Kasos och Kreta. Det blev dock 17 timmar och vi anlände kl 3
på natten. Återigen hade vi tur med att välja rätt rumsuthyrare som stod och väntade i
hamnen. För 30 € natten fick vi bo på nybyggda Blue Horizon som ligger ca 5 minuters
promenad från centrala Fira (centralorten på Santorini). Dock precis i utkanten så det var
väldigt lugnt och tyst. Stor balkong med utsikt över havet och rummet var nog det fräschaste
hitintills då vi troligtvis var bland de första gästerna i just detta rum. Rumsuthyrarna står nere
i nya hamnen och möter och skjutsar en till det rum man valt då hamnen ligger några
kilometer från närmaste by och ca 1 mil från Fira. Att få denna skjuts är också värt en slant då
annars motsvarande sträcka med taxi kostar ca 15 €.
När vi lämnade hamnen blev vi visade den plats där Sea Diamond (forna Birka Princess)
sjönk några dagar tidigare. Det var full aktivitet på platsen med oljelänsar etc. Det var dock
inte där som hon gick på ett rev och skar upp ett så stort hål i skrovet att hon inte gick att
rädda utan det var utanför den gamla hamnen som ligger ca 600 trappsteg nedanför Fira.
Under fredagen tog vi en promenad ner till denna lilla hamn och såg där ett antal livbåtar i
hamnen, vissa hade fortfarande med Birka Princess Mariehamn i aktern. Det kändes lite
sorgligt då vi väl kände fartyget som fram till årsskiftet 2005-2006 gick mellan Stockholm
och Mariehamn, dessutom har hade jag själv arbetat på Birka tidigare. Det var hit till denna
lilla hamn som 1600 evakuerade passagerare och besättning från fartyget fördes. För den som
varit där eller tar en titt på våra Santorini bilder förstår vilket kaos det har varit. Talade med
några restaurangägare nere i hamnen som kunde intyga att det hade varit en jobbig dag. Från
hamnen kan man bara ta sig till fots via den nämnda trappan (ca en halvtimme tar det), på en
åsnerygg eller via en liten kabinbana upp till Fira.
Den 14 april hyrde vi bil (25 € dygn) och åkte runt ön. Bland annat var vi då till den plats
ganska nära den nya hamnen där Birka Princess idag ligger på ca 150 meters djup. På platsen
fanns det många oljelänsor och oljan bubblade fortfarande upp. Stranden i den nya hamnen
och bort mot platsen där hon förliste var täckt med svart olja. Det görs kontinuerliga
dykningar till vraket och vi har på TV sett bilder nerifrån vraket ett flertal gånger. Det är dock
inte säkert ännu då hon fortfarande inte helt har stabiliserats på den sluttande botten. Vi var i
Aten den 5 april då hon gick på ett rev strax söder om Santorinis gamla hamn strax före 4 på
eftermiddagen. Hela förloppet visades live på TV fram till att hon sjönk på morgonen den 6
april. Efter grundstötningen cirklade fartyget runt i närheten av den gamla hamnen nedanför
Fira medan evakueringen pågick för att senare bogseras till den plats den plats där hon idag
ligger. Det var en märklig känsla att på morgonnyheterna se att hon verkligen sjönk, på något
sätt inbillar man sig att inte moderna skepp av den storleken ska kunna sjunka, i varje fall inte
i bra väder och så nära land. Har man inte lärt sig något sen Titanic? Även om man nu slet
upp en reva på 20 meter i skrovet, varför fungerar inte de vattentäta skott som borde finnas? I
Grekisk tv debatteras förlisningen dygnet runt. När än man slår på TV:n så hamnar man direkt
i något program där det sitter ett antal experter och på grekiskt sätt talar i mun på varandra.
Brukar vara ganska hetsiga tillställningar. Fakta är att för att kryssningsresenärerna skulle få
så bra bilder som möjligt tog kaptenen fartyget för att passera den gamla hamnen så nära som
möjligt söderifrån. Några hundra meter innan hamnen passerade han mycket nära en
utstickande klippa som är ca 100 meter hög. Vad han inte tänkte på var att strax utanför denna
klippa fanns ett antal skarpa undervattensrev som han rände upp på. Fartyget fastnade och för
att komma loss backade kaptenen och körde åter framåt ett antal gånger varvid skadan
ytterligare förvärrades. När han väl kom loss fick fartyget omedelbart slagsida. Han fortsatte
då att cirkla utanför den gamla hamnen medan passagerare och besättning evakuerades. Efter
detta går åsikterna isär. Kaptenen beskyller Santorinis hamnpolis för att sedan bogserat
fartyget till platsen nära den nya hamnen där hon sedan sjönk på morgonen den 6 april.
Motparten hävdar att det skedde på kaptenens order. Just det senare är just nu ett stort
diskussionsämne i grekisk media där också rederiet beskylls för att medvetet sänkt fartyget.
Annat som diskuteras är exempelvis:
- Varför tog det 40 minuter efter grundstötningen innan kaptenen ringde och kallade på
hjälp? Enligt ryktena berodde det på att han under mellantiden stod i kontakt med
bolagets jurister om vad han skulle säga. Enligt uppgift var detta första resan för denna
kapten som ansvarig för fartyget.
- Varför anmälde frun i den franska familjen att make och dotter saknades först när hon
kommit till Aten, långt efter förlisningen? Det som diskuteras här är för osmakligt att
sätta på pränt. Men i stora drag handlar det om att det skulle krävs dödsfall för att
några försäkringspengar ska utgå för förlisningen. Ännu är inte det bekräftat att det
verkligen skett några dödsfall och man får förstås hoppas att inte så är fallet. Hela
historien är dock otroligt osmaklig men man kan tydligen förvänta sig vad som helst
när så stora pengar står på spel. Man har nu lokaliserat den hytt där de förmodade
omkomna ska finnas, dock är hyttventilen för liten för att dykroboten ska kunna ta sig
in. Man ska nu istället försöka få in en kamera.
- Ägarbolaget Louis Public Co. Diskuteras också då det inte precis har en fläckfri
historia. Bolaget äger också hotell där det för en tid sedan var två dödsfall pga.
läckande gas från en varmvattenberedare.
Mycket av det som skrivs och sägs är dock rena sagor. Det var nyhetstorka under påskhelgen
och många av historierna är säkert uppdiktade från början till slut, men det blev mycket
övertid och bra OB för de journalister som arbetade. Den mest respekterade dagstidningen i
Grekland hade idag (16/4) en självironisk skämtteckning på ledarplats som visade Sea
Diamond med slagsida och med texten. ”Detta är kapten som talar, vi har ett mindre
mekaniskt problem. Om det finns någon journalist bland passagerarna så kom vänligen upp
till bryggan och hjälp till att styra fartyget.” Den svarta lådan har nu bärgats och åklagaren har
den för undersökning, men det lär nog ta tid innan vi om någonsin får veta vad som verkligen
hände och varför kaptenen agerade som han gjorde.
När man talar med restaurangägare och andra på Santorini är man främst oroade att
publiciteten kring förlisningen ska drabba turistnäringen. Och förmodligen kommer enstaka
kryssningsresenärer att avboka sina resor. Vi vet ju hur det blev efter Estonia. Talade med ett
antal amerikaner från ett kryssningsfartyg (med 3000 passagerare) som nu låg inne i hamnen
och de hade ingen aning om att dom låg förankrade bara några hundra meter från
olycksplatsen även om dom hade hört talas om olyckan. Enligt uppgift skulle Sea Diamond
kommit tillbaka till Santorini om ca två veckor och rederiet har redan lyckats ordna ett
ersättningsfartyg, the show must go on.
När det gäller spekulationerna ovan ska sägas att det är en blandning av ögonvittnes
skildringar och andrahandsuppgifter från media. Då all rapportering vi tagit del av är på
grekiska vilket vi inte behärskar utan vi har varit beroende av översättningshjälp och
pålitligheten hos dessa kan vi inte garantera. Att jag ändå nämner detta är därför att jag hört
hört samma från flera oberoende källor.
