Dag för dag: Resealbumet "Vinter-OS i Sochi 2014" av Lengan

24 februari 2014 - Adler, Ryssland
Dagen efter OS i Adler
Lite dagboksskrivande på stranden!!
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
Dagen efter OS
27 februari 2014
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/blir-det-fler-os-adler-ryssland-471168

Sitter på flyget mellan Moskva och München, OS är över och man känner en viss klump i magen. Vilka upplevelser jag fick vara med om där borta i Sochi. Jag ropade in två stafettguld, fick se min vän Marielle vinna guld i skicross. Fick känna på hennes guldmedalj, fick känna på ett guld från Vancouver, vara med i radio, tv mm. I 20 graders värme gick jag runt bland palmer i t-shirt, träffade mängder av idrottsmän och roliga personligheter. Det blev en resa jag aldrig kommer glömma såklart!
Innan OS så tippade jag att Sverige skull ta tre guld och totalt 13 medaljer. Det blev två guld och 15 medaljer, hyfsat tippat ändå.
Från början hade jag inte tänkt åka till Sochi men efter att jag hade besökt deras utställning i London 2012 så bestämde jag mig för att jag inte ville missa detta OS. Det såg ut som om ryssarna skulle slå på stort och visst hade de gjort det. Vad sägs om Fisth arena som tog 40 000 åskådare och enbart användes till invignings och avslutningsceremonierna...
Tävlingarna uppe i bergen var magiska i solskenet. Stod i t-shirt och tittade på längdtävlingar precis som i Whistler 2010.
Jag bodde på ett fartyg i hamnen, precis utanför Olympic park, en perfekt lösning. Buffé tre gånger om dagen och middagen serverades mellan kl 22-00.30 så man hann alltid med att få mat efter kvällstävlingarna.
Inomhussporterna avgjordes i arenor inne i Olympic park och övriga tävlingar avgjordes uppe i bergen. Dit åkte man med tåg på ca 55 minuter så en vanlig dag på OS kunde se ut så här:

Taxi till tågstationen, säkerhetskontroll innan man kom upp på perrongen.
Tåg till Krasnaya Polyana 55 minuter.
Kö till kabinbanan och sedan färd upp på berget, 20 minuter.
Sittlift till skidstadion 10 minuter.
Gångväg till stadion.
Flera gånger så hade man mindre än två timmar på sig att ta sig ner till arenorna i Olympic park och då var det stressigt. Arenorna inne i parken låg 20 minuters gångväg från entrén så det var flera gånger som man satte sig svettig på läktaren...
OS ses bäst på TV, OS upplevs bäst live!
Det blev en del media för min del. Först pratade jag om resan i radio ett par veckor innan OS. Sedan gjorde lokaltidningen ett reportage, Viasat gjorde ett hemma hos-reportage, radiosporten gjorde en liveintervju under herrstafetten och Viasat följde mig under hela herrstafetten och visade inslaget på kvällen i Studio Sotji.
Inne i Olympik park fanns förutom arenorna även väldigt stora sponsorbyggnader med de senaste teknikerna när det gäller att få väggar och tak att lysa/röra på sig. Otroligt påkostade utställningar fanns där inne och i hjärtat av parken låg Medal plaza där medaljceremonierna hölls. Mitt på plazan stod den vackra OS-elden omringad av alla deltagarflaggor. Tre gånger lyckades jag komma in i VIP-hagen framme vid scenen då det var medaljutdelning och därifrån var det bara några meter till prispallen.
Så himla mäktigt att se medaljörerna på så nära håll och kul för mig som gillar att fotografera och att filma.

Något som är väldigt bra när man är på OS är att ha någon där hemma som kan serva med uppdateringar om vad som händer med sms. Man vill ju veta hur det går i de tävlingar som man inte är på och jag hade verkligen en helt otrolig hemmaexpert i Magnus Palmén från Malmö. Han var med till OS i London men nu satt han hemma och gav mig mer än vad jag behövde.
Hela tiden plingade det och folk i min omgivning blev väldigt imponerade. Jag fick dramatiken i curlingen, hockeyn och även sms om hur det gick i spåren trots att jag var på skidtävlingarna! Det var ju perfekt eftersom det ibland var svårt att följa med på storbildsskärmen om vad som skedde ute i skogen. TACK MAGNUS!

Sveriges medaljer, 2 guld, 7 silver och 6 brons, * efter de jag såg live:
Guld:
Herrstafetten längd *
Damstafetten längd *

Silver:
Johan Olsson längd 15 km *
Curling damer *
Ishockey herrar *
Charlotte Kalla längd 10 km
Theodor Pettersson längd sprint
Marcus Hellner längd 30 km
Charlotte Kalla längd 15 km

Brons:
Emil Jönsson längd sprint
Daniel Rickardsson längd 15 km*
Sprintstafett längd herrar *
Sprintstafett längd damer *
Anna Holmlund skicross *
Curling herrar

Mitt program:
14/2 Längd H 15 km
15/2 Längd D Stafett, Ishockey USA-Ryssland, Sve-Lettland
16/2 Längd H Stafett, Skidskytte H 15 km (inställt)
17/2 Skidskytte H 15 km (Inställt igen, jobbig resa...)
18/2 Storslalom D
19/2 Längd H+D Sprintstafett, skidskytte mixed stafett
20/2 Skicross herrar, Curling damfinal
21/2 Skicross D, Slalom D
22/2 Längd D 3 mil, Slalom H
23/2 Längd H 5 mil, Ishockey final H, Avslutningen

