Stöd Ukraina

Peroeriks blogg

Fredag 13 September 2019 - Baveno
Så är åter en resa med Specialresor i Karlstad till ända. Denna gång for vi till Maggioresjön i norra Italien.

Denna resa tillhör inte de bästa vi gjort, detta i första hand beroende på, oväntat nog, att maten var ganska trist och smaklös. Det är inte vad man väntar sig i Italien.

Resan började med att vi, p g a strulet med Boeings plan 737 MAX 8 vilka alla står på marken, tvingades flyga via Oslo, Gardermoen istället för direkt Stockholm Milano. Norwegian hade ändrat sina flygrutter på grund av flygplansbrist. Det innebar tre timmars väntan i Oslo. Detta hade vi dock meddelats redan före resan.
Väl framme i Milano väntade en ca 1,5 timmars bussresa till vårt hotell i Baveno vid Maggioresjön.
Hotellet heter Splendid och är ett mycket bra hotell. Första kvällen serverades vi en tre rätters middag på hotellet och redan då blev vi besvikna på maten. Ingen smak.
Vårt hotellrum var mycket bra med sköna sängar, balkong med utsikt över sjön och bergen i fjärran.

Dag två började med frukost som inte var något att skryta över heller. Begränsat utbud av både bröd och pålägg. Men värst av allt en oerhört hög ljudnivå på grund av massor av gäster som alla skulle äta samtidigt för att de sedan skulle ut på någon utflykt.
Detta låter ju inte som någon bra start men det ska sägas att vi är mycket nöjda med hotellet, personalen från Specialresor samt med vår fantastiska lokalguide Johanna.
Första dagen gjorde vi utflykt med båt från hotellets brygga till två av de Borromesiska öarna i sjön. Vi körde först en sväng runt Isola Madre för att sedan åka vidare till Isola Bella där vi gick iland för ett besök i det stora barockpalatset och den tillhörande parken. I palatset fanns ett överdåd av konst i gyllene ramar. Vackra rum, varav ett sovrum där Napoleon sägs ha övernattat.
I slottsparken fanns ett antal vita påfåglar som gick omkring bland oss besökare.
Vi avslutade besöket i parken med en kopp cappuccino i väntan på båtfärd till nästa ö, Isola Pescatori. På den ön vandrade vi runt en stund själva innan det var tid för återfärd till hotellet.
Vi kunde välja på att stiga av båten i centrum av Baveno, vilket vi gjorde, eller att åka till hotellets brygga. Vi stannade i Baveno för att äta lunch på en av strandrestaurangerna. Vi åt en lasange som smakade mycket bra. Efter lunchen vandrade vi tillbaka till vårt hotell.
Vi hann sedan med att bada i sjön, mycket skönt. Hustrun vilade sedan på hotellet medan jag gav mig ut på en liten vandring för att söka ett par geocachar. Att gå utmed landsvägen i Italien är förenat med livsfara. Det finns ingen vägren och italienarna kör förfärligt fort. Jag klarade mig dock helskinnad men valde att gå en annan väg tillbaka efter att ha klättrat upp på ett berg för att söka en cache i resterna av en gammal borg från 1200-talet. Till denna plats hade jag aldrig kommit utan min fantastiska hobby Geocaching. Från det gamla tornet hade man milsvid utsikt in i en dalgång samt åt andra hållet ut över Maggiorsjön. Min promenad, inklusive ”bergsbestigning” tog mig två timmar.
Därefter var det tid för dusch innan det var dags att åter klä sig för utflykt. Kvällens middag skulle intagas på restaurangen La Pescheria som ligger på ön Isola Pescatori som vi besökt tidigare under dagen.
Huvudrätten bestod av ”vitfisk från sjön”, inte heller den någon stor smakupplevelse.

Dag tre startade som alla dagar med frukost på hotellet. Frukostutbudet var detsamma och ljudnivån i matsalen lika hög som dagen innan. Vi försökte få sitta ute på terrassen men blev avvisade eftersom vi tillhörde en grupp som hade sina platser inomhus. Märkligt eftersom terrassen var helt folktom.
Efter frukosten gick vi åter ner till sjön för att bada innan det var dags för samling och promenad till Baveno centrum och dagens utflykt. Vi gick gemensamt och passade på att gå igenom två av de andra hotellen som tillhör samma ägare, familjen Zacchera. Detta för att bese den konst som finns i den underjordiska gången mellan hotellen Simplon och Dino.
Från centrum i Baveno skulle vi sedan åka båt till den norra änden av sjön som ligger i Schweiz. Ombord serverades lunch medan vi såg båten lägga till vid diverse små orter utmed sjön.
Inte heller lunchen ombord var någon riktig höjdare. Även här serverades vi en gaska smaklös fisk från sjön.
Efter ca tre timmar på båten gick vi iland i Locarno i Schweiz. Vi hade uppmanats ha passen med oss men någon passkontroll skedde aldrig.
I Locarno hann vi med att sörpla i oss en milkshake från Mc Donalds innan det var dags att kliva på tåget som skulle ta oss från Locarno till Domodossola i Italien. Järnvägen är smalspårig och kallas för Centovalli-tåget. Centovilli står för hundra dalar men så många dalar är det inte man passerar.
Jag hade sett fram mot denna tågresa men den var långt ifrån så spektakulär som jag föreställt mig. Visst passerade vi en och annan djup dalgång men mestadels var det gröna träd man såg från tågfönstret. Se vidare min video. https://youtu.be/RVHKMPEUsHs
Framme i Domodossola väntade vår buss på att ta oss tillbaka till hotellet och ytterligare en medioker middag i matsalen.

Den fjärde dagen hade vi ledig förmiddag. Vi passade naturligtvis på att bada i sjön samt att besöka den lokala marknaden. Vi hade lite svårt att hitta marknaden eftersom de just denna dag hade flyttat den från sin ordinarie plats dit alla skyltar pekar, till en plats nere i centrala Baveno vid kajen där vi tagit båten ett par dagar tidigare. På marknaden fanns mest kläder och krimskrams samt lite italienska ostar vilka jag provsmakade några.
Vi gick sedan tillbaka till hotellet för att äta en enkel lunch på vår balkong.
Klockan 12.30 var det tid för avfärd till Milano, vilket innebar en bussresa på ca två timmar under vilken vår fantastiska lokalguide gav oss en hel del ytterligare information om Italien och hur det är att bo och leva där.
I Milano klev vi av bussen alldeles invid Operan La Scala och den stora gallerian Vittorio Emanuele II. Vi guidades genom denna och ut på torget framför den stora domen i Milano. Därefter var det fri tid för egna upptäckter.
Efter fritt strövande och kaffe på en skuggig uteservering (det var 30 grader varmt denna dag) återsamlades vi på samma plats som vi stigit av bussen för att gemensamt åka till Navigli-området där vi skulle äta middag på restaurangen Officina 12.
Navigli-området blev en positiv överraskning. Det är ett område där det fortfarande finns kanaler och broar och många små trevliga restauranger. Folklivet var brokigt. Utmed kanalen bjöds diverse varor ut. Jag fann några killar som representerade ett lite microbryggeri (Pico Brewery) som sålde provsmakning av sina olika ölsorter. En mycket trevlig upplevelse av italienskt öl som vanligen är ganska karaktärslöst.
Middagen på Officina 12 var den bästa under resan även om köttet var lite för lite stekt i min smak. Restaurangen låg i en gammal industribyggnad med kala tegelväggar och grova balkar i taket, en mycket trevlig lokal med fantastiskt servicevillig personal.
Tyvärr var det i samband med denna middag som jag blev smittad av den förkylning som sedan däckade mig i två veckor efter hemkomsten. Min närmaste bordsgranne hade just denna dag blivit rejält förkyld och var då i sin mest smittsamma fas.
Efter middagen var det åter två timmars bussresa tillbaka till hotellet.

Dag fem var det för dem som så önskade fritt att följa med på en tur till toppen av berget Mottarone. Vi åkte gemensamt i två minibussar från hotellet till linbanestationen i Stresa. Vi åkte med kabinbana i två etapper samt avslutande i en stollift till bergets topp. Se videoklipp. https://youtu.be/JQkh2yYJnKA
Denna dag var vädret mycket klart och utsikten åt alla håll helt fantastisk. Vid serveringen på bergets topp drack vi kaffe och njöt av utsikten. Många av deltagarna passade också på att ta en tur med den rodelbana som finns på berget. Jag ägnade mig istället åt att söka en geocache och därvid också ”frälsa” vår lokalguide för denna sysselsättning.
Efter nedfärd till Stresa promenerade många av deltagarna till centrala Stresa för lunch. Vi for dock åter med taxi till hotellet i Baveno där vi åt lunch på vår balkong samt badade i sjön.
Ca klockan 16 samlades vi åter för att göra en busstur till Ortasjön och byn Orta. Vi åkte först till Pella där vi steg ombord på en båt som tog oss över sjön till Orta samt ett varv runt den lilla ö som finns i sjön.
I Orta tittade vi runt i gränderna och vi såg också det gamla hotellet med utmärkt läge mitt i byn nere vid vattnet. Tyvärr är hotellet stängt. Ingen tycks kunna köpa det på grund av att ägarskapet är en stridsfråga inom maffian.
Orta var en mycket trevlig liten by där vi vandrade kring en stund innan vi åter tog båten tillbaka till andra sidan sjön och byn San Filiberto. Här plockades vi åter upp av vår buss och for till kvällens middagsrestaurang La Rampolina som låg högt uppe ovanför Stresa. Från restaurangen har man en fantastisk utsikt över sjön och de Borromeiska öarna som vi besökt tidigare i veckan. Tyvärr var det ju redan mörkt då vi anlände till restaurangen. Vad jag minns av denna måltid är att jag serverades ett mycket bra öl, dock inte italienskt utan tyskt.

Dag sex, sista dagen startade med frukost och därefter packning för hemresa samt utcheckning. Avfärd från hotellet skedde klockan 09.00 och på vägen mot flygplatsen i Milano stannade vi i Arona för att vara med om ostprovning hos familjen Guffanti. Denna familj har sysslat med att lagra ost sedan 1876. De tillverkar ingen ost utan är proffs på att lagra den för att uppnå bästa tänkbara smak.
Det blev en spännande och informativ stund i svala källarvalv med diverse olika lukter/dofter. Besöket avslutades med provsmakning samt möjlighet att köpa med sig av deras produkter. Vi köpte en bit mycket vällagrad Parmegiano.
Till flygplatsen kom vi ca 12.00 där incheckningen för de flesta gick smidigt. Ett par blev dock tvingade att stanna kvar p g a hälsoskäl.
Vi flög också hem via Oslo och landade på Arlanda med ca en halvtimmes försening. Detta på grund av tidigare tekniska problem som gjorde att vi var försenade från Oslo.

Sammantaget en trevlig resa till en fantastisk miljö. Tråkigt bara att maten inte levde upp till våra förväntningar.
Måndag 10 Juni 2019 - Höga Kusten
Redan i januari bokade vi långkryssning med M/S Birka till Höga kusten. Nu var det äntligen dags.
Vi avreste från Stockholm 10 juni kl 17.00.
Redan 17.30 påbörjade vi middagen medan vi sakta gled ut genom Stockholms skärgård. Det var en utmärkt tre rätters middag som vi serverades. Till förrätt, Skärgårdsstek med rökt majonnäs, picklad silverlök och friterad spenatsallad. Huvudrätten var en Fänkålrimmad röding med blomkålsterrin och till dessert serverades Citroncheesecake med lemoncurd och hallon.

Enda smolket i bägaren var att hustrun inte kunde njuta av allt detta. Hon miste smaksinnet för dryga tre veckor sedan och känner nästan inga smaker alls.

Under middagen passerade vi Oxdjupet vid Vaxholm och hann en bra bit in i Furusundsledan innan vi ätit färdigt. Sedan njöt vi den sista biten ut ur skärgården vid Söderarm medan skymningen sakta sänkte sig. Vi såg solen gå ner i Ålands hav på vår väg mot Åland, vilket måste passeras för att det ska vara tillåtet att sälja taxfree-varor ombord.

Efter ett hastigt stopp i Mariehamn fortsatte färden mot Norrlandskusten men då sov vi redan.

På morgonen nästa dagvaknade vi då fartyget befann sig i höjd med Sundsvall. Vi åt frukost medan vi fortsatte sista biten upp till Härnösand.
I Härnösand hade vi i förväg bokat en utflykt till Höga kustens sevärdheter.
Vi for med buss genom Härnösand och vidare E4 upp mot Högakusten bron där vi på den norra sidan gjorde ett kort stopp för fotografering. Sedan for vi vidare mot Ullånger och vid Docksta svängde vi av mot Skuleberget. Tyvärr var liften upp till toppen av berget avstängd i väntan på reparation. Vi skulle ha ätit lunch i toppstugan men fick nu inta den i Friluftsbyn nedanför berget istället. Vi hade dock redan för flera veckor sedan blivit informerade om hur det var ställt med liften.

Lunchen som var lokalproducerad och bestod av Näskelax och en potatissallad serverades i ett av de gamla husen i Friluftsbyn.

Efter lunch for vi vidare till foten av den branta sidan av Skuleberget, vid E4. Här delades vi upp i två grupper. En som gick in på Naturum och fick ta del av information om området Höga kusten, en som for vidare upp till en av entréerna till Skuleskogen nationalpark. Vi startade i Naturum och fick veta allt om landhöjningen och de olika naturtyper som finns i området tack vare den mycket snabba landhöjningen.

Då vi var färdiga på Naturum gick vi ut i det vackra men något kyliga vädret för att beskåda det branta Skuleberget. Vi kunde bland annat se grottan där rövarna hållit till på 1600-talet. Vi kunde också beskåda de människor som tagit sig för att klättra upp till toppen vi någon av de säkrade klätterlederna.

Sedan var det vår tur att med bussen fara upp i Skulebergets nationalpark. Vi gick in i den i det närmaste orörda skogen vid vad som kallas Entré väst. Där promenerade vi ca 800 meter till en utsiktsplattform med milsvid utsikt över landskapet. Stigen dit var mycket välpreparerad och det var till och med möjligt att gå den även för personer med rollator. Det är fascinerande att se en skog där allt får ligga som det faller och inget rörs. Gamla helt torkade träd får stå kvar.

Friden i skogen stördes dock av helikopterljud. Man var i färd med att transportera virke till bygget av en raststuga längre in i nationalparken. Stugan hade brunnit ner för några år sedan men nu skulle man bygga upp den igen.

Utmed gångvägen serverades vi kaffe med chokladboll.
Tillbaka i bussen konstaterades att vi började komma i tidsnöd. Vi måste ju vara tillbaka vid fartyget för kl. 16.30. Avgångstiden var satt till 17.00.
Vi körde trots detta den gamla vägen söder över via Sandöbron. Vi stannade också till som hastigast i Lunde där vi kunde beskåda minnesmärket över händelserna i Ådalen 1931.

Sedan var det med nöd och näppe att vi kom fram till fartyget innan landgången drogs in.

Nu var det bara att gå till hytten och byta om inför middagen som vi skulle serveras kl. 17.30.
Middagen serverades medan fartyget påbörjade en kryssning inomskärs upp mot Ångermanälvens mynning och Högakustenbron.
Middagen denna dag bestod av Pepparrökt lax med sikrom tillförrätt. Huvudrätten var Grillad Oxfilé med karamelliserat rödlökssmör och sparris och färskpotatis. Till dessert serverades Färskostpannacotta med vanilj och jordgubbscréme samt jordgubbar.

Tyvärr hann vi passera Högakustenbron medan vi satt till bords. Därefter gick vi upp på däck och njöt av färden inomskärs. Vi passerade Högbondens fyr och Ulvöarna på vår förd upp till Örnsköldsvik där vi skulle lämna av lotsen.

Vi lämnade raskt Ö-vik och lukten från pappersfabriken vid Mo och Domsjö för att sätta kurs mot Vasa på andra sidan Kvarken.
Vi såg även denna kväll solen gå ner i havet innan vi åter gick till nattvila i vår utmärkta hytt.

Morgonen därpå vaknade vi strax innan vi var framme i Vasa, Finland. Öarna o Kvarkens skärgård skiljer sig mycket från öarna i Höga kustens skärgård. Här är öarna mycket låga. De är ofta omgivna av långa stråk av sten. Det gäller verkligen att hålla sig till farleden om man vill undvika en grundstötning.

