Gullsings blogg / Mars 2007

Även i dag har vi haft tur med vädret. Det har varit varmt och gott. Vi åt både middag och drack kaffe på balkongen och njöt i fulla drag av solen. Det känns bra stt sitta i solen och gona sig. Man får bara stänga ögonen och öronen (hur man nu gör det), så kan man inbilla sig att man är sydligare breddgrader. Att utestänga trafikljudet är förstås rätt svårt, när man bor som vi gör, direkt intill stora genomfartsvägen till eller från Ängelholm här i Helsingborg. Det gick i alla fall med lite god vilja. Men vi drömmer i alla fall oss bort till Mallorca, dit vi åker i slutet av maj månad.

Jag lyckades med att få in en insändare i Helsingborgs Dagbald i dag om konserten i Helsingör för några veckor sen. Resultat: doktor Dunja Lundberg ringde mig i dag och tackade för uppmärksamheten, både här i min blogg och i tidningen. Om du inte läste mitt inlägg i bloggen kan du läsa under rubriken En fantastisk upplevelse. Dunja Lundberg är alltså läkaren, som sjunger sopran som en proffs och spelar orgel alldeles fantastiskt fint i Sct Mariae kyrkan i Helsingör. Hon berättade att hon har sjungit i den kyrkan sen hon var 14 år gammal. Dessutom spelar hon på orgeln i kapellet, som tillhör Kronborg. Du vet Hamlets slott. Du må tro att jag blev glad att hon ringde mig och var nöjd.

Det har inte blivit mycket gjort annars i dag, mer än att jag har spelat dataspel rätt mycket på nätet. Det har man tid till när man är pensionist, som dansken säger. Det blev allt för i dag. Hej då.

Hälsningar "Gullsing".

I går lördag var det vackert väder med sol. För första gången på året satte vi oss på vår balkong och avnjöt vårt kaffe och åt drömtårta till. Sen lutade vi oss tillbaka och njöt för fulla muggar av solen, som sken så skönt. Jag satt där ungefär en ½-timme, för jag tål inte så mycket sol med en gång. Jag har lätt fär att få solexem. Bert däremot satt kvar och solade ett bra tag till. Han tål solen mycket mera och brukar bli väldigt solbränd.

I dag söndag var det dags för en tur till Helsingör. Bert ville bjuda på restaurangmat. Vi gick till ett ställe, där vi varit med ett par goda vänner och ätit mycket god mat. Men det satt ett enda par där, så det passade oss inte att sitta inne i det fina vädret, nästan i mörker.

Kosan styrdes i stället upp till torget, där vi satte oss ner på Gaestgivergaardens uteservering. Vi beställde varsin torvets platte, som vi visste var bra och en flaska husets vita vin till. Till maten serverades det både grovt danskt rågbröd och ett vitt bröd. Dessutom smör och flott, som danskarna brer på sina madar.

Platten består av en massa mat på en stor tallrik. Där fanns currysill, räkor med ägghalvor, gravad lax med sparris och en god sås till. Så fanns det den danska specialiteten friterad spätta med remoulade. Till slut fick vi en stor bit brieost med melon, kiwi och blodapelsin i klyftor. Jättegott.

Jag fick tag på en tjener och frågade honom om det gick att få något att kyla vinet i. Et öjeblik, sa han, jag får se i källaren. Efter en stund kom han upp med en jättestor "silverbytta" fullproppad med istärningar. Allt med gott danskt gemyt.

Maten var inte jättedyr. Den kostade 109 danska kronor per person. Men allt var jättegott. Jag åt och drack så magen stod i fyra hörn och en snibb. PS Vinet kostade 130 danska kronor DS.

Väl komna tillbaka, satte vi hos ett par vänner vid Hamnkrogen i Helsingborg och Bert tog en öl. Jag förmådde inte ens dricka någonting, så mätt som jag var. Efter ett tag tog vi farväl och tog oss hem var och en till sitt.

Aj, då jag lyckades förlora vad jag hade skrivit och får ta om det från början. Hoppas bara att jag får med allt, för jag tyckte, att det jag hade skrivit, såg riktigt bra ut.

