Hela tiden vi varit här i Oman har vi sett hur man på alla håll sysslat med förberedelser för den 18:e november som är Omans nationaldag och sultanens födelsedag
Det pågår en febril byggnadsaktivitet överallt i staden Salalah och säkert på andra ställen också. Det finns nästan inga riktigt gamla hus i Salalah. Praktiskt taget inget är äldre än fyrtio år. Det som fanns här innan är rivet eller ligger i ruiner. För fyrtio år sedan tillhörde Oman ett av världens fattigaste länder. Det var innan man började borra efter olja i större skala. Det var då, 1970, som den nuvarande sultanen Qaboos tog över makten efter sin far och började målmedvetet utveckla landet. Sultan Qaboos är född i Salalah men bor numera i landets huvudstad Muscat som ligget ca 100 mil åt nordost, uppe vid inloppet till Persiska viken.
Sultan Qaboos födelsedag inträffar 18 november och det är också Omans nationaldag. Vi hade sett fram mot firandet av detta men tyvärr har man på grund av att denna dag sammanfaller med någon muslimsk helgdag, flyttat fram firandet till en vecka efter det att vi åkt hem. Födelse-/nationaldagen ska firas med extra pompa i år eftersom sultanen fyller 70 år.

Gatorna i Salalah är smyckade ungefär som vi brukar ha det utmed gatorna till jul i Sverige. Det har i hela stan hängts upp diverse ljusdekorationer och på vårt hotell har man nu i flera dagar förberett en stor fest för de lokala politikerna med sällskap. Man har ockuperat hela driving rangen för golf för att ha plats för denna tillställning. Ett stort antal bord och stolar har ställts ut för ca 2000 sittande. Stolarna har sedan fått vita överdrag för att se extra elegant ut på en del av området. Det är den del där ”government” och militären ska sitta. I mitten av allt sammans har en stor dekorerad tribun satts upp (se bild). Runt om hela området har massor med ljusslingor hängts upp. Vi hade trott att vi inte skulle få se hur den fest skulle bli men plötsligt gick ryktet om att nationaldagsfirandet ändå skulle ske på rätt dag. De slutliga dekorationerna sattes upp under dagen den 18:e.
På eftermiddagen grillade man en massa mat och satte så småningom ut den på långborden som ställts upp i utkanten av området. Vi 19-tiden började det bli febril aktivitet och det anlände fler och fler herrar iklädda Dischtascha och dagen till ära med ett brett bälte med en jättestor krokig dolk i.
Militär blev utplacerad utmed gångvägen från parkeringen framför hotellet, somliga utrustade med stora kulsprutepistoler på bröstet. Fler och fler festklädda män strömmade till. Utöver de traditionellt klädda kom en hel del officerare och lägre militärer i uniform.
Den siste som anlände, under spelande av marschmusik på säckpipa, var ”The Minister of State”, vilket man ropade till oss turister som satt på första parkett på våra altaner. Då alla satt sig slutade musiken och som på en given signal reste sig alla upp och rusade till bufféborden för att hämta mat. Dricka, bestående av vatten eller Pepsi stod redan vid varje kuvert.
Man tog mat med höger hand, och man åt sin mat med höger hand. Inga bestick. Den vänstra handen använder man inte för att äta med, den betraktas som oren. Jag går inte närmare in på varför.
Cirka 20 minuter efter det att man börjat ta mat började de första gästerna gå från festen och efter ungefär en timme hade alla gått. Då kunde allmänheten gå in på området och förse sig av det som fanns kvar, och det var mycket. Själv smakade jag på några riktigt goda grillspett.
Männen gick ut till sina bilar, och vilka bilar sedan, som stått på tomgång medan de varit på fest. Det måste ju vara svalt och skönt i bilen för hemfärden. AC:n var alltså på medan bilen stod parkerad.
Det var ett märkligt party. Så mycket förberedelser. Så stora kostnader. Och morgonen därpå då vi tittade ut var nästan allt borta. Stolar och bord var borttransporterade under natten och på podiet stod bara den stora dolken kvar. Under dagen rensades området helt från det som satts upp enkom för festen.