Fartyget lade till vid en industrikaj på ön Vasklot i Vasa. Hela hamnområdet såg ut att bestå av nedlagda industrier och tillfälliga förråd. Här precis som i hamnen i Härnösand låg ett stort antal komponenter till vindkraftverk. Det är imponerande hur stora vingarna till sådana är.

Då vi lagt till väntade oss ett mottagande med blåsorkester. Vidare stod där ett antal bussar redo att föra passagerare på de olika utflykter som man i förväg kunnat boka sig för.
Vi hade dock inte bokat någon utflykt här i Vasa.
Jag tog en shuttlebus in till staden centrum där jag promenerade kring några timmar för att bekanta mig med staden. Vasa gjorde tyvärr inget större intryck på mig.

Jag tog shuttlebussen tillbaka till fartyget och gjorde sedan en längre promenad i det grönområde som finns på ön där fartyget låg förtöjt. Här passade jag också på att logga några geocachar.

Klockan 17.00 var det åter dag för avgång. Nu var destinationen Mariehamn för kort stopp och därefter åter till Stockholm.
Klockan 17.30 serverades dagen middag som bestod av Oxfilécarpaccio med ansjovismajonnäs och riven ost till förrätt. Som huvudrätt fick vi Kalvfilé med rams- och charlottenlöksholladaise och till dessert Chokladfondant med moccacrème och röda vinbär.
Efter några timmar i de allmänna utrymmena ombord var det åter dags för sömn i hytten.

Besöket i Mariehamn märkte vi inget av men så småningom vaknade vi till ett grått och regnigt väder då vi åter styrde in i den Stockholmska skärgården vid Söderarm.

Det brukar ju normalt var ganska trevligt att åka genom skärgården men så icke denna förmiddag med regnet hela tiden hängande i luften. Det var först då vi åter kommit till kaj vid Stadsgården som solen började försöka ta sig genom molnen.
En härlig kryssning var nu till ända.

Vi hade en sk. utsides Comfort hytt. Vi hade beställt middag till första sittningen som alltid var kl. 17.30. Andra sittningen var kl. 20.30 vilket för oss är alldeles för sent.
Det fanns ett antal utflykter att boka på båda destinationerna men dem bör man boka i förväg annars riskerar man att få ta sig runt på egen hand.

Vi kommer med all säkerhet att boka någon av de andra långkryssningarna som Birka har, nästa år.
Onsdag 26 December 2018 - Thailand
Jag och hustrun har tillbringat drygt två veckor i den lilla fiskebyn Huay Yang, som ligger ca 10 mil söder om Hua Hin. Vår son med familj har varit där minst fyra gånger tidigare och har ”tjatat” på oss att vi borde följa med dit.

Vi har tidigare varit i Thailand fem gånger men på helt andra ställen.
Huay Yang är en by helt dominerad av svenskar som äger hus och lägenheter där. I byn finns inga hotell utan man hyr eller köper sitt boende antingen via ThailandBo eller Whipanai. Vårt boende på Dolphin Beach kostade 3.000 SEK per vecka.

Huay Yang har en fantastisklång strand utefter vilken man kan göra långa promenader. Man kan naturligtvis även bada i havet de dagar då vågorna så tillåter.

Byn har många bra och trevliga restauranger och det finns ett antal butiker där man kan köpa vad man behöver under sin vistelse. En lokal marknad finns också.

För att det ska fungera att bo i Huy Yang behöver man ha tillgång till något slags fordon. Det vanligaste är att man hyr en s k saleng. En saleng är en ”EU-moppe” med ett tredje hjul och en påbyggnad som kan vara med eller utan tak. För att köra en saleng krävs att man har körkort. D v s det är inte tillåtet för ungdomar under 18 år att köra salengen. Saleng kan hyras hos Huay Yang Travel. Tänk också på att det är vänstertrafik i Thailand.
Vi flög till Bangkok via Helsingfors med Finnair. Från Bangkok hade vi en förbeställd biltransfer till Huay Yang. Transfern kostade 4.000 THB i vardera riktningen plus dricks.

Det finns järnväg som passerar Huay Yang men hur det är att åka tåg Bangkok – Huay Yang vet jag inget om.

