Copyright © Bejjan888™

Slog upp ögonen och såg en klarblå himmel utanför fönstret. Sista vandringsdagen och vädret skulle visa sig från den bästa sidan med temperatur upp emot +25 °C. Skyndade att checka in på flygplanet tillbaka till Stockholm-Arlanda, dels för att få fönsterplats men också för att få plats så långt fram som möjligt för att undvika att sitta vid motorerna (som är monterade baktill på flygplanskroppen och inte vingarna på en Boeing 717). Frukost vid 07.30 och veckans sista morgonmöte vid 08.45. Vår guide för dagen i den röda gruppen var Patrick och vi skulle få prova på en vandringsled som de inte vandrat längs tidigare under sommaren.

Researrangören hade hyrt in en minibuss som körde oss från hotellet i Champoluc till byn Brusson, därefter svängde bussen av och började köra upp för berget och efter många hårnålssvängar kom vi fram till parkeringen vid Estoul på 1871 höjdmeter. Här började vandringen genom Mosçerela-skogen (Bosco di Mosçerela), vilken gav välbehövlig skugga. Solen låg på och värmde på duktigt, så all skugga var välkommen. Men när vi började närma oss trädgränsen (cirka 2200 höjdmeter) och det inte skulle finnas så mycket mer skugga längs vägen, drog vi ner lite på tempot och gjorde en del extra vattenpauser. Enligt Rebecka, vår vandringsguide, var det ovanligt molnfritt idag och vi fick därför en god utsikt över de omgivande bergsmassiven, inklusive Mont Blanc (4810 m.) och givetvis Monte Rosa-massivet.

Efter ett par timmar kom vi fram till Lago Chamen på höjden 2451 meter, där vi gjorde en paus för fika, teknisk paus och ett dopp för de som önskade. Jag stod över bad denna gång också, då temperaturen knappast skulle skilja sig från övriga sjöar vi stannat till vid.

Patrick upplyste oss om att nästa etapp, gick upp för det berg vi hade framför oss. Eftersom vi nu befann oss ovan trädgränsen och man inte hade något annat att referera till så det ju inte så himla jobbigt ut, visst vem som helst kunde ju se att det var brant, men det verkade inte vara särskilt högt. Men när vi väl börjat vår vandring uppför insåg vi allt mer hur högt upp det ändå var. Det tog nog närmare en timme att ta sig upp till Colle Valnera på 2681 höjdmeter, från Lago Chamen (2451 m.). Men som tidigare nämnt, så var det helt klart värt utsikten därifrån.

En magnifik utsikt över bergen och dalarna vi hade framför oss resulterade givetvis i ett gruppfoto. Här uppifrån hade vi en vid utsikt och kunde även se ner till Rifugio Arp (2431 m.) där vi skulle få äta dagens lunch. Pasta med speck och fonduta, som smakade väl. Fonduta är en typisk förrätt vanligt förekommande i Aostadalen, där Fontinaost blandas med äggula, mjöl och mjölk och den färdiga krämen breds på rostade skivor av vitt eller mörkt bröd. Fontinaosten, Aostas stolthet, har sedan 1995 varit ett ursprungsskyddat varumärke inom EU, vilket innebär att osten bara får produceras i Aostadalen. Fontina görs enbart på opastöriserad mjölk från en speciell ras av kor som endast finns i Aosta.

Efter lunch samlades både röd och blå grupp för gemensamt gruppfoto, innan vandring nedför till den väntande bussen vid Estoul. Efter ungefär 25 minuter var vi tillbaka i Champoluc och Hotel Relais des Glaciers. Efter en välbehövlig dusch och både fot- och skovård var det dags att börja packa för hemfärden imorgon bitti. Vi som skulle flyga tillbaka till Stockholm Arlanda behövde inte checka ut lika tidigt som de andra resenärerna som skulle till Malmö och Göteborg. Ett avslutningsmöte arrangerades i konferensrummet kl. 19.00 där vi haft alla morgonmöten under veckan. Nu bjöds det på bubbel, bildvisning och möjlighet att köpa en USB-sticka med all information (kartor, luncher på Rifugios mm.) samt de bilder som vandringsguiderna Rebecka och Lina tagit av både Röd och Blå grupp under veckan. På hotellet sedan bjöds det på Gala Dinner för oss som bokat via researrangören. Där salladen var entrérätt, första förrätt var skinka och färsk frukt och som andra förrätt var det Ravioli med Auberginer och tomater. Varmrätten var rostbiff med potatis och Courgetter. En avslutande efterrätt med Chou Buns stoppade med Chantilly Cream och chokladsås. Efter middagen var det dags att göra sig skuldfri från den hotellnota man ”dragit” på sig under veckan. Vin och vatten för min del. De tog bra betalt för vattnet och kostnaden för enbart vattnet motsvarade halva notan… nåväl. Det var ju bara att hosta upp pengarna.