Dag för dag: Resealbumet "Gubbarna drar på charterresmål, men på egen hand." av Gubbar_pa_drift

En riktigt god fortsättning på julen önskar vi alla besökare, både våra nära och kära samt andra läsare. För tillfället så befinner vi oss i Kandy, som ligger i de centrala delarna av landet. Häromkring är det bergigt och betydligt svalare än vid kusten , framför allt på kvällar och nätter. Dock aldrig så svalt att det blir kallt.

På vår sista dag i Mirissa så passade vi på att bada och få lite färg på våra kroppar. Skönt att lata sig riktigt en dag.

Vi hyrde sedan en bil med chaufför som körde oss de 27 milen upp till Kandy. Stället vi bor på visade sig vara synnerligen svårt att hitta till, men efter ett antal påringningar till värdinnan så lyckades vår förare lotsa oss till rätt ställe. En bit utanför citykärnan är det, men vi fick förklarat för oss lite genvägar så vi hade inga problem att knalla hemåt från byn när vi kände för det. Annars är det mest tuktuk som gäller då det är väldigt backigt där vi bor.

Staden i sig gillar vi. Omkring 100000 innevånare och en citykärna som inte är så utbredd gör det lätt att navigera sig runt där vi rör oss. När vi gjorde vårt första besök inne i centrum tog det inte mer än en halvtimme inne vi alla tre hade shoppat loss. Rune köpte sig en t-shirt, Stefan handlade en skjorta och jag investerade i ett par nya shorts för en billig peng. Sevärdheter inne i byn är inte så många, förutom lite museer och sådant så är det egentligen bara en sjö och det närliggande "den heliga tandens tempel" som är något att se. Inne i templet förvaras en av Buddhas tänder och det är det viktigaste templet i landet för buddisterna.

En av dagarna fick vi för oss att hoppa på tåget till ett hem för övergivna elefantungar som finns några mil bort. Tyvärr så kom det en riktigt regnskur vid besöket så vi fick mest söka skydd. Det var också ganska sent på eftermiddagen och alla elefanter utfordrades just då. Då är de fjättrade med kedjor och det är inte så trevligt att se. Vi har sett elefanter som har haft det bättre kan man säga.

Igår på julaftonen så hyrde vi återigen en bil med förare som tog oss upp i bergen omkring 6-7 mil söderut till staden Nuwara-Elia. Staden är den högst belägna på hela Sri Lanka och grundad av britterna på 1800-talet. På väg dit och runt om staden finns de stora teodlingar som gjort landet känt. Vi tittade in i en fabrik efter vägen och fick förklarat för oss om hur plockning och produktion av tee't går till. Så kan man också fira en julafton. Nu på juldagsmorgonen sitter vi och väntar på lite frukost innan vi ska haffa en buss för att ta oss en bit norrut i landet.

/Conny

Vi befinner oss i den lilla staden Dambulla som inte är så mycket att skriva om. En trafikerad storgata där bussar till andra resmål drar fram, några sidogator och inte så värst mycket mer.

Ett par mil utanför staden ligger världsarvet Sigiriya som är en jättelik klippa uppskjuten rätt ur marken. Den har använts sedan något tusental före Kristus. På toppen finns rester av byggnader och stora pooler som använts som vattencisterner. Uthugget i den över 100 meter höga klippan finns även ett otal grottor som använts som bostäder. Den är även utsmyckad med fresker på ett flertal ställen. Det är ekstremt jobbigt att ta sig upp på toppen via tusentals uthuggna trappsteg utefter klippväggen och särskilt i den värme som var när vi anlände strax före lunch. Rune bestämde sig direkt för att inte ens försöka , medan Stefan och jag ändå påbörjade stigningen. När vi passerat ett antal stenbumlingar efter ett tag såg vi dock en kö på något tusental personer före oss och insåg att om vi skulle kunna ta oss upp så skulle det ta timmar. Så vi vände.

På vägen till klippan så blev vi bekanta med en lekfull hund. Snäll och trevlig, men väldigt lekfull. Vi träffade på jycken en stund senare när den mött en grupp kineser och försökte få kontakt med dem. De ryggade dock och såg mest rädda ut så jag kallade till mig hunden och busade en stund med den vilket lockade fram världens skratt och hejarop från gruppen, samt en mängd av foton.

Dambulla är även bas för ballongflygningar. Det är nu torsdag morgon och Rune och Stefan tog sig upp i ottan för att testa på detta. Själv befinner jag mig vid vårt boende för att spana och se om jag får en skymt av dem. Men vinden tog dem nog åt ett annat håll idag.