På vår hemsida http://www.saf.net kan ni dock själva se bilder från grundstötnings och
förlisningsplatsen samt även bilder från evakueringen.
Syftet med besöket på Santorini var dock inte detta utan att uppleva ännu en grekisk ö och
klart är att vi inte blev besvikna. Ön är ganska annorlunda jämfört med de öar vi besökt
tidigare. Det är en vulkanö och består till stora delar av lava. Den västra sidan av ön vetter
mot vulkanen (en ö mitt emot hamnen i Fira) och är hög (200 till 300 meter) och brant. Längs
denna kant ligger ett antal samhällen som Oia och Fira som klistrade längs bergssidan. Att
man lyckats bygga på dessa otillgängliga platser med stup på 100 tals meter är ett under. Den
mesta av bebyggelsen är dessutom gammal från tiden innan det fanns motorfordon på ön. Det
finns gott om husrester daterar sig till tiden efter det stora vulkanutbrottet som skedde 1500
BC och som då helt utplånade den civilisation som bott på ön fram till dess. År 1956 var det
en stor jordbävning som förstörde stora delar av bebyggelsen på ön och man led svårt fram till
början av 70 talet då turismen kom igång och skapade en utkomstmöjlighet för befolkningen.
Det är inte mer än ca 40 år sedan de första bilarna kom. Innan dess sköttes alla transporter
med åsnor och det fanns gott om dom. När befolkningen på den tiden uppgick till ca 12.500 så
var antalet åsnor 25.000 enligt vår rumsuthyrare. När det gäller åsnor så finns det fortfarande
ganska många men de som finns idag används främst för att transportera turister upp och ned
till hamnen i Fira. En skillnad mot ön Hydra som vi besökt tidigare och där åsnor användes
till alla transporter är att där såg vi inte en enda åsneskit inom stadens gränser medan
åsnestigarna och exempelvis trappan från hamnen upp till Fira på Sanorini mer liknade
gödselrännor. Från bergskanten mot vulkanön sluttar landskapet ner mot havet och där ligger
långa stränder med svart lavasand. Är man lite geologiskt intresserad så får man sitt lystmäte
genom att studera de branta stränderna mot vulkanön och alla dessa olika lager av lava och
sediment som ligger där sammanpressat till ett tidsdokument. Ett annat tidsdokument väl värt
att se är det Folklore Museum ligger i Fira.
När det gäller mat och dryck har vi inte heller blivit besvikna förutom att törsten ibland gjort
att man lite lättvindigt slunkit in på någon restaurang utan att kolla ölpriset först. Det kan
variera från 2,20 € till 6.00 € för en halvliter Mythos och vanligtvis så hänger övriga priser
med. Vanligtvis så har dock genomgående de billigare restaurangerna varit bättre.
Grundregeln är som vanligt, finns lokalbefolkning på restaurangen och det dessutom är riktigt
ljust i lokalen så är maten bra. Ett ställe vi varmt kan rekommendera är Mama´s House där vi
åt frukost första dagen och sen blev fast. En annan restaurang där man också äter gott och som
ligger i norra delen av Fira är Simons. Den 16 april startade vi hemresan genom att flyga till
Aten och sedan vidare till Stockholm.
Sammanfattningsvis så har nog denna resa varit en av de trevligaste vi varit med om och då
har vi ganska mycket att jämföra med då vi nästan alltid är på resande fot med bland annat
Syd Afrika och Brasilien de senaste månaderna.. Alla resor har förstås sin tjusning och det är
ju lätt hänt att man tycker att den senaste är bäst. Men att luffa runt som vi gjort under denna
resa och verkligen ta dagen som den kommer passar oss. Att vi gjorde resan tidigt innan den
egentliga turistsäsongen kommit igång bidrar också. Vi tycker om att vandra och har gått i
snitt 15000 steg om dagen vilket knappast varit möjligt om vi rest senare när
Medelhavsvärmen tvingat in en i skuggan.
Nu kommer vi att ta det lugnt fram till september då vi återupptar resandet med först två
veckor på Karpathos och senare under hösten står åter Costa Rica och USA på tur. Fast någon
kortare trip till Belgien ska vi kanske hinna med under mellantiden, annars kommer mesta
tiden att tillbringas på Åland med flunderfiske och flygande med vår flygande gummibåt.
Några hundra av de tusentals bilder vi tog kommer tillsammans med med bilder från tidigare
resor kan ses på vår hemsida http://www.saf.net .
Santorini, Grekland 16 april 2007
Anita & Sten-Anders Fellman
samt också ett avsnitt om forna Birka Princess förlisning vid Santorini.
• Avsnittet om Karpathos innehåller platser och namn som endast redan frälsta förstår.
Den 29 mars åkte vi med Polska LOT till Aten för att fira Anitas 50 årsdag. Från flygplatsen i
Aten tog vi bussen (nr X95) till ändhållplatsen vid Syntagma för det facila priset 3,20 € per
person. Vi checkade sedan in för en natt på hotell Byron som ligger precis nedanför Akropolis
i Plaka området. Redan nästa dag tog vi tunnelbanan (0,8 €) till Pireus för att där åka vidare
till Spetses med en bärplansbåt (28,50 € per person). Resan tog ca 2,5 timmar med stopp på
Poros och Hydra. Väl framme så träffade vi en trevlig rumsuthyrare som visade oss till sitt
hotell Villa Christina där vi övernattade i tre nätter för 35 € natten.
Spetses är är en liten ö som bara är 2,5 mil i omkrets och ligger bara 3 minuter från fastlandet
om man vill åka över dit med en båttaxi. Spetses och den närbelägna ön Hydra var
tillsammans de viktigaste orterna i Grekland för Greklands frigörelse från Turkarna i början
av 1800-talet. De hade då en stor flotta som spelade en avgörande roll i kriget mot Turkarna.
Känt namn på Spetses är amiral Bobulina som faktiskt är världens enda kvinnliga amiral.
Efter att förlorat två män kriget mot Turkarna så byggde hon med egna medel en flotta och
deltog själv aktivt i striderna mot Turkarna. På Spetses är nu hennes hem ett museum som är
väl värt att besöka. Likaså är Spetses museum värt ett besök. På vår hemsida kan ni se bilder
från båda dessa museer. För att förstå storheten i dessa två öar så kan nämnas att Spetses hade
18.000 innevånare och Hyrda 30.000 innevånare när Aten fortfarande bara hade 6.000
innevånare då samlat i Plaka (gamla stan) nedanför Akropolis.
Spetses är ett perfekt mål för en båtluff under våren och tre nätter är alldeles lagom om man
inte är ute efter en badsemester (det var 16 grader i vattnet). På en dag utforskade vi stan till
fots och nästa dag hyrde vi cyklar (5 € per dag) för att cykla runt ön. Det var sol och ca 20
grader i luften så vi gjorde turen på ca 4 timmar med ett antal stopp i de badvikar som finns
runt ön. Överallt var det febril aktivitet för den kommande turistsäsongen. Ett ställe man inte
ska missa är den stora marinan där det förr låg hundratals segelfartyg och där det idag finns
många båtvarv där det byggs enorma träbåtar. Där kan man bara gå i timmar och njuta av all
aktivitet. Sista kvällen hittade vi en Taverna ”Lazarus” som hade en skylt som sade att on man
tvingade dom så talade dom svenska. Det visade sig att innehavarinnan var från norrland och
blev kvar på ön när Trivselresor för 26 år sedan slutade med sina resor dit. Vi fick pröva på
hennes hemgjorda Retsina som nog var den bästa vi någonsin smakat. Hon förklarade varför
den Retsina man ibland kan få inte är speciellt god, det handlar helt och hållet om hur väl man
rengör de tunnor som Retsinan lagras i och det var något hon la stor omsorg om. Hennes man
som äger tavernan går i pension nästa år och då tillåter inte myndigheterna att hon övertar
rörelsen för att driva den vidare så från nästa år är den uthyrd till någon annan medan dom
fortfarande kommer att bo kvar där. Lite märkligt för en ö som har haft världens enda
kvinnliga amiral.