Resedagbok:
13/2:
Tidig uppstigning för avfärd till Arlanda. Jag hade varit nervös inför resan då jag hade två korta mellanlandningar i Frankfurt och Moskva men det gick bra, men jag blev dock svettig vid båda stoppen...
I Frankfurt hade jag tur då flyget landade 20 minuter tidigare än beräknat. Det var långt att gå till nästa gate så när jag kom fram så var jag lite varm... Jag smörade lite i incheckningsdisken och fick byta plats från rad 18 till 6 för att tjäna några minuter i Moskva.
Under flygningen till Moskva blev jag faktiskt lite skraj då ett annat passagerarplan dök upp snett bakifrån med riktning mot oss. Det kom närmare och vek aldrig av så innan det passerade strax under oss, jag lovar det var sjukt nära, så hann jag tänka att det kanske är kapat och fixar en otroligt snygg terrorattack uppe i luften...
I Moskva blev jag först hänvisad till transithallen men fick sedan självklart gå tillbaka för att hämta väskan, gå ut för att sedan checka in väskan och passera säkerhetskontrollen i stressat tillstånd. Jag träffade Henry från Norge som väntade förgäves på sin väska. Den anlände till Sochi några dagar senare...
Dean och Ryan från Kanada anslöt också till OS-gänget och UTair tog oss till Sochi där vi flög in över OS-parken och vi såg elden innan vi hade landat. I London såg jag ju inte elden under hela spelen...
Efter att som vanligt fått bråka med taxichaffisen om betalningen så var det dags för nästa trubbel. Jag hade bokat en hytt ombord på fartyget Grand Holiday som låg precis utanför Olympiaparken. När jag kom till incheckningen vid midnatt så var min hytt tagen av någon annan såklart så det tog två timmar innan de hade lyckats boka om mig till fartyget Olympia som låg alldeles bredvid.
De erbjöd mig 300 euro som kompensation. Däremot så bokade de bara in mig till den 16e, jag skulle ju bo där till den 24e, något
som jag upptäckte när jag kom till hytten. De lovade att ordna allt, det var ju några dagar kvar till den 16e....
14/2:
Ingen vila efter den långa resan, det var bara att gå upp och ta tag i att hämta ut ett förbeställt Spectator pass. Alla besökare under OS måste ha denna ackreditering och det var självklart 30 personer före mig i kö, jag älskar inte att köa... Men jag fick ut passet till sist och åkte till tågstationen vid Olympic park för att ta tåget upp till bergen. Utanför stationen fanns det ungefär 100 palmer, jag älskar palmer!!! Och de 20 plusgraderna som välkomnat mig till OS var väldigt välkomna eftersom jag saknat en solresa denna vinter. På perrongen träffade jag resebyrån BjörkBoströms ägare Johan. Vi gjorde sällskap upp till bergen och det blev en trevlig ny bekantskap med många sportminnen att diskutera. Johan var på sitt 14e OS och hade med sig hundratals gäster till Sochi.
Tåget gick till Krasnaya Polyana där vi bytte till en kabinbana som tog oss på en fantastisk resa upp på bergskammen Psekhako. Där fick man byta till en sittlift som gick den sista biten till längdstadion. Det var fantastiskt väder och vyerna runt bergen gjorde varje dags resa till stadion magisk.
Jag hade bra sittplats mitt på läktaren och plötsligt kom damkronorna och satte sig bredvid mig. Som stolsgranne fick jag målvakten Valentina Wallner, hon var jättetrevlig och vi pratade om både hennes och mina OS-äventyr.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/herrsprintstafett-adler-ryssland-471057
15 km för herrar drog igång och jag var lite orolig för Johan Olssons form men det var ju helt i onödan. Han fick silver och Daniel Rickardsson brons, vilken start på min OS-resa! Jag hängde på mina medaljer som jag hade med mig hemifrån och Leif Boork gillade dem såklart. Det tog lång tid innan blomsterceremonin kunde hållas för en åkare från Peru tog väldigt lång tid på sig att ta sig in i mål. Men till sist så fick vi hylla åkarna och sedan var det bara att börja köa till kabinbanan ner till tåget.
Jag köpte en biljett till Olympiska parken för 200 rubel för att kunna se medaljceremonin på kvällen. Det var helt fantastiskt att ännu en gång få vandra in i en Olympisk park och se elden bland alla arenor och utställningar. Medal plaza var väldigt stor och vacker.
Känslan när svenskarna fick sina medaljer på den stora scenen och flaggorna hissades går knappt att beskriva, vilken inledning på min resa, och det skulle bli bättre....

