Fatbats blogg / November 2006

Lite upprörd nu... I somras råkade vi ut för några misslyckade tågresor, vi höll först på att missa min systers bröllop eftersom tåget från Uppsala till Gävle blev mer än 3 timmar försenat (timmar vi fick sitta på stationen och vänta, gravida och oglada). Eländet upprepades några veckor senare när vi skulle hem från Gävle och blev mer än 1 timme försenade... det tar inte ens en timme att åka tåg från Gävle till Uppsala! För det första är jag fortfarande upprörd över att SJ inte sätter in ersättningsbussar när tågen blir så sena. Det var ju inte som om vi satt fast i ett trasigt tåg mitt ute i skogen någonstans, nej, de visste mycket väl att tåget stod trasigt i Linköping och inte skulle komma någon vart på ett antal timmar...

Som plåster på såren fick vi i alla fall pengar tillbaka på deras resegaranti, och de tänkte jag nu använda för att åka och hälsa på mina föräldrar i Kilafors i helgen. Man kan då förstås inte boka sina biljetter via nätet, utan måste gå till stationen och köpa dem, och betala den extra avgift de då tar ut.. men ok. Jag accepterade lite irriterat det. MEN, sen visade det sig att eftersom resan innefattade en del med X-trafik, d v s Gävleborgs lokaltrafik, inte SJ, så gick ersättningen inte att använda för att betala hela biljetten. Vi skulle alltså använda vårt kort värt 309 kr för att betala en resa som kostade 326 kr men själva få skjuta till 150 kr. Hur går det ihop? Inte alls! Det slutade med att jag ilsket travade ut och köpte biljetterna i automaten för 309 kr, så nu får vi spara resegarantin till nästa gång vi åker en "ren" SJ-resa... ARG. Vi åker ju nästan bara till Kilafors, och dit kör ju inte SJ, och det var ju dessutom såna resor ersättningen gällde. SUCK. Om några veckor ska vi till Gävle, så får väl använda dem då, men SJ kan ju glömma att vi tänker åka med dem nåt mer när garantipengarna är slut...

I slutet på november ska vi ju alltså åka till Wien och hälsa på en av mina bästa vänner som disputerar där. Ester ska förstås följa med, ska bli intressant... och lite nervöst. Efter att vi bokat biljetterna(och ja, bokningen gick igenom och vi har fått pappersbiljetter(!) hemskickade) kom jag på att Ester kanske behöver ett pass oxå, och mycket riktigt, även 2-månaders-bebisar behöver ju identifieras. Så det bar av till polisen. Efter att ha väntat en stund så var det vår tur. Ester sov förstås som en liten gris i vagnen, så vi började med att ordna en ny legitimation till mig (min gamla går ut nu, huu vad tiden går, hade kanske varit bra med ett körkort vid det här laget)... sen var det dags att väcka underverket, inte helt populärt. Även spädbarn ska sen titta rakt in i kameran, se bra ut och ha ögonen öppna. Inte helt lätt faktiskt. Hon "satt" i mitt knä och vi skulle ha en vit bakgrund så vi fick hålla en vit plastskiva mellan mig och Ester, och sen skulle vi få henne att titta in i kameran... Vet inte hur många bilder vi tog innan de faktiskt blev nöjda med en. Tur att de fotar hos polisen numera, tänk om vi stått i en fotoautomat och försökt själva!

Jag frågade förstås hur länge passet var giltigt och fick till svar att det är giltigt i 5 år, lika som vanliga pass, men man måste kunna känna igen barnet. Hmmm... Hur bedömer man det? Längd står t ex 56 cm... Det ändrar sig ju dagligen... :) Hon kommer ju definitivt inte att vara igenkänningsbar om 5 år, men om vi vill åka till Sydney i augusti nästa år? Kommer vi att behöva ett nytt pass då? Förmodligen får vi väl räkna med 400 kr i passkostnad varje gång vi vill resa någonstans med Ester närmaste åren...