Det behövdes lite mera uppgifter, om hur det går till, när man är med på en kryssning. De kommer här. Jag har ju redan bloggat här om vår kryssning med Royal Caribbean International Cruises tidigare och vårt fartyg hette Splendour of the Seas. Jag lägger inte in några bilder från den här resan, för de finns att se i min andra blogg om kryssningen.

När man kommer till hamnen, där kryssningen börjar, i vårt fall Barcelonas, kommer man in i liksom en enormt stor hangar. Det är båtterminalen. Där finns det incheckningsdiskar i mängder. Det första som hände var, att man blev bjuden på vin och kakor medan man väntade på sin tur att få checka in. Man fick lämna pass och biljetter, som vid en flygresa förstås. Sen gick man igenom en metalldetektor, så man inte hade med sig några farliga saker, som väl alla är bekanta med. Handbagaget kollades förstås som vanligt.

Man fick varsin plastbricka i kreditkortsformat som nyckel till hytten. Det stora bagaget fick man inte ta med sig själv, för det tog personalen hand om, för att kolla det också. Bagaget fick man så småningom till sin hytt. Det hade då genomlysts.

Vi tittade på en säkerhetsfilm, som visades i TVn i hytten. På eftermiddagen skulle det genomföras en obligatorisk säkerhetsövning. Alla passagerarna kallades upp på däck iklädda flytvästar, som fanns i hytten. Vi skulle samlas på däck 7, för att veta vart vi skulle ta vägen om något inträffade. Jag trodde att vi skulle få äntra livbåtarna i övningen, men så var inte fallet.

Man hade egen hyttpurser, en ”butler”. Vår hette Humill Jack. ”I am your Stateroom Attendant, and look forward to serving you during your cruisevacation”, som det stod på en skylt på sminkbordet. Han kom till hytten och välkomnade oss och jag var mycket lättklädd för det var varmt. Efter ett tag knackade det på dörren igen. Det var Humill en gång till och jag hann knappt ta på mig morgonrocken igen. Genant. Han skulle göra i ordning i hytten för natten, men det behövdes inte sa vi. Efter det lärde vi oss att sätta ”störejnyckeln” utanför vår dörr eller ”vargodstädanyckeln”. För varje natt bäddades det fint i hytten och man vek olika djur av frottehanddukarna.

Sen gick vi och åt middag i restaurangen, ”The King and I”. Vi satt vid ett stort runt bord, nummer 83, som hade plats för 10 personer. Vi satt ihop med Inger-Maj och Göran, ett par som vi träffade redan på flygplatsen. Bordet hade vi beställt i samband med att vi checkade in på båten. Sen var det tre damer i samma sällskap. Den ena var från Australien och hette Jean. De två andra var från Manchester och de var mor, Minnie, och dotter, Barbara. Sen var det ett ungt nygift par från Canada, Leanna och John. Vi blev alla goda vänner, för vi satt tillsammans hela kryssningen till middagarna.

Varje kväll, när vi hade ätit färdigt berättade vår waiter Sachin (P) Shenvi, vad som skulle serveras dagen efter. Han var indier och pratade väldigt fort på sin typiska indiska dialekt med tjocka tungspets-T. Det var dåligt att man hann med att höra vad han sa.

Sen gick vi till ”The 27 Street” på däck nummer 4, showlokalen och såg en show klockan halv nio. Det var vår Cruise Director, Rico Du-Brel, som presenterade artisterna och hälsade oss välkomna ombord. Först var det några som sjöng och dansade och sen en rolig kille, som höll låda och trollade och jonglerade. Han hette Steve Rawlings. Varje kväll presenterades det olika flotta shower.

Vi anlöpte till Marseilles hamn på morgonkvisten. Marseille har Frankrikes största hamn i Medelhavet. Jag tog första fotografiet därifrån genom hyttfönstret. Det blev en soluppgångsbild.

Frukost i Windjammer Café. En enorm buffé med massor av mat. Fastän vi försökte att äta lite, så blev vi övermätta. Ögat ser mer än magen tål, gäller alltså även i det här sammanhanget.

Dagen ägnades mest åt sightseeing på faciliteterna ombord, fast vi hann inte med allt. Båten är fantastiskt stor. Man kan nästan inte tro att man är ombord på en båt. Vi gick runt på nionde däcket, som hade en löpbana runtom hela båten. Där gick vi promenader sen varje dag. Där fanns en minigolfbana. Det vill säga den var lite annorlunda än våra minibanor. Den såg nämligen mer eller mindre ut som greener i miniatyr. Det fanns ett fitnesscenter och ett gym. Vi såg också en så kallad klättervägg och shuffelbanor.