15/2:
När jag åt frukost på morgonen så kom Björn Skifs och slog sig ner. Han var på OS tillsammans med gänget Hello Sweden. Kändes lite kul ändå att träffa denne legend :) Hans fru kände sig lite förkyld så de skulle avstå dagens damstafett men jag åkte upp och hoppades på eventuellt ett brons. Jag hade ståplatsbiljett men fick en läktarbiljett av skidförbundet så istället för att hålla en bra plats längs spåret så kunde jag sitta och sola tillsammans med sponsorgänget. Norrmannen Henry från flygresan dök upp och hans
väska var fortfarande borta, jag var inte avundsjuk på honom. Vädret var helt magiskt och solen brände oss vinterbleka nordbor.
På läktaren var det kyligare så efter starten i stafetten så gick jag ut längs spåret och stod i solen tillsammans med David och Helena Ekholm, de före detta skidskyttarna. Jag känner Helenas far så vi tog kort tillsammans som jag skickade till honom :)
På slutet av stafetten fick jag rapporter från min hemmaexpert Mange Palmén att Kalla tog in på tätduon och att det kunde bli guld. Jag stod längst uppe på arenan vid OS-ringarna då Kalla kom i full fart för att försöka få kontakt och nere på upploppet så spurtade hon ikapp och förbi till ett guld som jag aldrig hade vågat hoppats på, det var ju givet att Norge skulle vinna, de kom femma...
Efter loppet skyndade jag mig ner till Adler för att se den hetaste matchen i hockeyns grundspel Ryssland-USA. Trots att jag kom fram först till andra perioden så stod det fullt med folk utanför arenan som ville köpa biljett. Jag hamnade på tredje raden bakom USA´s bås. Vilken makalös stämning i hallen och framför mig satt Al Michaels, legendaren som kommenterade matchen då USA vann ett omöjligt OS-guld 1980. Då myntade han det klassiska citatet "Do you beleive in miracles, YES!" Flera fans var fram till honom och tog kort och ett fan lyckades få honom att säga citatet på film :)
Matchen var underbar, kanske den nästa bästa jag sett efter OS-finalen i Vancouver. Även denna match slutade 2-2 och gick till förlängning där de fanatiska ryska fansen skapade en gåshudsstämning utan dess like. Till sist blev det straffar som fällde avgörandet till USA´s fördel, 3-2. Jag var lycklig efteråt, dessa ögonblick minns man för resten av livet!
Dagens sista evenemang var hockeymatchen Sverige-Lettland som verkligen var ett sömnpiller. Jag satt tillsammans med Johan Björk och Björn Skifs, bakom oss satt Aschberg, Alsing och Markoolio, ingen verkade gilla det som utspelades på isen. Det blev seger för Sverige men det såg inte lovande ut inför resten av turneringen.
00:15 klev jag in i restaurangen på båten och åt middag, det första jag ätit sedan frukost.
Sedan gick jag till receptionen och kollade om min bokning var fixad eftersom det nu var den 16e men det var den inte, jag skulle checka ut enligt hennes dator så det var bara att ge sig ut till tältet utanför båten och bråka med incheckningspersonalen Jag ville att de skulle ordna så att bokningen gällde till den 24e och jag ville inte behöva byta hytt! Det löste sig till sist men jag var inte i säng förrän 02:30, glad att det hade ordnat sig men inte helt nöjd med att behöva fixa sånt mitt i natten...

16/2:
Björn Skifs och jag åt frukost igen, jag berättade om mina resor och han om sitt senaste projekt Spök i Stockholm. Björn skulle åka hem på eftermiddagen så han tyckte att det var lite synd att han skulle missa herrstafetten. Han tyckte dock lite synd om mig eftersom det var mulet ute, men det ändrade sig när jag kom upp till bergen. Solen stekte och när jag tog plats vid upploppskurvan hos ett gäng från Norge så var det bara att ta av sig till t-shirt ännu en gång på ett vinter-os. Innan OS så gjorde TV ett reportage hemma
hos mig för att skildra en supporters liv före och under OS. Henrik Strömblad hade förvarnat mig att de skulle följa mig under stafetten och när han sedan smsade att reportaget hemifrån mig sändes innan stafetten så exploderade facebook, twitter och smsen från vänner som på bästa sändningstid en söndag fick se mig från mitt vardagsrum på OS-sändningarna...
Bengt Skött intervjuade mig live innan loppet för radiosporten och då kom Stefan Holm förbi och hoppade in i intervjun, det lät nog väldigt roligt i radion :) De tre norskorna som jag stod med undrade nog vad de hamnat i för mediadrev när även Henrik från Viasat dök upp med en kamerakille och började filma. Även då kom Stefan Holm förbi och lyckades komma med i intervjun..
Tre kronor var på plats så jag hälsade på Sedin och fick ett foto tillsammans med Tallinder och Erik Karlsson. Henke Lundqvist gled också förbi i solskenet. När loppet började så ramlade Nelson för Sverige efter 500 m och norskorna blev glada och kaxiga men efter ett tag så var Nelson ikapp och sedan var det svenskshow resten av dagen. Vi hade en otroligt rolig stafettdag tillsammans, jag, Strömblad och norskorna, det var ordkrig hela tiden och vi retades för fullt men i slutet så var det jag som fick jubla högst då Hellner körde ensam på upploppet med en Svensk flagga i handen! Gåshud igen! Norskorna fick hänga på mig min guldmedalj, oj vad bra tv det blev hahaha. Inslaget från loppet sändes på kvällen hemma i Sverige och Wenström och Elofsson skrattade åt mig i Studio Sotji haha.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/viasats-henrik-stromblad-foljde-mig-en-dag-adler-ryssland-471027
Efter loppet så gick jag upp på läktaren för att se blomsterceremonin på bästa plats. Härligt att få se andra raka stafettguldet live och grabbarna var överlyckliga på prispallen. Jag visade min guldmedalj för drottning Silvia och då gjorde hon en pussmun mot mig tur att min norske kompis Henry var med som vittne, ett Olympic Moment.
Jag och Henry tog det lugnt efteråt och satt och solade i väntan på skidskyttet som skulle börja i arenan bredvid om några timmar. Tyvärr så kom dimman helt plötsligt och efter ett par timmars väntan så ställdes tävlingen in. Jag träffade SVT´s Lotta Fahlberg som stod där i dimman och såg uppgiven ut. Plötsligt kom stafettherrarna och gick förbi, de hade haft PK och dopingkontroll där i skidskyttearenan så chockad skakade jag hand med killarna och gratulerade till guldet :)
Det blev en häftig färd ner från berget i kabinbanan i dimman och mörkret. Tillbaka på båten så gick jag igenom 40 obesvarade sms och massor av meddelanden och inlägg på Facebook. Medan jag satt där så sändes inslaget från stafetten på tv och det kom massor med nya meddelanden direkt. En helt otrolig dag!!