Från Spetses åkte vi vidare till ön Hydra med en Flying Dolphin (bärplansbåt). Resan kostade
10 € per person och vi hade åter tur med boendet. 20 meter från landgången när vi steg i land
så fanns ett hotell Argo där vi fick ett fint rum med balkong mot hamnen. Rummet kostade
50€ natten och vi stannade där två nätter innan vi åkte tillbaka till Aten för att fira påsken
tillsammans med barnen som anslöt där.
Hydra är dubbelt så stor som Spetses men allt är koncentrerat till stan som klänger sig uppför
bergssidorna kring hamnen. På Hydra sker alla transporter med åsnor och det enda
motorfordon dom har är ett par sopbilar. Totalt har man ca 700 åsnor på Hyrda på en
befolkning av ca 2.000 fastboende. Intressant fakta är att det är fler än det antal grekiska
soldater som fanns på ön för att försvara den då den anfölls av Italienarna under andra
världskriget. Till skillnad mot Spetses (där det förutom sopbilarna även fanns ett par taxibilar)
så är även scoters förbjudna på Hydra så det är verkligen lugnt och skönt. På Spetses fanns
nog lika många scoters som innevånare varför man ska vara noggrann när man väljer boende
så man inte hamnar nära någon trafikerad gata. På Hydra går man eller åker åsna. Nere i
hamnen står åsnorna på rad och man lastar upp sitt bagage för transport till närmaste hotell.
Det finns en stig längs hela ön om man vill gå på långpromenad vilket var något vi gjorde dag
två. Längs kustsidan mot fastlandet finns några mindre samhällen med tavernor där man kan
stanna till och få en bit mat och en öl. Totalt gick vi drygt 26.000 steg denna dag så det blev
mer än 2 mil. När man vandra runt i stan så ska man ha starka benmuskler då hela stan är
byggd på bergssidorna så att det trappor överallt.
Onsdagen den 4 april återvände vi till Aten där vi återigen bodde på hotell Byron, barnen
anslöt och vi hade ett antal fina dagar i Aten. Många långa promenader blev det och då vi
bodde i Plaka precis nedanför Akropolis så blev förstås det området mest utforskat, några
museer hann vi också med. Att komma upp på Akropolis och se Pantehnon var förstås en
höjdpunkt. Vi besökte också många andra platser med lämningar från samma tid. När man
bestiger berget Filipappos som ligger strax intill Akropolis har man utsikt över hela Aten och
ser ut stor staden är. Därifrån ser man ända till Pireus som ligger en mil bort och även ön
Egina. En annan höjdpunkt under Aten besöket var förstås påskfirandet. Långfredagsaftonen
var vi på Syntagman där rådhuset ligger och som också är den plats man kommer till när man
tar flygbussen till stan. Där såg vi de processioner med Jesus på en bår som vid niotiden på
kvällen kommer från tre olika kyrkor och samlas nedanför rådhuset. Mäktigt och lite märkligt,
som en liten pojke sa i ledet, ”varför tre stycken, det fanns ju bare en Jesus”. Lördagkväll då
fastan slutar var också speciell, vid midnatt börjar alla kyrkklockor att ringa och smällare och
fyrverkerier hördes och sågs överallt. På söndagen gjorde vi en utflykt till ön Egina som
ligger 45 minuters färd med bärplansbåt från Pireus. Där passade vi på att smaka på den
tradionella grekiska påskmaten med heltsektlamm och grillad lammlever. Återigen en
fantastisk dag med sol och värme. Tillbaka i Aten på kvällen var det dags att börja fira Anitas
50 årsdag då vi redan vi ettiden på natten skulle vinka av sonen Erik som då började
hemresan.
Måndagen den 9 april var åter en resdag då vi flög till Karpathos och dottern Hanna med
pojkvännen José hem till Bryssel. På ett blåsigt Karpathos mötte oss en ännu inte färdigställd
flygplats. Kvar är den lilla terminalen med kanske världens kortaste bagageband. Andreas
från Zephyros menade att den skulle stå klar i augusti medan vår taxichaufför menade att den
knappast är klar under detta år. Personligen tror jag på det senare med tanke på hur mycket
arbete som återstår. På Karpathos bodde vi hos Elias Rooms även denna gång och det var
mycket trevligt som vanligt. Elias Rooms ligger mitt i Pigadia upp för trapporna ovanför
taxistationen och man har utsikt över hela stan därifrån.
I Pigadia putsades och fejades det överallt inför den nalkande turistsäsongen. De första
turisterna kommer runt den 25 april och är från Holland. Med anledning av detta skulle
Pelagos Musik Taverna öppna tidigare i år för att kunna ha ett välkomstparty. På Zephyros
skulle man ha 8 rum klara till dess. Apollogästerna börjar anlända först i mitten av maj. I
Pigadia var det annars mycket lugnt och inte många restauranger var öppna. Den nya
gästhamnen är färdigställd och redan låg ett antal gästande båtar där.
En tråkig nyhet var att det kommit en ny lag som förbjuder live musik på Tavernor. Den är för
att skydda nattklubbarna då gästerna hellre sitter på en trevlig taverna utomhus och lyssnar på
traditionell grekisk musik istället för discodunk i en rökig lokal inomhus. Lagen är så korkad
att man bara baxnar, det är ju att ta död på den grekiska kulturen och göra landet mycket
mindre intressant som besöksmål. Men det är ju fortfarande Grekland och troligtvis kommer
ingen att bry sig om lagen så förhoppningsvis fortsätter allt som förut. Det är dock inte bara
live musik som förbjudits, det har även högtalare utomhus. Visst är man lite bekymrade på
Pelagos, men vi får väl hjälpas åt att skriva namnlistor mot lagen och skicka till
myndigheterna.
Kändes ovant att se hela stranden utan ett enda parasoll och inga människor, men det hindrade
oss inte att ändå spendera lite tid på stranden och även simma lite, det var redan 19 grader i
vattnet. Liksom nästan överallt i världen nuförtiden så har vädret i vinter varit annorlunda och
Karpathos har inte fått så mycket regn som vanligt vilket kan leda till problem med
vattenförsörjningen i sommar.
För den som skulle vilja ha en fast punkt på Karpathos så säljer Elias (vår rumsuthyrare) sin
fädernegård som ligger ca 1,5 km utanför Menetes på vägen till Arkasa. Gården är till ytan ca
10 hektar, eller ca 100.000 kvm och har 4 mindre hus, 150 olivträd samt några fikon och
mandelträd. Vatten och el finns indraget. Det pris som Elias hade tänkt sig var i varje fall i
våra ögon väldigt lågt. Då gården är så stor så kan den lätt delas mellan några familjer, de
befintliga husen står lite utspridda. Elias vill dock sälja den som en enhet och sen är det upp
till köparen att dela.
Torsdagen den 12 april tog vi Lane Line (25,50 € per person) för en som vi trodde 11,5
timmars resa till Santorini via Kasos och Kreta. Det blev dock 17 timmar och vi anlände kl 3
på natten. Återigen hade vi tur med att välja rätt rumsuthyrare som stod och väntade i
hamnen. För 30 € natten fick vi bo på nybyggda Blue Horizon som ligger ca 5 minuters
promenad från centrala Fira (centralorten på Santorini). Dock precis i utkanten så det var
väldigt lugnt och tyst. Stor balkong med utsikt över havet och rummet var nog det fräschaste
hitintills då vi troligtvis var bland de första gästerna i just detta rum. Rumsuthyrarna står nere
i nya hamnen och möter och skjutsar en till det rum man valt då hamnen ligger några
kilometer från närmaste by och ca 1 mil från Fira. Att få denna skjuts är också värt en slant då
annars motsvarande sträcka med taxi kostar ca 15 €.
