Tips om Utah

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar
Blogginlägg om Utah
Dag 10 - Zion nationalpark andra dagen
Idag var det dags att testa två vandringar jag fann intressanta när resan planerades. Den första benäms "Angels landing" och är en utsiktsplats 400 m upp i luften som fått namnet av att man tidigare trodde att endast änglar kunde ta sig dit upp. Men nu har man alltså skapat en väg för vanliga människor att ta sig till samma plats. Jag startade vandringen 07.30 för att slippa så mycket sol och värme som möjligt. Direkt träffade jag en far och son från Nashville och vi tog följe hela vägen upp till toppen. Det fanns en skylt direkt som varnade att barn och höjdrädda personer inte var lämpliga för denna vandring. Det skulle visa sig senare varför. Snabbt började det gå brant uppför via serpentinväggar utmed en klippvägg. Redan här blev utsikten fin. Vi passerade en smal kanjon innan vi kom ut på baksidan av berget där 21 nya korta branta stigningar började men som tur var var det asfalterat så man inte sjönk ned i marken med fötterna. Nu hade vi gått en timme och kom fram till en arrangerad viloplats där det fanns toaletter. Helt otroligt att folk har asfalterat och bärt upp toaletter ända hit upp. Nu kunde vi också se utsiktplatsen längst ut på en smal klippvägg med stup nedanför båda kanterna ca 500 m bort. Här hade man förstärkt med kedjor fastsatta i berget som extra hjälp för att hålla sig kvar på berget. Nu fick man tänka på varje steg man satte och mötte vi folk på tillbakavägen fick endera vi eller dom vänta för det var enkelriktad trafik av förklarliga själ. Vi lyckades ta oss fram till slutpunkten som var en utsiktsplats på ca 10 kvadratmeter. Och vilken utsikt det var! Åt vilket håll man än såg åt var det en grym utsikt så här blev det några kort kan ja säga. Mer och mer folk fyllde på så efter kanske 20 minuter gick vi ned, samma väg tillbaka väntade. Vi mötte nu många fler personer på väg upp och värmen spred sig mer och mer och jag var glad vi var på väg nedåt. Efter 4 timmars vandring var vi tillbaka där vi startade och glada att vi hade genomfört det med livet i behåll. Efter en bit mat väntade zion parkens kanske mest klassiska vandring "the narrows " i floden virgin river. Hela vandringen tar här 8 timmar om man går hela floden till parkens början. Det tänkte jag inte göra men däremot testa på det. Man vandrar alltså i en djup kanjon där floden ringlar sig fram i dalgången. Nu på eftermiddagen var detta parkens mest populära ställe att befinna sig på i den stekande hettan för det var svalkande i vattnet samtidigt som berggväggarna gav skugga. Pensionärer, barnfamiljer och andra gav sig iväg och vissa hittade klippor att hoppa från ned i vattnet. Bottnen var täckt av hala stenar och sand och vattnet sträckte sig som längst upp till midjan där jag gick. Jag hade tagit med ett par utslitna löparskor för denna vandringen och dom kommer inte med tillbaka till Sverige kan jag lova.:-) Från starten var det kanske 10 m brett mellan bergväggarna och när jag vände och gick tillbaka efter 2 timmars badande var det ca 5 m brett. Det var mäktigt att gå längst ner i denna kanjon där de mjukt slipade väggarna står högt utmed sidorna. Tror denna vandring är ganska unik just för denna parken. Detta har varit den roligaste och mest spännande dagen hittils. Nu bär det av från naturens underverk till en av människans märkligaste underverk nämligen Las Vegas.
av Kvibergresor 4 juli 2013 Resealbum: Västra USA
Dag 9 - Zion nationalpark första dagen
Idag bar det iväg till den park jag kanske sett fram mot mest av alla nämligen Zion nationalpark. Här kan nämligen alla som har ett äventyrssinne hitta något som passar vare sig det har med vandringar, bergsklättring eller vatten att göra. Därför ska jag spendera 2 dagar här för att hinna med det jag funnit mest intressant. Nu var det alltså första dagen i parken och till att börja med så är parken otroligt vacker. Man befinner sig till skillnad från de flesta tidigare parker på botten av en kanjon och har hela tiden de röda mäktiga klipporna runt omkring sig vart man än ser och dessutom finns det en hel del växtlighet och grönt runtomkring. Denna kanjon har skapats av floden Virgin river som rinner genom hela parken. In i själva kanjonen får man inte köra själv utan parken har ett transportsystem med bussar som avgår från varje sevärdhet med korta mellanrum och det fungerar utmärkt. Kanske är det p.g.a. att vi befinner oss på botten mellan klipporna för det är otroligt varmt här, tyckte busschauffören sa att det var 44 grader en gång under eftermiddagen! Detta gjorde att jag tog det lite lugnare första dan och ägnade mig mestadels av sightseeing i parken vilket gav några fina bilder. 2 kortare vandringar hann jag dock med. Den ena till en "gråtande" klippa där vatten smyger sig igenom bergets olika sediment och framkallar en effekt där det ser ur som att berget gråter. Den andra vandringen var lite mer ansträngande och ledde fram till ett vattenfall som man sedan kunde vandra uppför och se ovanifrån. Det fanns ytterliggare ett stopp högre upp där man blev ordentligt svettig för att ta sig och väl där möttes man av en vacker oas med en liten damm och tätbevuxna träd och berg i bakgrunden. Här fick du inte bada men det var så klart många som inte kunde motstå. Jag badade inte då jag inte litar på renheten i dessa vattendrag, kan gömma sig många luriga parasiter möjligtvis. Istället åkte jag till hotellet och hoppade i den lilla poolen som svalkade. Ett restaurangbesök hanns också med där jag hört att efterrätterna skulle vara av hög klass. Valet föll på en creme brülé med kladdkaka som botten. Den borde man köra oftare på restaurngerna tycker jag. En observation här är att det nästan är lika varmt Kl 12 på dan som Kl 22 på kvällen, lite konstigt. Imorgon ska jag testa lite häftigare grejer i parken.
