Vecka 18-21 25 april – 19 maj 2009

Nu är det verkligen på sluttampen för oss här på Lanta. Vänner och bekanta åker hem till Sverige på löpande band. Det enda positiva med det är att det bjuds till fest när någon åker. Det är ju naturligtvis alltid trevligt. Men, det sorgliga och känslan av ”övergivenhet” är dock det som ligger närmast i hjärtat. Vi är en av de familjer som har bestämt oss för att stanna på Lanta tills skolan för barnen slutar. Den slutar torsdagen den 28 maj och på fredagen flyger vi hem! Det finns inget kvar här nu. De flesta restauranger, även vårt stamställe Papaya, har stängt och nästan alla butiker inne i Saladan har packat ihop sina varor och stängt. Vi tillbringar nu våra dagar i ännu mer lättjefullt tillstånd än tidigare, om så är möjligt.

Det enda som har hänt som är värt att nämna är att hundarna Ken och Sasha har flyttat in till oss. De har bott hos några grannar tidigare, men eftersom den familjen tillhör de som åkt hem till Sverige är vi nu tagna i besittning. För precis så är det. Vi väljer inte hundarna, de väljer oss. Vi kan väl ärligt säga att det är ganska jobbigt att vara hundpassare, eftersom deras uppfostringsnivå är extremt låg. Vi får ta i med den hårda rösten enbart för att få dem att gå ner från terrassen. Oftast ligger de dock under solsängarna och stör varken oss eller varandra.

Så är vi äntligen hemma!
Vi lämnade Lanta på fredagen den 29 maj kl 15.00. Transfern till Krabi Airport gick alldeles enligt planerna. Flyget till Bangkok gick enligt tidtabellen kl 19.00. När vi kom till Bangkok såg vi att det finns en Burger King på flygplatsen. Svältfödda på fettrik diet a´la USA passade vi på att äta kvällsmat där inklusive massor med pommes frites eftersom vi råkade beställa plusmenyer till alla fem i familjen. Flyget till Zurich blev försenat med över en timme innan vi kunde lyfta. Detta pga åskväder som vår konservative pilot (hans egna ord) inte ville lyfta i. Vi kunde se att Thai Airways lyfte med flera plan under tiden vi satt och väntade därav uttrycket ovan. Dock är vi tacksamma för att han väntade. Den tråkiga följden blev att vi missade flyget till Köpenhamn som vi skulle byta till i Zurich. Vi blev ombokade till ett senare plan så det blev några timmars tråkig väntan på Zurich Airport. När vi landade i Köpenhamn blev vi mötta av svärföräldrarna och det kändes verkligen underbart att vara hemma. Vi körde hem till dem och blev bjudna på en förbeställd brunch med mat som vi har saknat under vår thaimout.