När vi lämnade hamnen blev vi visade den plats där Sea Diamond (forna Birka Princess)
sjönk några dagar tidigare. Det var full aktivitet på platsen med oljelänsar etc. Det var dock
inte där som hon gick på ett rev och skar upp ett så stort hål i skrovet att hon inte gick att
rädda utan det var utanför den gamla hamnen som ligger ca 600 trappsteg nedanför Fira.
Under fredagen tog vi en promenad ner till denna lilla hamn och såg där ett antal livbåtar i
hamnen, vissa hade fortfarande med Birka Princess Mariehamn i aktern. Det kändes lite
sorgligt då vi väl kände fartyget som fram till årsskiftet 2005-2006 gick mellan Stockholm
och Mariehamn, dessutom har hade jag själv arbetat på Birka tidigare. Det var hit till denna
lilla hamn som 1600 evakuerade passagerare och besättning från fartyget fördes. För den som
varit där eller tar en titt på våra Santorini bilder förstår vilket kaos det har varit. Talade med
några restaurangägare nere i hamnen som kunde intyga att det hade varit en jobbig dag. Från
hamnen kan man bara ta sig till fots via den nämnda trappan (ca en halvtimme tar det), på en
åsnerygg eller via en liten kabinbana upp till Fira.
Den 14 april hyrde vi bil (25 € dygn) och åkte runt ön. Bland annat var vi då till den plats
ganska nära den nya hamnen där Birka Princess idag ligger på ca 150 meters djup. På platsen
fanns det många oljelänsor och oljan bubblade fortfarande upp. Stranden i den nya hamnen
och bort mot platsen där hon förliste var täckt med svart olja. Det görs kontinuerliga
dykningar till vraket och vi har på TV sett bilder nerifrån vraket ett flertal gånger. Det är dock
inte säkert ännu då hon fortfarande inte helt har stabiliserats på den sluttande botten. Vi var i
Aten den 5 april då hon gick på ett rev strax söder om Santorinis gamla hamn strax före 4 på
eftermiddagen. Hela förloppet visades live på TV fram till att hon sjönk på morgonen den 6
april. Efter grundstötningen cirklade fartyget runt i närheten av den gamla hamnen nedanför
Fira medan evakueringen pågick för att senare bogseras till den plats den plats där hon idag
ligger. Det var en märklig känsla att på morgonnyheterna se att hon verkligen sjönk, på något
sätt inbillar man sig att inte moderna skepp av den storleken ska kunna sjunka, i varje fall inte
i bra väder och så nära land. Har man inte lärt sig något sen Titanic? Även om man nu slet
upp en reva på 20 meter i skrovet, varför fungerar inte de vattentäta skott som borde finnas? I
Grekisk tv debatteras förlisningen dygnet runt. När än man slår på TV:n så hamnar man direkt
i något program där det sitter ett antal experter och på grekiskt sätt talar i mun på varandra.
Brukar vara ganska hetsiga tillställningar. Fakta är att för att kryssningsresenärerna skulle få
så bra bilder som möjligt tog kaptenen fartyget för att passera den gamla hamnen så nära som
möjligt söderifrån. Några hundra meter innan hamnen passerade han mycket nära en
utstickande klippa som är ca 100 meter hög. Vad han inte tänkte på var att strax utanför denna
klippa fanns ett antal skarpa undervattensrev som han rände upp på. Fartyget fastnade och för
att komma loss backade kaptenen och körde åter framåt ett antal gånger varvid skadan
ytterligare förvärrades. När han väl kom loss fick fartyget omedelbart slagsida. Han fortsatte
då att cirkla utanför den gamla hamnen medan passagerare och besättning evakuerades. Efter
detta går åsikterna isär. Kaptenen beskyller Santorinis hamnpolis för att sedan bogserat
fartyget till platsen nära den nya hamnen där hon sedan sjönk på morgonen den 6 april.
Motparten hävdar att det skedde på kaptenens order. Just det senare är just nu ett stort
diskussionsämne i grekisk media där också rederiet beskylls för att medvetet sänkt fartyget.
Annat som diskuteras är exempelvis:
- Varför tog det 40 minuter efter grundstötningen innan kaptenen ringde och kallade på
hjälp? Enligt ryktena berodde det på att han under mellantiden stod i kontakt med
bolagets jurister om vad han skulle säga. Enligt uppgift var detta första resan för denna
kapten som ansvarig för fartyget.
- Varför anmälde frun i den franska familjen att make och dotter saknades först när hon
kommit till Aten, långt efter förlisningen? Det som diskuteras här är för osmakligt att
sätta på pränt. Men i stora drag handlar det om att det skulle krävs dödsfall för att
några försäkringspengar ska utgå för förlisningen. Ännu är inte det bekräftat att det
verkligen skett några dödsfall och man får förstås hoppas att inte så är fallet. Hela
historien är dock otroligt osmaklig men man kan tydligen förvänta sig vad som helst
när så stora pengar står på spel. Man har nu lokaliserat den hytt där de förmodade
omkomna ska finnas, dock är hyttventilen för liten för att dykroboten ska kunna ta sig
in. Man ska nu istället försöka få in en kamera.
- Ägarbolaget Louis Public Co. Diskuteras också då det inte precis har en fläckfri
historia. Bolaget äger också hotell där det för en tid sedan var två dödsfall pga.
läckande gas från en varmvattenberedare.
Mycket av det som skrivs och sägs är dock rena sagor. Det var nyhetstorka under påskhelgen
och många av historierna är säkert uppdiktade från början till slut, men det blev mycket
övertid och bra OB för de journalister som arbetade. Den mest respekterade dagstidningen i
Grekland hade idag (16/4) en självironisk skämtteckning på ledarplats som visade Sea
Diamond med slagsida och med texten. ”Detta är kapten som talar, vi har ett mindre
mekaniskt problem. Om det finns någon journalist bland passagerarna så kom vänligen upp
till bryggan och hjälp till att styra fartyget.” Den svarta lådan har nu bärgats och åklagaren har
den för undersökning, men det lär nog ta tid innan vi om någonsin får veta vad som verkligen
hände och varför kaptenen agerade som han gjorde.
När man talar med restaurangägare och andra på Santorini är man främst oroade att
publiciteten kring förlisningen ska drabba turistnäringen. Och förmodligen kommer enstaka
kryssningsresenärer att avboka sina resor. Vi vet ju hur det blev efter Estonia. Talade med ett
antal amerikaner från ett kryssningsfartyg (med 3000 passagerare) som nu låg inne i hamnen
och de hade ingen aning om att dom låg förankrade bara några hundra meter från
olycksplatsen även om dom hade hört talas om olyckan. Enligt uppgift skulle Sea Diamond
kommit tillbaka till Santorini om ca två veckor och rederiet har redan lyckats ordna ett
ersättningsfartyg, the show must go on.
När det gäller spekulationerna ovan ska sägas att det är en blandning av ögonvittnes
skildringar och andrahandsuppgifter från media. Då all rapportering vi tagit del av är på
grekiska vilket vi inte behärskar utan vi har varit beroende av översättningshjälp och
pålitligheten hos dessa kan vi inte garantera. Att jag ändå nämner detta är därför att jag hört
hört samma från flera oberoende källor.
På vår hemsida http://www.saf.net kan ni dock själva se bilder från grundstötnings och
förlisningsplatsen samt även bilder från evakueringen.
Syftet med besöket på Santorini var dock inte detta utan att uppleva ännu en grekisk ö och
klart är att vi inte blev besvikna. Ön är ganska annorlunda jämfört med de öar vi besökt
tidigare. Det är en vulkanö och består till stora delar av lava. Den västra sidan av ön vetter
mot vulkanen (en ö mitt emot hamnen i Fira) och är hög (200 till 300 meter) och brant. Längs
denna kant ligger ett antal samhällen som Oia och Fira som klistrade längs bergssidan. Att
man lyckats bygga på dessa otillgängliga platser med stup på 100 tals meter är ett under. Den
mesta av bebyggelsen är dessutom gammal från tiden innan det fanns motorfordon på ön. Det
finns gott om husrester daterar sig till tiden efter det stora vulkanutbrottet som skedde 1500
BC och som då helt utplånade den civilisation som bott på ön fram till dess. År 1956 var det
en stor jordbävning som förstörde stora delar av bebyggelsen på ön och man led svårt fram till
början av 70 talet då turismen kom igång och skapade en utkomstmöjlighet för befolkningen.
