Så blev det då dags att lämna Rwanda till förmån för Tanzania. Genom den västra delen av Rwanda ändrades landskapet gradvis från bergstrakter till mindre och mindre kullar och när vi väl kom in i Tanzania förändrades det ganska drastiskt till rent slättland med inslag av savann.

Vägarna var fram till gränsen alldeles utmärkta, men så fort vi passerat densamma så var det slut på beläggning och vi färdades fram på en dammig, hålig landsväg. Det guppade ganska rejält och vår hastighet genom buschen hölls på en ganska låg nivå. Vår bussresa skulle från början ha hamnat på fjorton timmar, men på grund av någon omväg då och då, för att släppa av passagerare i obygden så tog färden närmare sjutton, även om vägarna vartefter blev av bättre kvalitet.

Till slut så kom vi fram till Singida, som ligger ganska mitt i det stora landet och ramlade av bussen. I Rwanda var det taxi och motorcykeldito som gällde, men här träffade vi på ett antal tuktukförare. Vi valde ut en av dem som fick köra oss på en av de skumpigaste färder man gjort sedan färden på Lonely Planet Highway i Nepal. Dock kom vi fram, även om vi flera gånger trodde att vår tuktuk skulle ge upp och hamna på moppekyrkogården.

Vårt förbokade hotell såg ganska fint ut, men som oftast härnere så var det en del saker som ej funkade. Stefan fick byta rum då varken toalett eller dusch var i funktion. Wifi skulle finnas, men eftersom någon räkning hade blivit bortglömd, så fungerade inte den heller. Bara att gå till sängs och sova istället.

Idag har vi tagit apostlahästarna till hjälp och gjort staden. Den ligger i en del av landet där det är mycket jordbruksmark, så det är en typisk landsortsstad. Innevånarantalet är svårt att säga, men den är ganska utspridd och stor och vi gissar kring fyrtio tusen. Inte något speciellt att se i byn, men ändå intressant att få se en typiskt tanzanisk stad. Det man verkar vara mest spännande här är sjöutsikten, så vi tog oss ned till sjön. Men det visade sig vara en väldigt modest liten insjö som för oss svenskar mest bara är en liten pöl. Dock så är hela landskapet här fullt av stora stenbumlingar som dyker upp i samlingar lite härochvar. Så vi tog lite bilder av dessa istället. Sådana här samlingar finns i en del länder lite här och var och de mest kända är väl The Olgas samt närbelägna Ayers Rock i Australien. Den senare består faktiskt av endast en sten som är den största i världen.

Upp tidigt i morgon så det fick bli en tidig kväll.

/Conny