17/2:
Uppstigning 06:30 för att ännu en gång åka upp till bergen istället för att ha sovmorgon. På vägen upp i kabinbanan så fick jag ett meddelande på twitter från Lotta Fahlberg att tävlingen var framflyttad och väl uppe på toppen så fick jag veta att den skulle starta på eftermiddagen, det var ju bara att åka hela vägen hem tillbaka till båten och sova en stund...
På kvällen gick jag en runda i Olympic park och njöt av OS-atmosfären och tittade på alla företags enorma utställningsmontrar. Klockan 20.15 var det dags att ta plats framför scenen för att titta på medaljceremonin. Jag hade fått VIP-biljett till att stå i en liten fålla längst framme vid scenen, Vi var kanske 30 personer där och ett par tusen personer bakom oss :) Det var några Holländare, Fransmän och så var det jag och folk från SOK. Längdlandslagets tränare Mats Larsson samt förbundskaptenen Rickard Grip tog i hand och hälsade. Mats för hyfsat nöjd med OS så här långt. När det var dags för Sverige att få sina medaljer så var det Stefan Holm som var prisutdelare. När han fick se mig så gjorde han tummen upp till mig och det syntes i TV hemma så jag fick sms direkt från kompisen Tompa haha.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/guld-adler-ryssland-471031
Jag hade verkligen gåshud över hela kroppen när grabbarna fick sina medaljer några meter ifrån mig.
Nationalsången var magisk såklart och efter ceremonin så stod vi svenskar kvar i fållan och samlade våra intryck då Holm kom fram och undrade hur fan jag hade tagit mig in i VIP-fållan :)
Jag fick veta av SOK att nästa dags storslalom var tidigarelagd två timmar så då fick jag skrota planerna på att besöka Holland Heineken House och bege mig hem till båten istället. Det smärtade att skippa HHH som jag brukar älska att besöka men sömnen behövs också på ett OS.

18/2:
I väldigt dåligt väder så tog jag mig upp till bergen för att se på storslalom. På bussen upp så satt jag bredvid skicrossåkaren John Eklunds pappa och han hade sin teori för Norrmännens fiasko i stafetterna klar, för dålig struktur på skidorna! Väl på plats så tog jag mig in i ett värmetält i väntan på start och där träffade jag Emil Jönssons föräldrar Carina och Carl-Ivar samt deras vän Yngve. Vi väntade in starten av tävlingen innan vi klev ut på läktaren och det var så otrevligt som det kan bli. Regnet öste ner efter en stund och det blev svåråkt för åkarna med höga startnummer. Lindell Vikarby låg på andra plats efter Tina Maze som
gjorde ett riktigt bra första åk. Maria PH låg sjua så förhoppningarna på medalj fanns där men det var tre timmar till nästa åk så jag satte mig på en bänk i värmetältet och där satt jag och väntade i 2,5 timme innan folk började röra sig ut ur det fullsatta tältet. Då anslöt jag mig till Jönssons och vi tog det lugnt eftersom första svenska skulle starta som nummer femton. Det var jättetrevligt att umgås med Emils föräldrar och höra om deras resor runt om i världen för att heja på sonen.
Till sist tog jag plats på läktaren i regnet och försökte heja fram en medalj men det gick inget vidare. Jag tar på mig skulden att svenskorna kom på platserna 6,7,13 och 18. Kändes som en bortkastad dag, men jag fick i alla fall veta av Anette Norberg att Sverige hade gått till semifinal i curlingens dam och herr-turnering :)
Jag, Yngve, Carin och Carl-Ivar begav oss ner till Adler igen och resten av min dag bestod av, sömn, varmdusch, biljettletande på nätet samt ett försök att komma ikapp med dagboken på hemsidan samt att ladda upp bilder.
Det är mycket man vill hinna med och klockan blev över 01:30 igen trots att jag visste att det var tidig tågresa kommande dag igen.

19/2:
Sprintstafetterna för herrar och damer stod på programmet och när jag hoppade på tåget i Adler så satt familjen Jönsson och Yngve innanför dörrarna så det var ju ett kärt återseende och det gjorde tågresan upp till bergen mycket roligare. När vi kom upp till Krasnaya Polyana så träffade jag mina norska vänner Ane, Anette och Helga som försökte hitta biljetter till sprintstafetten. Jag hjälpte dem att få tag i en engelsman som sålde biljetter till halva priset och sedan åkte vi upp till arenan och intog våran favoritplats i början av upploppet. Torgny Mogren kom förbi och ställde naturligtvis upp på ett foto och senare fick jag
och Helga ställa upp på en intervju i dansk tv, inte lätt att förstå frågorna...
Det hade fallit mycket snö under natten så när solen började steka så var det ett fantastiskt vinterlandskap som omgav oss. Kommer aldrig glömma hur vackert det var med bergen som låg runt stadion.
Norskorna såg riktigt vassa ut i sina heat och svenskorna hängde med bra. De svenska herrarna såg också starka ut men Norge stod inte att känna igen. Det var knappt de tog sig till final men när de väl var där så blev man ju ändå lite orolig...
I damfinalen så vann Norge enkelt och Sverige tog brons. Herrtävlingen blev mycket mer spännande då Finland, Ryssland och Tyskland kom in i den nästa sista kurvan tillsammans. Finnen tog ett skär i sidled och fällde tysken vilket även fick ryssen att vingla till och det räckte för att Finland skulle vinna guld före Ryssland. Sverige gled förbi Tyskland och fick ett brons. Samtidigt fick jag sms från min hemmaexpert Mange att vi vunnit i både ishockey och curling, härliga minuter :)
Efter loppen så lyckades jag ta mig upp på VIP-läktaren och hamnade mitt i kramkalaset då norska kungaparet firade de norska skidtjejernas seger. Marit Björgen gick förbi mig och självklart tog jag i hand och gratulerade. -Tusen tack, fick jag till svar.
Blomsterceremonin såg jag tillsammans med Emil Jönssons stolta föräldrar, kul att se deras glädje på läktaren. Svenska truppen omfamnade medaljörerna efteråt i en stor gruppkram och det gav mig gåshud att se den lagandan!
När vi gick ut ur stadion så träffade vi underbara Anna Haag. Hon verkar ju alltid så himla glad och trevlig så det var kul att få chansen att gratulera henne till stafettguldet. Hon berättade att medaljen var jättetung vilket jag kunde bekräfta några dagar senare.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/anna-haag-adler-ryssland-471051
Skidskyttearenan låg precis nedanför skidstadion så jag gick in där en stund eftersom jag hade biljetter till mixedstafetten. Tyvärr så hade inte Sverige något lag men det var ändå kul att gå in och se arenan med bergen och solnedgången i bakgrunden. Där träffade jag en kille som berättade att han jobbade som meteorolog åt SOK... Hade ingen aning om att svenskarna hade med sig en egen meteorolog men han tipsade mig om dåligt väder på fredagen och att det skulle bli bättre sen igen, ett bra tips.
Mitt tips på 13 medaljer innan OS såg bra ut, vi var uppe i 11 stycken efter onsdagens tävlingar.

