Dag för dag: Resealbumet "Gubbarna drar på charterresmål, men på egen hand." av Gubbar_pa_drift

Himmafushi är betydligt större än vår förra ö. Här finns tre fabriker där man tar hand om större fångad fisk, som tonfisk och dylikt. Här finns även en källa som gör att man kan hålla hela Maldiverna med färskt vatten. Ett sjukhus med ambulans samt en liten polisstation har man också tyckt att man behöver. Den senare kanske p.g.a. att man förr även hade ett fängelse. Det är numera omvandlat till ett ungdomsfängelse. Här finns också ett rehabcenter för människor med drogproblem. Sådana problem finns även här.

Själva staden är också större än Rasdhoo, men ändå inte värre än att man efter en liten stund lär sig att hitta överallt. Även här finns Bikinibeach med kritvit sand. Här går dock inte korallerna så nära stranden, vilket gör det betydligt badvänligare. Vi har naturligtvis använt mycket av våra fem dagar långa besök på ön till den aktiviteten. Stefan och jag har även snorklat en del. Liksom på Rasdhoo är snorklingen alldeles utmärkt när man väl kommit utanför kanten till det yttre revet. Någon revhaj syntes inte till här, däremot flera småhajar, så kallade babysharks, vid strandbrynet.

Något som vi blev varse de sista dagarna är att det finns flygande hundar här på Maldiverna. Dessa fladdermöss är riktigt stora, med ett vingspann på uppemot 170 centimeter. Riktigt sådana bjässar är inte de som lever här, men omkring metern kan de bli. De vilar hängande upp och ned i träden och vi hade några stycken i vår trädgård. För den som är nyfiken kan vi tala om att de lever på frukt, nektar och pollen.

Vi har bott på ett litet pensionat. Här finns bara fyra rum och då vi hade varsitt så blev det inte mycket plats för övriga gäster. I det fjärde rummet bodde ett par från Göteborg, så vi döpde raskt om bygget till "lilla Sweden".

I morgon lämnar vi Maldiverna och dess nästan 1200 öar. Vi sätter oss på ett plan vidare till Kochi i Indien. Där är det meningen att jag ska köpa mig min motorcykel, men sedan en tio dagar tillbaka har jag fått lite konstiga signaler om att det kanske inte är möjligt. Om ett par dagar så vet jag förhoppningsvis lite mer om hur det står till med den saken.

/Conny

Dagarna här i Kerala förflyter i väldigt stilla takt. Vi flög in till Kochi i måndags och hade bokat in oss, på vad vi trodde, ett skapligt hotell. Det visade sig dock vara för dåligt i en väldigt stor stad som vi inte kände för att jobba oss igenom. Så vi beställde en uber och tog oss ned till Allepey som Stefan och jag känner sedan tidigare. På vägen ned så stannade vi till för att prata med den motorcykelhandlare som jag haft kontakt med sedan närmare ett år tillbaka. Det har ju kommit lite signaler från honom att det kanske inte är så lätt för en utlänning att köpa en motorcykel här i landet, men nu säger han att det inte är några problem. Så vi bestämde att jag skulle ta mig dit dagen därpå för provkörning och för att gå igenom lite pappersexercis. När jag anlände följande dag så kommer det fram att man som utlänning inte kan stå som registrerad ägare av motorfordon i landet. Man måste bo i landet och inneha en indisk legitimation. Så min enda möjlighet är att låta en indier stå för registreringen och sedan köpa den utav honom. Jag själv är väldigt tveksam om jag överhuvudtaget får ta in den i Sverige så och har därför skickat iväg förfrågningar till både tullverket och transportstyrelsen i frågan. Men en provkörning blev det i alla fall och.............jo, det är en härlig cykel att köra.

Medan vi väntade på svar så passade vi på att upptäcka Allepye. Stefan och jag var här för sex år sedan så en del kom vi ihåg, men mycket hade fallit i glömska. Vi tog även ett dygn på en av de husbåtar som trafikerar kanalerna i detta Indiens Venedig. En mycket skön och avkopplande färd i lugn och ro. God mat bjöds vi på, medan de drycker vi ville inmundiga fick vi hålla med själva. Framåt kvällen förtöjde vi vid en strandkant i närheten av en liten by och gick på upptäcktsfärd där. Det är lite grann av en happening när båtarna lägger till inför natten och det strömmar i land en massa turister. Både inhemska och utlänningar.

Nåväl, då mitt besked från svenska myndigheter dröjde, och Rune och Stefan redan bokat biljett upp till Goa så bestämde jag mig för att följa med dem. Får jag positiva besked kan jag lika gärna köpa cykeln däruppe. Är beskeden åt andra hållet får jag lägga om mina planer. Finns i vilket fall ingen anledning att stanna kvar här. Så nu sitter vi på flygplatsen i Kochi och väntar på ett litet skutt. Planet är försenat, så det blir en väntan för den transferchaufför som ska ta oss till vårt boende.

