Dag för dag: Resealbumet "Connecticut - Tennessee - Florida" av Memmie

Det var det budskapet vi möttes av när vi kom till Graceland på måndag morgon. Jag är inget Elvis-fan, men det behöver man sannerligen inte vara för att uppskatta ett besök på Graceland.

Det var en speciell känsla att komma in i hans hem och försöka föreställa sig honom där. Man gick med hörlurar på sig och kunde därför gå runt i sin egen takt och lyssna på samma sak flera gånger om man ville. Mycket bra! Jag var uppe i huset två gånger. Första gången var det mycket folk och man kunde inte göra så mycket annat än att följa med strömmen. Men den andra gången var det nästan helt tomt. Det var häftigt! Ensam i Elvis hus!

Men där fanns ju så mycket mer än bara själva boningshuset. Det fanns andra hus med kontor, kläder, guldskivor mm. Där fanns två flygplan och ett helt hus med bilar och motorcyklar. Och så klart trädgården med Meditation garden där han och hans familj ligger begravda.

Efter Graceland återvände vi in till stan. Det blev middag på Blues Café på Beale Street. Enorma portioner! Och Beale Street - vilken mysig gata! Vi slank in på en annan bluesklubb där vi satt och lyssnade en stund. Musik fanns det överallt.

Med magarna fulla av pannkakor och färgglada flingor, begav vi oss idag till Sun Studio, platsen där många superstjärnor upptäckts bl.a. Elvis och Johnny Cash. Även detta blev en upplevelse som överträffade förväntningarna.

Vi guidades runt i studion av en duktig kille som berättade allt om Memphis musikhistoria. Vi fick lyssna på gamla inspelningar och där fanns föremål från många artister och gammal utrustning för skivinspelningar. Höjdpunkten var när vi fick gå in i själva studion. Små tejpbitar i golvet märkte ut vart världsstjärnorna hade stått när de spelade in sina skivor. Det kändes högtidligt att stå där, på exakt samma plats som Johnny Cash (som är en personlig favorit) gjort en gång i tiden. Man fick även posera med en mikrofon som stjärnorna (och säkert en miljon människor efter dem) använt vid skivinspelningar.

Sun Studio hade också en gift shop som vi handlade lite i, bl.a. skivan med "The million dollar quartet". Det var 4 december 1956 som Elvis, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins spontant började jamma tillsammans i Sun Studio och Sam Phillips (som ägde studion) satte på inspelningsapparaten. Skivan är inte speciellt bra, men en kul souvenir! I gift shopen träffade vi också på två män som spelat tillsammans med Elvis en gång i tiden. Vi borde ha frågat vad de hette, men det glömdes bort...

På eftermiddagen kom världens oväder. Regnet fullkomligt vräkte ner och vi fick springa in på närmsta restaurang där vi fick sitta tills det lugnat ner sig. Vi fick också lära oss det korrekta uttalet av den goda läskedrycken Mountain Dew. Vi hade sagt "djuu", alltså hade vi beställt "bergsjude". Det ska inte var något j där! Lite pinsamt...

Eftermiddagen blev trots allt riktigt fin. Solen sken och himlen blev blå igen. Vi tog en tur med en hjulångare på Mississippi. Turen tog väl ungefär en timma och vi fick se Memphis skyline, vilken inte är lika imponerande som New Yorks! Men kul att ha åkt på Mississippi!

På kvällen gick vi till favorittillhållet Beale Street igen. Mera blues och mera "big ass beer"!

Inatt var vi uppe och tittade på ovädret. Det var ett av de värsta ovädren jag varit med om, men det var fascinerande att titta på. Regnet vräkte ner, det blåste kraftigt och åskan lät som den var precis ovanför huvudet på oss. Vi kunde se Mississippi från vårt hotellrum och att stå där mitt i natten och titta på ovädret var nästan lite magiskt. På ett spännade sätt!

Till morgonen hade vädret lugnat sig, men förmiddagen var inte så fin. Vi åkte därför till Peabody Place för lite shopping. Jag hade trott att det skulle vara varmare i södern, det var väl mellan 20 och 25 grader varje dag, men just då efter ovädret var det betydligt svalare, och jag hade inte packat ner några byxor. Som tur är så är det ju ingen konst att hitta byxor i USA, så det var snabbt åtgärdat. En väska blev det också!

Sedan var det dags att lämna centrala Memphis och Sleep Inn för att istället checka in som Elvis granne på Heartbreak Hotel. Det ligger precis vid Graceland, närmare bestämt bredvid det där centret med affärer och restauranger.

Det var också ett jättebra hotell. Receptionen var ganska kitschig med skojiga möbler och mycket färg och guld. Men rummen var lite mer stilrena. Våra rum var som små sviter med sovrum och vardagsrum. Självklart rullade Elvis filmer på TV'n dygnet runt och hans foto hängde över sängen. Hotellet beboddes också av en del lustiga figurer: Elvisimitatörer och extremt hängivna fans.

Vi tog det ganska lugnt idag. Strosade runt i affärerna, tog en milkshake, satt och solade vid den hjärtformade (dock brusten på mitten) poolen och promenerade utanför muren till Graceland.

På kvällen åt vi middag på hotellets restaurang. Där serverades bl.a. Elvismackan; rostat vitt bröd med jordnötssmör och banan. Kyparen tittade lite suspekt på oss när vi beställde in sex Elvismackor och frågade "All of you?". Vadå? Köper inte alla turister Elvismackan? Det var vad vi trodde i alla fall. Vi högg glatt in på våra mackor men det räckte med ett bett för att sudda ut våra glada miner. Jordnötssmöret satte sig som en torr hinna i gomen och vi började smacka och se lite smått lidande ut. Att mackan serverades tillsammans med en stor hög pommes frites gjorde ju inte saken bättre. Det var bara amerikanaren i sällskapet som nöjt mumsade i sig hela sin portion och dessutom högg in på våra när vi andra fem diskret skjutit tallriken åt sidan.