Lunchen var även den fabulös. Man serverade otroligt stora bufféer. Lunchen intogs även den i Windjammer Café precis som vi gjorde resten av resan. Där hade vi en fantastisk utsikt över havet och hamnarna hela tiden. Det gick också att ta frukost och lunch i matsalen. Men det tyckte vi blev för instängt mitt på dagen, trots att lokalerna är mycket tjusiga.

Efter lunchen bytte vi till badkläder och gick upp på nionde däcket och solade och badade båda i stora saltvattenspoolen. Jag badade i bubbelpoolen, som hade varmt vatten. Det var också skönt. Det fanns hundratals med solstolar, så man behövde inte lägga handdukarna i förväg. Handdukarna fick man ta med sig från hytten eller låna på däck. Det var mycket noga med att man registrerade sig med sitt hyttnummer, så de kunde notera att man hade lämnat tillbaka dem.

På kvällen hade kaptenen, som var norrman och hette Petter Sundet, välkomstmottagning i Top Hat Lounge på däck 5. Då var det påbjudet galaklädsel, så alla var uppklädda till tänderna. Före mottagningen blev det fotografering av alla gästerna. Kaptenen stod vid ingången och hälsade alla i hand, som om han var kunglig. Framför honom stod det en dam, som tog reda på vad vi hette, men jag såg inte att hon berättade det för honom. Vi blev bjudna på goda snittar med champagne och drinkar. Kaptenen höll ett välkomsttal.

Nästa anhalt var Villefranche på franska Rivieran. Jag vaknade just som vi var på ingång i hamnen. Det var inte ljust ännu och vädret var disigt. Efter aväten frukost följde vi med en liten båt, en så kallad shuttle in till stan. Den var underbart fin och den gamla stan var välbehållen med trånga gränder och höga murar. Staden var byggd uppåt i en bergssluttning. Vi gick runt i Villefranche och tittade både här och där.

När vi hade gått runt och fotograferat och tittat på många håll satte vi oss ovanför hamnen på ett torg, Place Pollonais, vid en bar som hette Cosmo Bar och drack varsin öl. Det stod Bière spécial de Haute Tradition Kronenburg 1664 på flaskorna. Sen åkte vi tillbaka till båten och åt lunch i Windjammer Café.

Man hade kunnat ta utflykter till Monte Carlo, Cannes och Nice, men vi skippade det, för vi skulle köpa utflyktsresa till Rom från Civitavecchia den här dagen. På eftermiddagen gick vi i stället till gymet och tränade lite. Bert har tränat nästan hela sitt liv, så han kan inte låta bli.

Vi gick ner till hytten efter maten och den var redan iordninggjord för natten. På sängen hade ”butlern” lagt en ”groda” gjord av en vit badhandduk.

Den här dagen bestämde vi oss för att åka shuttlebussen in till Livorno. Man fick betala för bussen med sin ”nyckel”. Vi fick sen åka en rätt lång och krokig väg in till själva stan från hamnen. Resan gick på cirka 10 minuter. Vi fick kliva av bussen på ett torg och sen hade vi fritt fram att utforska Livorno. Vi gick vidare till ett annat torg. Där fanns det en turistbyrå, där vi fick en fin broschyr över stan. Sen gick vi nerför en stor gata, Via Grande. Husen var byggda med arkader, för att hålla den värsta värmen borta. Vi satte oss på ett café vid sidan om ett fint hotell, som hette Gran Duca, efter det att vi hade tittat i några affärer och fönstershoppat. Där drack vi varsin äkta italiensk cappuccino och delade på en liten kaka med citronfyllning. Cappuccinon var jättegod. Vår första äkta italienska.

Flera gånger under resan samlades hela personalen i matsalen och kockarna och gick i parad fram till trappan, som ledde upp till nästa våning i matsalen och sjöng för oss efter maten. Jättetrevligt.

Min 70-årsdag, skulle firas bland annat med en utflykt till Rom. Men under natten blev jag sjuk med kräkningar och diarré. Det blev ingen utflykt från Civitaveccia, där båten låg. Man skulle åka 1½ timma med buss till Rom, gå runt där och se på fina grejor och sen åka tillbaka i 1½ timma igen. Det kunde jag inte göra och Bert ville inte åka ensam. Vi fick i alla fall tillbaka den inbetalda summan för utflykten, tack vare att vi hade beställt den ombord, istället för att förutbeställa den hemifrån.

Vädret var inget vidare. De både åskade, regnade och blixtrade. Stackars de andra, som åkt in till Rom medan vi blev kvar i Civitaveccia. Ett ställe som Gud glömt, såg det ut som. Bara en hamn med en massa varucontainers.