/Conny

Det hade hunnit bli natt innan vi landade på Goa international airport. Det som förr var en liten stationsbyggnad har nu byggts om och är en fullstor internationell flygplats. Inte lika stor som den i Kochi, men inte långt ifrån.

Efter att ha fått tag i vårt bagage, så fick vi även fatt i vår chaufför och kunde påbörja den nattliga färden till vårt boende. Goa känner vi alla tre till väl. Normalt sett så brukar vi bo i Candolim, men nu hade vi bestämt oss för att börja i Baga. Det är den nordligaste av de tre trillingbyarna och det tog oss en dryg timme att komma dit. Som så ofta när man bokat rum här så presenteras man något annat, men efter att ha dividerat ett tag med nattportieren så blev vi till slut inlogerade så gott det gick.

Boendet fick duga för en natt, men dagen efter så letade vi på ett annat lite mer passande för tre gubbar i den övre medelåldern. Vi fick varsitt rum i fil på ett litet ställe inte långt från Baga beach. Det var här i Baga de första backpackerturisterna började dyka upp på 50-60-talet för att sedan sprida sig runt om i Goa och sedan i Indien. Förr så var det bara hippies och backpackers, men numera är det en salig blandning av ungdomar, medelåldersresenärer och indier som har fått råd. Restaurangerna härnere är lite mer inriktade på genuint indiskt och asiatiskt än i Candolim t.ex, men även här kan man hitta västerländsk mat om man så önskar. Längst med hela beachen till Candolim i söder så ligger beachchacken utströdda som ett pärlband. Så det är gott att välja på.

Beachen här är bred och fin och närmast platt. Den vore riktigt badvänlig om det inte vore för allt skräp man kan hitta på botten. Jag har nog under de här dagarna trampat på något halvvasst varje gång jag tagit mig ut i havet.

Vi hade nog tänkt oss att göra lite utfärder på marknader och sådant, men då en av oss varit lite risig i magen så har vi mest stannat i byn. Men igår så tog vi oss med ett par bussar till Candolim för att leta reda på ett nytt boende. Vi hittade ett och bokade det från och med i morgon. Mina kamrater stannar nog där tills det är dags för hemfärd för dem, medan jag nog nöjer mig med fem dagar. Jag har fått svar från transportstyrelsen och det verkar därifrån grönt för mitt motorcykelköp. Tullverket har inte svarat, men jag är just nu beredd att köra igång köpet ändå. Eventuellt så återvänder jag ned till Kerala om jag inte hittar någon indier här som är beredd att agera bulvan.

/Conny

Tillbaka i Candolim igen. För vilken gång i ordningen har jag nästan glömt. Men det bör vara femte gången för mig, fjärde för Stefan och andra för Rune. Som Stefan och jag konstaterade redan förra gången vi var här så börjar det vara pensionärsvarning på byn, men å andra sidan är vi alla uppe i den åldern så what the heck.

Beachen har inte ändrat sig sedan senaste besök. Fortfarande en massa shack att inta lunch, mellanmål samt någon öl i och ganska höga vågor, men klart badvänligt.

Jag snokade reda på att det fanns en Royal Enfieldhandlare även här så i måndags tog jag mig med ett par bussar upp till Arpora för att kolla läget. Jag har en kontakt även i den här byn som kan hjälpa mig med registrering, men det visade sig vara två månaders leveranstid innan jag kan få en. Så, nu är jag tillbaka på ruta ett med Kerala.

Den lite halvkrasslige har kryat på sig så i tisdags drog vi ner till Anjuna för att gå på den stora loppmarknaden som arrangeras där varje vecka. Som vanligt mycket skräp, men även en del bra saker och både Rune samt Stefan handlade lite klädesvaror. Mina kamrater tog en bulle hem, medan jag tog en långpromenad runt udden mellan Anjuna och Baga. Sedan får man vada över den grunda Baga creek.

Annars är det mycket sol och bad som gäller. Stefan, som är vår soldyrkare nummer ett ligger gärna någon timme mer än mig som istället tar mina långpromenader för att torka efter badet. Rune kopplar gärna av med en bok på något av chacken tills vi kommer för att göra honom lunchsällskap.

I och med att jag inte vet när det är dags för mig att dra vidare, så bokade jag bara fem nätter på vårt boende. Därför fick jag helt enkelt flytta på mig i torsdags, då det blivit fullbokat på stället. Jag hade dock inga problem att hitta ett nytt hak att vila huvudet på och inte så himla långt ifrån mina polare heller.

Lördag idag, så lite fotboll ska vi nog kunna titta på.

/Conny