av Kvibergresor 3 juli 2013 Resealbum: Västra USA
Dag 7 - Bland hoodos i Bryce Canyon
Dagen började med hotellets frukost bestående av rostat bröd med antingen hallonsylt eller aprikossylt plus en muffins. Är detta en vanlig amerikansk frukost blir man ju lite skrämd när man själv är van med gröt och grovt bröd. En rolig sak en kille jag träffat i veckan hade hört om svenskar var att vi hellre svälter än äter en skiva vitt bröd. Var lite kul sagt tyckte jag och bekräftade att det stämmer precis.:-) Sen bar det iväg mot Bryce canyon via highway 12 som rankas högt här i USA som en av landets vackraste vägar att köra. Och vackert var det när man körde omväxlande på hög och låg höjd genom gran och barrskog och uppe bland berg med stup på båda sidor av vägarna vilket gjorde att man nästan höll andan när man körde där. Ja det var utsiktplatser mest hela tiden utmed vägarna. Det varnades också ofta för vilt på vägarna och även kossor! Kossor strövade runt lite överallt i diken på åkrar och på vänster väghalva mötte man dom också någon gång, tur dom kan det här med högertrafik kossorna. Jordekorrar däremot sprang mellan hjulen på bilen ett antal gånger. Bryce canyon är en unik plats med sina ståtliga stenspiror i skiftande färger, eller hoodos som de också kallas som betyder "att ge en förtrollning", vilket syftar på att spirorna ofta ser ur som förstenade människor. Parken ligger på hög höjd ca 2500 m och idag var det faktiskt molnigt och riktigt behagligt. I parken finns mängder av utsiktsplatser att se ut över de vackra hoodos som det kryllar av i olika konstellationer. Uppifrån sett blir utsikten hänförande, man står mest och gapar hela tiden och undrar om naturen någonsin skapat något finare. För att komma riktigt nära fanns det vandringsleder ned till botten av kanjonen och därmed kunde man gå bredvid och mellan spirorna. Jag valde en slinga på 4 km som snabbt gick nedför via små stigar. Häftigt att se spirorna underifrån också. Sedan bar det så klart av uppåt också på en serpentinväg med en stigning på 160 m. Här hade jag nytta av att bo på 5 våningen i kviberg.:-) Många på väg ned frågade hur långt det var kvar och sa man att dom kommit halvvägs ned så suckade många och vände upp igen. Jag hann även se lite av solnedgången men det var lite synd det var molnigt annars hade det sett ännu mer dramatiskt ut. Sover på hotell i närheten där det står 2 dubbelsängar i rummet, vilken ska man välja tro? Imorgon blir det Grand canyon, de blir nog bra det också.
av Kvibergresor 30 juni 2013 Resealbum: Västra USA
Dag 5 - Bland stenbågar i Arches nationalpark
Efter några timmars bilfärd genom vackra ödevägar i Utah öknen, vissa sträckor såg man inte en bil på kanske 45 minuter, var jag framme i staden Moab och Arches nationalpark. Vägen hit var delvis så brant så man trodde man skulle köra rakt in i en bergvägg men precis innan berget svängde det av och man körde 180 graders svängar fram och tillbaka flera gånger. Som tur var mötte jag inga andra bilar på denna mer våghalsiga sträcka. Arches är unikt för sina stonearches dvs stenbågar som skapats genom erosioner i smala bergsplattor vilket gett ihåliga berg. Man kan köra runt i hela parken och med lätta eller ansträngande vandringar hitta dessa bågar. Det var som vanligt enormt varmt, bortåt 40 grader och egentligen inte läge för tuffa vandringar, men med ryggsäcken fylld med vattenflaskor gav jag mig ändå ut på 2 längre turer. Den första vandringen tog ca 3 timmar och gick off road bland berg på hög höjd. Sträckan var på 7 km och man fick klättra uppför små klippsatser mest hela tiden. Man passerade ett flertal stenbågar under vandringen bl.a. en av världen bredaste som var mer än 100 m bred. Sista punkten innan man vände och gick samma väg tillbaka var det en dubbelbåge med 2 hål i väggen. Mycket vackert! 2 liter vatten drack jag på denna tur, jag hade utan problem kunnat dricka det dubbla. Den andra vandringen var kortare men desto brantare och sparades till sist för att värmen skulle minska något, men även för att denna vandring lockar till sig horder av folk som vill se solnedgången just här. Jag pratar om Delicate arch som är Utahs ikon. Längs med vägen träffade jag en trevlig kille från Filippinerna som tog några kort åt mig uppe på toppen. Väl uppe på toppen kom vi fram till bågen och den gjorde själ för sitt rykte. Likt en triumfbåge i sten stod den där på denna otillgängliga plats, men det gick att gå ända fram till bågen om man vågade för på baksidan var det ett stup. Folk hade trots den tuffa vandringen dragit med fotostativ hit 2 km uppför berget och vi var inte ensamma här kan jag lova. Självklart blev det några kort som jag snart hoppas kunna visa. Sedan åkte jag till motellet i närheten och hann med ett restaurangbesök innan det var sovdags. Har druckit minst 6 liter vatten idag! Sa jag att det var varmt?
av Kvibergresor 28 juni 2013 Resealbum: Västra USA

Utah USA, Nordamerika