Dag för dag: Resealbumet "Nya Zeeland och Australien" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Omkring år 1350 kom de första människorna], maorierna, till Auckland och bosatte sig där främst på grund av den bördiga jorden. Auckland, Nya Zeelands största storstadsområde, heter på maori Tāmaki Makaurau eller Ākarana, vilket betyder ”Tāmaki with a hundred lovers”. Namnet syftar således till den åtråvärda bördiga jorden vid navet av alla vattendrag. Under 1800-talet koloniserade européerna Auckland och staden var huvudstad från 1841 till 1865, då Wellington blev huvudstad. Under mitten av 1980-talet genomgick Aucklands ekonomi en avreglering och många företag omlokaliserade sina huvudkontor från Wellington till Auckland. Staden blev ryggraden i den nationella ekonomin och i kombination med en ökande turism, även en av världens dyraste städer.

Goda utbildningsmöjligheter, gott om jobb och ett milt klimat gör Auckland till en attraktiv stad, medan ökade huspriser, trafikproblem och avsaknaden av en bra lokaltrafik och brottslighet har listats som negativa faktorer. Auckland kallas även för The City of Sails, vilket syftar på invånarnas intresse för segling. Man uppskattar att var tredje hushåll i Auckland äger en båt.

Auckland gränslar Auckland Volcanic Field och 56 vulkaner, som har genomgått ett 90-tal vulkanutbrott de senaste 90 000 åren. Auckland är den enda staden i världen som är byggd på ett basalt vulkanfält som fortfarande är aktivt och man uppskattar att området kommer vara aktivt ungefär 1 miljon år framåt. Vulkanerna anses dock vilande, även om långa, ibland kilometerlånga, kanalgrottor leder lava från vulkanerna och ner till havet. Man spår att de kommande utbrotten kommer inträffa i det nordvästra området av Auckland Volcanic Field.
Det anses inte vara mer farligt att bo i Auckland än i någon annan stad och den seismiska aktiviteten övervakas konstant. Evakueringsplaner, krisberedskap och civilt försvar finns att tillgå om den seismiska aktiviteten skulle öka markant och risk för utbrott föreligger.

Idag var den sista heldagen på Nya Zeeland. Vi började dagen med ett besök på Sealife Kelly Tarlton’s, Auckland.

http://www.reseguiden.se/bilder/525179
http://www.reseguiden.se/bilder/525180
http://www.reseguiden.se/bilder/525181
http://www.reseguiden.se/bilder/525182
http://www.reseguiden.se/bilder/525183

Kort och gott – ett akvarium med en massa vattenlevande djur. Hajar, rockor, sjöhästar, sköldpaddor, pingviner mm, mm. Såna här saker har aldrig riktigt intresserat mig, men man kan lyckas få intressanta bilder på udda djur som t.ex. maneter.

http://www.reseguiden.se/bilder/525184

Därefter var det dags för ett besök på Auckland War Memorial Museum, vilket låter som om det enbart skulle handla om krig. Men museet bestod av tre våningar, varav endast en våning handlade om krig. Den första våningen handlade om Maoriernas historia och kultur och det fanns mängder av intressanta föremål att se på.

http://www.reseguiden.se/bilder/525185
http://www.reseguiden.se/bilder/525186
http://www.reseguiden.se/bilder/525187
http://www.reseguiden.se/bilder/525188

Polynesierna (maorierna) migrerade till Nya Zeeland under 1100 – 1200-talet och var således de första migranterna, och fram till dess fanns det bara fåglar och två arter av fladdermöss här på Nya Zeeland. Senare, när européerna kom till landet förde de med sig sjukdomar och tusentals maorier dog. 90% av maorierna bor på idag Nordön, eftersom det är varmast klimat där.

Ett av de sista föremålen jag hann se var en krigsdräkt gjord av kokosnötfibrer.

http://www.reseguiden.se/bilder/525189

Den såg inte bara obekvämt och varmt ut, det såg också ut som om det skulle kunna klia nåt så in i norden. När jag var klar, åt jag en lättare lunch i cafeterian innan vi samlades vid bussen för att åka tillbaka till hotellet igen.

