Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Korea, liksom Japan är väldigt lätt att resa i. Tåget som tog mig till Gunsan från Mokpo var ett sådant här som stannade vid alla stationer som fanns och dessutom så var det ett tågbyte vid en stad som heter Iksan. Trots det så tog det inte mer än ett par timmar, så var jag framme. Biljetterna man köper innehåller information på engelska om tågnummer, vagn och din plats. Återstår bara att kolla upp vilken perong, men det är bra visat på stora bildskärmar på alla järnvägsstationer. När jag väl kom fram så passade jag på att boka ett tåg till Seoul på måndag, så är jag klar med alla bokningar för den här resan.

Det normala, av vad jag förstått, i Korea är att järnvägsstationerna ligger ganska centralt. Men så var inte fallet här i Gunsan. Stationen låg en bra bit från centrum så med packning och allt valde jag bort att gå. Google maps fungerar lite olika i olika länder har jag upptäckt och här i Korea så hittar google aldrig vägar att gå, ens om det bara är raka vägen på en gata framåt. Däremot så är google duktig på att tala om vilken buss du ska ta för att komma dit du vill och vilken busshållplats du skall välja. I.o.m. att jag var en bit från centrum, så gick inte bussarna så tätt, men strax efter tre så kunde jag i alla fall checka in på mitt boende. Jag trodde att jag bokat ett hotell, men det visade sig vara ett bed and brekfast. Sak samma, rummet är stort och fint och med ett eget badrum. Sängen saknar visserligen ben så man sover direkt på golvet, men det är jag van vid.

Hann ut och upptäcka det närmaste grannskapet innan jag gjorde kväller. Jag fladdrar inte runt så mycket på kvällarna, så det brukar bli ganska tidigt. Inte heller kollar jag in något på tv, även om det finns en i nästan alla rum här i Asien, så jag går oftast i säng skapligt tidigt. Vilket gör att jag är uppe tidigt också. Här startar frukosten klocka åtta och då var jag redan i köket och började rosta bröd. Någon timme senare var jag färdig för att gå ut och upptäcka Gunsan. Solen skiner idag från en klarblå himmel och temperaturen låg under dagen kring 14-15 grader. Men liksom i Busan och Mokpo så blåser det ordentligt, vilket kanske inte är så konstigt då alla tre är kuststäder. Får se hur det är uppe i Seoul sedan. Gjorde mig ett eget litet promenadstråk på dryga halvmilen där jag fick se Dongguksa Temple, Gyeongamdong Railroad Town och Hinpo Maritime Theme Park. Det förstnämnda är ett budisttempel inte alls långt ifrån mitt boende. Den här järnvägsstaden visade sig vara en knapp kilometer av ett nedlagt järnvägsspår, där man lät räls och sliprar ligga kvar. Sedan har man på bägge sidor av spåret byggt upp en massa souvenirbutiker. Mycket krimskrams naturligtvis, men ändå skönt att gå där då det erbjöd lä från den isande vinden. Den sista anhalten låg nere vid floden och var förevisning av gamla vapen den Sydkoreanska krigsmakten hade att förfoga över fram till för några år sedan. Det var helikoptrar, olika flygplan, stridsvagnar och ett stort krigsfartyg som inte längre användes. Inuti fartyget fanns det montrar om olika slag som flottan utkämpat mot angripare. Så sent som 1999 och 2002 så var det tydligen skärmytslingar mellan nord om syd om ett par öar som tillhör syd, men ligger nära nord.

Den här turen var inte så lång och tog ej heller så lång tid. Tillbaka till boendet en stund innan jag framåt skymningen letade mig fram till en marknad för att se vad som där fanns. Inte så mycket, men i en närbelägen skoaffär så kostade jag på mig att inhandla ett par nya fritidsskor. Det blir förhoppningsvis inget mer regn här, men det kan väl regna även hemma tänker jag. Ned till en liten pub också, för ett par pilsner innan jag knallade hem och fick det här nedskrivet.

/Conny

Min sista heldag i Gunsan använde jag till att ta mig en promenad ut till Uenpa Lake där det finns en stor härlig park som är mycket populär bland befolkningen. Precis som vid Ohori i Fukuoka så är den placerad runt en sjö. Skillnaden var bara att den här sjön var mycket större och ville man gå runt hela så fick man räkna med att tillryggalägga en dryg mil. Det struntade jag i då jag redan på vägen dit hade avverkat närmare en halv sådan. Häromkring har blomningen av de olika träden nästan gått mot sitt slut. Kronbladen faller av i en strid ström och lägger sig i drivor på gångbanor och planteringar. De träd som saknar blommor och bara har blad börjar grönska ordentligt i sin prakt och det är en ljuvlig tid. Det är något som också kommer att ske hemma i Sverige vad det lider och jag kommer att vara hemma för att följa hela cykeln.