20/2:
För sjunde dagen i rad tog jag tåget till bergen igen och sedan buss tillsammans med John Eklunds föräldrar till skicrossarenan. De var lite spända inför sonens tävling och hade sovit dåligt på natten.
Det var underbart väder igen och jag hade bara underställströja och t-shirt på mig då jag hängde upp Fjärdhundraflaggan på läktaren. Det tog inte många sekunder innan jag fick sms hemifrån att jag varit med på tv igen. Henrik Strömblad såg mig från mixed zon och vinkade glatt. Senare under dagen tog han ner mig till zonen och gjorde en intervju om dagens förväntningar.
Tävlingen började med seedningsåk och Victor Ö Norberg, VÖN kallad, var överlägsen. Han och Eklund gick sedan vidare från åttondelsfinal till kvartsfinal där tyvärr endast VÖN klarade sig.
I semifinalen ledde VÖN då de kom ner till sista hoppet när en vindpust fick honom att vingla till så han och två andra åkare föll och den fjärde åkte förbi som segrare. De tre som ramlade gled tillsammans ner över mållinjen och ryssen lyckades komma på andra plats då han sträckte ut sin ena arm. Publiken jublade såklart men jag blev besviken eftersom jag hade hoppats på guld.

Eftersom jag hade bråttom till damernas final i curling så struntade jag i finalen och begav mig mot Adler. Under tågresan fick jag sms från Mange att det blev en fransk trippel i skicross.
Jag hann ner till curlingarenan och var på plats i god tid, femton minuter innan match. Jag hittade ett par svenska killar som jag tog plats bredvid och även Markoolio dök upp och satte sig med oss. Skulle vi tillsammans med några av Tre Kronors spelare och SOK´s sponsorer kunna heja fram ett curlingguld? Stämningen i arenan var väl inte jättehög direkt, vi försökte med andra sidan är ni klara men så mycket mer blev det inte, Kanadas fans var mycket bättre. Likaså spelarna, de var bättre än Sverige och redan
tidigt i matchen såg det svårt ut att vinna ett tredje raka guld till Sverige i curling.
Kanada vann välförtjänt med 6-3 och var överlyckliga, härligt med OS-tårar!!!

Efter curlingen så hann jag se medaljceremonin för sprintstafetten och på sidan av scenen så fick jag Emil Jönsson och Theodor Pettersson att posera med sina medaljer så att jag fick ett par fina kort. Grattade även Björgen igen, svensk stalker hahaha. En stund senare kom de svenska medaljörerna åkandes genom Medal plaza i en golfbil på väg till Viasats studio, grabbarna stod upp med medaljerna runt halsen, såg riktigt kul ut :)
Henrik Strömblad på Viasat hade pratat med deras presschef Fredrik ifall jag kunde få hälsa på i studion eftersom jag varit med en del i sändningarna och det var inga problem så Fredrik tog emot mig utanför studiobarackerna och tog med mig till sminkbaracken eftersom curlingtjejerna var i studion för tillfället. I sminklogen satt Lisa Miskovsky och tittade på hockeyfinalen för damer mellan USA-Kanada. Vi hängde där en stund tills vi såg på tv´n att curlingtjejerna var klara i studion så då knallade vi upp dit och jag hann
gratta tjejerna till silvret innan de lämnade området. Studion låg precis utanför Fisht arena, 50 meter från OS-elden. I studion satt Niklas Jidhe och Johan Thornberg och de berättade om hur hockeysändningen fungerade och jag passade självklart på att sitta i soffan och få några roliga bilder därifrån. Sedan gick jag fräckt ner till sminklogen igen och satte mig i soffan med Lisa Miskovsky och tittade på hockeyn. Ola Wenström sminkades så jag fick även träffa honom samt medarbetarna Malcolm och Anette Norberg som tittade förbi. Kanada vann en rysare med 3-2 i sudden och jag skyndade till min båt för att träffa en av de
som jobbade med bokningarna ombord eftersom jag skulle få 300 euro som kompensation för allt strul första natten. Jag fick 15 000 rubel istället men det var ju en bra deal, de pengarna kom till användning senare under OS..
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/hamnade-i-studion-med-jidhe-och-tornberg-adler-ryssland-471068