Resedagbok Thailand 2018

26/12
Resa från Stockholm till Bangkok via Helsingfors med Finnair.
27/12
Biltransfer Bangkok – Huay Yang. Ca.4,5 timmar. Vi installerade oss i vårt boende, en lägenhet i området Dolphine Beach. Sonen som varit i HY sedan mitten av december körde oss sedan runt på en liten guidad tur i HY i ”sin” saleng, för att visa oss de viktigaste platserna. Vi åt lunch på restaurangen vid Mali Beach. Det blev en klassiker, Kyckling med cashewnötter.
Efter lunchen tog vi oss ett första bad i havet bara ca 80 meter från vårt boende. Havet var då nästan alldeles lugnt.
Tröttheten efter resan gjorde att vi hoppade över middagen och sov istället. Vi sov sedan i 11 timmar.
28/12
Vi fick vår saleng levererad till boendet. Även denna dag var havet lugnt så vi tog ett bad vid stranden. Salengen var något svårstartad så vi var till uthyraren för att få ett nytt batteri.
Vi åt lunch på rummet eller snarare på balkongen. På eftermiddagen var vi på fotmassage, en lyx man bör unna sig då man är i Thailand.
Till kvällen åter bad i det lugna havet och ett långt och mycket trevligt samtal med Kjell Bergqvist med familj som har sitt boende i hus, som var granne med oss. Ett mycket trevligt samtal där Kjell bl a berättade om sin simskola och det välgörenhetsarbete som han och familjen bedriver i HY.
Till kvällen åt vi middag tillsammans med sonens familj och dennes svärföräldrar på närmaste restaurang. Denna gång åt vi Chicken Garlic. Aningen torrt i mitt tycke.
29/12
Vaknade 06.30. Tog en kort (2,5 km) morgonpromenad utmed stranden. Det blev snabbt mycket varmt. Efter promenaden, bad i havet.
Lunch med sonens familj på den restaurang som barnbarnen kallar ”Lysrörstanten” men som heter Jor Jarn. På eftermiddagen bad i havet tillsammans med sonens familj.
Middag på en närbelägen restaurang Soas Kitchen. Ölen var ljumme, de hade inte den fiska som var angiven på menyn men de serverade en bra Pad Thai.
30/12
Åskblixtar ute över havet på natten. Inget dunder.
Hustrun vakande med migrän och fick därför avstå den minibussutflykt vi planerat göra denna dag.
Vi övriga (7 personer) åkte dock trots detta. Första stopp blev Akvariet i Waghor. Här brukar det vara lugnt och nästan inget folk, men denna dag var många thailändare lediga så det kryllade av människor och det blev trångt inne i byggnaden och ute på parkeringen. Det var dock ett fint akvarium som denna dag kompletterats med ”sjöjungfrur” i ett av de största akvarierna.
Efter akvariet for vi vidare till ett militärområde/flygbas och flygmuseum där för vår del huvudattraktionen skulle vara att besöka ett berg där det finns vilda apor som man kan mata. Tyvärr var det även här alldeles för mycket folk så vi förhinddrades, till barnbarnens stora förtret, att gå upp till aporna. De enda apor vi såg var de i betong vid bergets fot.
Fi tittade på några gamla stridsflygplan innan vi for vidare till den fina badstrand som finns inom området. Här åt vi alla Fried Rice till lunch.
Barnbarnen var fortfarande sura för att vi inte fick gå till aporna. De vill avbryta utflykten och åka tillbaka till HY. Jag föreslog att vi skulle bada men inge var riktigt intresserad. Då fick jag se att man kunde åka ”bananbåt” och förselog att jag skulle bjuda dem på det. Det är en bananformat uppblåst gummikorv som bogseras efter en snabbgående motorbåt eller en vattenscooter. Man sitter gränsle över bananen, givetvis försedd med flytväst. Vi som åkte var jag, två barnbarn och sonen. Kostnad 500 THB. Det var jättekul tyckte alla. I slutet av turen gjorde föraren en för snäv sväng så att vi alla kastades av d bananen välte. Jag bräckte ett revben på kuppen visade det sig, men vad gör väl det när barnbarnen blev på bättre humör.
Efter båtturen baddade vi vid den fantastiska stranden och alla visade bara glada miner.
På vägen hem i minibussen ropade barnbarnen från baksätet ”TACK FARFAR FÖR ATT VI FICK ÅKA BANANBÅT”.
På hemvägen stannade vi vid ett stort varuhus (TESCO)för att proviantera. Vi var åter i HY vid ca. 16.30
På kvällen åt vi som vanligt en gemensam middag. Tror vi åt hos Kaew denna kväll.
31/12, nyårsafton
Upp vid 6.30 och tittade på soluppgången ute över havet. Därefter morgonpromenad utmed staranden ca 5 km. Glömde tyvärr ta med vatten så jag hade stort behov av att dricka då jag kom tillbaka. Badade i de för dagen något högra vågorna och blev bränd av en manet på vänster axel. Tyvärr hade jag inte tillgång till någon vinäger att omedelbart hälla över brännskadan, vilket rekommenderas. Detta visste jag dock inte. Jag hade ont av brännskadan i ca ett dygn.
Vi åt lunch på balkongen och därefter var vi på nytt iväg för att ta fotmassage. Därefter en liten inköpsrunda. Därefter eftermiddagskaffe och vila inför kvällen.
Kl. 19 åt vi Nyårsbuffé hos Mr Klea. Den bestod av diverse thaimat samt väldigt bra pommes frites. Då vi ätit stannade ”pannkaksmannen” mycket lägligt vid restaurangen så att några av oss kunde avsluta måltiden med bananpannka. Thailändska pannkakor är väldigt speciella och serveras ofta från ambulerade specialutrustade salenger.
Hos Mr Klea fortsatte festligheterna med lotteri med diverse priser samt med lekar för både stora och små leksugna. Främst lektes ”hela havet stormar”.
Efter middagen för vi till sonens boende för drinkar och samvaro. Meningen var att vi skulle invänta tolvslaget gemensamt men på grund av min mycket svåra hosta denna kväll blev jag och hustrun tyvärr tvungna att bryta upp redan vid 22.30-tiden.
Jag for hem för att lägga mig. Min märkliga hosta lugnar oftast ner sig då jag kommer i horisontalläge. Hostan lugnade som väntat ner sig och vid 23.45 kunde vi ta den korta promenaden ner till stranden för att uppleva ett annorlunda och mycket stämningsfullt nyårsfirande. Ett minimum av fyrverkeriet men en mängd rispapperalyktor, som sakta lyfte mot den stjärnklara natthimlen.
GOTT NYTT ÅR
1/1 2019
Vaknade redan 7.30 med ont i höger arm. Varför? Kanske hade det varit för jobbigt att köra salengen. Den är inte helt lätt att hålla i rätt riktning, man måste anstränga sig för att den ska gå i den riktning man vill.
Det blev en stilla förmiddag med lyssning av ljudbok på balkongen medan hustrun fortsatte att sova. Därefter åt vi lunch på balkongen med färsk ananas som dessert.
Sedan var det dags för en liten inköpsrunda igen. Bland annat köptes ytterligare en ananas och så var det dags att tanka salengen. Apropå att det är tungt att hålla salengen i rätt riktning så höll det denna gång på att gå så illa att vi kört av vägen. Minsta grop, och sådana finns det många, får salengen att ta ett rejält skutt.
På eftermiddagen tog jag en 6 km promenad utmed stranden, tillsammans med sonen. Vi hade också sällskap av en av de lösspringande hundar som finns i HY och som adopterat sonens familj. Hunden kallas av barnbarnen för Urban, men namnsättningen gjorde de innan de förstått att det var en tik.
Efter promenad, en Chang-öl på balkongen och till kvällen middag som vanligt med övriga. Eftersom det var nyårsdagen åt vi pizza med Peperoni på Huay Yang Pizzeria som ligger bara ca 100 meter från sonens boende.
2/1
Morgonkaffe på balkongen som vanligt. Därefter packning för en dag på stranden. Tillsammans med sonen familj for vi med våra salenger till Mali Beach. Där kan man ligga på solstorlar antingen i solen eller i halvskugga under vävtak.
Vi badade i vågorna, promenerade utmed stranden, lyssnade på ljudbok i skuggan. Lunch åt vi på restaurangen, Chicken Paneng.
På vägen tillbaka köpte vi bananer hos ”fruktkillen” och dessutom mer vatten, en vara som verkligen går åt.
Vi var också till den sömmerska vi hört talas om för att lämna henne ett uppdrag, att efter förebild sy upp två västar. Hon lovade göra detta färdigt till 8/1. Hon ville ha 500 THB för jobbet.
Då vi kom tillbaka till Dolphin Beach badade vi en stund i havet. Därefter en öl på balkongen.
PÅ kvällen gemensam middag hos den som barnen kallar ”järnvägstanten”. Restaurangen heter Maew Restaurant. Här hade sonen förbeställt två sorters grillspett. Vi kompletterade sedan måltiden med att beställa in ett antal thairätter som vi delade ungefär som man brukar äta tapas. Det blev många rätter. Mycket gott och trevligt.
3/1
Upp 7.30. Morgonpromenad med hustrun, dryga 3 km.
Efter en frukost bestående av yoghurt med banan åkte vi åter till Mali Beach. Denna dag var det molnigt men det positiva med det var ju att man inte behövde vara så noga med att smörja in sig med solskydd. Sonens familj vistades denna dag vid det intilliggande Umporn (restaurang) som också tillhandahåller solstolar. Vi åt lunch på Mali Beach restaurang, denna gång Pad Thai som var mycket bra.
Lekte i vågorna tillsammans med ena barnbarnet medan den andra ägnade sig åt Internet via gratis Wi-Fi. Jag gick sedan en lång promenad på stranden med sonen.
Inköp gjordes p hemvägen av mer yoghurt, mjölk till kaffet samt tomter och lök. Även mer bensin till salengen inköptes.
Denna kväll hade vi lite svårt att hitta en restaurang som kunde erbjuda ett bord för åtta personer men slutligen hamnade vi hos Kob Seafood som ligger i närheten av själva den ursprungliga fiskebyn/-hamnen. Jag åt en filé av White Snapper med vitlök och ris. Mycket gott. Här satt vi länge och pratade eftersom barnen involverade sig i samtalen och skippade uppkopplingen via Wi-Fi.
4/1
Denna dag steg vi upp före sju för att åka till den lokala marknaden. Det var mulet och inte en skymt av solen. Besöket på marknaden gav inköp av små goda tomater och små bananer. Vi hittade inga cashewnötter vilket vi väntat oss.
Själv ägnade jag sedan några timmar åt att leta upp och logga de två geocachar som finns i HY. Väntade också ca en halvtimme på att få se tåget komma till HY men förgäves. Det är alltså precis som hemma tågen kommer inte på den tid som tidtabellen anger.
Då jag var tillbaka var vädret något förbättrat och man kunde ana en blek januarisol. Jag tog därför en promenad på stranden. Känner av mitt skadade revben då jag hostar. ”Botas/lindras med Alvedon.
Idag lagade hustrun omelett med lök och tomater till lunch hemma i lägenheten. Mitt bidrag var som vanligt tt hacka ingredienserna. Det var gott som omväxling till thaimaten. Det blev ananas till efterrätt.
På eftermiddagen var det åter dags för fotmassage. Massörerna är mycket duktiga medicinska massorer. Hon som tagit hand om mig, Nom, har lyckats få ordning på problemen jag haft med min vänstra fot sedan 15 år tillbaka.
Efter massagen tittade vi på de allt större vågorna medan vi tog en Chang Beer resp. en Lemon shake på närmaste restaurang med utsikt över havet.
Efteråt hade vi ett videosamtal över Internet med vår dotter som är hemma i Sverige. Mycket bra bild- och ljudkvalitet via Wi-Fi på vårt boende.
På kvällen middag med samtliga på restaurangen I am. Åt då en Green Curry med kyckling. Även det mycket gott. En mycket trevlig kväll då vi talade mycket med barnbarnen om allt möjligt.
Det regnade lätt då vi åktetill restaurangen men regnet varade sedan hela kvällen. På väg tillbaka blev vi våta trots taket på salengen.
5/1
Regnet öser ner nu då klockan är sju. Vågorna vräker in mot stranden. Det är följder av det tropiska oväder som passerar Thailand en bra bit söder om den plats där vi befinner oss. Vi har hört och sett varningar för detta oväder både från folk i HY och från ”hemmafronten”.
Vi fikar dock som vanligt på balkongen. Vid 8-tiden gick vi ner till stranden för att titta på vågorna och känna på regnet. Havet trycker på och vågorna når nu ibland ända upp till vägen.
Efter ytterligare en timme går vi ner igen och nu är hela vägen överspolad med sand och bråte.
Kjell B som haft sitt hus här i många år säger att detta har aldrig hänt tidigare. Han och hans familj skottar sand från tomt och infart. Polisen ställer ut varningstrianglar utmed vägen som löper längs Dolphin Beach.
Vi tar vår saleng och kör ut på shopingrunda. Man blir rejält våt då man sitter på salengen. Regnet kommer nu i 45-graders vinkel in under taket.
Det ljusnar. Vi somnade en stund på eftermiddagen efter lunchen som vi åt hemma. Lyssnade också en stund på min ljudbok. Drack kaffe och så småningom provade jag också en Dark Lager som jag hittade på Si Shop. Ingen höjdare.
Vi gick på nytt ut en stund för att se på vågorna och regnet. Denna gång iförda badkläder. Något bad i havet var dock inte möjligt.
På kvällen bar det åter av ut för gemensam middag hos Mr Klea (där vi var på nyårsafton. Det regnade fortfarande och den äng där vi suttit på nyårsafton vara nu en liten sjö. Som vanligt god mat. Förslag på maträtt kom från ett av barnbarnen, en rätt med glasnudlar. Efter måltiden hejade sonen pannkasmannen då han for förbi och vi avslutade med bananpannkaka.
Sedan for vi hem i ösregnet och blev jätteblöta.
6/1
Solen försöker titta fram igen.
Jag tog en helkroppsmassage på förslag från min massör. Plågsamt men jätteskönt efteråt. Hustrun tog pedikur.
Vi åt lunch på balkongen.
Vi köpte sedan små tomater och ananas på marknaden. Vi köpte även ananas på ett annat ställe. Det visade si dock att ananas ska man köpa hos ”fruktkillen” han knäpper/knackar på dem och väljer en som är helt perfekt att åta samma dag. De ananasar vi köpte idag var lite övermogna och inte alls lika goda.
På apoteket uppe vid motorvägen. Alldeles intill Seven eleven köpte vi en liten burk Vicks Vaporub. Denna produkt finns inte längre i Sverige men den lindrar min hosta då jag ska sova.
Stannade vi restaurangen Kritsana, där ”vår sömmerska” jobbar då hon inte sys våra kläder eller lagar kläder åt andra svenskar. Här satt sonens familj och åt lunch. Vi nöjde oss med att dela på en Coca Cola.
Jag tog sedan en stilla promenad på stranden, det som fanns kvar av den efter stormen. Varmt och fuktigt var det nu. Sedan återvände jag till vial och lyssnande på ljudbok.
Tog sedan ytterligare en liten (3 km) promenad på stranden barfota. Det småregnade. Fick ett ”bett” eller möjligen ny manetbränna på vänster fot. Tog bild på en vacker regnbåge över stranden.
Kvällens middag intogs på Tamarind. En mycket trevlig kväll med båda barnbarnen i högform. Inga sura miner. Det regnade ordentligt medan vi åt, men varken på vägen dit eller därifrån regnade det.
7/1
Denna morgon var himmelen rosa med guldkantade moln. Havet något lugnare. Vi tog en promenad efter stranden i ömsom regn ömsom sol. Sedan frukost på balkongen och därefter åter till ljudboken.
Ösregn över HY.
Efter förmiddagskaffet en ny promenad på stranden för att känna det ljumma vattnet skölja över fötterna i brist på bad i detsamma.
Då vi var åter hemma försvann elen under ca en timme. Vi fick besök av sonen, tillsammans med hunden Urban.
Strömmen åter ca 12.30. Lunch på balkongen och därefter åter vila och ljudbok.
Strax före ”kaffetid” börjar det blåsa och regna. Ett tropiskt regn med jättedroppar som vräker ner och in över vår balkong. Jag går ut barfota (dumt nog) och halkar omkull på de regnvåta klinkerplattorna. Ett ögonblicks verk och jag ligger där i vätan. Som tur var har jag vana att inte ta emot mig med armarna vid fall. Jag har ju fallit både som cyklist och som skridskoåkare. Jag slog i vänster axel och vänster ben känns också lite stelt. Klarade huvudet och inget känns brutet endast mörbultat.
Ösregnet pågick i olika intensitet i ca två timmar. Vinden avtog dock efter ca en timme. Efter en kort glimt av solen började regnet åter men vid 17-tiden upphörde det. Vi fick besök av sonen med fru. De var ute för att gå det sk.” varvet”, en promenad genom en del av HY. Vi beslutade att även denna dag äta gemensam middag eftersom det blir sista gången då de återvänder till Sverige dagen därpå.
Vi bestämmer att träffas hos Kaew kl 18.30. Vi åker dit i tid. De andra dyker inte upp. Jag ber om lösenordet till Wi-Fi och nås då av meddelande från sonen att problem uppstått. Ett av barnen vill inte åka till restaurangen. Dessutom visar det sig att hans svärföräldrars saleng plötsligt inte har något lyse. Efter ytterligare ca 10 minuters väntan lyckas dock alla ta sig dit och vi kan beställ avår middag. För min del blev det ChickenSatay och för hustrun Pad Thai. Vi avslutade samtlig med glass, jag och hustrun med en utmärkt cappuccino-glass. Tillbaka på boendet var vi ca 21.30
8/1
Solen skiner. Efter morgonkaffet drog vi iväg för att handla. Köpte mer Vic-salva för att ta hem. Även youhurt, cashewnötter, öl, bananer och ananas inköptes. Även mer bensin.
Åter på boendet åt vi frukost för att sedan gå ut på stranden i 45 minuter. ”Solade” och svalkade fötterna i de fortfarande allt för höga vågorna. Att ”sola” tidigt på förmiddagen går bra utan att smörja in sig.
Sedan hem för kaffe och dusch. Idag skulle vi äta lunch med ”hemvändarna” kl 12 hos ”lysrörstanten”. Fram till dess lyssning på ljudbok på balkongen, ”Bränn alla mina brev” av Alex Schulman.
Lunch, Fried Chicken with pepper sauce för mig. Tom Ka Gai för hustrun.
På eftermiddagen då de andra åkt var det så soligt och varmt att vi bara satt i skuggan på balkongen tills det var tid för eftermiddagskaffe.
Strax före 16 gick vi ut på stranden. Först gick vi lite i cirklar för att få sol på hela kroppen nu då solen inte har så starkt UV-index. Sedan gjorde jag ett försök att bada i vågorna även om de fortfarande var ganska höga. Det gick bra och var helt underbart. Jag är lite barnslig då det kommer till att leka i höga vågor. Har gjort det på andra ställen i världen också.
Att bli överspolad av våg efter våg och sedan passa en lagom stor för att få hjälp att t sig upp på stranden igen är kul.
Till kl 17 hade vi beställt fotmassage igen. Vi for i god tid för att meddela ThailandBo, genom vilka vi hyr, att vi ska åka hem på fredag kl 14. De behöver veta för att ordna med sluträkning och avläsning av el.
Massagen gjorde susen både för mina fötter och för min onda axel som man också tog hand om. Definitionen av fötter är här något diffus. Varje gång vi tagit fotmassage har man också fått en rejäl omgång av axlar och nacke.
Då massagen precis var färdig kom ett rejält ösregn men det upphörde lika kvickt så vi slapp att vara ute i det.
Vi åkte hem och hustrun lagade middag åt oss ”hemma”. Sedan blev det tid för ljudbok igen före insomnandet.
9/1
Vaknade på natten med symptom på urinvägsinfektion. Det var inte att tänka på att köpa medicin (antibiotika) i Thailand så egenvård var det enda som stod till buds, men detta ska jag inte gå in närmare på. Jag försökte maila vårdcentralen i Sverige för att få recept som skulle kunna hämtas ut direkt då vi kommer hem. Den nya dataskyddsförordningen GDPR satte dock stopp för detta. Inga patientärenden kan hanteras via mail.
Vi bestämde dock att vi skulle tillbringa dagen på Mali Beach i skuggan. Solen verkar bli dominerade denna dag. Det blev en härlig dag på stranden trots infektion i kroppen.
På vägen till stranden stannade vi hos sömmerskan för att hämta våra västar. De blev långt ifrån som originalen som vi lämnat men de kostade ju å andra sidan inte mycket. Det var värt försöket. Vi tackade och betalade med lite extra dricks. Hon hade gjort så gott hon kunde.
Vi badade i vågorna två gånger vid Mali Beach. Andra gången kastades vi omkull av en stor våg så vi var på väg upp. Hustrun kom under vattnet och fick baddräkten fylld med sand. Jag och flera tillskyndande män på stranden försökte hjälpas åt att få upp henne i säkerhet. I baksuget som vågorna åstadkom lyckades jag vrida till mitt vänstra knä så att jag fick en lindrigare ledbandsskada. Även vänster fot ömmade. Allt gick dock bra till slut.
Bensin, mjölk, ananas och iskaffe inköptes på vägen hem. Vi drack sedan vårt eftermiddagskaffe och började därefter med en improviserad matlagning. Jag skar lök, vitlök och tomater i små bitar. Hustrun gör av detta en sås/gryta genom att tillsätta tomatjuice och kryddor. Till detta kokar hon pasta. Det blev en riktigt bra måltid. Det enda som saknades var lite riven Parmesan.
Efter avslutande av ljudboken tillbringade jag kvällen med att lyssna på Sommar i P1 med Kaj Linna, intressant. Det blev tidigt i säng dels för värken i knäet men också för att sömnen varit dålig natten innan.
10/1
Antydan till urinvägsinfektion även denna natt. Fortfarande ont i vänster knä och fot.
Ingen ”thailandsgök” väckte oss denna morgon, precis som jag bestämt mig för att spela in dess läte. Denna fågeln, som vi inte vet hur den ser ut, har väckt oss varje morgon sedan vi kom hit med sitt gälla skrikande.
Idag måste vi ta ut mer pengar, THB, så det räcker till sluträkning och transfern till Bangkok.
Efter kaffet gör vi ett litet besök på stranden trots att det gör ont. Inget bad men en timme på stranden blev det. Vi gick hem då ett störtregn kom över oss kl. 11.
Vi for nu till Kritsana för att äta lunch, resans godaste Pad Thai. Vi hämtade ut pengar.
Får massage av fötter och ben hos min vanliga massör, och allt känns mycket bättre.
Hemma igen hade vi precis kommit in då det kom en otrolig åskknall och därefter regn. Regnandet och åskan pågick en stund så vi bestämde oss för att så smått börja packa för hemresan.
Vi beslutade att äta hemma och jag skar lök och tomater till en omelett. Åskan går och regnet det bara öser ner, så ut kan man inte gå. Omeletten konsumerades vid 18.30-tiden och sedan spenderades kvällen med fler sommarprogram till ackompanjemang av åskmuller och regn.
Resterande packningsbestyr får vänta. Vi ska ju inte åka förrän kl. 14.
11/1
Orolig natt. Vaknade både vid 3 och 5. Åt yoghurt då och sov sedan till 7.
Morgonkaffe och sedan slutförande av packningen. Det är alltid mycket lättare att packa då man ska hem än då man ska bort.
Soporna är tömda, det mesta är packat. Vi packade i stort sett färdigt och kontrollvägde väskorna. Resten av förmiddagen ägnades åt vila eller vistelse på stranden. Idag skiner solen och det är kvalmigt och ca 30 grader varmt.
Vi hade redan tidigare bestämt att även vi skulle äta vår sista lunch i HY hos ”Lysrörstanten”. Hon har den absolut godaste Tom Ka Gai som erbjuds i HY. Vi körde sedan ett extra varv genom HY innan vi återvände till Dolphin för att för gott parkera salengen, lägga ifrån oss hjälmarna och lämna nyckeln till vakten.
Vi badar normalt inte i poolen, och poolen vid Dolphin är löjligt liten, men denna dag gjorde vi ett undantag. Vi var tvungna att försöka svalka av oss kvalmigheten före avresan.
Kl. 13 ca kom representanten från ThailandBo och vi betalade sluträkningen som blev mindre än väntat. Vi har gjort av med väldigt lite el och eftersom vi har liten lägenhet så halverar hon kostnaden för slutstädning och tvätt. Man tackar.
Kl 14 kom bilen för att hämta oss. Vi lämnade nycklarna till vakten samtidigt som vi fick hjälp med väskorna till bilen.
Resan till Bangkok tog ganska precis 4,5 timmar med ett kort stopp för toalettbesök. Trafiken genom Bangkok mot flygplatsen var kaosartad, det var ju fredagseftermiddag och det förekom stora vägarbeten.
På flygplatsen gick incheckningen smidigt och sedan var det bara att vänta . Boarding var kl 22.25 och take-off kl 23.05, allt enligt tidtabell.
Flygresan till Hesingfors tog 11 tim 15 minuter. Det blev inte mycket sömn under resan. Landning i Helsingfors kl. 05.30 lokal tid. Nästa flight gick sedan 07.55 och landade på Arlanda samma tid med anledning av tidsskillnad och flygtid på en timme.
Vi tog taxi från Arlanda och det var skönt. Var hemma redan kl 09.00.
Försökte sedan sova en stund men det misslyckades. Tittade en stund på TV. Hade svår hosta efter att ha vistats så många timmar i sträck i luftkonditionerade miljöer.
Packade upp en del men somnade sedan och sov ett par timmar och vaknade sedan och kände mig helt bedrövligt dålig. Att resa är jobbigt men ändå härligt.

Detta var dock troligen sista gången vi besökte Thailand. Resan med tidsomställning börjar kännas för jobbig. Drabbas man av infektioner och har som jag dessutom haft en hjärtinfarkt för ca två månader sedan så är resan en pärs. Jag blir ju ändå 75 om två månader.
Onsdag 17 Oktober 2018 - Peloponnese
Denna resa har varit bokad länge. Vi åkte till Grekland för att bl. a. fira vårt guldbröllop (50 år), 19 oktober.

Vi tog första pendeltåg mot Märsta på morgonen och vidare med buss till Arlanda.
Där möttes vi av Specialresors representanter som delvis var gamla bekanta. Då vi fått deltagarlistan fann vi till vår glädje ytterligare gamla bekanta, vilket bådade för att resan skulle bli trevlig redan från start.

Incheckningen hade Specialresor redan klarat av åt oss så vi hade bara att sätta på bagagetaggarna på våra väskor och lämna dem vid bagage-drop. Sedan vidtog som vanligt väntan innanför säkerhetskontrollen. Vi fördrev den med fika och samspråk med tidigare reskamrater.

Vi lämnade Arlanda kl. 07.40. Resan med Norwegian till Aten tog ca 4 timmar.
Framme i Aten möttes vi av vår lokalguide, Alex och vår busschaufför, med buss för hela veckan. Vi lastade in vårt bagage och begav oss mot Kalamata, vår bas för veckan.

Första stopp för lunch gjordes i Elefsina, bara en halvtimme från Aten. Här serverades vi på restaurang Aposteritis, en av resans allra bästa måltider. Här fick vi allt det som jag tänker mig av grekisk mat. Serverad utomhus i en underbar restaurang med fantastisk betjäning.

Sedan fortsatte vår färd mot Kalamata. Kalamata ligger mellan de två västligaste av Peloponnesoshalvöns fyra fingrar, i den del av Grekland som bär namnet Messinien. Kalamata är kanske mest känt för sina oliver. I Messinien finns ca. 17 miljoner olivträd. Här produceras både olivolja och oliver för att ätas.

Vi var framme ca. kl. 22, vid vårt fina hotell Filoxenia som ligger alldeles vid den långa stranden i utkanten av Kalamata (ca. 3 km från centrum). Efter incheckning på rummen bjöds det på middagsbuffé men den orkade åtminston inte jag med mer än att smaka lite av efter den mättnad som fortfarande rådde efter den fantastiska lunchen.

Dag 2 startade med frukost på hotellet. Stort utbud för olika smakriktningar. Tjock grekisk youghurt, färskt och bra bröd samt ganska mycket olika pålägg. En hel del varma rätter såsom äggröra, bacon, stekt ägg, korv, bönor mm. Det enda som inte var till min belåtenhet var juicen. Den var väl utspädd.