Jag har blivit ordentligt biten av Reseguiden. Varenda dag kollar jag alla nya bloggar och bilder. Det är så roligt att läsa om andras resor också, även om jag inte skulle drömma om att resa hit eller dit. Är det fler än jag som är lika tokig som jag?

Vi brukar resa två - tre gånger om året, men ett år blev det fyra. Det året blev det först tre veckor på Tenerife i Puerto de la Cruz i januari - februari. Sen blev det en extra resa till Fuerteventura, eftersom B:s dotter fyllde 50 år och vi ville överraska. Hon och hennes man skulle nämligen åka dit och fira i lugn och ro. Trodde dom. Visserligen blev vi avslöjade redan vid boardingen på Kastrup i Köpenhamn. Men, den största överraskningen bjöds hon på, när vi stod och skulle skriva in oss på hotellet i Jandia. Bakom ryggen på oss kom då B:s andra dotter med man och liten son och hojtade. (De bor i Täby). Då blev det skratt och skrik och dans i foyajen. Tro att folk tittade. Vi två visste ju om att de skulle komma förstås. Sen i maj - juni reste vi till Mallorca och Porto Soller och sen i september - oktober reste vi till Kreta och Rethymnon.

Så har vi ett talesätt att en resa består av tre delar. Nämligen planering och inköp. Sen kommer själva resan och sist kommer återupplivandet i minnet. Jag skriver faktiskt dagböcker varje dag på våra resor. Sen skriver jag in dem i Word och sätter in bilder i dokumentet. Jag skriver ut allt och för in i en pärm, så vi kan alltid se vad vi har gjort och var. Ibland kan man ju vara tveksam vid vilken resa man upplevde dittan eller dattan. Bemärk!!! Jag skriver inte dagbok, när jag är hemma.

Jag måste bara berätta om en fin upplevelse vi hade i söndags i Helsingör/Danmark.

Vår husläkarmottagning, Domus Medica, ville fira sitt tioårsjubileum och inviterade alla sina patienter till en festkonsert i Sct. Mariae kyrkan i Helsingör. Vår husläkare är Lars Mose-Christensen och hans fru Dunja Lundberg, som också är läkare, arbetar på samma mottagning. I annonsen stod det att hon skulle spela på Buxtehudeorgeln. Det var en överraskning för oss att hon kunde spela orgel överhuvudtaget. Vi fick höra att hon brukar vikariera även i Domkyrkan i Helsingör vid behov.

Buxtehudeorgeln.

Vi nappade förstås på inbjudan och i söndags den 11 mars begav vi oss till sagda kyrka. Det är en klosterkyrka, sammanbyggd med klostergångar och allt. Den ligger endast 5 minuters gång från hamnen. Vi hade faktiskt inte varit i Sct. Mariae Kyrka tidigare, så det var med nyfikenhet vi kom dit. Kyrkan hörde från början till Karmeliterklostret. Kung Erik av Pommern skänkte marken i Helsingör till munkarna, så de kunde bygga där. År 1430 grundades klostret. Kyrkan är byggd i sengotisk stil. Det finns många gamla kalkmålningar, som troligen målades vid ombyggnaden efter branden.

Kyrkans största sevärdhet är den gamla orgeln, som byggdes 1641 av orgelbyggaren Johan Lorenz. Den restaurerades 1662-63. Just vid den tiden var den kände organisten och kompositören Diedrich Buxtehude verksam just i Sct. Mariae Kyrkan i Helsingör. Han föddes år 1637, samma årtal, som står på altartavlan i kyrkan. Buxtehude var, som väl är bekant även organist i Helsingborg i Mariakyrkan och senare även i Marienkirche i Lübeck.

Kyrkan blev fylld nästan till sista plats. Man hade placerat karmstolar i rader om fyra längs hela mittengången i kyrkan. Det sorlades i raderna, men det blev knäpptyst när musiken började.