Det är inte mer än ca 40 år sedan de första bilarna kom. Innan dess sköttes alla transporter
med åsnor och det fanns gott om dom. När befolkningen på den tiden uppgick till ca 12.500 så
var antalet åsnor 25.000 enligt vår rumsuthyrare. När det gäller åsnor så finns det fortfarande
ganska många men de som finns idag används främst för att transportera turister upp och ned
till hamnen i Fira. En skillnad mot ön Hydra som vi besökt tidigare och där åsnor användes
till alla transporter är att där såg vi inte en enda åsneskit inom stadens gränser medan
åsnestigarna och exempelvis trappan från hamnen upp till Fira på Sanorini mer liknade
gödselrännor. Från bergskanten mot vulkanön sluttar landskapet ner mot havet och där ligger
långa stränder med svart lavasand. Är man lite geologiskt intresserad så får man sitt lystmäte
genom att studera de branta stränderna mot vulkanön och alla dessa olika lager av lava och
sediment som ligger där sammanpressat till ett tidsdokument. Ett annat tidsdokument väl värt
att se är det Folklore Museum ligger i Fira.
När det gäller mat och dryck har vi inte heller blivit besvikna förutom att törsten ibland gjort
att man lite lättvindigt slunkit in på någon restaurang utan att kolla ölpriset först. Det kan
variera från 2,20 € till 6.00 € för en halvliter Mythos och vanligtvis så hänger övriga priser
med. Vanligtvis så har dock genomgående de billigare restaurangerna varit bättre.
Grundregeln är som vanligt, finns lokalbefolkning på restaurangen och det dessutom är riktigt
ljust i lokalen så är maten bra. Ett ställe vi varmt kan rekommendera är Mama´s House där vi
åt frukost första dagen och sen blev fast. En annan restaurang där man också äter gott och som
ligger i norra delen av Fira är Simons. Den 16 april startade vi hemresan genom att flyga till
Aten och sedan vidare till Stockholm.
Sammanfattningsvis så har nog denna resa varit en av de trevligaste vi varit med om och då
har vi ganska mycket att jämföra med då vi nästan alltid är på resande fot med bland annat
Syd Afrika och Brasilien de senaste månaderna.. Alla resor har förstås sin tjusning och det är
ju lätt hänt att man tycker att den senaste är bäst. Men att luffa runt som vi gjort under denna
resa och verkligen ta dagen som den kommer passar oss. Att vi gjorde resan tidigt innan den
egentliga turistsäsongen kommit igång bidrar också. Vi tycker om att vandra och har gått i
snitt 15000 steg om dagen vilket knappast varit möjligt om vi rest senare när
Medelhavsvärmen tvingat in en i skuggan.
Nu kommer vi att ta det lugnt fram till september då vi återupptar resandet med först två
veckor på Karpathos och senare under hösten står åter Costa Rica och USA på tur. Fast någon
kortare trip till Belgien ska vi kanske hinna med under mellantiden, annars kommer mesta
tiden att tillbringas på Åland med flunderfiske och flygande med vår flygande gummibåt.
Några hundra av de tusentals bilder vi tog kommer tillsammans med med bilder från tidigare
resor kan ses på vår hemsida http://www.saf.net .
Santorini, Grekland 16 april 2007
Anita & Sten-Anders Fellman
Lördag 20 December 2008 - Hurghada International Airport
Resealbum: Hurghada, Egypten december 2008
Skulle väl kunna skriva en lång story om denna resa, men nu finns allt redan nedtecknat på den speciella hemsida jag byggt om resan.
Sidan finns på http://www.flyul.se/egypt
Länkar till andra resor finns på http://www.saf.net
God Jul och Gott Nytt år alla därute.
Sten-Anders Fellman
Sidan finns på http://www.flyul.se/egypt
Länkar till andra resor finns på http://www.saf.net
God Jul och Gott Nytt år alla därute.
Sten-Anders Fellman
Måndag 17 Mars 2008 - Indien
Resealbum: Hälsoresa till Kerela i Indien mars 2008
Varför inte Indien, där har vi ju ännu inte varit, tänkte vi i mitten av januari. Samtidigt publicerade ett antal tidningar artiklar om det nya resmålet Kerela i sydvästra Indien. Goa har ju varit känt länge som ett resmål i Indien men Kerela som ligger längre söderut är på gång och kommer snart att upptäckas av allt fler. Det är inte helt nytt som resmål, i mindre skala har folk rest hit under lång tid och det är också ett populärt resmål för Indier på semester. Kerela som är den enda riktigt gröna staten i Indien och marknadsförs som ”Guds eget land” är till storleken som Småland, lite mera människor bara. I Sverige bor vi ca 20 personer per kvadratkilometer medan motsvarande i Kerela är 850 personer. Inte att undra på att vi såg folk överallt och att det ofta var fler Indier på stränderna än turister. Nu behöver man dock inte oroa sig för det, det finns många och långa stränder där man kan vara för sig själv. Lokalbefolkningen på stränderna tenderar att alla vara på samma ställe.
Resan dit
Vi hade bokat resa och hotell via Ticket Selection och flög direktflyg från Arlanda den 25 februari. Vi startade 7:30 lokaltid, då tidsskillnaden vintertid bara är 4,5 timmar anlände vi till huvudstaden Trivandrum ca 21:30 efter 9,5 timmars flygresa. Det hade regnat för första gången på flera månader strax innan vi kom så det var som att kliva in i en ångbastu när vi klev av planet för vidaretransport till hotellet. På flygplatsen fungerade allt till belåtenhet. Tänk dock på att skaffa visum innan ni reser till Indien så ni slipper vända på flygplatsen. Bor man i Stockholm och är svensk så kan man få det samma dag man ansöker på ambassaden i Stockholm. Är man som jag invandrare eller bor ute i landet så att handlingarna ska postas så bör man räkna med att det tar ca en vecka att få visum. Transfern till hotellet tar mindre än en halvtimme om man väljer att bo i Kovalam som ligger strax söder om Trivandrum. För de som bor på Lighthouse Beach vilket vi gjorde så gäller att inte bussen kan köra fram till hotellet utan men får gå några hundra meter nerför en backe för att komma fram. Det vimlar av bärare som tar hand om bagaget så det är inget problem.
Hotellet
När vi bokade hotell så var kravet att det skulle vara nära vattnet och samtidigt ha pool. Det visade sig att det var ett mycket bra val när vi valde JEEVAN Ayurvedic Beach Resort, både billigt och uppfyllde våra förväntningar. Det ligger precis på stranden så det fläktar lite hela tiden och det hade en pool med solstolar vilket gjorde att man fick det bästa av två världar. Nära till att ta ett dopp i havet och pool och solstolar där man kunde ligga utan att behöva bli antastad av strandförsäljare. Hotellet har också en av de bästa restaurangerna på Lighthouse Beach. Funderar ni på att åka dit så kontakta gärna oss först så kan vi hjälpa till med bokning och bra pris på rum. Med länken ovan kommer ni till hotellets engelska hemsida. Mera bilder från hotellet och omgivning kan ni hitta på http://www.flyul.se/kerela
Stadstur och Risbåt på Backwater
Då vi reste charter så ingick förstås ett välkomstmöte dag två där Ticket bland annat presenterade sitt utflyktsprogram och också uppmanades oss att inte betala mer än ca en femtedel av vad lokalbefolkningen begärde för sina redan väldigt billiga varor och tjänster. Det dom inte upplyste om var att man inte borde betala Ticket mer heller av vad dom begär för sina utflykter. Tack och lov hann vi bara boka en utflykt innan sanningen gick upp för oss. Vi betalade till Ticket för en stadsrundtur med buss några timmar totalt 5.767 Rs (885 kr) när vi senare fick lära oss att vi kunde hyrt en egen taxi med personlig guidning en heldag för endast 800 Rs (123 kr). När det var dags för nästa utflykt hade vi dock lärt oss läxan och bokade den lokalt istället.