Efter frukost startade vi vår första utflykt med bussen först in till centrala Kalamata för en stadsrundtur till fots. Vi startade rundturen vid en Grekisk-ortodox kyrka, strax nedanför det berg där det också finns en gammal borgruin. Sedan vandrade vi genom de äldre kvarteren till ”De heliga Apostarnas kyrka”. Vid denna kyrka startades upproret mot den turkiska (osmanska ) ockupationen den 23 mars 1821. Torget framför kyrkan heter därför 23:e mars-torget. Det var alltså här som frihetskriget startade och det pågick till 1827 då turkarna besegrades, med hjälp av England, Frankrike och Ryssland vid det stora sjöslaget i Navarino-bukten i närheten av Pylos på Peloponnesos västra kust.

Vi vandrade sedan på gågatan ner mot det stora centrala torget där vi skildes åt vid hjältemonumentet för en stund att på egen hand fika eller shoppa, för att sedan åter stiga in i bussen.

Från Kalamata for vi sedan sydöst ut mot vackra Mani. Första stopp gjorde vi i byn Kalagoria för att besöka den verkliga Zorbas strand där han, Georgos Zorbas bodde tillsammans med författaren Nikos Kazantsakis, 1914 - 1918. Det var där som Kazantsakis skrev boken ”Zorba the greek”. Zorbas strand ligger alltså inte på Kreta. Det var bara där man spelade in filmen med Antony Quinn.

Efter detta besök vid Zorbas strand och hus for vi vidare till den lilla fiskebyn Agios Nikolaos. Där hade vi fri tid att utforska byn och att äta lunch på eget valt näringsställe.

Senare på eftermiddagen for vi tillbaka till hotellet för att bl. a. ta ett härligt dopp i Medelhavet alldeles intill hotellet. Stranden i Kalamata är en flera kilometer lång stenstrand.

På kvällen promenerade hela gruppen några hundra meter utmed strandpromenaden till en restaurang där det var uppdukat för middag. God mat och trevliga samtal gjorde att kvällen snabbt var över och det var dags att promenera tillbaka för att sova.

Dag 3 startade på samma sätt som föregående med frukost på hotellet. Denna dag var vår guldbröllopsdag och den skulle vi tillbringa i det antika Olympia, orakel- och festplats och vaggan till de olympiska spelen. Hela området som har anor från ca 700 år f.Kr. är utgrävt.

Men innan vi fick en ca en timmes lång guidning i området hade vi fri tid för lunch i den moderna delen av Olympia. Efter lunch mötte vår specialguide i entrén till den arkeologiska parken. Vi gavs en rejält detaljerad genomgång av allt som förevarit i detta område under antiken. Bl a såg vi Zeus tempel, platsen för den olympiska elden, andra gudars tempel samt den första olympiastadion.

Efter denna guidning hade vi också möjlighet att besöka museet där många av de framgrävda föremålen, främst i form av skulpturer finns.
Senare under eftermiddagen for vi söderut för att stanna i en av olivlundarna strax utanför Messini.

Vi började vårt besök med en promenad bland olivträden i Androusa och tittade bl. a. på ett olivträd som var 1.100 år gammalt men som fortfarande bär frukt.
Sedan var det dags för vinprovning på gården Psaroulis Wines. Jag tror det var 5 olika viner som provades, allt från vitt, rosé till rött. Själv provade jag ingetdera eftersom jag inte dricker vin. Min dryck är öl, men något sådant fanns inte att tillgå på vingården där vi avåt en mycket god traditionell grekisk middag i denna lantliga miljö. Vi satt utomhus i den ljumma kvällen åt, lyssnade på grekisk sång och musik på bouzouki, live.

Till vår guldbröllopsmiddag fick vi tyvärr dricka CocaCola, men trevligt hade vi.
Vi var åter på vårt hotell vid 22.30-tiden.

Dag 4, var en lördag och vi hade dagen fri för egen disposition.
Efter frukost tog vi lokalbussen in till Kalamata centrum för att gå på marknaden. Det är alltid intressant att besöka lokala livsmedelsmarknader. Denna hade allt från frukt och grönsaker till kött och fisk. Det är en upplevelse av färger, dofter, främmande språk, folkliv och trängsel.

Efter att ha gått igenom hela det långa marknadsområdet gick vi in i den gamla delen av staden och tog gågatan ner i riktning mot strandpromenaden. Vi stannade till på gågatan som vi gått ett par dagar tidigare för att jag skulle kunna köpa en väst av det slag jag ofta bär. Denna var rena fyndet. Västen hade kostat € 40 men var nu skyltad för € 12. Försäljaren själv prutade dock ned den till € 10 då jag tagit upp en sådan sedel. Hemma kostar västar av detta slag många hundra kronor, så jag var väldigt nöjd. Så kan det vara att shoppa i Grekland på eftersäsong.

Efter detta inköp fortsatte vi vår promenad mot stranden och passerade genom järnvägsparken i Kalamata. Parken är skapad kring den gamla järnvägsstationen. Järnvägen till Kalamata är nedlagd sedan den nya motorvägen från Aten kommit till. Stationshuset är café och restaurang och i den omgivande parken, på kvarvarande spår och vid de gamla perrongerna står gamla lok och vagnar från förr. Idag är de lekplats för stadens och turisters barn. Parken är väl värd ett besök.

Vidare gick vi från parken mot strandpromenaden där vi på en uteservering träffade på ett annat gäng från resan. Vi slog oss ner tillsammans med dem för att äta lunch. Mat beställdes in i allt för stor mängd så även denna dag blev vi rejält mätta redan till lunch.

Vi beslutade därefter att promenera tillbaka till hotellet utmed strandpromenaden. Det är ca 3 kilometer. Väl hemma på hotellet igen klädde vi oss åter för bad i havet. Varmt och skönt även denna dag men aningen större vågor. Det gällde att vara försiktig då man gick i och ur vattnet. Stranden är inte sand utan små runda stenar, ungefär som på de flesta ställen i Kroatien. Badskor är därför att rekommendera, vilket vi hade tagit med.

På kvällen var det gemensam middag i hotellets restaurang. God mat även denna gång och servering utomhus förstås

Dag 5. Åter dags för en utflykt med buss. Denna dag färdades vi väster ut mot Navarinobukten på små vägar som slingrade sig upp och ner för bergen och genom trånga byar. Det vill till att ha en skicklig busschaufför, gärna med lokalkännedom för att detta ska avlöpa problemfritt.

Vårt första mål för dagen var Nestors Palats som ligger högst upp på ett berg. Platsen är utgrävd men ganska lite finns kavar av palatset, endast låga murar syns. Hela området är täckt med ett tak vilket förtar en del av upplevelsen. Taket ska dock skydda mot ytterligare förstörelse genom regn. Det mest ”speciella” i detta palats var världens äldsta badkar. Tänk vilken lyx man hade om man var ”höjdare” på den tiden. Här tror man att Kung Nestor levde på ca. 1300 – 1200 f.Kr. Kung Nestor är omnämnd i Illiaden av Homeros.

Intill palatset i en närbelägen olivlund kan man också beskåda en kupolgrav.

Från palatset for vi åter på slingriga vägar ner från bergen mot Navarinobukten och staden Pylos.
I Pylos tittade vi först på minnesmonumentet av det stora sjöslaget då det nya Grekland med stöd av England, Frankrike och Ryssland besegrade turkarna. Denna händelse hade firats bara någon dag före vårt besök. Vi tittade också på det hus där en av Greklands störste olympier bott. Hans namn var Kostis Tsiklitiras. Han vann två medaljer i olympiaden i London 1908 och två i Stockholm 1912.

Därefter hade vi fri tid för lunch och att själva utforska denna lilla fina stad.
Bussen gick sedan tillbaka till Kalamata på något mindre slingriga vägar och vi var tillbaka på vårt hotell redan vid 16-tiden.

På kvällen åkte vi till restaurang Kannas i Kalamata marina. Där blev vi serverade fisk, havsabborre var det om jag minns rätt. Naturligtvis med både för- och efterrätt.
Innan middagen var över märkte vi att det åskade ute över havet och på vägen hem till hotellet kom lite regn.

Dag 6. Så var det dags för utcheckning från hotellet och återfärd mot Aten. På vägen till Aten stannade vi en stund i Nafplion, det moderna Greklands första huvudstad 1827 – 1834. Vi startade vår vistelse i Nafplion med en liten rundvandring, guidade av vår lokalguide Alex.
Även denna stad är vackert belägen vid havet och med två höga berg med befästningar högt över staden. Jag tog mig upp på det lägre berget för att, min vana trogen, söka ett par geocachar Jag fann dem och gick sedan ner till staden igen för att äta lunch på en av restaurangerna på ett av torgen.

Från Nafplion for vi vidare på motorvägen mot Aten men innan vi körde till slutmålet för dagen gjorde vi ett kort stopp vid Korintkanalen. Peloponnesos är egentligen en halvö men genom skapandet av Korintkanalen har den blivit en ö. Korintkanalen har idag ingen betydelse för kommersiell sjöfart. Den är allt för smal, endast 21meter bred och 8 meter djup. Kanalen är 6,3 km lång och den förkortar sjövägen från Adriatiska havet/Ioniska havet via Korintviken till östra Medelhavet/Egeiska havet, med 185 sjömil. Tyvärr har detta nästan bara betydelse för fritidsbåtar idag. Dagens fartyg är både allt för breda och allt för djupgående för att kunna nyttja denna sjöväg. Kanalen byggdes 1882 -1893.

Sista biten in till Aten tog ca. en timme och vi var framme vid vårt hotell, med namnet Fresh vid 16-tiden. Hotell Fresh ligger mitt i stan så det var en förskräcklig trafik som kröp fram den sista biten. Jag skulle inte vilja köra bil i Aten.

Vid 19-tiden samlades vi i hotellets lobby för att gå till en gemensam middag på en restaurang med namnet Grill House Aischylou. En mycket speciell lokal där det också serverades god grekisk mat.

Dag 7. Frukosten på vårt hotell var tråkigare än på hotellet i Kalamata. Med ett undantag; juicen pressade man själv i en maskin. Det var annat än det blaskiga på Filoxenia i Kalamata. Tyvärr är detta hotell mycket modernt och avskalat så akustiken i matsalen var hemsk. Där finns inte något mjukt som absorberar ljud.

Ett första besök i Aten kräver naturligtvis både en stadsrundtur och ett besök på Akropolis-klippan.

Stadsrundtur med buss är inte helt lätt i Aten på grund av både den täta trafiken och alla enkelriktade gator. Vi tog oss dock förbi de flesta av de ”viktiga ” byggnaderna. Mest imponerande var nog Marmorstadion som färdigställdes till de olympiska spelen 1896.

Så småningom tog vi oss dock till parkeringen vid Akropolis. Efter en hel del bekymmer med att samla in pass eller passkopior kunde biljette inköpas avseende pensionärer. Man måste kunna bevisa att alla som ska gå in för pensionärspris verkligen uppnått rätt ålder.

I stundtals ett fint regn tog vi oss upp på en av världens mest berömda klippor Akropolis med Parthenon på toppen. Stigarna och trapporna var bitvis såphala då de delvis består av marmor som blir väldigt hal då den blir våt.

Vi blev guidade både på stadsrundturen och på Akropolis av en auktoriserad guide, en svensk dam som bott i Aten mycket länge. Tyvärr hade hon nog gjort sin bästa tid som guide. Hon var troligen drygt i min ålder, säkert kunnig, men mycket osammanhängande och stundtals förlorade hon sig i allt för mycket detaljer eller övergick till att tala grekiska med guidekollegor som vi passerade.

På Akropolis var det dessutom mycket trångt denna dag. Det blev till att köa sig fram speciellt i de trånga passagerna för att komma upp och ner till den högsta delen av klippan.

Efter visningen på Akropolis valde de flesta av oss att åka buss tillbaka till hotellet istället för att följa med guiden på promenad tillbaka till hotellet och genom den gamla delen av staden kallad Plaka.

Bussturen tog säkerligen längre tid än det hade tagit att gå till hotellet. Detta på grund av den kaotiska trafiken.

Vi gjorde sedan på egen hand ett besök i kött- och fiskmarknaden som ligger i ett av kvarteren i närheten av hotellet. Vi åt också en utmärkt lättlunch på ett café/restaurang med namnet iFeel.

Kvällen disponerades på egen hand. De flesta valde dock att gemensmat gå till en restaurang i närheten av där vi ätit kvällen innan. De hade enligt vad jag hört mycket trevligt. Själva vilade vi våra trötta ben (jag hade geocachat i Plaka under eftermiddagen) och ägnade oss åt att packa för hemresan.

Dag 8. Hemresedag.
Frukost, slutgiltig packning och utcheckning. En sista tur i den de närbelägna elektronikbutikerna och sedan uppsittning i bussen för färd mot flygplatsen.

Incheckning och ombordstigning skedde utan bekymmer efter att vi ätit en lätt lunch på flygplatsen.
Flygtid till Arlanda blev dryga 4 timmar på grund av viss motvind. Vi kom fram ca 20 minuter efter tidtabell.

Buss till Märsta för att ta pendeltåget hem. Där fick vi veta att vissa avgångar var inställda och övriga var försenade på grund av signalfel. Vi fick vänta i dryga 20 minuter i Märsta innan det kom något tåg. Därefter var vi hemma på mindre än en timme.

Det var ändå betydligt snabbare än för många av våra medresenärer som skulle tillbringa ca 4 timmar i buss till Karlstad. Ungefär lika lång tid som flygningen från Aten.

En till allra största delen lyckad resa var till ända.

Stort tack till alla medresenärer och representanter för Specialresor för trevlig samvaro och som vanligt bra arrangemang.
Måndag 21 Maj 2018
Återigen har jag varit på resa med Seniorerna. Denna gång gick resan till Serbiens huvudstad Belgrad.

Vi flög med Lufthansa via München vilket enligt uppgift då vi beställde resan var enda möjligheten. Direktflyg från Stockholm var inte tillgängligt. Stoppet i München var dock ganska kort så totaltiden Stockholm – Belgrad blev ca. 4,5 timmar.

Vi hade sedan en beställd transfer från flygplatsen in till hotellet vilken tog ca. 30 minuter. Innan vi gick till vår transför växlade vi till oss en lagom dos av den Serbiska valutan Dinar. Den går inte att köpa i Sverige.
Vi var inbokade på Belgrad Art Hotel som ligger i den bilfria delen av gamla staden.

Efter incheckning på hotellet talade vi med receptionen om en restaurang som vi fått rekommendationer på. De föreslog dock en annan restaurang i samma område. Bokning på den skulle dessutom ge oss 20% rabatt. Undrar hur mycket hotellet tjänade på dealen?

Det visade sig dock vara en mycket bra restaurang på en fantastisk ”restauranggata” som brukar betecknas som Belgrads Montmartre. Området heter Skadarlija. Ett mycket charmigt område med restauranger som i första hand serverar typisk ”Serbisk” mat. Jag skulle dock säga att det är typisk mat från Balkan, om vi undantar Grekland.
Det var mycket gott och rikligt i överkant till ett pris som var lågt, i nivå med en standardlunch i Stockholm, d v s ca 100 SEK. I totalkostnaden ingick också det öl och vin som vi konsumerade.

Under middagen underhölls vi med Serbisk musik som ibland kändes något påträngande. Vi ville ju kunna tala med varandra också.
På hemvägen till hotellet stannade vi till för att avsluta kvällen med var sin dessert på ett litet trevligt café som det kryllar av i Belgrad.

Dag två började vid sjutiden, precis som de övriga dagarna, med hotellets mycket fina frukost. Där fanns allt man kan tänka sig. Bra bröd, många olika pålägg, yoghurt, bacon och ägg, kokt ägg, frukt och alla sorters kaffe m. m.
Efter frukosten hade vi för avsikt att åka runt i staden med sightseeingbuss vilket vi brukar göra på våra resor. I hotellreceptionen fick vi dock veta att det inte var säsong gör detta så vi gav oss ut på staden för att promenera.

Vi försökte då leta reda på Turistinformationen vilket gäckade oss en stund eftersom den flyttat och tydligen ingen kände till dess nya placering. Under promenaden upptäckte vi en sightseeingbuss med ”open-top” precis som vi ville ha. Därmed var det bara att leta upp var den utgick ifrån.