Mot östkusten drar vi senare idag/Conny

Jag sov lite oroligt natten före flygningen då jag kände mig lite nervös inför min första ballongfärd. Vaknade till och med före innan klockan ringde och kvart över fem på morgonen kom en bil för att hämta oss till uppstigningsplatsen.

När vi kom fram så fick vi en mindre frukost, bestående av kaffe ocnh macka. Vädret var vid den tiden på morgonen disigt och det var en stund osäkert om flygningen verkligen skulle bli utav, men efter en stund så började de blåsa upp ballongerna. Tio minuter senare så var det klart för avfärd. Korgarna bestod av fyra bås för passagerna samt ett stort bås för skepparen i mitten. Efter de nödvändiga kontrollerna av brännare och dyligt så lyfte vi sakta och säkert upp till 400 meters höjd. Utsikten däruppe ifrån var strålande när vi for fram i 13 km/timme. Det satt en kamera monterad utanför korgen. Den tog film av färden och även av oss så det finns dokumenterat på en usbsticka som Stefan köpte. Landningen skedde sedan efter en dryg timme på en lerig åker och därefter så förärades vi med champagnefrukost. Vi fick även i uppdrag att dela ut pennor till den stora åskådarskara av ungdomar som samlades vid ballongen.

Därefter var det avfärd med bil tillbaka till boendet. En mycket trevlig upplevelse.

Två timmars bussresa senare så anlände vi till Trincomale. För en gångs skull så hade vi tagit in på ett riktigt hotell. Vi hade lite förhoppningar på staden om att här skulle finnas lite barer och restauranger vid stränderna , men Trincomale visade sig vara en besvikelse. Två små huvudgator fyllda med småaffärer och en stor busstation och i övrigt inget mer att skriva om.

Vi stannade en natt och drog sedan vidare till Uppuveli som ligger någon halvmil norr om staden.

/Rune

Uppuveli har till skillnad mot Trincomale en riktigt bra beach med en del vettiga strandhäng och faktiskt även några större hotell. Samt naturligtvis en del små gästhus och andra mindre boenden. Det mesta är dock tomt och turisterna verkar inte riktigt ha hittat hit. Vi låg still här i några dagar så vi kunde få fira nyår på någon trevlig strandbar. Vi gjorde upp med ägaren till en av barerna att han skulle fixa till varsin pepparstek till oss på kvällen och gick dit i avtalad tid. Lankeserna är som indierna, trevliga men inte att lita på när det gäller överenskommelser, så vi var väl inte helt säkra på att få vad vi beställt. Mycket riktigt så fanns där ingen pepparstek åt oss, så vi drog vidare till ett annat ställe för att fira nyår med lite pizza istället.

Idag drar vi vidare till västkusten så vi sitter nu och väntar på transport in till busstationen. Vår värd har nyss gett oss en något saltad räkning på boendet, men vi orkar inte bråka med honom.

/Conny

En bit norröver på den Lankesiska västkusten ligger ön Mannar. Längst västerut, vid den lilla fiskebyn Talaimannar, så sträcker sig en rad småöar, små skär, sandbankar och rev över mot den indiska subkontinenten så att man nästan kan ta sig till Indien torrskodd. Vi har tagit oss över hit för att beskåda Adams Bridge som naturfenomenet kallas.

Annars finns inte mycket att säga om Mannar heller. En torr och lite småtråkig stad där inget händer. Vi bodde väldigt spartanskt hos en mycket trevlig familj som t.o.m. kom och vinkade av oss på järnvägsstationen.

/Conny

Efter att ha lämnat Mannar så tog vi nattåget ned till Colombo, hoppade sedan på ett annat tåg vidare till våt favoritplats Hikkaduwa. Där har vi sedan legat stilla i en vecka och bara slappat.

Vi hade bokat in oss i ett nytt homestay och blev något förvånade när det var i princip grannarna till där vi bodde förut. Dessutom visade det sig att damerna i husen var systrar. Vi trivdes lika bra även här och träffade även på vårt förra värdpar vid några tillfällen.

Mycket bad har det blivit. Det gäller dock att välja sin badplats med omsorg. Det första stället vi provade var inget vidare då det fanns koraller som man var tvungen att försöka manövrera sig förbi innan man kunde bada riktigt. Men några hundra meter söderut så fungerade det bättre.

En av fördelarna med Hikkaduwa är det rika utbudet av restauranger. Verkligen gott om dem. Nere vid beachen finns det massvis att välja på för en lättlunch och en bira. På kvällarna brukade vi oftast välja någon av restaurangerna längst med huvudgatan.