Vi bestämde oss för att vi ville åka risbåt på det som kallas Backwater (ett system med kanaler och mindre sjöar som ligger en bit norr om Trivandrum). Denna tur innebär att man åker 4 timmar taxi norrut för att sedan äntra en risbåt där du har egen hytt och personal som passar upp dig. Dessa båtar finns i olika storlekar från båtar med endast en hytt upp till åtta hytter. Efter att kollat runt efter priser bokade vi till slut via hotellet även om det var lite dyrare än att boka på gatan, men det kändes säkrare. Nu visade det sig att även detta var ett lyckokast då vi blev körda de fyra timmarna med hotellets egen stora luftkonditionerade Jeep och vi fick också en egen båt bara för oss med kapten, kock och en uppassare som skötte om oss under den 22 timmar långa kryssningen. Chauffören från hotellet väntade på oss nästa dag och tog oss tillbaka till hotellet. Som ni kan se på bilderna från kryssningen gick det ingen nöd på oss. Vi hade en fin luftkonditionerad hytt och personal som passade upp på oss hela tiden. Nästa så att det blev lite mycket för en som är van att klara sig själv, men annorlunda och trevligt. Inför natten lade vi till vid stranden vid en liten by och fick en långpromenad innan middag och solnedgången.
Varkala
Under hemresan efter kryssningen fick vi också möjlighet att besöka Varkala (ca en timme norr om Trivandrum) som var ett alternativ när vi bokade vår resa. Efter att promenerat runt där ett tag är vi mycket glada att det inte blev vårt resmål. Den lilla stranden ligger 60 meter nedanför en klippavsats och enda vägen ner är via smala vindlande trappor. Uppe på klippan ligger oändliga rader av turistbutiker och där bakom några hotell. Samhället som ligger ännu längre in från klippkanten består av smala gränder med höga murar varför det inget finns att se.
Trafiken
Transporten till och från risbåten innebar ju totalt 8 timmar på vägen vilket var en egen upplevelse. Smala vägar och otroligt mycket trafik som rör sig i båda riktningar i minst tre olika tempon vilket leder till ständiga omkörningar. Vanliga bilar går i ca 60, de små trehjuliga Tuk Tuk i 40 och sen är det elefanter och oxkärror som inte går fort alls och är de enda som inte kör om. Och mitt bland allt detta vimlade det av motorcyklar, cyklar och fotgängare. Förvånande att det inte är mer än i genomsnitt sex personer om dagen som dödades i trafiken i Kerela. De skadade var dock många fler. Vid varje närmande av ett annat fordon eller korsning tutas det. Vi räknade ut att under 15 minuters bilfärd hade vi hört signalhornet fler gånger än man gör under en livstid i Sverige.
Ayurveda
Innan vi åkte läste vi på en del om den 5000 åriga Indiska läkekonsten Ayurveda, ordet är sanskrit och betyder ”Kunskap om livet” Vi läste också den bok som den svenska läkaren Christina Doctare skrivit om hur hon med Ayurveda behandling blev botad från sin kroniska astma, tinnitus samt stelhet i leder och muskler. På köpet gick hon kraftigt ner i vikt. Det erbjöds Ayurveda behandling i stort sett överallt i Kovalam där vi bodde. Många förknippar det med enbart massage men det är mycket mer. Gå in på vårt hotells hemsida och läs om de olika behandlingar som erbjuds. Då vi hade turen av att ha en Ayurveda klinik på vårt hotell bokade vi tid hos doktorn nästan genast för att lägga upp ett program för att få ordning på våra onda och stela axlar. Efter en kort läkar-undersökning som bestod av att doktorn med tre fingrar kände av de olika pulser som finns i handledsvenerna, säger en del om allmäntillståndet i kroppen, lade vi upp ett program för de närmaste 9 dagarna. Vi fick också någon örtmedicin som vi fortfarande äter av. De första sju dagarna fick vi först en timmes oljemassage och därefter klappades vi med örtpåsar doppade i het olja under en timmes tid. Efteråt skulle vi sitta ytterligare en halvtimme med olja och örter på kroppen innan vi kunde duscha. Inklusive dusch spenderade vi tre timmar om dagen på detta. Under behandlingen ligger man helt naken på en träbänk och bara har det skönt. Dag åtta masserades vi med en varm gröt av mjölk, ris och örter och då var det två personer som arbetade från varsin sida av kroppen. Vid den sista behandlingen där de också var två masserade dom inte utan hällde bara varm (het) olja över kroppen under ca 1,5 timmes tid. Det var tur att kliniken låg på hotellet då man inte utan att förstöra kläderna kunde klä på sig efter behandlingarna så ett tips för den som ska göra som oss, ta med en gammal baddräkt eller så för att använda för förflyttningen mellan kliniken och hotellrummet. Eller köp ett billigt tygstycke på stranden för att vira in dig i. Jag har nu mindre ont och betydligt bättre rörlighet i axlarna jämfört med när vi åkte och hustrun som haft en frusen axel i flera år kan nu sträcka armarna rakt upp. Om det är behandlingen eller den goda värmen i Indien som hjälpt oss kan vi inte säga säkert men oberoende är det värt varje krona då behandlingen är otroligt skön. Priset vi betalade var 600 Rs (92 kr) i timmen. På hotellets hemsida kan ni se priser för hela behandlingar av olika åkommor. Skillnaden mot västerländsk medicin är att man med Ayurveda behandlar orsaken till sjukdomen istället för själva sjukdomen. Kommer bara kroppen i balans så lagar den sig själv. Missa inte detta om ni åker till Indien. Bilder och filmer från behandlingen finns på http://www.flyul.se/kerela
Stranden
Då vi hade så bra solstolar på hotellet låg vi aldrig på stranden men promenerade desto mer. Innan vi åkte hade vi på Google Earth kollar upp stranden och mätt upp den så att vi skulle vet hur långt vi gått. Har du Google Earth installerat så klicka bara på denna länk så kommer du att zooma in på vår strand. Då vi bodde nära stranden så vaknade vi på morgnarna av sången fiskarna på stranden sjöng medan dom drog in dagens fångst. Se på bilderna i bildarkivet så förstår ni. Det som för oss var ovanligt var att det var så mycket lokalbefolkning på stranden. Särskilt mot eftermiddagen kom det mycket kvinnor och skolklasser ner till stranden för att bada. Att dom dessutom gjorde detta fullt påklädda gjord det ju inte mindre exotiskt. Även detta är väldokumenterat i bildarkivet. Nu i mars gick det ganska höga vågor in mot stranden vilket gjorde det svårt att simma normalt. Dessutom fanns badvakter längs hela stranden som visslade in en om man försökte ta sig utanför bränningarna. Är man ute efter att simma ska man åka dit i december och januari då havet är lungnare. Vill man ha ett mellanmål på stranden så finns det gott om damer som säljer färsk frukt som man kan få uppskuren till en fruktsallad toppad med riven kokos. På stranden finns också i överflöd försäljare av tyger, trummor och annat. Ett par tygstycken för 15 kr var vad vi handlade plus att jag lät sy upp ett par skjortor.
Om man utgår från hotellet som ligger mitt på Lighthouse Beach och går söderut förbi fyren så hittar man ett par andra stränder och kommer så småningom till ett annat samhälle där alla lite större fiskebåtar har sin hamn. Fyren har föresten öppet varje dag mellan 15 och 17 så börja gärna med en tur upp i den så får ni en bra översikt av området och stränderna. Går man istället norrut någon kilometer kommer man till en lång tom strand med betydligt klarare vatten än det är på Lighthouse På denna strand hittade vi ett tempel som fortfarande hade skador från Tsunamin 2004 då även sydvästa Indien drabbades på tre olika ställen av vågen som svepte fram. Enligt lokalbefolkningen var vågen tre elefanter hög och krävde 86 människoliv.