Vi fann snart att vi skulle ta oss till Nicola Plašić Square. Priset för 70 minuters rundtur var 600 din. Man kan tillägga att detta är ingen Hop-on-hop-off-buss. Man sitter kvar i 70 minuter och får information om det man åker förbi. Informationen vi kunde tillgodogöra oss var på engelska.

Vi passerade många vackra och sevärda platser såsom Sankt Sava katedralen, Blomsterparken (där Titos mausoleum finns), Kalemegdan (park och fästning) och mycket, mycket mer.

Efter rundturen som tagit oss runt till de mest sevärda platserna i Belgrad var det tid för lunch på en trevlig liten uteservering. Här åt de flesta av oss en pastarätt ackompanjerad med öl eller vin.

Då vi lunchat färdigt gick vår promenad mot Parken Kalemegdan för att där titta närmare på den gamla borgen och beundra utsikten över platsen där floden Sava rinner ut i Donau. På väg till parken hittade vi också platsen för Turistbyrån där vi bokade en mindre flodkryssning med middag för nästa dags kväll. Borgen var som alla gamla befästningsverk imponerande. Där vid borgen fanns utöver det gamla också en stor arsenal kanoner, stridsvagnar m.m. av betydligt modernare datum än borgen.

Nämnas bör att i parken finns också en utställning av dinosaurier (konstgjorda förstås) och en mindre djurpark. Vi besökte inte någon av dessa attraktioner.

Efter fika i parken vandrade vi tillbaka till hotellet för vila inför middagen. Till middagen hade vi åter igen blivit rekommenderade en restaurang nere på kajen vid floden Sava, nedanför den nyss nämnda parken och fästningen. Här serverades också traditionell ”Serbisk” mat men denna krog koncept var att man beställde in ett antal rätter och delade på ungefär samma sätt som när man äter på tapasrestaurang. Även denna restaurang var bra men långt ifrån så trivsam som den vi besökte första kvällen.

Dag tre hade vi beslutat att utnyttja lokaltrafiknätet, som består av ett stort antal buss- och spårvagnslinjer, för att se delar av staden som vi nosat på dagen innan eller som vi enligt de informationer vi hade skulle vara värda ett besök.
Vi köpte var sitt 24-timmarskort och startade med att åka ut till ett område som heter Zemun. Här finns ett antal kyrkor och konstgallerier. Området var en gång en egen stad och den dominerade arkitekturen visar tydligt att detta är en stad som uppfördes under den Österrikiska tiden.

Då hälften av gruppen ville gå på den lokala marknaden delade vi dock upp oss och vi som inte var intresserade av shopping for åter in till staden dels för lunch men också för att besöka Sankt Sava katedralen som är en av de största ortodoxa kyrkorna i världen. Den är högt belägen och är mycket vacker utvändigt. Klädd med vit marmor och med gröna kopparkupoler. Hur interiören ska vara är svårt att säga eftersom en totalrenovering pågår. Där fanns för närvarande enbart byggnadsställningar. Det enda vackra där inne för närvarande är insidan på den enorma takkupolen.

Åter tillbaka till hotellet för lite vila. Det var nämligen mycket varmt i Belgrad under de dagar vi var där och denna dag var den varmaste.

Klockan 17 skulle vi infinna oss vid båten för vår kryssning. Då vi kom fram fanns för det första ingen bokning och för det andra fanns ingen mat att få ombord. Vi bestämde oss dock för att följa med på kryssningen som skulle ta ca 1,5 timme. Ombord kunde vi dricka vad vi önskade. Det var en fin kväll och kryssningen på Sava och Donau blev trevlig. Dock var vi ett tag lite uppretade på turistbyråns dåliga besked.

Efter båtturen återvände vi till restauranggatan i Belgrads Montmartre och gick på den restaurang som vi ursprungligen fått rekommendation om. Även den serverade traditionell Serbisk mat i rikliga portioner. Här åt jag Karađorđevićs-snitzel som är utbankat fläskkött med rökt skinka och ost panerad och hoprullad till en rullad. Rätten är ganska lik schweitzersnitzel, fast hoprullad.

Även här var det ”live music” med idel Serbiska sånger på repertoaren. Det var ett antal olika band som spelade både ute och inne. De bestod av dragspel, violin, mandolin, gitarr och kontrabas.

Ibland blev det svårt att samtala då musikerna ibland stod för nära vårt bord och spelade. Men detta är det genuina Balkan oavsett vilket land man befinner sig i.

På hemvägen besökte vi åter samma café som första kvällen.

Sista dagen var det dags för utcheckning och hemresa. Vi fick behålla rummen till 12.00.
Förmiddagen ägnade var och en år egna aktiviteter. Somliga shoppade, andra bara vilade. Själv ägnade jag ett par timmar åt geocaching samt att åka lite spårvagn innan 24-timmarsbiljetten gick ut.

Efter en gemensam lunch på uteservering hämtades vi av vår transfer och for till flygplatsen. Flygplatsen i Belgrad är mycket modern och rymlig. Allt fungerade perfekt med incheckningen men vi blev lite förvånade då det inte var någon säkerhetskontroll förrän vid gaten då vi skulle kliva ombord på planet som för övrigt var en timme försenat till Belgrad och därmed var vi försenade en timme från Belgrad. Orsaken var åskväder över Europa vilket störde all flygtrafik.

Vi kom så småningom iväg till München där vi skulle ha gott om tid trots förseningen, men det visade sig att även planet vi skulle flyga därifrån med också var försenat med en timme.

Vi anlände därför till Arlanda ca en timme senare än planerat vilket i sin tur ledde till att det blev knepigt att ta sig hem till bostaden. In till stan gick OK men eftersom det var vardagskväll och efter midnatt så gick inga T-banor. Alternativen som återstod var nattbuss eller taxi. Jag var hemma först ca 02.00

Tips för resa till Belgrad.

Växla till dig pengar som du tror dig behöva initialt på flygplatsen eller i någon av de många bankomater som finns i Belgrad, men växla tillbaka till Euro inne i stan innan du ska hem.
100 dinarer RSD står i ca 9 SEK (maj 2018). För enkelhetens skull då du ska kolla priset på något i förhållande till det du är van vid, alltså SEK. Ta bort en nolla på priset i RSD. Då ar du lite marginal.

Prova den traditionella maten. Besök definitiv någon av restaurangerna som vi åt på eller någon av de andra i ”Montmartre”.

Lita inte på besked du får på turistinformationen.

Köp ett 24-timmarskort för kollektivtrafiken och ta dig runt.

Tveka inte att tala med lokalbefolkningen; många är bra på engelska.

Museum för den tekniskt intresserade är Nikola Tesla-museet. (det besökte vi inte)

Det finns mycket, mycket mer att se i Belgrad men vi hade inte tid för mer. Vi blev vid flera tillfällen erbjudna utflykter till Novi Sad vilket lär vara en sevärdhet.
Måndag 7 Maj 2018 - Brighton
Vi har varit i Brighton för att bl a hälsa på vårt äldsta barnbarn som pluggar där.
Brighton är numera sammanslaget med grannorten Hove. Brighton är en gammal engelsk badort dit Londonborna än idag åker för bad och rekreation. Med Gatwick Express tar det endast en timme från London Victoria station till Brighton.

Vi flög till Gatwick med Norwegian, ca 2.5 tim. från Stockholm Arlanda. Därefter tåg (Gatwick Express) från Gatwick till Brighton. Tänk på att köpa ToR på tåget om du ska resa hem igen från Gatwick.

Vi hade bokat Airbnb via Internet men fick inte tillträde till lägenheten förrän kl. 18. Vi tillbringade därför hela eftermiddagen tillsammans med vårt barnbarn på ett café vid strandpromenaden. Endast några hundra meter från lägenheten som vi skulle bo i.
Vi satt under ett parasoll och åt och drack i väntan på att vår värd skulle höra av sig.

Det var trångt på stranden denna dag, det var Labour Day och mycket varmt och soligt så halva London hade nog åkt till Brighton denna dag, vilket vi fick erfara redan på tåget.

Lägenheten som låg två trappor upp i ett typiskt engelskt, smalt hus motsvarade gott och väl våra förväntningar. Värden var mycket trevlig och gick igenom allt väsentligt med oss vid ankomsten. Han till och med berättade hur vi skulle förfara i händelse av eldsvåda.
Lägenheten bestod av två rum och badrum samt en väl utrustad pentrydel i det rum som också var vardagsrum. Det fans TV, Wi-FI, tvättmaskin, diskmaskin, vattenkokare, spis och full uppsättning av husgeråd. Sängen (Queensize) var mycket komfortabel och varmvattnet fungerade direkt. Allt var således till belåtenhet.

Första dagen gick vi till sängs tidigt sedan vårt barnbarn lämnat oss för att gå ut med sina kompisar.

Andra dagen var barnbarnet i skolan endast till lunch. Vi hade för den kvällen redan hemma beställt biljetter till musikalen Mamma Mia på Novello Theatre i London.

Vi träffades därför på stationen i Brighton för att ta tåget in till London. Även denna gång var det klokt att köpa ToR-biljett.

Väl framme vid Victoria Station vandrade vi mot teatern. Även denna dag var solig och varm. På vägen letade vi först upp ett café där vi drack var sin cappuccino. För oss var det hög tid för eftermiddagskaffe. Vi hade därefter fortfarande gott om tid och valde att passera Buckingham Palace och sedan i sakta mak gå genom St. James’s Park. I parken njöt vi att grönskan och av att titta på alla de pigga ekorrana och alla de för oss okända fåglarna som simmade kring i den stora dammen/sjön i parken.

Efter parken passerade bl. a. Trafalgar Square och därefter besökte vi restaurang Zizzi på The Strand för en bit mat. Det var barnbarnet som valde restaurangen eftersom de har ett bra utbud för veganer. Även övriga rätter var bra. Vi valde en Toscansk soppa med toast till, som var mycket god. Efter maten vandrade vi vidare mot teatern.

Biljetterna skulle hämtas ut ca 30 minuter före föreställningens början. Föreställningen började kl. 19:45.

Vi har tidigare sett Mamma Mia både på film och live i Stockholm men det var ändå en lika fantastisk upplevelse. Duktiga skådespelare/sångare, väl fungerande scenerier och en fantastiskt engagerad publik. Härligt att med hela kroppen uppleva dessa så välkända melodier. Med andra ord en mycket lyckad dag och kväll.

Efter föreställningen promenerade vi, något raskare denna gång, tillbaka till Victoria Station för att ta tåget tillbaka till Brighton. Åter vid stationen i Brighton satte vi barnbarnet i en taxi för att hon skulle komma hem till sängen någorlunda kvickt. Hon bor ganska långt utanför centrala Brighton i Mile Oak i Portslade. Det tar nästa en timme dit med buss. Hon behövde komma i säng med tanke på att hon skulle vara i skolan nästa morgon.
Vi följde med taxin en bit tillbaka till vår lägenhet och somnade därefter gott.

Den tredje dagen satsade vi på att först åka sightseeingbuss runt i Brighton. Även denna dag var varm och skön även om det blåste lit mer som förebådan av att sämre väder skulle komma.

Vi hade tänkt ta första turen med Hop-On-Hop-Off bussarna kl. 10.00 men ändrad sedan våra planer till starten en timme senare. Det visade sig dock att vi inte kunde komma iväg förrän 12.00 gå grund av två bussar med tekniska problem. Vi flyttade mellan de båda bussarna till förarna insåg att ingen av bussarna skulle kunna köras med full funktionalitet innan de fått dit en reparatör.

I väntan på att allt skulle ordnas satt vi på ett lite strandcafé och väntade.
Vi åkte sedan runt i Brighton och Hove på den öppna övre våningen i bussen och fick där med se det viktigaste av orten.

Sevärdheterna är förstås den berömda piren, den av de två pirarna som finns kvar. Den västra brann i början av 2000-talet efter att ha varit i dåligt skick länge och efter att flera försök till restaurering skett.

Vidare såg vi naturligt vis den senaste av turistattraktioner British Airways i360, ett 162 meter högt utsiktstorn i vilket man hissas upp i en stor glasbubbla med runtomsikt ut över havet och orterna i närheten av Brighton. Tornet är placerat vid den gamla västra pirens landfäste där några av de gamla byggnaderna ingår i den nya sevärdheten.
Vi passerade naturligtvis också the Royal Pavillion, en tidigare kunglig bostad, som uppfördes under tidigt 1800-tal.

Det var Prince Georgs av Wales sedermera Georg IV av Storbritannien , som lät uppföra Royal Pavilion, som en plats att ha fester på. Detta bidrog till den popularitet och befolkningsökning Brighton genomgick från att ha varit en liten fiskestad på några tusen invånare till 50 000 invånare på 1800-talet.
Bostaden är känd för sin orientaliskinspirerade inredning som bland annat inkluderar bambutrappa i både riktig bambu och bambuimitation.

Prince George var inte alltid uppskattad av den engelska befolkningen så en tunnel byggdes från huvudbyggnaden till stallet, en tunnel som än idag är intakt men inte öppen för allmänheten.

Vi passerade även Brighton Marina.

Efter rundturen med buss gick vi tillbaka till vår lägenhet för att laga lunch i det mycket välfungerande köket.

Återstoden av eftermiddagen spenderade jag till att promenera runt i Brighton för att söka några Geocachar.

På kvällen for vi ut till Portslade för att se hur vårt barnbarn bor. Vid återkomsten till stan hade väderomslaget kommit. Det var både kallt och blåsigt och vi tog första bästa restaurang för att äta lite middag. Vi hattade en Thairestaurang kallad Siam Siam på en av gatorna i närheten av vår lägenhet. Vi åt Pad Thai resp. Tom Kah Soup. Mycket gott och prisvärt men inte särskilt brittiskt.

Därefter var även denna dag till ända.

Den fjärde dagen blev resans höjdpunkt. Vi inväntade att barnbarnet skulle sluta skolan vi lunchtid. Sedan träffades vi inne i staden där vi köpte bussbiljetter för att ta bussen ca. 1,5 timmar till Seven Sisters.

Seven Sisters är ett kustavsnitt mellan Brighton och Eastbourne med vita kalkstensklippor som störtar lodrätt ner i havet. Det är också ett naturreservat kallat Seven Sisters Country Park och alltihop ingår i The South Downs National Parks.

Det är ett helt fantastisk område med en betagande natur och ett rikt djurliv. Vi såg förstås en massa får och massor av vildkaniner men också en de fåglar som seglade i uppvindarna vid de branta klipporna.

Att stå eller sitta vid de branta kalkstensklipporna är hisnande. Denna plats är väl värd ett besök om du är i närheten och kan spendera minst en halv dag.

Ska du åka dit med buss från Brighton och är minst två personer lönar det sig att köpa Familjebiljett även kallad Network Ticket. Den berättigar till hur mycket resor som helst inom linjenätet under resten av inköpsdagen. För oss som är pensionärer kostade den £10.

Vid återkomsten till Brighton gick vi till restaurangen Dead Wax och åt pizza. Även denna restaurang har ett antal rätter för veganer att erbjuda. De hade dessutom lokalt öl på tap.

Det tar på krafterna att vandra i den vackra naturen i blåst och salta vindar så sedan var det åter dags för sängen, men först ett ordentligt farväl till barnbarnet som skulle vara i skolan nästa dag till långt efter det att vi måste lämna Brighton.

Sista dagen packade vi ner våra saker, tog en sista liten promenad genom Brighton. Jag orkade inte så mycket för jag kände att jag hade en förkylning på gång. Sedan släpade vi vårt bagage till järnvägsstationen. Det var tungt vi hade dels vårt eget och dels nästan 20 kg av barnbarnets saker som hon inte längre behövde. Hon slutar sina studier där om ca en månad och därför hjälpte vi henne att transporter hem vinterkläder mm.

Sedan var det bara att använda returbiljetten på Gatwick Express för att åka till Gatwick flygplats. Ett tips: åk i sista vagnen. Tag sedan hissen upp från perrongen i Gatwick och du är praktiskt taget inne vid incheckningen.
Gatwick flygplats var en positiv upplevelse mycket välfungerade. Allt flöt på mycket bra och det var korta vägar att gå för att å vår gate. Sedan var det bara att luta sig tillbaka i 2,5 timmar för att sedan åter befinna sig på Arlanda.

Brighton kan jag verkligen rekommendera. Ska du åka dit på sommaren och räknar med att bada kan jag rekommendera att du tar med badskor. Stranden består av stenar och många av dessa är flintstenar med vassa kanter.