Igår så var det då dags för den sista tågresan då jag tog mig vidare hit till Seoul. Det var ett sådant här tåg som, åtminstone i början, stannade till vid varenda mjölkpall. Men jag hade inte bråttom! Ju närmare huvudstaden vi kom, desto fler stationer susade vi förbi, vilket väl var klokt då de boende där har fler sätt att ta sig in till byn. Anlände till slut till Yongsan station och hittade där rätt tunnelbanelinje för att ta mig vidare till mitt hotell. I Japan finns det informationshjälp att få vid de flesta tunnelbanestationer, men det är något som saknas i Korea. Du är hänvisad till automater för att köpa dina biljetter och sedan gäller det att hitta rätt plattform. Lyckligtvis finns det alltid någon yngre som behärskar engelska att fråga, så allting löser sig.

Väl framme och installerad på mitt rum, som visade sig vara ett enkelrum med våningssäng, så tog jag hjälp av receptionisten att beställa en tur ut till den demilitariserade zonen mellan de två Koreanska staterna. Kostar omkring 500 svenska för en halvdagstur, men det är ju en sådan här "onceinalifetime"-grej att göra så det var inget att tveka på. Turen skulle avgå klockan tio på förmiddagen i morgon, men nu idag har jag fått reda på att det är ändrat till sex på morgonen. Så i kväll blir det en tidig natt.

I övrigt så har jag mest bara strosat runt idag. Hade tänkt kolla in palatset Gyengbokgung, men det är stängt där idag, så det får vänta till torsdag.

Vi höres/Conny

Det är inte ofta jag är uppe före fem på morgonen, men i morse kände jag mig tvungen. Eftersom bussen ut till den demilitariserade zonen skulle avgå redan klockan sex på morgonen och jag ville ha något i magen innan det bar av så fick det bli så. Nu var inte uppsamlingsplatsen så värst långt bort från mitt boende och precis bredvid den så fanns det en 7-elevenbutik som fick bistå med lite frukost. Sådana där butiker uppsöker jag aldrig i Sverige, men här i Asien fyller de sin funktion.

Bussresan upp till gränsen mellan de två koreanska staterna tog en dryg timme och sedan fick vi vänta ett tag medan vår reseledare var iväg och fixade biljetter till oss. Det var välordnat vid den här platsen, med flera restauranger av både nationell och internationell karaktär och man kunde gå runt och kika på lite av varje. För de av er som är av yngre årgång och inte känner till Koreas historia så kan väl nämnas att under andra världkriget var hela landet under Japanskt styre. När väl Japanerna var slagna så delades landet i två delar vid 38:a breddgraden ungefär. Den norra delen hamnade under Sovjetiskt styre och den södra under USA:s. 1948 så skulle Korea bli självständigt, men den norra delen bojkottade det val som anordnades och de två länderna förblev splittrade. Två år senare så anföll Nordkorea och invaderade hela Sydkorea, men slogs till slut tillbaka och 1953 trädde en vapenvila i kraft och gränserna behölls. Någon fred har dock aldrig proklamerats, så tekniskt sett så är länderna fortfarande i krig. Man enades dock om att inom en yta av två kilometer på vardera sida om gränsen skulle man hålla en demilitariserad zon för att inga spontana skärmytslingar skulle uppstå. Lite småbråk har man dock inte helt kunnat hålla sig ifrån. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så var det ett par mindre sjöslag kringmillenieskiftet. Sedan har Sydkorea vid fyra olika tillfällen sedan 1970-talet upptäckt försök från sina grannar i norr att gräva tunnlar för att kunna anfalla på det sättet.

Vid den här zonen så blev vi först guidade runt vid Imjingak Peace Park där vi bland annat fick se lite gamla lok som tidigare hade trafikerat rälsen mellan de två huvudstäderna Seoul och Pyongyang. Den berömda frihetsbron var en annan sevärdhet som fanns vid parken och alldeles bredvid så finns en nyare bro där det faktiskt går tåg mellan de två länderna. I parken finns också en hel del monument över de soldater, både koreaner och amerikaner som stupade i striderna.

Jag nämnde tidigare att det vid fyra olika tillfällen har upptäckts försök att gräva sig fram från nord till syd och vi fick gå ner i tunnel nr 3 och inspektera denna. Först så gick vi en sluttande tunnel nedåt flera hundra meter innan vi slutligen kom fram till den tunnel som nordkoreanerna försökte ta sig in i landet genom. På den nordkoreanska sidan är den en dryg kilometer lång och man hann in i grannlandet omkring 400 meter innan försöket upptäcktes.

Efter att ha kollat in tunneln så var det sedan dags att gå i uppförsbacke tillbaka genom den långa vägen upp. Ganska krävande, men jag tog det lugnt och mitt vänsterknä tyckte faktiskt att nedvägen var betydligt jobbigare.

Turens sista stopp blev sedan vid en observationsbyggnad högt uppe på en kulle. Där hade man en bra utsikt över gränsområdet och vår guide pekade ut några särskilda positioner att ha koll på.

Var som sagt uppe tidigt och klockan blev omkring två på eftermiddagen innan vi blev avsläppt inne i staden igen. Uppsökte direkt ett cafe och fick mig en stärkande kopp tillsammans med lite gott bröd. Det här med kaffe är som sagt en stor sak här och det är små fik och större kafeer lite här och var.

I morgon är min sista heldag i Seoul och då ska jag väl se det här stora berömda palatset, så får jag se om jag bryr mig om att se så mycket mer.

/Conny