Nu är det dock dags att lämna Sri Lanka. Medan vi väntar på en transport upp till flygplatsen så kanske man skulle göra en liten sammanfattning av landet. Mycket vackert är det stundtals och vi har varit på flera spännande platser. Kanske var utflykten från Kandy söderut genom bergen och teplantagerna den mest minnesvärda, men jag vet att Stefan och framförallt Rune var väldigt nöjda med luftballongturen.

Trevliga männskor har vi också mött överallt. Folk är genuint intresserade av var vi är ifrån och mycket glada att vi besöker deras land.

Hundar möter man överallt i Asien. De flesta är lite skygga och det är det normala även här. Dock så har en del av dem vi träffat varit väldigt trevliga och gärna närmat sig oss. Ett par exempel på rent lekfulla exemplar har vi också stött på. Att busa runt med en turist är toppen för en strandjycke ;-))

Nu är vår transport här, så det är bara att hasta vidare.

/Conny

Chauffören som körde oss till flygplatsen i Colombo var inte särskilt vass på det här med bilkörning. Fladdrade fram och tillbaka över vägen och det här med att hålla sig i en fil verkade han inte känna till. När vi närmade oss flygplatsen fick han dessutom för sig att han skulle ta en genväg som inte alls fungerade. Det blev en riktig senväg istället. Nåja, fram kom vi till slut och kunde borda vårt plan.

Kvällsplan hade vi valt den här gången och klockan var halv nio lokal tid innan vi landat . Efter att ha letat på färjan från flygplatsen över till huvudstaden så kom vi över till Male. I alla fall Rune och jag. Stefan hann inte riktigt med innan flytetyget lade ut, men det gick snart en ny båt. Det finns ingen uppsjö av taxibilar här så den vanligaste transporten är med någon av de pickup-er som väntar vid de olika färjelägen. Stefan och jag tog packningen och hoppade upp där bak, medan nestorn fick sitta inne i hytten.

Särskilt långt var det sedan inte till det hotell vi bokat, men där tog det tid. När vi kom fram och presenterade oss så sade de först att där var fullbokat och ville flytta oss till ett annat hotell. Eftersom vi redan betalat så vägrade vi och efter ett tag så började man försöka lösa situationen genom att städa ett par rum. Tog dock ett tag och mitt rum blev inte klart förrän närmare midnatt. Förutom den fadäsen så var dock hotellet riktigt bra.

Vi tog sedan en skapligt tidig frukost för att få lite tid på oss och utforska den lilla huvudstaden. Folkmängden här är inte mer än 130-140 tusen (ca.300 tusen i hela riket), så den är ungefär som Västerås och Örebro. Det tog oss alltså inte särskilt lång tid att lokalisera de sevärdheter som finns och även att hitta den plats där vår speedboat till nästa ö skulle utgå från.

Stefan och jag hittade också en restaurang där vi hastade i oss en lite sen lunch innan det var dags att dra till båten.

/Conny

Vi befinner oss på den lilla gemytliga ön Rasdhoo ett par timmars resa med speedboat från Male. Här finns en huvudgata med lite affärer och ett par restauranger. Det tar ungefär en timme att gå runt hela ön, så den är inte särskilt stor. När man går den sandiga, dammiga huvudgatan fram så blir det nästan lite gamla vilda västern-känsla.

Den lilla bikinibeach är fin. Vit sand och blått hav. Men här går korallerna nästan ända fram till stranden, så det är inte särskilt badvänligt om man inte väljer att lägga sig i strandbrynet. Stefan och jag investerade i varsitt par gummiskor så vi kunde ta oss förbi de vassa bumlingarna och komma ut så vi kunde snorkla. Korallerna är inget särskilt att se. Mest brunt och väldigt lite färger. Färgglade fiskar är det dock gott om och redan på den första dagens snorkling fick jag syn på en haj ungefär 10 meter bort. Jag hajade naturligtvis till, men insåg direkt att den inte var särskilt farlig trots sin storlek på 1,5- 2 meter. Kontrollerade via google och lokalbefolkning och kan konstatera att det var en svartfenad revhaj jag stött på.

Hotellet vi bott på är litet och har inte många gäster, vilket gör det lite familjärt. Det kostar en del , men det är trots allt Maldiverna vi är på så med tanke på det är det inte dyrt.

Vi har tillbringat dagarna nere på beachen, och kvällarna vid någon av restaurangerna. Utanför ett av pensionaten har man spänt upp en projektorduk och visar engelsk fotboll, så Rune har fått se sitt älskade Tottenham. Annars går tiden åt till kortspel. Maldiverna är muslimskt, så någon öl eller annan alkohol ser vi inte till. Sådant finns bara på de konstgjorda resortöarna.

Nu har Stefan börjat blanda igen, så det är bara att avsluta /Conny