I övrigt NJUT av det vackra England.
Fredag 24 November 2017
Min son skulle till Costa del Sol och behövde sällskap. Jag bestämde mig för att följa med.

Vi har ett gemensamt intresse, Geocaching. Vill du veta mer om det kan du läsa här http://www.geocaching.com

Vi for alltså iväg för att få lite sol i november men också för att söka geocachar.

Det fanns två alternativa flyg med Norwegian till Malaga ett kl. 08.00 och ett kl. 13.05. Vi valde det senare. Något försenade kom vi iväg på vår ca fyra timmars flygning i ett plan med god plats för benen och wi-fi tillgängligt.
Vi landade i Malaga ca. 18.00. Hämtade ut hyrbilen, en liten Skoda Fabia och körde raka vägen till Fuengirola där sonen bokat in oss på ett lite hotell i den gamla delen av staden. Anledningen till att vi valde Fuengirola är att där finns massor med gömda geocachar.

Hotellet som heter Reyesol ligger på Calle Marbella är tvåstjärnigt men motsvarar i alla avseenden ett trestjärnigt hotell. Det är ganska modernt, snyggt inrett med bara rum. Det har visserligen ingen annan utsikt än mot en bakgård men det gör å andra sidan att det är tyst och lugnt.

Efter att vi checkat in och lämnat bilen i hotellets garage gav vi oss ut på sta´n för att få oss något att äta. Hotellet ligger endast ”ett stenkast" från Plaza de la Constitución där det finns gott om restauranger av olika slag. Vi valde en som serverade Tapas, Lizarran Gastro. Vi slog oss ner utomhus även om det började bli lite kyligt. Vi ett bord intill oss satt två svenskar och vid annat intill satt ytterligare två.

Vi hade ju redan före avresan hört att Fuengirola var ett ”svenskgetto”. Vi hade dock väldigt trevligt under kvällen och talade både om lämpliga utflyktsmål och om hur det är att äga lägenhet i Fuengirola. De tapas vi beställde var mycket goda. Till dem drack vi vanlig spansk öl som är helt karaktärslös men en bra törstsläckare. Vi pratade med våra bordsgranna ända till klocka var över 11 så sedan var det inte svårt att somna.

Hotellfrukosten visade sig vara riktigt bra också. Det fanns färskt bröd, ost, två sorters skinka, två sorters korv och leverpastej som pålägg. Juicen var riktigt bra. Kaffet från automaten var i min smak odrickbart men man kunde utan extra kostnad beställa en bra kaffe i baren och få den till bordet.

Efter frukost bar det av ut för att leta geocachar. Vi bestämde oss för att börja gå utmed stranden. Det är en jättefin strand, flera kilometer lång i Fuengirola. Det visade sig dock att många av cacharna var försvunna, ”mugglade” som vi geocachare säger.

Efter några timmar var vi åter nere vid stranden där vi hittade en bar där vi åt en lättare lunch innan vi fortsatte vår vandring. Fram på eftermiddagen satte vi oss på en bar för att dricka en cappuccino innan vi avslutade vårt sökande och gick tillbaka till hotellet.

På kvällen for vi med lokalbussen till Benalmadéna där min syster och svåger befann sig sedan tre veckor för att bl. a fira sina födelsedagar. Eftersom min syster fyllt 75 bara två dagar tidigare tog vi med en flaska Cava och lite tilltugg. Vi firade dem därmed lite på deras balkong innan vi gick ut för att äta en gemensam middag.

Vi hittade en jättebra restaurang, Mama Leone, nere i marinan i Benalmadéna. De hade inte tapas på meny men ”inkastaren” sa att det fixar vi och det gjorde de verkligen. Måltiden var fantastisk med ett stort antal rätter som alla var mycket välsmakande. Min syster och svåger blev speciellt nöjda då de inte varit ute och ätit tidigare eftersom de hade middag inkluderad i sin resa.

Mätta och belåtna for vi åter till Fuengirola med sista bussen.

Dagen därpå satte vi oss efter frukosten i vår hyrbil för att köra till Gibraltar. Resan tog ca 1,5 timmar. De spanska vägarna här på solkusten är i mycket gott skick.
Väl framme vid gränsen till Gibraltar parkerade vi bilen på den jättelika parkeringen på den spanska sidan. Sedan gick vi igenom passkontrollen och in i Gibraltar. Man måste passera över landningsbanan till Gibraltars flygplats för att komma in i staden. Har man otur kan man få stå och vänta medan något flygplan startar eller landar. Vi tittade upp mot den berömda klippan och kunde konstatera att den tvingade upp fuktig luft från havet vilken bildade ett moln som hela tiden växte sig allt större. Detta var ett fenomen jag aldrig tidigare sett.

Vi kryssade kring någon timme nere i stadens tråkigare delar för att leta geocachar innan vi slog oss ner på en brittisk pub, Trafalgar Sports Bar, och intog Fish and chips till lunch. Till detta drack jag äntligen en ale. Sonen som körde bil fick nöja sig med mineralvatten. Sedan tog vi linbanan upp till klippan.

Linbanan kostade 13 Euro för seniorer och något mer för vuxna. Innan vi bestämde oss för att ta linbanan erbjöds vi från flera håll att ta en guidad tur med minibuss för ca 30 Euro, upp till det som finns att se uppe på klippan. Vi bestämde oss dock för linbanan.

Väl uppe hade man en hisnande utsikt över staden Gibraltar och dess hamn samt ut över havet.

Linbanan leder upp till ett gammalt nedlagt fort. Fortet som inte verkade vara mer än från tiden för andra världskriget var sedan länge övergivet och platsen var ganska ”sunkig” och bitvis riktigt farlig. Det var branta betongtrappor, löst bråte att snubbla på och diverse rör och annat som för länge sedan borde tagits bort med tanke på alla turister som varje år åker hit upp.

Här uppe på klippan huserar Europas enda vilda apor. Det är de som är turistattraktionen. Alla skulle fotografera och filma dem, men det gäller att hålla i sina tillhörigheter för aporna nappar gärna åt sig det de kommer åt. Speciellt förtjusta verkar de vara i plastpåsar.

Efter en stunds apstudier bestämde vi oss för att gå ner till staden igen, trots att returresa med linbanan ingick i priset. Vi visste att det utmed serpentinvägen ner fanns ett antal geocachar som vi ville försöka hitta. Vi fann samtliga som vi sökte.

Väl nere i staden igen hamnade vi i en betydligt trevligare del än den vi gått på före linbanefärden. Det var en trevlig gågata som sträckte sig nästan hela vägen bort till gränsen vid flygfältet. Gågatan slutade vid ett stort torg med många barer och restauranger och vi satte oss en stund i solen och jag fick ytterligare en god ale och sonen tog en milkshake. Sonen är 47 men fick inte dricka ale eftersom han skulle köra hyrbilen.

Vi lämnade Gibraltar lagom för att hinna köra tillbaka till Fuengirola innan det blev mörkt. Nu kan vi bocka av att vi varit i Gibraltar men det är inte en plats som någon av oss kommer att vilja återvända till. Den gav inga stora bestående positiva minnen. Kanske hade det varit annorlunda om vi valt den guidade turen istället för linbana och promenad nerför berget.

Åter ”hemma” i Fuengirola tog vi en dusch på hotellet innan vi gick ut för att äta. Denna kväll blev det en enkel pasta Carbonara på en närliggande Italiensk restaurang, La Pergola, som såg trevlig ut. Därefter bums i säng och omedelbart insomnande.

Dagen därpå var det efter frukost åter dags för geocaching i Fuengirola. Vi ägnade oss nu åt utkanterna av den äldre delen av staden. Mycket trevliga områden med bostadskvarter med både radhus och flerfamiljshus. Många parker och påtagligt gott om lekplatser med många spännande lekredskap för barnen. Det var även gott om utegym.

Vi lunchtid gick vi ner till stranden där vi åt en billig lunch, sex olika tapas plus en öl för fem Euro. Riktigt gott och prisvärt. Efter lunchen gick vi ner till vattnet och doppade fötterna. Något riktigt bad var det aldrig tal om, men det fanns några få modiga som badade. Lufttemperaturen var under alla dagar kring 20 grader. Hur det var med vattentemperaturen vet jag inte annat än att det var allt för kallt för mig.

På eftermiddagen tog vi, på förslag från min syster, lokalbussen upp till den lilla fina staden Mijas som ligger ca en kvart bort. Det är en underbar liten stad med fantastisk utsikt över stranden och Medelhavet. Här finns bl. a. ett mineatyrmuseum, vilket vi dock inte besökte. Inte heller tog vi någon tur med stadens stolthet Åsnetaxi. Vi nöjde oss med att beundra utsikten, besöka den gamla borgen och kyrkan under den samt att ta en öl på en bra restaurarang med utsikt, El Olivar. Därefter återfärd med bussen ner till Fuengirola.

Sedan blev det ytterligare några timmars geocaching då vi bl. a. gick till den lilla borgen Castillo Sohail.

Slutligen gick vi ut för att äta, för min del, resans sista middag på en bra restaurang vid namn El Capricho Andaluz. Vi åt en tre rätters middag som de hade till specialpris 14.90 Euro. Mycket prisvärt.

Morgonen därpå skulle jag, efter frukost, återvända till Stockholm med ett plan som gick vid lunchtid. Sonen skulle stanna ytterligare några dagar i Spanien. Han körde mig till flygplatsen i Malaga där jag väntade någon timme innan planet tog mig tillbaka till ett Stockholm med snöblask och nollgradigt.

Costa del Sol var en positiv upplevelse. Jag återvänder gärna dit. Klimatet, maten och naturen är tilltalande. Det är enkelt och billigt att åka mellan orterna med lokalbussarna.

Fuengirolas gamla del består av många små bilfria gränder kantade av citrusträd och restauranger och barer ligger tätt.
Lördag 28 Oktober 2017 - Visingsö
Visingsö har jag känt till allt sedan skolans geografi- och historielektioner. Jag har åkt förbi Vättern och Gränna åtskilliga gånger och tittat ut mot ön. Jag har tänkt att dit vill jag åka någon gång, men jag har alltid haft ett annat mål då dessa tankar passerat min hjärna.

För några år sedan läste jag Jan Guillous böcker i Arn-serien och blev än mer nyfiken på ön. Trots det har jag ändå inte kommit mig för att åka dit.

Nu går mitt äldsta barnbarn på folkhögskolan, Braheskolan i Kumlaby på Visingsö. Hon hade varit hemma i Stockholm på höstlov och vi bestämde oss för att skjutsa henne tillbaka till Visingsö.

Vilken upplevelse det blev.

Tre timmars bilresa från Stockholm till Gränna. Färja 25 minuter till Visingsö.
Incheckning på Wisingsö Hotell & Konferens där vi bokat rum för en natt. Hotellet ägs av samma stiftelse som driver Braheskolan. Skolan och hotellet är vackert beläget mitt på ön i Kumlaby.

Hotellet består av ett antal låghus med rum för två med dusch och WC samt gemensamhetsutrymmen såsom pentry och allrum. Mitt i anläggningen finns ett stort bibliotek.

Ett gammalt vackert hus från förra sekelskiftet är skolans och hotellets restaurang, Restaurang Framnäs, där man kan äta den frukost som ingår i hotellpriset. Här kan man också äta lunch och middag samt dricka kaffe.

På ön finns också en Thairestaurang, Talay Thai som har överraskande bra thai-mat. Vi tillbringade ett par timmar där på ankomstdagens kväll. Resten av kvällen tillbringade vi tillsammans med vårt barnbarn för långa givande samtal om livet och hennes studier och framtidsplaner.

Dagen därpå utforskade vi det viktigaste på ön, de mest berömda sevärdheterna. Först for vi norrut på ön tills allmän väg tog slut. Vi noterade att de flesta husen var mycket välskötta och såg nästan nymålade ut. Landskapet är mycket vackert.

Sedan vände vi söderut. Först tillbaka till Kumlaby, där man om man har mer tid kan dels besöka Kumlaby medeltida kyrka. Kyrkan har vackra målningar från 1400-talet. Har man tid och ork kan man också klättra upp i kyrktornet. Tornet har platt topp vilket är en skapelse från Pehr Brahe d. y. som tyckte att man från denna utsiktspunkt skulle kunna studera stjärnhimlen. Vi tyckte dock att det blåste för mycket denna dag för att gå upp där och betrakta utsikten.

I Kumlaby finns också i det gamla Tingshuset /Visingsö museum med glimtar av Visingsös historia.

Vi for förbi det och Thairestaurangen som vi besökt dagen innan. Där ligger ett Nostalgimuseum där man bl.a. kan beskåda diverse gamla jordbruksredskap, traktorer och en gammal BP bensinmack och verkstad.

Vi satte dock kurs mot ”Sveriges första huvudstad” Näs slottsruin längst söderut på ön. Härifrån styrdes ”Sverige” under medeltiden. 1318 brändes borgen och delar av den har med tiden rasat ner i Vättern. Det var dock intressant att gå här. Denna borg har en central betydelse i delar av Arn-böckerna. Det var här som Eriksätten och Sverkersätten ”turades om” att regera. Fyra medeltida kungar dog här på Visingsö. Även Birger Jarl dog på Visingsö.

Idag finns inte så mycket kvar av borgen men du bör gå in i det runda rum som finns och ställa dig mitt i rummet och tala. Akustiken är mycket märklig.
Då man kör runt på ön förvånas åtminstone jag över att här finns så många olika sorters träd. Att man på 1800-talet planterat 300.000 ekar på ön för att säkra statens behov av virke till fartyg visste jag sedan tidigare men att det skulle finnas bok, lärk och mullbärsträd visste jag inte.
Vi såg också en ”julgransodling” som till och med hade flera färdigklädda julgranar.

I närheten av färjeläget ligger ruinen efter Visingsborgs slott som uppfördes under Per Brahe d.ä. mellan 1573 och 1662. Slottet förstördes vid en brand 1718. Branden tros vara anlagd av de ryska krigsfångar som vid den tiden vistades i slottet som då var fångläger efter Karl XII’s krig.
Slottet var under sin storhetstid mycket vackert både utvändigt och invändigt. Nu återstår bara befästningsmurarna och den södra längans murar.

I närheten av Visingsborgs slottsruin ligger Brahekyrkan som är öns församlingskyrka och i dess närhet ligger två stora korsvirkeshus, de sk. Kungsladorna från 1730-talet.

Som ni ser är ön full av fornlämningar. Vi var på ön endast ett knappt dygn men under vår korta resa hann vi se det ”viktigaste”. Vi for förbi ett stort antal gravhögar. Vi såg också att det på ett ställe finns en Hällkista från stenåldern, men man kan inte hinna allt vid ett kort besök.

Det finns kanske anledning att återvända någon sommar då man kan färdas runt på ön med s.k. Remmalag, öns populära hästskjutsar.

Vi lämnade dock Visingsö med den nya stora färjan till Gränna. Vi var mycket nöjda med vårt besök på Vätterns pärla.

Under turistsäsong finns flera boenden, butiker och restauranger på ön. Resan med bilfärjan från Gränna kostar ToR (2017) 200 kr för en personbil.
På ön kan man hyra cykel på flera ställen. Cykel är troligen det bästa sättet att se Visingsö.
Lördag 2 September 2017 - Kroatien
Dag 1
Klockan ska ringa kl. 03.15 men vi är vakna redan vid 02.30. Taxin ska hämta oss kl. 04.00 för färd till Arlanda där planet ska avgå kl. 06.35. Det är lördag 2 september 2017.

Vi blir skjutsade ut till Arlanda av en mycket trevlig chafför som dessutom kör mjukt och fint.

Incheckningen har jag redan gjort via SAS App så det är bara att ta ut bagageremsor och lämna bagaget i ”Bagage-Drop”.
Sedan blir väntan ganska lång i terminalen innan vi bordar och kommer iväg mot Split på tid.

Under resan ner äter vi frukost och slumrar en stund för att kompensera för lite förlorad nattsömn.

Vi landar i Split något försnade på grund av motvind. Vi får snabbt vårt bagage och går ut till en väntade transfer. Det är bara vi i minibussen som ska ut på krysning, övriga ska på andra ”äventyr” i Kroatien. Transfern tar bara 10 minuter. Det är nära från flygplatsen till den lilla staden Trogir.
Vi letar reda på vår båt bland alla utflyktsbåtar som i 3 – 4 dubbla led ligger utmed kajen i Trogir. Vår båt heter Kapetan Kuka ( det betyder Kapten Krok, som i berättelsen om Peter Pan) och den båten ligger längst bort från där vi blir avsläppta.