21/2:
The Golden day!!
Under OS 2010 så bodde jag och min kompis Rickard hos familjen Thompsson i Whistler. Nu fyra år senare så var dottern Marielle favorit i damernas skicross och jag hade bestämt med hennes föräldrar Rod och Pamela att vi skulle heja på henne tillsammans på plats i Sochi. Precis som SOK´s meteorolog hade sagt så regnade det och det var enda dagen jag hade mitt skidställ på mig.
Jag hade läktarplats men ville stå nere vid mixed zon nära åkarna så jag ljög mig in där genom att säga att jag skulle hälsa på en kompis hos Swedish TV. Jag visste inte vad Pam och Rod hade för biljetter men plötsligt så kom de gående och det blev en stor gruppkram då vi äntligen träffades igen efter fyra år. De hade även med sig Rods bror Paddy som såg fram mot dagens race. Alla kanadensiska ledare kom fram och hälsade på Pam och Rod och de presenterade mig som deras gode vän från Sverige.

Seedningen inleddes med att alla åkare körde ensamma på tid och Marielle var på hugget direkt.
De svenska hoppen Sandra Näslund och Anna Holmlund inledde också bra och de överlevde sedan åttondelsfinal samt kvartsfinal. Marielle vann sina heat och såg verkligen ut att kunna leva upp till sitt favoritskap. Holmlund och Marielle gick vidare till final men Näslund blev tyvärr lite trängd och missade finalen. Hon vann sedan B-finalen enkelt och slutade därmed på en mycket bra femteplats. Jag frågade henne på medaljutdelningen om hon var nöjd och det var hon verkligen, det kan bli en bra framtid för henne inom skicross!
Inför finalen var det nervöst, jag hade halsdukar för både Sverige och Kanada och var därmed säkrad en medalj i finalen. Men självklart hejade jag på Marielle och jag hoppades att Holmlund skulle få medalj.
Marielle var säker i hela finalåket och när hon hoppade ner i målhanget så jublade vi för den nya olympiska mästarinnan! Pam och Rod skrek och kramades och sedan omfamnade vi varandra och glädjetårarna rann, även på mig. Jag var så glad att jag fick vara med och dela detta fantastiska ögonblick med dessa fina människor. Många kom fram och kramade familjen som strålade av lycka och stolthet. Anna Holmlund tog bronsplatsen så det blev ju hur bra som helst!! Jag fick även sms att Sveriges herrar vunnit brons i curling så Rod fick hänga på mig två av mina hemmagjorda medaljer.
Efter blomsterceremonin så fick vi gratulera en trött och aningen småchockad Marielle. Strömblad kom och gjorde en intervju med mig och föräldrarna där vi fick berätta om vår vänskap och hur vi träffades för fyra år sedan. Rod och Pam åkte ner till Sochi för att se medaljceremonin medan jag tog kabinbanan över till slalomen där damerna skulle försöka öka på sveriges medaljsamlande. Tyvärr så körde de inte tillräckligt fort för att ha chans på medalj så jag lämnade slalomstadion för att försöka stressa ner till min båt, byta kläder och sedan ta mig till Medal plaza och fira Marielles seger. I solnedgången på väg ner mot Adler så fick jag sms om den dramatiska semifinalen i ishockey, Sverige vann mot Finland, 2-1!!
Stressad och svettig bytte jag om och åkte till Olympic park. Där skulle jag köpa en biljett till parken men de var slutsålda så jag fick köpa en biljett till skridsko av en svarta börsenförsäljare. Skridskon hade börjat för två timmar sedan så försäljaren var nog ganska nöjd med att ha fick biljetten såld. Sedan skyndade jag mig bort till Medal plaza och scenen som låg långt bort från ingången till parken. Där ställde jag mig vid VIP-ingången till den lilla hagen som fanns framför scenen där ungefär 40-50 personer fick stå.
Bakom den hagen stod tusentals fans så det var väldigt trevligt de tre gånger som jag lyckades ta mig in där. Nu kom det vänner till familjen Thompsson som kände igen mig och jag fick en VIP-biljett av dem. Väl framme i hagen framför scenen så träffade jag på min vän i SOK, Glenn Östh. Vi brukar ha kontakt vid varje OS så det var kul att ses igen. Han bad våran konståkningsstjärna Viktoria Helgesson att ta kort på oss och naturligtvis så passade jag på att få ett kort tillsammans med henne!
Rod och Pam dök upp och man såg stoltheten lysa om dem redan innan prisutdelningen. När Marielle sedan kom in på scenen så fick även jag gåshud över hela kroppen. Den pampiga musiken och att få stå där bara några meter från prispallen tillsammans med mina goda vänner, hennes föräldrar, den upplevelsen kommer jag aldrig glömma. Holmlund fick sin bronsmedalj och efter att guldet delats ut så fick vi höra Kanadas vackra nationalsång. Jag och Rod gick sedan på sidan av scenen och var helt plötsligt backstage
utan att någon vakt frågade vilka vi var. Där var alla idrottsmän som vunnit medaljer samt pressen med ackrediteringar. Skicrosstjejerna stod och tog kort tillsammans och när de var klara fick vi känna på den tunga medaljen. Marielle undrade vems sida jag var på och jag förklarade att jag självklart hejade på hennne. Då tyckte hon att jag skulle få hennes blomsterbukett från prisutdelningen, vilket fint minne från den dagen. Viasats presschef som jag hade träffat dagen innan fick syn på mig backstage och han undrade nog hur tusan jag hade hamnat där hahaha.
Rod fixade sedan så att jag fick komma in i Canada house. Vän till familjen! Jag fick dölja min sverigetröja med min långärmade tröja så det blev väldigt varmt, men det var det värt för att få komma in på den guldfesten. I Canada house fick bara inbjudna gäster vara och det var fri bar med snacks, vin, öl och läsk och på storbildsskärmen visades semifinalen i hockey mellan USA-Kanada.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/guldfirande-i-canada-house-fri-bar-adler-ryssland-471099
Alla jublade när Marielle kom in med guldmedaljen runt halsen. Vinnaren från Vancouver var också där och hon hade med sig sin medalj så jag fick känna på två guldmedaljer samtidigt, Olympic moment igen. Kanada vann semifinalen och det var hyfsad stämning bland alla glada kanadensare. Jag var så tacksam över att få dela den dagen med familjen Thompsson och det var vemodigt när det var dags att avsluta kvällen på grund av att huset stängde efter hockeyn. Blombuketten får en hedersplats hemma som minne av en fantastisk dag tillsammans med underbara människor.