Så till själva upplevelsen, den underbara konserten. Den inleddes med ett stycke, som heter La Majesti av G. Telemann. Det var Dunja Lundberg, som spelade så skickligt på orgeln. Den lät fantastiskt mäktig. Nästa stycke var av Diedrich Buxtehude och det följde mer.

Den största överraskningen för oss var att Dunja Lundberg dessutom är en duktig sopran, som bevisades i ett stycke av G.F Händel, He shall feed His flock like a shephard.

Doktor Dunja Lundberg

Övriga medverkande var Peter Madsen, som är solotrumpetare i Danmarks Radios Symfoniorkester, Ove Mynderup, bas, Kunglig operasångare, Cecilie Möller, som sjöng alt och ackompanjerade. Christian Mose-Christensen, son i familjen, sjöng baryton och spelade gitarr. Hela tiden var det Dunja Lundberg vid orgeln.

Konserten var som sagt mycket omväxlande med verk från flera århundraden. Den äldsta kompositören levde mellan 1585 – 1672. Hans namn var Heinrich Schütz. Bland kompositörerna kan nämnas förutom de två redan nämnda Georg Philipp Telemann, Johann Sebastian Bach, Georg Friedrich Händel, Gabriel Fauré, Cesar Franck, Henry Purcell och Jeremiah Clarke.

Dessutom sjöngs en sommarpsalm: ”Det dufter lysegrönt af graes” och en visa i folkviseton av Torgny Björk ”Kärleken kommer och kärleken går”. Den sjöngs och spelades på gitarr helt bedårande av Christian Mose-Christensen och Cecilie Möller. Torgny Björk är den kompositör, som är senast född av alla här. Det kändes kittlande, att den mesta musiken som spelades på Buxtehudeorgeln, kunde höras redan på 1600-talet. Det har varit många generationers musik sen dess.

Hela konserten avslutades med den mäktiga ”Trumpet Volontary” av Jeremiah Clarke. Det stycket tillskrevs länge Henry Purcell. (Jag har en gång för länge sedan, som amatör, varit med och spelat andrafiol i just det stycket och då sades det vara skrivet av Henry Purcell. Därför var jag frågande till namnet Clarke, men det visade sig vara samma komposition.)

Allt som allt måste jag säga att det var en otroligt fin upplevelse att höra all den vackra musiken i denna underbara omgivning. Det kan tyckas vara nåt förunderligt, att det var rätt grått och mörkt ute, när konserten började, men att solen kom fram så småningom och vandrade längs väggen i kyrkan och just vid slutet lyste den upp hela altartavlan, som en mäktig strålkastare och överträffade alla vackra ljuskronor i hela kyrkan.

Under hela konserten var publiken andäktigt tysta och lyssnande. Men när den tog slut dånade applådåskorna. Jag fick en otrolig lyckokänsla i hela kroppen av framförandena. Allt var otroligt fint och vackert. Jag är förvisso ingen recensent, så jag kan inte uttala annat än beundran och tacksamhet, för vad som bjöds.

Doktor Lars Mose-Christensen gav en liten inblick om när kyrkan byggdes och talade om att den hade brunnit, men återuppbyggts senare, med mera.

Doktor Lars Mose-Christensen

Efter konserten bjöds på förfriskningar: juice, vin och sherry samt ”kransekager” i Laxmandssalen i klostret. Ett lustig namn kan man tycka, men det var en man på 1400-talet, som hette Poul Laxmand, som skänkte pengar till klostret och därför kallas kapitelsalen för Laxmandssalen”. Den fylldes till sista plats och alla pratade och glammade och tackade för väl utförd konsert. Båda de förtjusande syster Karin och sekreteraren Britt hjälpte till att servera och underhöll gästerna. Alla var i gott humör och den konserten glömmer jag sent.

Ett stort tack!

Äntligen har jag blivit färdig att lägga in bilder från Kos i Grekland. Bilderna är tagna både 2005 och 2006. Jag har valt ut de, som mest kan intressera andra. Alltså inga porträtt av oss och vårt ressällskap, utan av byggnader och sådant.

Kolla lilla Avin, som är förtjusande söt och pigg. Det är det enda porträttliknande jag har tagit med.