Mat och dryck
Ingen restaurang i Kovalam hade tillstånd att servera öl och vin men gjorde det ändå vilket var en god inkomstkälla för den lokala polisen som betalades för att se mellan fingrarna. Oftast fick man ölet i keramikbägare som gjorde att det inte syntes att man drack öl och ölflaskan placerades under bordet. Inom någon vecka ska vårt hotell få serveringstillstånd som första enda ställe så om ni kommer dit och ser ölflaskor på bordet betyder det att dom fått tillståndet. En öl kostar på de flesta restauranger 100 Rs eller drygt 15 kr medan en flaska vin går på 900 Rs (138 kr). Går man till den lokala spritbutiken är priset ungefär hälften av detta.
Genomgående åt vi mycket god mat och utanför de flesta restauranger ligger dagens fisk uppradad så man kan själv gå och välja ut den fisk man vill äta. Annars är det många kyckling rätter på menyn. Landet är annars ett eldorado för en vegetarian. Det finns hur mycket god vegetarisk mat som helst att välja bland.
Hembesök
Vi hade förmånen att bli hembjudna på middag till två olika familjer vilket var en upplevelse. Vi båda tillfällen blev vi serverade fantastiskt god mat upplagt på bananblad. 12 olika lokalarätter serverades. I ett av husållen hade man en gaffel. Dom själva äter endast med fingrarna vilket kan vara lite kladdigt särskilt när det är mycket sås. Man får inte glömma att hålla vänsterhanden från bordet. Den används ju till annat i Indien där man inte har något toalettpapper. Tyvärr hände det pinsamt nog flera gånger att jag ändå rörde något med vänster handen trots att jag försökte sitta på den för säkerhetsskull.
Skulle lätt kunna skriva 20 sidor till om diverse företeelser, politiskt system, lönevillkor, skattesystem, miljöfrågor mm. Men det kan jag berätta om istället om vi träffas.
Järfälla 2008-03-17
Sten-Anders Fellman
http://www.saf.net
Resan dit
Vi hade bokat resa och hotell via Ticket Selection och flög direktflyg från Arlanda den 25 februari. Vi startade 7:30 lokaltid, då tidsskillnaden vintertid bara är 4,5 timmar anlände vi till huvudstaden Trivandrum ca 21:30 efter 9,5 timmars flygresa. Det hade regnat för första gången på flera månader strax innan vi kom så det var som att kliva in i en ångbastu när vi klev av planet för vidaretransport till hotellet. På flygplatsen fungerade allt till belåtenhet. Tänk dock på att skaffa visum innan ni reser till Indien så ni slipper vända på flygplatsen. Bor man i Stockholm och är svensk så kan man få det samma dag man ansöker på ambassaden i Stockholm. Är man som jag invandrare eller bor ute i landet så att handlingarna ska postas så bör man räkna med att det tar ca en vecka att få visum. Transfern till hotellet tar mindre än en halvtimme om man väljer att bo i Kovalam som ligger strax söder om Trivandrum. För de som bor på Lighthouse Beach vilket vi gjorde så gäller att inte bussen kan köra fram till hotellet utan men får gå några hundra meter nerför en backe för att komma fram. Det vimlar av bärare som tar hand om bagaget så det är inget problem.
Hotellet
När vi bokade hotell så var kravet att det skulle vara nära vattnet och samtidigt ha pool. Det visade sig att det var ett mycket bra val när vi valde JEEVAN Ayurvedic Beach Resort, både billigt och uppfyllde våra förväntningar. Det ligger precis på stranden så det fläktar lite hela tiden och det hade en pool med solstolar vilket gjorde att man fick det bästa av två världar. Nära till att ta ett dopp i havet och pool och solstolar där man kunde ligga utan att behöva bli antastad av strandförsäljare. Hotellet har också en av de bästa restaurangerna på Lighthouse Beach. Funderar ni på att åka dit så kontakta gärna oss först så kan vi hjälpa till med bokning och bra pris på rum. Med länken ovan kommer ni till hotellets engelska hemsida. Mera bilder från hotellet och omgivning kan ni hitta på http://www.flyul.se/kerela
Stadstur och Risbåt på Backwater
Då vi reste charter så ingick förstås ett välkomstmöte dag två där Ticket bland annat presenterade sitt utflyktsprogram och också uppmanades oss att inte betala mer än ca en femtedel av vad lokalbefolkningen begärde för sina redan väldigt billiga varor och tjänster. Det dom inte upplyste om var att man inte borde betala Ticket mer heller av vad dom begär för sina utflykter. Tack och lov hann vi bara boka en utflykt innan sanningen gick upp för oss. Vi betalade till Ticket för en stadsrundtur med buss några timmar totalt 5.767 Rs (885 kr) när vi senare fick lära oss att vi kunde hyrt en egen taxi med personlig guidning en heldag för endast 800 Rs (123 kr). När det var dags för nästa utflykt hade vi dock lärt oss läxan och bokade den lokalt istället.
Vi bestämde oss för att vi ville åka risbåt på det som kallas Backwater (ett system med kanaler och mindre sjöar som ligger en bit norr om Trivandrum). Denna tur innebär att man åker 4 timmar taxi norrut för att sedan äntra en risbåt där du har egen hytt och personal som passar upp dig. Dessa båtar finns i olika storlekar från båtar med endast en hytt upp till åtta hytter. Efter att kollat runt efter priser bokade vi till slut via hotellet även om det var lite dyrare än att boka på gatan, men det kändes säkrare. Nu visade det sig att även detta var ett lyckokast då vi blev körda de fyra timmarna med hotellets egen stora luftkonditionerade Jeep och vi fick också en egen båt bara för oss med kapten, kock och en uppassare som skötte om oss under den 22 timmar långa kryssningen. Chauffören från hotellet väntade på oss nästa dag och tog oss tillbaka till hotellet. Som ni kan se på bilderna från kryssningen gick det ingen nöd på oss. Vi hade en fin luftkonditionerad hytt och personal som passade upp på oss hela tiden. Nästa så att det blev lite mycket för en som är van att klara sig själv, men annorlunda och trevligt. Inför natten lade vi till vid stranden vid en liten by och fick en långpromenad innan middag och solnedgången.
Varkala
Under hemresan efter kryssningen fick vi också möjlighet att besöka Varkala (ca en timme norr om Trivandrum) som var ett alternativ när vi bokade vår resa. Efter att promenerat runt där ett tag är vi mycket glada att det inte blev vårt resmål. Den lilla stranden ligger 60 meter nedanför en klippavsats och enda vägen ner är via smala vindlande trappor. Uppe på klippan ligger oändliga rader av turistbutiker och där bakom några hotell. Samhället som ligger ännu längre in från klippkanten består av smala gränder med höga murar varför det inget finns att se.
Trafiken
Transporten till och från risbåten innebar ju totalt 8 timmar på vägen vilket var en egen upplevelse. Smala vägar och otroligt mycket trafik som rör sig i båda riktningar i minst tre olika tempon vilket leder till ständiga omkörningar. Vanliga bilar går i ca 60, de små trehjuliga Tuk Tuk i 40 och sen är det elefanter och oxkärror som inte går fort alls och är de enda som inte kör om. Och mitt bland allt detta vimlade det av motorcyklar, cyklar och fotgängare. Förvånande att det inte är mer än i genomsnitt sex personer om dagen som dödades i trafiken i Kerela. De skadade var dock många fler. Vid varje närmande av ett annat fordon eller korsning tutas det. Vi räknade ut att under 15 minuters bilfärd hade vi hört signalhornet fler gånger än man gör under en livstid i Sverige.