En bra sak att veta är att om någon skulle kalla dig för JAFA, när du är här i Auckland, så är det något negativt. Det står för Just Another Fucking Aucklander och syftar på att de som bor i Auckland är snorkiga, rika och bortskämda. Maorierna gillar inte JAFAs.

http://www.reseguiden.se/bilder/525190

Vi samlades senare på kvällen för gemensam promenad till Auckland Sky Tower och en gemensam avskedsmiddag. Under vår promenad beslutade det sig för att regna. Det var med besked också. Men det var som om vädret hållit igen på allt regn under vår vistelse på Nya Zeeland, men att det till slut, sista kvällen, inte gick att hålla emot längre. Men vad gjorde det? Vi hade ju sett allt vi skulle nu och haft otrolig tur med vädret.

http://www.reseguiden.se/bilder/525191

Sky Tower är ett torn för observation och telekommunikation. Med sina 328 meter över marken är tornet den högsta fristående byggnaden i den södra hemisfären. Men hur kan man ens komma på tanken att bygga ett så högt torn i ett jordbävningsdrabbat område samt på vulkanisk mark? Tornet har byggts för att klara av vindar på upp till 200 km/h och dess design gör att tornet kan kränga upp till 1 meter i sidled vid hårda vindar. Även kraftiga jordbävningar på upp till 8.0 på richterskalan ska tornet klara av utan att rasa. Men hissarna då? Med hjälp av sensorer kan hissarna känna av om det blåser kraftigt och saktar då ner. Skulle det blåsa för mycket, åker hissarna ner till markplan och stannar där till dess att vindarna lugnat ner sig. Om det börjar brinna då? På våning 44, 45 och 46 finns brandsäkra rum att ta skydd i. Även trumman kring en central servicehiss samt trapphuset är klassade som brandsäkra.

http://www.reseguiden.se/bilder/525192

Besöket i Sky Tower började med ett besök på Observation Deck, 51 våningar upp och 186 meter över marken. Det var fantastiska 360° vyer över Auckland trots att det var gråmulet och regn.

http://www.reseguiden.se/bilder/525193

På flera ställen fanns glasgolv som man kunde gå ut på och stirra ner på gatorna nedanför. Trots att det stod skyltar om att glaset var strax över 3 cm tjockt och att det var starkare än betong så tog det emot att ställa båda fötterna på glaset. Men konstigt vore det väl annars, om man inte tyckte det. För den riktigt våghalsige fanns även sky jump att våga sig på.
När det sedan blev dags för middag tog vi hissen en våning upp till restaurangen Sky Tower Orbit. Nu var vi 190 meter över marken och alla bord var placerade på en roterande skiva, som sakta roterade under middagen. Vi blev bjudna på en trerätters middag som tog ungefär två timmar och vi hann nog rotera tre varv runt Sky Tower innan vi gick därifrån.

http://www.reseguiden.se/bilder/525194

På väg tillbaka till hotellet regnade det fortfarande.

Copyright © Bejjan888™

[Efter en liten sovmorgon var det dags] att packa väskorna. Nu fick man tänka på vad man packade i vilken väska, eftersom det var dags att flyga till Melbourne, Australien, idag. Tur jag hade med mig bagagevågen och kunde väga in den stora bagageväskan… jag var ganska precis på 23 kilo. Det blev lite ”dö-tid” på förmiddagen eftersom transfer till flygplatsen var klockan 12.00.

http://www.reseguiden.se/bilder/525275
http://www.reseguiden.se/bilder/525276

Klockan 12.00 kom vår guide, Angelika, som vi haft under hela Nya Zeeland-resan, med sin lilla buss och hämtade upp oss som skulle vidare till Australien. De som ”bara” skulle hem hade en senare transfer till flygplatsen. Angelika körde oss till Auckland International Airport, Nya Zeelands största flygplats som hanterar upp till 15 miljoner passagerare per år (jämfört med Arlandas ca 30 miljoner per år). Uppenbarligen kom vi tidigt till flygplatsen eftersom incheckningen inte öppnat ännu. Jag passade därför på att växla in mina nyzeeländska dollar jag hade kvar till australiensiska dollar. Eftersom det stod, uttryckligen, på flygbiljetten att mat ”fanns att köpa” så passade jag på att köpa en mexikansk wrap med kött och grönsaker. Den var jättegod, men efter en stund kände jag hur stark den egentligen var…
När jag kom tillbaka till incheckningen var den öppen och eftersom jag checkat in online behövde jag bara ställa mig i en separat kö och checka in väskan. Det är rätt smidigt, alltså. Innan man kunde fortsätta genom säkerhetskontrollen var man tvungen att fylla i ett Passenger Departure Card, för att bevisa att man lämnade landet. Det känns ju lite daterat, såhär år 2018, att behöva fylla i ett kort… nu när det mesta sköts elektroniskt. I tax-free köpte jag lite snacks, för att ha under flygresan om man skulle bli akut hungrig. Det skulle ändå ta cirka 4 timmar till Melbourne. Men det visade sig att vi fick mat på flyget och att flygbolaget just ändrat på detta.

