Släntrade iväg utefter stranden medan hustrun med bok blev kvar på bastmattan. En bit bort stod några enkla massagebäddar uppställda. Några ögonfängnande indonesiskor såg ut att höra till.
Med hjälp av pekfingerspråket lyckades jag boka en tid. Peka på massagebänken, peka på mig själv, peka på armbandsklockan och sätta upp ett finger (fina fingret) i luften. Peka på klockan igen och siffran 1.
Tillbaka efter stranden. "Jag har bokat en massagetid"
- "Så bra då" -
Jag brukade passa på att få lite massage där sånt erbjuds.
I god tid före klockan ett gick jag tillbaka till platsen med massagebänkarna.
Tänkte precis lägga mig på en av dem. Men då: No! - No! - No!
Det blev en väldig aktivitet. Några ropade, andra vinkade. Alla ut mot stigen.
Där kom en liten, liten häst dragande på en ännu mindre enaxlad kärra.
Man visade att jag skulle kliva upp på kärran. Tog först en fot, sedan nästa bakifrån upp på kärran. Då lyfte hästen där framme upp från marken. Några som stod nära slängde sig om halsen på hästen för att dra ner den. Jag kravlade mig länge in på kärran och när jag kommit fram förbi hjulaxeln dalade hästen ner.
Sedan bar det iväg. Inte efter stranden utan inåt ön. Det är ju bra att man aldrig kan komma längre in på en ö än halvvägs. Sedan är man ju på väg ut igen.
Så småningom kom vi fram till en liten uthuggning där det låg några hyddor.
Som brukligt slutade väggarna 1½ meter över marken. De når inte upp till taket. Lämnar en halvmeter bred öppning. Ger ju en hyfsad ventilation.
På en av dem stod det MASSAGE och AWLI PIJIT.
Ut kom en liten senig och knastertorr gubbe:
- "Welcome to Traditional Massage!"-
Jag fick lägga mig på magen på en lindrigt ren bastmatta. Nu började gubben sin barfota promenad upp och ner utefter ryggen, efter det att han först hällt ut en rejäl skvätt palmolja över mig. Jag bad en bön att han skulle halka, ramla ner, bryta nacken och dö. Men icke. Nu fortsatte istället moment 2.
Sittande på mig bröt han upp armar och ben, en i taget till aldrig tidigare skådade vinklar. Det var ingen navelbeskådande lotusställning. Tvärt om. En avancerad yogautövare skulle ha blivit grön av avund. Så småningom tog i alla fall behandlingen slut. När jag vände mig om såg jag alla byns ungar hängande som druvklasar på väggarna kikande över kanten. HD-TV, släng dig i väggen. Detta var reality.
Nu kallades hästen fram. Den här gången klev jag upp framifrån. Hästen knäade.
När jag återkom till hustrun frågade hon: "Hur var det?"
- "Jodå" -
Övriga kommentarer överflödiga.