Vi stiger ombord och får hjälp med vårt bagage. Vi tas emot av Sandra (kaptenens dotter) som ger oss vår hyttnyckel. Hytten visar sig vara större än vi väntat oss, så det var den första av alla positiva upplevelser.
Undersängen har plats för två personer så ingen av oss behöver klättra upp i överslafen.

Ett litet toalett- och duschrum finns också i hytten samt ett klädskåp. Hytten har en rund ventil (fönster).

Då vi installerat oss går vi en sväng ut på stan som vi i och för sig varit i tidigare. Vi väntar fortfarande på andra passagerare så avgång från Trogir blir först om ett par timmar.

Då vi kommit åter till båten går vi upp på däck där vi bekantar oss med några av de andra passagerana.
Det visar sig att vi är de enda svenskarna ombord och därutöver är det ett franskt par och 24 tyskar.

Det innebär att den mesta informationen kommer att ges i första hand på tyska. Sandra som är ”allt i allo” ombord klarar dock båda språken utmärkt.
Fransmännen får det dock lite jobbigt då de inte kan någon tyska och ganska dålig engelska.

De visar sig vara mycket trevliga människor och vi slår oss i slang med dem och äter sedan samtliga måltider tillsammans. Jag förstår både tyska och engelska och kan på så vis hjälpa dem till rätta.

Då samtliga passagerare kommit ombord kastar vi loss och ger oss av från Trogir samtidigt som vi intar vår lunch. Vi stävar ut runt ön Čiovo för att efter lunchen leta rätt på en lämplig vik för resans första badstopp.

Det är underbart att åter få bada i det kristallklara vattnet i Adriatiska havet. Det är aningen kallare än det varit tidigare år då vi varit här. Det kan nog bero på att vi nu badar från båten en bit från land, alltså inte vid någon strand som tidigare gånger. Temperaturen ligger på ca. 21 – 22 grader. Badstoppet denna dag blir ganska kort men skönt.

Vi styr sedan vidare mot dagens mål, Split, där vi ska ligga i hamn över natten.

I Split går vi på guidad tur i Diokletianpalatset. Palatset byggdes under den tid då rommarna var herrar över Dalmatien, den del av Kroatien där vi nu befinner oss. Palatset uppfördes av den romerska kejsaren Diocletianus i slutet av 200-talet efter Kristus och innesluter de gamla delarna av staden Split. Det omkring 30 000 kvadratmeter stora palatset är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen.

Innanför palatsets murar ligger också Sankt Domnius katedral och kejsaren Diocletianus mausoleum. År 1979 blev palatset Kroatiens tredje världsarv.
Strax utanför palatsets norra post, Guldporten (Porta Aurea) står en jättestor staty av en biskop, Gregorius av Nin (Grgur Ninski). Det sägs bringa lycka att vidröra biskopsstatyns stortå, vilket lett till stt den genom åren blivit så sliten att den glänser som guld av all beröring. Att den norra porten kallas Guldporten beror på att det var den vägen pengar och annat värdefullt fördes in i palatset.

Efter den guidade rundturen var det fri tid att disponera i Split.

Dag 2
Tidigt på morgonen vaknade jag efter att ha sovit mycket gott ombord. Fartyget lämnade Split vid sjutiden och vi satte kurs mot dagens mål som var ön Hvar. Vi äter vår första frukost ombord och kan konstatera att även den var bättre än väntat. Det fanns allt vi ville ha. Yoghurt med müsli, gott bröd, ost, salami, marmelad för dem som så önskade, juice, kaffe, te och frukt.

Vädret var dock inte med oss denna morgon. Det regnade och blåste en del under förmiddagen. Det var lite gungigt då vi gick över det stora öppna vattnet med riktning mot den stora ön Brač. Då vi närmade Kroatiens mest berömda badstand Zlatni Rat, på ön Brač, började molntäcket på att spricka upp en aning. Vi stannade dock inte för bad vi Zlatni Rat på grund av vädret. Zlatni Rat är en grusrevel som sticker ut från ön och den är känd för att ändra form till följd av starka vindar och strömmar.

Vi fortsätter mot ljusningen i molnen och mot ön Hvar. Då vi närmar oss den mycket långsträckta ön letar vi upp en vik där vi kan bada. Kaptenen känner den här skärgården som sin egen ficka, men det gör alla de andra kaptenerna också så det är sällan vi blir ensamma om någon badvik. Det är dock lika underbart att bada denna dag.

Efter badet äter vi lunch medan färden fortsätter. Lunchen är väl tilltagen men vi behöver förbättra den smakmässigt med både salt och peppar för att det ska smaka något. Lunchen består varje gång av soppa, huvudrätt och dessert.

Vi får nu information om att vi ska göra avsteg från det planerade programmet och inte övernatta i Hvar utan fortsätta till Korčula istället.
På vägen dit gör vi ytterligare ett stopp för bad vilket givetvis ingen har något emot.

Vi glider så småningom in mot Stari Grad Korčula, staden där Marco Polo anses vara född. En mycket vacker stad som också brukar kallas för ”Lilla Dubrovnik”. I hamnen är det trångt och vi får vänta på vår tur att lägga till. Vi blir totalt fem båtar som samsas om samma kajplats, d v s vi ligger förtöjda jämsides och vilket gör att man går genom en eller flera båtar för att komma till landgången och iland.

Vi vandrar runt i de trånga gränderna, letar upp Marco Polos födelsehus, strövar efter en strandpromenad med många små restauranger och caféer. Slutligen hittar vi en där vi får utsikt över vattnet. Här slår vi oss ner och beställer en tomatsoppa samt öl respektive äppeljuice därtill, och så bröd förstås. Här sitter vi sedan och ser den vackra solnedgången medan vi avnjuter den goda, mustiga soppan.

Vi återvänder till båten innan det blir riktigt mörkt.

Dag 3
Jag vaknar som vanligt tidigt och går upp på däck medan hustrun sover vidare. På akterdäck sitter Amanda från Berlin. Vi börjartala om allt möjligt intressant, en vana som vi sedan fortsätter med varje morgon under resten av resan.

Medan vi sitter där och samtalar blir det dags för avfärd och klockan åtta serveras frukost.

Idag går färden mot Dubrovnik. Men först ska vi förstås ha en badpause. Dagens badpause blir på en av resan vackraste platser, vid en av Elaphitiöarna, som ligger norr om Dubrovnik.

Framme i Dubrovnik lägger vi först till under den vackra bron norr om stadens nya hamn. Här tar vi ombord den lokala guiden som berättar lite för oss om Dubrovnik och om den guidade visningen av den gamla staden, (Stari Grad) Dubrovnik. Båten kör sedan in i den nya hamnen eftersom det nu finns plats vid kajen där en av färjorna brukar ligga.

Vi tar lokalbussen in till gamla staden. Det tar ca 15 minuter, och bussen är proppfull med människor. Bussbiljetten kostar 12 Kn (Kuna) om man köper den i något inköpsställe före påstigning. Köper man den på bussen av chaffören så kostar den 15 Kn. Biljetten är giltig i en och en halv timme.

Vi går inte med på den guidade rundturen i gamla staden eftersom vi bara för några år sedan tillbringade en hel vecka i Dubrovnik med omgivningar. Vi tar istället kabinbanan upp till toppen av berget Srđ. Härifrån har man en vidunderlig utsikt över Dubrovnik och den omgivande skärgården. Förra gången vi var här ösregnade det, men nu var vädret strålande och sikten magnifik.

Efter nedfärden gick vi in genom en av portarna i muren till den gamla stadenför en liten tur inne i den fantastiska medeltida staden Dubrovnik.

Om du åker hit ska du givetvis gå en guidad tur i staden och absolut inte missa att gå runt staden uppe på ringmuren. Det kostar inträde men är väl värt pengarna. Tänk dock på att det kan bli väldigt varmt att gå där mitt på dagen, så ta med vatten. Det tar en till en och en halv timme att gå runt hela mursträckan. Det är helt omöjligt att genomföra denna vandring för den som har svårt att gå. Vandringen börjar med en lång brant trappa. Handikappanpassning visste man inget om på medeltiden.

Vi åkte dock tillbaka mot nya hamnen med lokalbussen men steg av tidigare och tog en promenad till ett ställe mellan områdena Lapad och Babin kuk (ja det heter så). Där finns en underbar ”Promenad” kantad med små caféer och restauranger. En fantastis plats att strosa utmed och att sätta sig ner för en öl eller något annat. Denna promenad leder sedan ner till en vik där vi badade varje dag under vår förra vistelse i Dubrovnik. Här stannade vi och såg på solnedgången innan vi promenerade de ca två kilometerna tillbaka till båten.

Dag 4
Dagen började som tidigare med en liten pratstund på akterdäck och därefter frukost innan båten lämnade hamnen och vi satte kurs mot dagens, mål ön Mljet. På vägen mot Mljet passerade vi åter de vackra Elaphitiöarna men denna gång stannade vi inte för att bada där.

Vi stävade vidare över större vatten innan vi nådde Mljet där vi före lunch letade upp en skyddad vik för dagens badpause. Vi fick som vanligt sällskap av ett par andra båtar som gjorde samma rutt som vi.

Efter badet var det åter tid för lunch innan vi fortsatte mot huvudorten Pomena på ön Mljet. En stor del av ön är nationalpark och det kostar 125 Kn i inträde om man vill ge sig in på promenad i själva parken. Det är en mycket vacker natur och de stora sevärdheterna är den lilla och den stora saltsjön. De båda sjöarna är förbundna men en trång kanal genom vilket det är en startk ström. Här är det mycket populärt att bada.

På en ö i den stora sjön ligger ett gammalt kloster. Till klostret kan man åka med en båt som går ca en gång i timmen. Ska du hinna gå runt sjöarna samt besöka klostret måste du ha gott om tid. Vi hade inte tid att åka till klostret. Då skulle vi ha missat avgångstiden för vår båt. Vi var dock fyra tappra som tog en rejäl promenad i den vackra nationalparken, trots kostnaden.

Klockan 17 var det avgång från Mljet för att gå till natthamn i Lumbarda, en liten ort på ön Korčula. Lumbarda var en mycket liten ort men här var lugnt och fint. Vi gick ut och hittade ortens bästa hotell där vi med utsikt över hamnen åt ännu en utsökt god tomatsoppa med bröd och öl därtill.
I mörkret letade vi oss sedan tillbaka till vår båt för att åter krypa till kojs.

Dag 5
Som vanligt tidigt upp. Jag hann med en kort promenad i hamnen före avgång, pratstund på akterdäck och frukost som vanligt kockan åtta.
Dagens mål var åter ön Hvar som vi på grund av andra dagens relativt dåliga väder missade. Det var då meningen att vi skulle ha åkt till huvudstaden på Hvar, vilken också heter Hvar. Nu blev det dags för den idag istället.

Det började med en något gungig överfart från Korčula mot Hvar. Vi fann dock en mycket lugn och fin badvik på ön Šćedro där vi stannade både för att bada och att inta vår lunch.

Hamnen i Hvar är liten och mycket hårt trafikerad av alla krysnningsbåtar av samma typ som vår samt även av färjor som går mellan öarna. Vi fick göra ett snabbt stopp vid kaj så att vi kunde gå iland. Vi fick sedan två timmar på oss i staden medan båten fick gå ut och lägga sig på redden i väntan på att åter plocka upp oss.

Vi vandrade runt och tittade på de gamla byggnaderna i staden som även den har mycket gamla anor. Det var mycket varmt den här dagen och ganska snart bestämde vi oss för att söka skugga på en utmärkt liten restaurang där vi svalkade oss med öl repektive juice medan vi tittade på människor som gick förbi och folk som badade vid en lilla stranden strax bredvid.

Då det var tid att gå ombord på båten igen vad det nära att jag blev akterseglad då jag inte uppmärksammade att vår båt inte låg vid kajen utan utanpå en annan, större båt. Det gick dock bra och jag kom med.

Eftersom det var omöjligt att ligga vid kaj i Hvar under natten bestämde kaptenen att vi skulle gå till en liten mindre ort, Stiniva, på Hvar där det finns en pir vid vilken vi kunde ligga. Här kunde man också ta sig ett kvällsdopp om man så önskade, vilket jag naturligtvis gjorde. Då vi skulle lägga till vid piren var en större fritidssegelbåt tvungen att flytta på sig för att vi skulle få plats.

I det lilla samhället Stiniva finns bara ett 15-tal hus och en kyrka men inga restauranger varför det passade alldeles utmärkt att denna kväll genomföra den i resans pris ingående ”Captains dinner”. Det blev en utsökt tre rätters måltid i barbecue stil. Vi bjöds på grillad kyckling, grillad lammkorv och den för Balkan så typiska cevapcici, en köttfärsjärpe kan man väl likna den vid men med annan kryddning än vad vi brukar göra i Sverige. Civapcici har sitt ursprung i Bosnien-Herzegovina men serveras i hela det forna Jugoslavien.

Efter den middagen var man så mätt så att något månskensbad som vi talat om blev det inte fråga om. Då hade vi nog sjunkit.

Dag 6
Denna morgon började inte som vanligt. Först blev det morgondopp. Sedan samtal på akterdäck och därefter frukost medan vi lämnade ön Hvar med destination ön Šolta.

Vi korsade åter ett större vatten men fann en skyddad vik på Šolta där vi kunde bada en god stund innan det var dags för lunch. Denna vik kände kaptenen och hans dotter Sandra mycket väl eftersom ön Šolta är deras hem.

Här i den skyddade viken badade vi och njöt i solen väl medvetna om att resan börja närma sig sitt slut.

Då vi åter ätit lunch under trevligt samspråk med våra vänner från Paris var det åter dags att dra upp ankaret och sätta fart på båten. Vi skulle nu bara gå runt ön till andra sidan. Vår nästa natthamn heter Stomrska. Den verkliga hemmahamnen för båten och dess kapten samt delar av den övriga besättningen.

Här fick vi också lov att ”skrämma bort” några andra båtar innan vi kunde komma in till kaj. Här mötte oss kaptenens fru och svärföräldrar. Kaptenens fru driver ett Bed and Breakfast på ön men nu ville hon givetvis träffa sin man och sin dotter en stund.

Vi gick ut på en liten promenad i Stomarska och fann en restaurang utmend kajen där vi åt en pizza och drack öl och juice. Sedan gick vi tillbaka till båten. Hustrun gick till sängs men jag blev sittande på akterdäck i samspråk med några av de tyska passagerana innan det blev dags även för mig att krypa till kojs.

Dag 7
Sista dagen till sjöss. Jag vaknade ännu tidigare än vanligt och gav mig ut på en liten promenad. Då jag var på väg tillbaka mot båten kände jag regnstänk och ökade därför på stegen för att hinna tillbaka och rädda våra badkläder som hängde på tork på däck.

Jag hann precis ta ner dem innan regnet satte igång på allvar. Regnet vräkte ner. Sedan kom åska med rejäla blixtar och dunder. En gång small det till rakt över oss. Regnet och åskvädret varade inte mer än en timme så innan vi ätit vår frukost och det var dags för båten att lämna Stomrska för färd mot startpunkten Trogir så sken solen åter.

Då vi lämnade Stomorska stod kaptenens fru och svärföräldrar längst ut på piren och vinkade farväl. Kaptenen körde ett extra varv och tutade innan vi verkligen lämnade hamnen i Stomarska.

Vi ”stampade” på i ganska hård vind under överfarten från Šolta mot fastlandet där vi kunde se Split på avstånd. Vi observerade också alla färjor som var på väg ut från Split med olika destinationer.

Vi letade åter en skyddad badvik då vi närmade oss fastlandet och öarna utanför Trogir, Čiovo och Sveta. Fullt överallt. Det blev att ankra upp i sundet mellan de båda öarna, dock något närmare Sveta för att åstadkomma aningen lä.

Här märkte vi att det kändes något kallare att bada. Man kände av att det var strömt i sundet och lite jobbigare att simma tillbaka till båten.
Vi var inte den enda båt som ankrade upp här i sundet. Efter lunchen som vi intog liggande still för ankar upptäckte vi att vi nu var en hel liten armada med båtar som tagit detta som sista stopp innan slutetappen in till Trogir.