22/2:
Ännu en dag i Krasnaya. Jag saknade biljett till damernas tremil men fick tag i en ryss som hade extrabiljetter så det var bara att åka upp till stadion igen och ta plats hos norskorna Ane, Anette och Helga. Otroligt vackert väder så det blev t-shirt igen, det enda som var jobbigt var väl hur enkelt tre norska åkare drog ifrån fältet och hade en egen fight om medaljerna hela loppet. Det alpina landslaget var på plats i solen utom slalomherrarna som skulle tävla senare under dagen. Slutet av loppet såg jag på sidan av sista backen upp till OS-ringarna. Där kom man riktigt nära åkarna så tillsammans med SOK´s Thomas Engdahl och Glenn Östh så såg jag hur Marit Björgen satte klorna i Johaug och klev förbi med lätta kliv, en OS-drottning avslutade med guld på tremilen. Stressad for jag vidare för att ta mig till Rosa Khutor Alpine Center på andra sidan dalen för att se herrslalomen. Efter en varm dag så blev det kyligt när solen försvann bakom berget vid slalomarenan. Myhrer och Hargin körde bra i sina första åk och låg på andra samt fjärde plats så nu var frågan hur jag skulle göra. Vänta i nästan tre timmar till andra åket för att ha chans att se svenska medaljer eller att åka ner till Olympic park för att se medaljutdelningarna för curlingen samt att reka lite om finalbiljetter
till ishockeyn. Jag chansade och valde det senare.
Jag fick VIP-biljett till medaljutdelningens fålla vid scenen av förre skicrossåkaren Tommy Eliasson så det blev ännu en bra kväll framme vid scenen och det var kul att se curlinglagens glädje över medaljerna. Jag fick sms att herrarna missat medalj i slalom så jag hade valt rätt som åkte till parken istället. Jag träffade Eva Lund som tog guld med lag Norberg i Turin och Vancouver. Vi är vänner på Facebook så det var kul att ses, -Men du är ju överallt! utbrast hon :) Jag försöker...
Jag hade lovat en vän att köpa en OS-nalle så i 50 minuter köade jag för att komma in i den stora OS-shoppen Bosco. Det var det ju värt då Bubka var där med en massa ukrainska och ryska guldmedaljörer, vilt jubel och kaos. Ishockeybiljetter var det ont om, hittade en kategori B för 35 000 rubel men det var för mycket tyckte jag, fortsättning följer....

23/2:
Efter fyra timmars sömn tog jag tåget för sista gången upp till bergen.
Det var väldigt vemodigt att åka till skidstadion i kabinbanan för sista gången. Det var en magnifik utsikt över de snötäckta bergen och det var lika kul varje gång när man såg att det var någon som åkte med för första gången, då gick kamerorna varma :) På stadion träffade jag SVT´s Lotta Fahlberg som satt och solade längs spåret och höll koll på Emil Jönsson och Anna Haag som stod beredda med stavar ifall någon svensk skulle behöva en ny. Jag höll hela tiden koll på mailen ifall det skulle komma några nya meddelanden från Johan. Jag tog för sista gången plats bredvid mina norska vänner Ane, Anette och Helga, även denna dag
så blev det rejäl munhuggning mellan oss. Malcolm från Viasat gjorde en intervju, nu började man bli van med kameror :)
Petter Northug såg seg ut och kom aldrig in i loppet, Södergren var uppe och drog i täten ett tag men i sista backen så stod det mellan tre ryssar och en norrman. Jag var tvungen att komma iväg snabbt efer loppet för att hinna till kabinbanan innan det blev köer så jag tog farväl av norskorna och tog plats på läktaren nära utgången. Därifrån fick jag uppleva hur Ryssland fick en trippel och de jublande fansen på läkaren skapade en makalös stämning som avslutning på skidtävlingarna.
Även denna dag hade jag stått i t-shirt i solen så dagarna på skidstadion kommer jag aldrig glömma!!
Jag hann till kabinbanan innan köerna började och med en minut till godo så hann jag med första tåget till Adler så nu kändes allt bra inför hockeyn. Jag hade ingen biljett och gjorde mig redo för att leta på svarta
marknaden utanför Olympic park.
Kollade med Marie Lehman på SVT om de hade fått biljetter och det hade dem så nu var det bara att leta själv. Jag hade fixat en lapp där det stod att jag ville köpa en biljett på ryska och den visade jag upp utanför Olympic park. Det var en bra idé för jag fick napp direkt på stycken försäljare och jag kunde välja den som prutade bäst så jag fick en kategori A-biljett 2000 kr billigare än ordinarie pris, men det var ändå den dyraste biljett jag någonsin köpt. Tänkte att jag hade ju ändå fått tillbaka mycket pengar från båtbokningen så jag använde dem...och lite till... Nu hade jag i alla fall biljett och var jätteglad då jag vandrade mot arenan tillsammans med många segervissa kanadensare. Jag träffade min guldvän Marielle Thompsson som också skulle på matchen, hon såg strålande glad ut mästarinnan.
Utanför arenan var stämningen god i solskenet och jag blev intervjuad av både norsk och kanadensisk tv. Min norske vän Henry som jag hade umgåtts med i början av resan skrev på Facebook att jag varit med på norsk tv innan matchen.