Ayurveda
Innan vi åkte läste vi på en del om den 5000 åriga Indiska läkekonsten Ayurveda, ordet är sanskrit och betyder ”Kunskap om livet” Vi läste också den bok som den svenska läkaren Christina Doctare skrivit om hur hon med Ayurveda behandling blev botad från sin kroniska astma, tinnitus samt stelhet i leder och muskler. På köpet gick hon kraftigt ner i vikt. Det erbjöds Ayurveda behandling i stort sett överallt i Kovalam där vi bodde. Många förknippar det med enbart massage men det är mycket mer. Gå in på vårt hotells hemsida och läs om de olika behandlingar som erbjuds. Då vi hade turen av att ha en Ayurveda klinik på vårt hotell bokade vi tid hos doktorn nästan genast för att lägga upp ett program för att få ordning på våra onda och stela axlar. Efter en kort läkar-undersökning som bestod av att doktorn med tre fingrar kände av de olika pulser som finns i handledsvenerna, säger en del om allmäntillståndet i kroppen, lade vi upp ett program för de närmaste 9 dagarna. Vi fick också någon örtmedicin som vi fortfarande äter av. De första sju dagarna fick vi först en timmes oljemassage och därefter klappades vi med örtpåsar doppade i het olja under en timmes tid. Efteråt skulle vi sitta ytterligare en halvtimme med olja och örter på kroppen innan vi kunde duscha. Inklusive dusch spenderade vi tre timmar om dagen på detta. Under behandlingen ligger man helt naken på en träbänk och bara har det skönt. Dag åtta masserades vi med en varm gröt av mjölk, ris och örter och då var det två personer som arbetade från varsin sida av kroppen. Vid den sista behandlingen där de också var två masserade dom inte utan hällde bara varm (het) olja över kroppen under ca 1,5 timmes tid. Det var tur att kliniken låg på hotellet då man inte utan att förstöra kläderna kunde klä på sig efter behandlingarna så ett tips för den som ska göra som oss, ta med en gammal baddräkt eller så för att använda för förflyttningen mellan kliniken och hotellrummet. Eller köp ett billigt tygstycke på stranden för att vira in dig i. Jag har nu mindre ont och betydligt bättre rörlighet i axlarna jämfört med när vi åkte och hustrun som haft en frusen axel i flera år kan nu sträcka armarna rakt upp. Om det är behandlingen eller den goda värmen i Indien som hjälpt oss kan vi inte säga säkert men oberoende är det värt varje krona då behandlingen är otroligt skön. Priset vi betalade var 600 Rs (92 kr) i timmen. På hotellets hemsida kan ni se priser för hela behandlingar av olika åkommor. Skillnaden mot västerländsk medicin är att man med Ayurveda behandlar orsaken till sjukdomen istället för själva sjukdomen. Kommer bara kroppen i balans så lagar den sig själv. Missa inte detta om ni åker till Indien. Bilder och filmer från behandlingen finns på http://www.flyul.se/kerela
Stranden
Då vi hade så bra solstolar på hotellet låg vi aldrig på stranden men promenerade desto mer. Innan vi åkte hade vi på Google Earth kollar upp stranden och mätt upp den så att vi skulle vet hur långt vi gått. Har du Google Earth installerat så klicka bara på denna länk så kommer du att zooma in på vår strand. Då vi bodde nära stranden så vaknade vi på morgnarna av sången fiskarna på stranden sjöng medan dom drog in dagens fångst. Se på bilderna i bildarkivet så förstår ni. Det som för oss var ovanligt var att det var så mycket lokalbefolkning på stranden. Särskilt mot eftermiddagen kom det mycket kvinnor och skolklasser ner till stranden för att bada. Att dom dessutom gjorde detta fullt påklädda gjord det ju inte mindre exotiskt. Även detta är väldokumenterat i bildarkivet. Nu i mars gick det ganska höga vågor in mot stranden vilket gjorde det svårt att simma normalt. Dessutom fanns badvakter längs hela stranden som visslade in en om man försökte ta sig utanför bränningarna. Är man ute efter att simma ska man åka dit i december och januari då havet är lungnare. Vill man ha ett mellanmål på stranden så finns det gott om damer som säljer färsk frukt som man kan få uppskuren till en fruktsallad toppad med riven kokos. På stranden finns också i överflöd försäljare av tyger, trummor och annat. Ett par tygstycken för 15 kr var vad vi handlade plus att jag lät sy upp ett par skjortor.
Om man utgår från hotellet som ligger mitt på Lighthouse Beach och går söderut förbi fyren så hittar man ett par andra stränder och kommer så småningom till ett annat samhälle där alla lite större fiskebåtar har sin hamn. Fyren har föresten öppet varje dag mellan 15 och 17 så börja gärna med en tur upp i den så får ni en bra översikt av området och stränderna. Går man istället norrut någon kilometer kommer man till en lång tom strand med betydligt klarare vatten än det är på Lighthouse På denna strand hittade vi ett tempel som fortfarande hade skador från Tsunamin 2004 då även sydvästa Indien drabbades på tre olika ställen av vågen som svepte fram. Enligt lokalbefolkningen var vågen tre elefanter hög och krävde 86 människoliv.
Mat och dryck
Ingen restaurang i Kovalam hade tillstånd att servera öl och vin men gjorde det ändå vilket var en god inkomstkälla för den lokala polisen som betalades för att se mellan fingrarna. Oftast fick man ölet i keramikbägare som gjorde att det inte syntes att man drack öl och ölflaskan placerades under bordet. Inom någon vecka ska vårt hotell få serveringstillstånd som första enda ställe så om ni kommer dit och ser ölflaskor på bordet betyder det att dom fått tillståndet. En öl kostar på de flesta restauranger 100 Rs eller drygt 15 kr medan en flaska vin går på 900 Rs (138 kr). Går man till den lokala spritbutiken är priset ungefär hälften av detta.
Genomgående åt vi mycket god mat och utanför de flesta restauranger ligger dagens fisk uppradad så man kan själv gå och välja ut den fisk man vill äta. Annars är det många kyckling rätter på menyn. Landet är annars ett eldorado för en vegetarian. Det finns hur mycket god vegetarisk mat som helst att välja bland.
Hembesök
Vi hade förmånen att bli hembjudna på middag till två olika familjer vilket var en upplevelse. Vi båda tillfällen blev vi serverade fantastiskt god mat upplagt på bananblad. 12 olika lokalarätter serverades. I ett av husållen hade man en gaffel. Dom själva äter endast med fingrarna vilket kan vara lite kladdigt särskilt när det är mycket sås. Man får inte glömma att hålla vänsterhanden från bordet. Den används ju till annat i Indien där man inte har något toalettpapper. Tyvärr hände det pinsamt nog flera gånger att jag ändå rörde något med vänster handen trots att jag försökte sitta på den för säkerhetsskull.
Skulle lätt kunna skriva 20 sidor till om diverse företeelser, politiskt system, lönevillkor, skattesystem, miljöfrågor mm. Men det kan jag berätta om istället om vi träffas.
Järfälla 2008-03-17
Sten-Anders Fellman
http://www.saf.net
Måndag 18 December 2006
Skulle väl kunna skriva en lång story om denna resa, men nu finns allt redan nedtecknat på den speciella hemsida jag byggt om resan.
En lite annorlunda sak jag gjort på denna resa är att ha med en GPS och markera Vaypoints på de platser vi besökt. Har sedan lagt dom på hemsidan och kopplat dom till Google Earth så det är bara att klicka för att zooma in på någon plats vi besökt.
Sidan finns på http://www.flyul.se/sydafrika
Länkar till andra resor finns på http://www.saf.net
God Jul och Gott Nytt år alla därute.
Sten-Anders Fellman
En lite annorlunda sak jag gjort på denna resa är att ha med en GPS och markera Vaypoints på de platser vi besökt. Har sedan lagt dom på hemsidan och kopplat dom till Google Earth så det är bara att klicka för att zooma in på någon plats vi besökt.
Sidan finns på http://www.flyul.se/sydafrika
Länkar till andra resor finns på http://www.saf.net
God Jul och Gott Nytt år alla därute.
Sten-Anders Fellman