Väl vid kaj i Trogir fick vi information om vad som gällde för hemresedagen samt den guidade turen i Trogir senare på eftermiddagen. Guidningen i Trogir blev fantastiskt bra eftersom vår lilla grupp som ville ha guidning på engelska fick en jättebra guide. Hur den tyskspråkiga guiden var kan jag inte säga något om.

Trogir är en fantastisk liten medeltidsstad med endast 300 innevånare på den lilla huvudön som även den en gång varit omgärdad av en ringmur. Här finns en hel rad unika sevärdheter som jag inte tänker gå närmare in på. Trogir finns med på UNESCOs värlsdarvslista precis som Dubrovnik och palatset i Split.

Vi skulle åka med ett tidigt plan nästa morgon och därför med en än tidigare tranfer till Split så vi var tvungna att ägna kvällen åt att packa. Vi hann dock med att ta en liten promenad i staden och att äta en sista kroatisk tomatsoppa, troligen den bästa av de fyra vi ätit under resan.
Sedan var det tidigt tack och godnatt, men först för säkerhets skull, ta avsked av våra vänner från Paris och av Amanda från Berlin.

Dag 8
Hemresedagen fick vi en begränsad frukost före alla andra. Sandra eller om det var kocken hade gjort i ordning smörgåsar och vatten som vi fick med oss för att äta på flygplatsen men vi hann åtminstone äta en av dem till kaffet som fanns färdigt ombord.

När vi stjälpt i oss morgonkaffet bar vi iland vårt bagage. Och anmälde oss hos ”agenturen” Idriva på kajen. De följde med oss till vår väntande minibuss som på mindre än en kvart tog oss till flygplatsen i Split.

Incheckningen gick snabbt och utan någon väntan alls. Det var något trångt vid säkerhetskontrollen. Sedan blev det som väntat fruktansvärt trångt då vi kommit upp i avgångshallen. Flygplatsen i split är inte rustad för den turistström som man upplever numera. Den är byggd för den turistström som man hade under 1960-talet.

Sittplatser är det ont om. Det är långa köer om man vill köpa något att äta och antalet gater är endast sju eller åtta. Det finns inga pirer ut till planen utan då man passerat gate åker man buss eller går ut till planet.

Vi kom dock iväg på tid och resan hem gick på mindre än tre timmar. I Stockholm var det acceptabla 16 grader och uppehållsväder så vi tog buss och pendeltåg sista biten hem.

Sammanfattning
En fantastisk resa som vi gärna gör om ett annat år var till ända. Det finns massor av båtar och många olika rutter i den Kroatiska skärgården. Vi kommer absolut tillbaka till Kroatien. Detta var vår femte resa dit.

Denna resa hade vi bokat via Kroatienspecialisten och kostnaden per person var (2017) 9.980 SEK inklusive transfer. Det omfattar flyg och kryssning med halvpension.

Kroatien är oerhört vackert och det är förhållandevis billigt att gå ut och äta. Allt naturligtvis beroende på vad man vill äta. En stor öl kostar mellan 20 – 25 Kn d v s ca. 25 - 30 SEK.
Söndag 30 Juli 2017 - Bohuslän
Vi såg en annons i DN våren 2016 om en tre dagars kryssning med Svenska Västkustlinjen från Göteborg till Strömstad. Det passade inte den sommaren men våren 2017 fick vi se samma annons och då slog vi till och bokade in oss i månadsskiftet juli – augusti.

Resan genomförs med M/S Nya Skärgården, byggd på Motala Verkstad 1915. Hon har sedan dess haft ett brokigt öde både som passagerarfartyg på både ost- och västkusten och under sin sämsta tid som sandpråm. Numera är hon renoverad till originalskick.

DAG 1

Vi vistades först ett regnigt dygn i Göteborg men söndag morgon då det var dags för avfärd, klockan 08.00, var det upphållsväder. Dock såg prognosen dyster ut för de närmaste dygnen. Prognosen förebådade regnskurar varje dag.

Vi steg om bord på M/S Nya Skärgården vid Maritiman i Göteborg allt under dragspelsmusik av styrman Dan Fors. Då vi, samtliga 80 passagerare med vårt bagage, var ombord lade vi loss och backade ut i Göta älv och vände stäven mot havet.

Då vi lämnat Kulturbåtarna vid Maritiman passerade vi alla de kända Göteborgssiluetterna, Navigationsskolan, Skansen Kronan och sjöfartsmonumentet på den ena sidan älven och den stora kranen vid det nedlagda Eriksbergsvarvet och allt som byggts på de gamla varvsområdena på den andra sidan. Sedan stävade vi ut under den mäktiga Älvsborgsbron och vidare ut mot havet. Vi såg fartyg som låg på redden i väntan på att kunna gå in till kaj innan vi girade mot norr och dagens första strandhugg.

Under denna första del av resan fick vi hela besättningen presenterad för oss. Kapten Olle, kocken Filippo, jungman Elin samt matroserna Frida och Linnea. Alla presenterades av styrman Dan. Dan gav oss också nödvändig säkerhetsinformation samt en del annan praktisk information för resan. Därefter var det fritt fram att röra sig som man ville på båten.

I strålande väder stävade vi förbi Nötö, Grötö, Hönö, Öckerö och Björkö på vår färd mot Marstrand. Vartefter som vi tog oss fram i den Bohuslänska skärgården fick vi geografisk, historisk och politisk guidning av Dan på ett mycket trevligt, humoristiskt och pedagogiskt sätt.

Vi fick också lära oss att då vi passerade områden som var öppna utifrån havet, utan skyddande öar, skulle vi samlas i salongen för att genom att sjunga allsång tänka mindre på att dyningen fick fartyget att rulla. Detta var en rutin som upprepades ett antal gånger under resan alla tre dagar. Det gjorde att vi före ankomsten till Strömstad nästan kunde texten till Nya Skärgårdens vals, som skrivits av styrman Dan. Vi sjöng givetvis både Taube och Lasse Dahlkvist också.

Under sittningarna i salongen hade vi också trevliga diskussioner med våra medpassagerare.

Vi styrde in mellan Klåverön och Koön och lade till vid kaj i Marstrand. I Marstrand låg vi en timme då vi dels hann med att gå upp till Carlstens fästning där det precis då jag kom dit startade ett litet historiskt skådespel/parad med kommendant, drabanter, tjuvar och fångvaktare samt skökor.

Vidare hann man med att titta på den gamla fina träbebyggelsen med bl. a. det gamla badhotellet.

Då vi kastat loss från Marstrand serverades vi en utmärkt lunch ombord. Vi imponerades av vad Filippo åstadkommit i den trånga byssan under fördäck. Huvudrätt för dagen var en baconlindad köttfärslimpa med en mycket god sås. Till det givetvis sallad och potatis. Till detta kunde var och en från baren, på egen bekostnad, beställa det man önskade dricka till maten. Både flera sorters öl och vin fanns att tillgå.

På Marstrandsfjorden passerades Åstol. Därefter passerade vi Rönnäng, Klädesholmen och Skärhamn på Tjörn. Vidare gick vi genom Härösund, förbi Mollösund, Bråtö och Käringön. Sedan började vi komma upp i farvattnen med ortsnamn som man känner igen från Evert Taubes visor såsom Morlanda, Flatön och Malö. Vi gick i sundet på ostsidan om Skaftölandet innan vi kom ut i Gullmarsfjorden. Precis innan vi kom fram till slutmålet för dagen passerade vi ett vackert segelfartyg för fulla segel. Hon hette Atene.

Den första övernattningen hade man vid bokningen haft möjlighet att välja på antingen Hotell i Lysekil eller Hotell Gullmarsstrand i Fiskebäckskil. För de flesta av oss passagerare hade valet fallit på Gullmarsstrand. Vi steg iland med vårt bagage och installerade oss på den fina, moderna hotellanläggningen alldeses vid bryggan där vi stigit i land. Alla rum var i markplanet. Rummen var ljusa och fina. Kvällen spenderade var och som den ville. Somliga hade förbeställt en tre rätters middag vilket jag var glad att vi inte gjort. Vi var fortfarande mätta efter lunchen. Vi tog en promenad på ca 1,5 km till ortens livsmedelsbutik och inhandlade lite lätt att äta samt att dricka. Sedan blev det tidigt i säng, det är jobbigt att vara till sjöss. Vi var mycket nöjda med vår första dag ombord med mycket att se, mycket nya lärdomar om Bohusläns historia med både sillperioder och förhistoriska boplatser på Orust. Vi sov mycket gott och kände hur sängen gungade så smått fast vi befann oss på land.

DAG 2

Vi begav oss till frukostmatsalen på hotellet så snart de öppnade och läst oss väl smaka av en alldeles utmärkt frukost innehållande det mesta man kan begära. Dock kan jag inte äta hur mycket som helst vid sjutiden på morgonen.

Efter frukosten blev det en kort morgonpromenad i det vackra, pittoreska Fiskebäckskil innan det var tid att packa och åter gå ut på bryggan i väntan på M/S Nya Skärgården som kom från Lysekil för att åter ta oss ombord. Återigen hälsades vi med dragspelsmusik då vi klev ombord.
Målet för dagen var Tanum Strand vid Grebbestad. Men först skulle vi göra strandhugg i Smögen.

På vägen mot Smögen passerade vi Bohus Malmön och nu började vi ana att vi var i den del av Bohuslän som präglats av stenindustrin. Då vi rundat Malmön och närmade oss Kungshamn kunde vi se Hållö fyr innan vi girade in mot kajen i Smögen.

I Smögen sken solen från en nästan molnfri himmel. Här hade vi ca. en timme på oss att vandra runt och se på Smögen innan det var tid att äta lunch ombord medan vi fortfarande låg vid kaj.
Jag passade på att inhandla ca. ett hekto räkor som jag, sittande på fördäck, satte i mig som förrätt innan den utsökta fiskmåltiden ombord. Vi bjöds denna dag på pocherad torsk med en fantastisk räkrik skagenröra, en god örtsås och kokt potatis.

Efter lunchen kastade vi åter loss och styrde in mellan Smögen och Kungshamn, förbi ABBA-fabriken som gör Kalles kaviar. Sedan for vi strax in i Sotenkanalen, som är både naturlig och grävd/sprängd.

Vi hade möjlighet att röra oss fritt på båten och jag gjorde flera besök uppe på bryggan hos kapten Olle för att prata med denne mycket trevlige och humoristiske man, vars kärva yttre alls inte stämde med ”innehållet”. På bryggan fick jag se både den gamla tekniken som var original för båten men också all moden utrustning såsom radar och elektroniskt sjökort på vilket man dels kunde se vår egen båt men också alla andra båtar som fanns i området. Varje båt representerades av en liten triangel och fartygsnamnet, med triangelns vassaste spets i färdriktningen. Om man lade ”musmarkören” över en sådan triangel kunde man få information om fartygets destination, tonnage, last mm.

Nya Skärgården styrs idag i första hand med en liten Joystick eller något som ser ut som en liten ”spel-konsol”, men det finns också en riktig gammal hederlig fartygsratt.

Efter Sotenkanalen kom några passager där havet låg på utan skyddande öar och det var tid för mer allsång innan vi for in innanför Hamburgö och passerade Hamburgsund. Därefter passerade vi Fjällbacka, Valön, Musön och Otterön innan vi var framme vid dagens mål Tanum Strand.

Vi lade till alldeles invid den stora hotell- och semesteranläggningen och tog åter vårt bagage och checkade in på det utmärkta hotellet för natten. Även här kunde den som ville äta en trerätters middag men vi valde att ta en ca. 1,5 km. promenad genom skogen in till Grebbestad. Där åt vi fish and chips med lokalbryggt öl från Sveriges äldsta mikrobryggeri på en alla de små restaurangerna.
Efter maten kostade vi på oss att för 30 kr bli fraktade tillbaka till Tanum Strand med det lilla sightseeingtåget Tuffe Wiktor.

Det blev en kväll med vacker solnedgång över Tanum Strand men vi somnade långt innan den kunde beskådas. Vi såg den bara på bild dagen efter.

DAG 3
Tidig frukost, vår vana trogen. Även denna hotellfrukost innehöll det mesta man kan önska. Sedan var det dags att packa och lämna den fina anläggningen och alla stora tjusiga båtar, de flesta med norsk flagg.

Vi gick om bord för vår sista dag till sjöss. Först på programmet stod besök på Koster och därefter färd till Strömstad.

Efter passagen av Grebbestad passerades Tjurpannans naturreservat. Utanför Tjurpannan brukar det vara riktigt gungigt då havet här ligger på ordentligt. Vi kallades till salongen för allsång men istället blev det en quiz med frågor om allt vi sett och hört under färden. Priset en flaska skumpa till det vinnande laget. Då vi passerat Tjurpannan gick vi genom Havstenssund och sundet mellan Resö och Lindön innan vi kom ut på öppnare vatten igen utanför Rossö. Här ute där havet ligger på var det åter tillfälle till allsång i salongen.

Ute på Kosterhavet såg vi flera trålare som låg och trålade räkor. Runt om trålarna var det massor av måsar. Då vi kommit lite i lä av SydKoster slog kapten av på farten och vi blev liggande alldeles stilla medan vi serverades dagens lunch. Lunchen denna sista dag bestod av sallad, helstekt fläskfilé och potatis. Till både denna och övriga måltider serverades också ett mycket gott, ombord-gräddat fröknäckebröd.

Då lunchen var avklarade stävade vi mot Kostersundet och den lilla orten Långegärde på SydKoster. Därifrån kunde man antingen promenera de ca. 3,5 km till Ekenäs där vi åter skulle bli upphämtade av Nya Skärgården. Vi som de flesta andra passagerarna hade dock valt att betal 120 kr extra för transport med guidning över ön. Guidningen började med att Douglas (som bor på SydKoster) berättade lite om Kosteröarna och Kosterhavets nationalpark. Vi fick också veta en hel del om den roll Koster spelat under andra världskriget.

Efter denna genomgång steg vi upp i de fordon (en mindre eldriven buss och traktor med släp) som skulle föra oss till Ekenäs. På vägen stannade vi dock vid Kosters Trädgårdar, ett ekologiskt drivet kollektiv som odlar allt möjligt både inhemskt och exotiskt. Där fick vi en guidning av dem som startat stället och vi kunde dessutom vandra runt själva en stund. Sedan bar det av förbi Kosters kyrka ner till Ekenäs när vi besökte Naturum som är en del av nationalparken. Här såg vi en ca 15 minuter lång film och det som finns under ytan i nationalparken. Jag hade ingen aning om att vi i svenska vatten har så många vackra koraller och exotiska fiskar.

Slutligen var det tid att åter gå ombord för den sista etappen in till Strömstad. Före avfärd från Koster fanns det tillfälle till dans på fördäck till tonerna av bl. a. Nya Skärgårdens vals från styrman Dans dragspel. Tyvärr var det endast ett fåtal som hörsammade kallelsen till en vals på fördäck. En av dem som inte gjorde det var jag själv. Jag dansar ju tyvärr inte.

Färden in till Strömstad gick på ca 45 minuter och där tog det roliga slut. Det var bara att skiljas från den trevliga besättningen och medpassagerarna.

Sedan for de flesta av oss med buss tillbaka till Göteborg. Bussresan ingick i resans pris. Vi anlände till Göteborg C. knappt 10 minuter innan sista tåget till Stockholm skulle avgå. Vi hade biljetter till det och det blev lite stressigt att få ut sin väska ur bussen och springa ut till perrongen vid spår 3 och det väntande snabbtåget mot Stockholm.

Tre oförglömliga dagar var till ända. Av det prognostiserade regnet fick vi inte en enda droppe under hela resan. Denna resa är ett minne för livet. Jag kan gott tänka mig att göra om den. Kanske då från Strömstad till Göteborg vilket också är möjligt.

Detta är ett mycket prisvärt skärgårdsäventyr. Priset 2017 var 3.995 kr per person. För det får du tre härliga dagar ombord i ett fantastiskt gammalt fartyg, halvpension med två hotellövernattningar och busstransfer tillbaka till Göteborg (alt. Göteborg – Strömstad före avresa).

En sak jag inte tänker göra nästa gång är att ha bokad biljett på sista Stockholmståget avslutningsdagen. Det kan vara värt att ta en extra dag och hotellnatt i Strömstad som vi nu inte hann med att se något alls av.

Om du efter denna berättelse känner för att se lite rörliga bilder från kryssningen (ca 25 minuter) kan du gå till denna adress https://youtu.be/i34a2uZlptQ