Flyget avgick vid 16.00 på eftermiddagen. Vi flög med Virgin Australia till Melbourne, Australien, vilket tog cirka 4 timmar och med tanke på olika tidszoner så var klockan runt 18.00 lokalt när vi landade på Melbourne Airport, även Tullamarine Airport kallad, Australiens näst största flygplats. Under flygresan delades Incoming Passenger Card ut till alla passagerare. Det var ju nu som man började svettas lite… för jag menar, vem har INTE sett på tv-serien Gränsbevakarna Australien som går på tv? Åtminstone jag har fått uppfattningen om att tullen i Australien är hårda och kontrollen är stenhård. Den minsta lilla mat eller andra förbjudna varor i väskan och man får böta tusentals kronor om man inte tullat för dem. Aaaah, så nu var det upp till bevis att fylla i allt man hade. Artiklar av trä, sportutrustning, mediciner mm, mm. Jag kände, det är bäst att tulla för mycket än för lite.

http://www.reseguiden.se/bilder/525277

När flygplanet nått Australien och började gå ner inför landning var den enorma arealer av gröna frodiga skogar som sträckte sig ända ut till kusten. Planet fick cirkulera ett varv, troligtvis för att det inte fått klartecken att komma in för landning ännu.

http://www.reseguiden.se/bilder/525278

Några minuter försenat, fick planet sedan gå ner för landning. Jag som hade fönsterplats, som vanligt, fick syn på en känguru som hoppade alldeles under planet innan vi landade. Så jag kunde alltså bocka av en punkt på min Australien-lista innan jag ens satt min fot i landet. Någon i gruppen sa efteråt att han trodde snarare att det var en ko jag sett… skulle inte tro det. En ko kan inte hoppa så långt eller i ett sånt mönster som en känguru, i så fall är den kon väldigt, väldigt, väldigt sjuk.

Så lite försenad, men man kände ändå en liten press att skynda sig igenom säkerhetskontrollen eftersom vi skulle möte upp en grupp som började sin resa här i Australien. Min väska kom ändå ganska fort ut på bagagebandet och jag ilade iväg till passkontrollen. Kontrollanten tyckte att mycket av det jag tullat för på mitt Incoming Passenger Card var helt okej att ta in i Australien, men ringade in att jag hade med mig mina ridgrejer. Så, i tullen hamnade jag i en separat kö, fick visa upp ridkläderna, men det var helt okej. Däremot tyckte de att skorna jag haft när jag red på Nya Zeeland, de behövde minsann dekontamineras. Så skorna åkte ner i Virkon, sen var allt okej. Min lilla trähäst, tillika reskamrat, var de inte intresserade av över huvud taget. Inte heller blev min väska röntgad. Jag såg heller inga tullhundar som gick runt och luktade på väskorna. Så jag blev nästan lite besviken… var det allt?? Här har man gått och byggt upp nästan som ett litet skräckscenario, om hur man åker dit i tullen för man glömt att tulla nåt, eller att en hund ska markera att man har något på sig.

Utanför, i ankomsthallen, samlades vi vid Michael (som driver resebolaget som anordnade denna resa) och vår australiensiske guide. Där fick vi tålmodigt vänta. Vi som trodde att vi var sena, men gruppen som kom direkt från Sverige, deras plan var ännu mer försenat. Så efter att ha stått och väntat i två timmar, hade alla anslutit sig till gruppen. I gemensam trupp gick vi ut till bussen och det var ganska skönt att få sätta sig i en stor buss efter att ha trängts i den lilla bussen på Nya Zeeland. Eftersom vi var så sena, hade det hunnit bli mörkt ute och vi hann inte se så mycket av Melbourne under resan till hotellet. Vi checkade in på hotellet Melbourne Travelodge Southbank. Hotellet ligger endast 600 meter från Yarra River och dess strandpromenad (Southbank Promenade). På korta gångavstånd kan man nå shoppinggallerior, casinon, kollektivtrafik, olika sportevenemang.

Michael förklarade att eftersom det var sent på kvällen, var det ingen idé att gå ut på restaurang och äta något eftersom de flesta köken stänger relativt tidigt på kvällen, även om baren/restaurangen har öppet längre. Så det fick bli en enkel smörgås och banan på 7-eleven som låg runt hörnet.