Göran hade skrivit en födelsedagsvers till mig, som han läste upp på kvällen. Alla de andra skrev sina namn på papperet han hade skrivit verserna på, även servitörerna.
Happy Birthday Love Jean***
With best wishes from your dining companies from England and Australia, Minnie & Barbara.
Happy Birthday – Leanna & John
Inger-Maj – Göran.
På baksidan:
Sachin (P) Shenvi – waiter
Ozgur (Atay) – Asst waiter
Bullent (Bayik)– Head waiter.

Till mat beställde jag yoghurt och fick fyra burkar. Bert åt räkcocktail / kokt norsk lax / chokladmousse i en skål och chokladbröd till. Före maten tog han en drink. Han drack en flaska vin också. Personalen sjöng för mig och så fick jag en tårtbit, som jag inte vågade äta. Den hade ett ljus, som jag fick blåsa ut och önska mig något. Det var klart att jag önskade att kunna få komma till Rom nån gång.

Sen gick vi och la oss båda. Vi gick inte ens på någon show på kvällen. Det skulle bland annat vara togaparty i Solariumet. Det vill säga den övertäckta pooldelen. Utflykterna den här dagen gick med olika längd till Rom. Det kunde vara halv eller heldagsturer.

Efter frukost, lätt för mig, mest frukt och ren yoghurt, gick vi in till Neapel. Det var bara att gå rakt upp i stan till en gata som hette Via Toledo. Det var en gågata med massor av butiker på båda sidor. Vi tog vägen till vänster och ögonshoppade både i fönster och i butiker. Det var rea på många ställen och jättebilligt. Men vi handlade inget, för vi ville vänta till vi kom till Barcelona, då vi fick bättre tid för sådant. Det fanns dock mycket läckert att se. Vi satte oss på ett café, som hette Gran Caffé Santa Brigida och drack varsin cappuccino. Det var det första caféet vi hittade. Cappuccinon var jättegod.

Så fortsatte vi Via Toledo bort till ett jättelikt torg med vackra byggnader. Ute på det stora torget tog jag en hel del fotografier. Så tog vi oss tillbaka till båten. Det började regna tunga droppar, när vi kom tillbaka. Vi spelade bangolf på eftermiddagen. Jag vann med 37 poäng mot Berts 41. Heja mej!

Vid middagen, den här kvällen var det påbjudet formell klädsel, så vi var jättefina.

Man kunde se Vesuvius från båten. Det var mycket disigt på grund av rök från vulkanen. På kvällen blev det världens åsk- och regnväder. Vi lade ut vid 7 ungefär för att resa ett helt dygn till sjöss.

Båten gick över havet hela sista dagen. Vi gick mellan Korsika och Sardinien. På eftermiddagen var det demonstration av hur man tillagade några rätter. Det var Josef Lisner, som var chefskock med två medhjälpare. Den ene lagade maten och den andre gjorde en ”blomsteruppsättning” av olika grönsaker. Sen fick vi se på hur man skulpterade en stor fisk i is. Alla fick gissa från början vad det skulle bli, men det var mycket svårt.

Vi hade betalat dricksen hemifrån i förväg, så på kvällen överlämnade vi dricksen i form av checkar till vår Purser Humill Jack, vår headwaiter Bayik Bullent och Sachin (P) Shenvi som var waiter. Han skulle dela med sig till Ozgur Atay som var assistant waiter. Checkarna hade vi fått till hytten i förväg, så vi kunde stoppa in dem i olika kuvert. Det känns bra, att det är förbeställt, så man vet att det inte blir fel.

Sammanfattning.
Fartyget vi åkte med hette Splendour of the Seas och gick under namnet vision Class. Rederiet hette Royal Caribbean International och var norskägt. Fartyget var 867 fot långt, 105 fot brett och hade ett djupgående på 8 meter. Besättningens antal uppgick till 765 personer och passagerarkapaciteten var 2076 personer. Det blev alltså bara drygt 3 personer på varje besättningsman. Bruttotonnaget var på 78491 ton. Fartyget kunde gå i en hastighet på 24 knop. Strömmen ombord var både 110 och 220 volt. Splendour of the Seas hade 11 olika däck. Vi bodde på 3dje däcksplanet. Jungfruturen gick den 31 mars 1996. Gudmoder var Lisa Wilhelmsen.

Jag fyllde 70 år 2005 och det firade vi med en kryssning i Medelhavet och en vecka i Barcelona

Det här kallas för solariet. Det finns två pooler och detta vattenspel.

Det här är poolområdet på nionde däcket. Intill ligger en stor restaurang med utsikt över havet. Det är en otroligt fin bufférestaurang. Maten var fantastisk.

Villfranche blev en av våra favoriter på vår kryssning.