När jag kom in i arenan så gick jag direkt till min plats för att se om den var bra, best seats in the house! Fjortonde raden vid mittlinjen på långsidan, fantastiskt! Jag var så himla glad eftersom jag letat biljett i ett år till matchen och nu stod jag där inför min andra raka OS-final i ishockey, båda gångerna med kategori A-biljett till billigare pris än ordinarie.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/fick-basta-platsen-pa-hockeyfinalen-adler-ryssland-471169

Plötsligt kom Marielles farbror Paddy in och satte sig framför mig, vilken tillfällighet att vi hamnade där tillsammans. Han hade fått sin biljett gratis på något underligt sätt, han var hyfsat glad haha. Jag träffade även Ryan och Dean, två kanadensare som jag träffade i Moskva på vägen till Sochi.
Tyvärr hade vi inte en chans i matchen. Kanada var mycket bättre än oss och det blev inte ens spännande, synd med tanke på vad man hade betalat för biljetten.... Kanada vann med 3-0 och fansen i arenan gav ifrån sig sina kanadensiska vargtjut.
Paddy var naturligtvis lycklig över att få se ännu ett kanadensiskt guld live och vi gick tillsammans vidare mot Fisht arena för att se på avslutningsceremonin. Den inleddes med att en stor kör sjöng en lång pampig version av den ryska nationalsången och jag fick ännu en gång gåshud över hela kroppen. Ryssarna var så stolta över sitt lyckade OS och just där så blev det ett magiskt ögonblick.
Det blev en storslagen show som även innehöll två medaljceremonier. Den norska trippeln på 30 km längd för damer och den ryska trippeln på 50 km längd herrar fick sina medaljer inför den stora publiken. Ett av de mest vemodiga ögonblicken under kvällen var när den Olympiska flaggan halades ner och bars ut ur stadion, det är alltid så sorgligt när spelen tar slut. Allra värst var det som vanligt när elden släcktes. En av de tre maskotarna blåste ut elden och nu kommer man inte få se den på ett par år.
Ett gigantiskt fyrverkeri avslutade kvällen och det var med väldigt sorgsna steg jag gick genom parken för sista gången. Det är svårt att beskriva hur det känns men när man har njutit av det roligaste man vet under elva dagar och det sedan plötsligt bara tar slut, ja då blir det väldigt tomt och sorgset. Då saknade jag någon att dela alla minnen med, under själva resan var det inga problem med att vara ensam resenär, jag träffade ju så himla många fina människor, men efter avslutningen så saknade jag någon att prata om alla upplevelser med.

24/2:
Fartyget jag hade bott på gjorde sig i ordning för att fara till Turkiet så jag packade ihop mina grejer och mådde jättedåligt för jag var så ledsen över att spelen var slut. Tog en taxi till mitt boende den sista natten och fick ett fyrbäddsrum, liten uppgradering från min lilla hytt på båten. Det var över 20 grader varmt så jag gick ner till beachen och satte mig där och skrev färdigt dagboken.
Det var perfekt för själen att sitta vid havet och höra vågorna samtidigt som en del ryssar faktiskt badade. Kändes helt bisarrt att sitta där dagen efter vinter-OS och se folk bada samtidigt som man hade de snöklädda bergen i bakgrunden. Jag hade verkligen velat tillbringa sista kvällen med mina vänner Rod, Pamela och Paddy men jag fick inte tag i dem så det blev en lugn avslutning på resan längs trandpromenaden.

25/2:
Hemresa! Var skönt att få två nätter med bra sömn efter det sanslösa tempot jag haft under OS. Det var bara en festkväll men tempot, stressen och resorna mellan bergen och Adler tillsammans med sena nätter och tidiga morgnar satte sina spår. Det var lugnt på flygplatsen, de flesta åkte hem på måndagen. Resan hem gick via Moskva och München så det blev en väldigt lång dag med mycket väntan. Till sist kom jag hem till Arlanda och där mötte mor och far mig så det blev en bra hemresa med många upplevelser att berätta för föräldrarna :)

Reflektioner:
Inte många ryssar stänger av sina elektroniska grejer vid start/landning under flygningar.
Gott pulverkaffe på UTair...
Efter sol kommer regn
Ta med dig ett barn, då behöver du inte köa..
De gillar att ha väldigt varmt i taxibilarna...

Stort tack till: Magnus Palmén, Kimmo, Tompa, Simon m.fl. för alla sms. Familjen Thompsson, medaljörerna, Inga & Kurt, Bosse Lundin, Marja på SOK, familjerna Jönsson och Eklund, Tommy Eliasson Winter, Henrik Strömblad, Viasat, Norskorna, Fredrik Johansson, Lisa Miskovsky, Johan Tornberg, Niklas Jidhe, Björn Skifs m.fl.
Och tack till er som skickade en massa uppmuntrande kommentarer under resan :)

http://www.reseguiden.se/forum/bilder/lite-dagboksskrivande-pa-stranden-adler-ryssland-471175
Kommentarer: 14 Skriv kommentar
Värdepapper
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
Invigningen firades med skumpa
Enköpingsposten inför OS
Lyckades smita in backstage efter medaljceremonin
Lyckades få Helga att heja på Sverige
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
  1. Föregående
  2. 1
  3. 2
  4. 3
  5. 4