Tips om Arizona

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar
Blogginlägg om Arizona
Tucson - Denver - Reykjavik - Arlanda
Copyright © Bejjan888™ http://www.reseguiden.se/bilder/514956 http://www.reseguiden.se/bilder/514957 [När klockan ringde] och det var dags att gå upp, nästan studsade jag ur sängen. Så sjukt mycket hemlängtan till min egen säng hade jag. Vår transfer från White Stallion Ranch till Tucson Int'l Airport gick kl. 06.00. http://www.reseguiden.se/bilder/514958 http://www.reseguiden.se/bilder/514959 http://www.reseguiden.se/bilder/514960 Första flyget mellan Tucson och Denver tog 2 timmar. Sedan hade vi en hel del dötid att spendera på Denver Int'l Airport, innan flyget via Reykjavik till Stockholm. När planet äntligen taxade ut från gaten på Denver Int'l Airport så var planet ungefär 30 minuter försenat. Men helt plötsligt så taxade de in planet igen. Underbart! Nu är det nåt fel på planet också! Efter en stund ropade flygvärdinnan ut att man stängt hela Denvers flygplats. OMG! Är det ett bombhot? Tänkte jag i mitt stilla sinne. Men nejdå, det var "bara" för att det var dåligt väder precis ovanför Denver. Puh! Inte värre än så, tack och lov. Så när vi äntligen fått klartecken att starta och lyfta så var vi drygt 2 timmar försenade. Perfekt!... eller inte. Vi som hade ett plan att byta till på Island, det skulle vi missa nu ju, typiskt! Men jag frågade flygvärdinnan om hur det skulle bli, fick jag till svar att alla anslutande plan (från samma flygbolag) skulle vänta in oss... Då kunde jag slappna av, nu när man visste att man skulle komma hem till Sverige enligt beräkningarna, om än något försenad. Så efter 7 timmar och 20 minuter landade vi på Island och vi sprang till nästa plan mot Stockholm Arlanda. Nu var det "bara" 3 timmar kvar! Men det var en utmaning bara det, för nu kliade det i hela kroppen och man ville bara hem! Så efter totalt 12 timmar och 10 minuter i luften så var vi äntligen på svensk mark igen. Jag måste säga att det gick ovanligt bra att komma hem och återanpassa sig till tidszonen hemma i Sverige. Vi lyckades flyga så pass bra att det blev en smidig övergång. Men vad jag förstår på min reskompis så har hon haft det riktigt jobbigt med sin dygnsrytm. Om jag ska dra några slutsatser om USA som jag kommit fram till under min resa... - Ja, allt är större i USA. Bilarna, matportionerna, sängarna... - Vissa saker är det väldigt dåligt skyltat om i trafiken, medan andra saker kan man skylta om hur mycket som helst... har de aldrig hört om ordet lagom? - Fyrvägsstopp var ofta förekommande, ibland mitt ute bland åkrarna... Seriöst, mitt bland åkrar? Men en sak som man aldrig kan ta ifrån det amerikanska folket är deras bemötande av andra människor. Snälla, hjälpsamma och pratglada är de till skillnad från oss i Sverige. Här är vi nästan rädda för att börja prata med en främmande person eller behöva sätta oss bredvid en helt okänd person på bussen.
av Bejjan888 22 juli 2017 Resealbum: Längs USA:s västkust
White Stallion Ranch
Copyright © Bejjan888™ [Så till dagen med stort D!] Nu var det äntligen dags att åka till White Stallion Ranch! Det var faktiskt ranchveckan som var startskottet för planeringen av vår semester, även om den nu hamnade sist i turordningen. http://www.reseguiden.se/bilder/514947 Den vita transfern dök upp vid vårat hotell och det tog ungefär 40 min till ranchen. White Stallion Ranch låg mitt ute i ingenstans, mitt bland alla Saguarokaktusar. När vi kom dit var det strålande solsken och inte ett moln på himlen. Termometern på ranchen visade både Fahrenheit och Celsius, och idag var det +37 °C ute! Då började vi fundera vad vi hade gett oss in på... skulle vi orka rida i den här värmen? Vi fick sedan berättat för oss att hela våren här i Tucson hade varit ovanligt varm och att det normalt sett inte var så här varmt i maj. Vi träffade vår wrangler, Michael (bror till Russell som äger ranchen), som visade in oss till receptionen för registrering. Vi fick rummet uppgraderat (utan extra kostnad) till ett Deluxe Double eftersom ranchen hade så få gäster denna vecka. Tummen upp! Men det rummet var inte städat ännu så vi satt i skuggan under ett träd och inväntade lunchen. Lunchen bestod av en stor buffé och det var bara att äta så mycket man orkade. http://www.reseguiden.se/bilder/514948 http://www.reseguiden.se/bilder/514949 http://www.reseguiden.se/bilder/514950 Efter lunch fick vi nyckeln till vårat rum och våra väskor var redan på rummet. Vi tog fram kamerorna och gick runt på ranchen och fotade lite. Men när det började bli allt för varmt, så gick vi tillbaka till rummet och tog en siesta. På White Stallion Ranch är det vilodag på söndagar för alla hästar. Så då får man som gäst hitta på något annat. Vi fördrev tiden i aktivitetsrummet. Där hade de pingisbord, biljardbord, pokerbord, air-hockey och fussball. Vi försökte även få igång tv:n inne i biosalongen, men kontrollen verkade inte fungera. Utanför aktivitetsrummet hade de en basketplan och en tennisplan. De hade också ett badmintonnät som de kunde sätta upp om man ville. Nog för att jag är en badmintonfantast, men till och med jag kände att det var för varmt för badminton! Det fanns även en giftshop. Men eftersom man firade Mother's Day i hela USA idag, så var den stängd. Jag hade tänkt köpa min egen cowboyhatt idag, men fick vackert vänta till dagen efter. Det fanns i och för sig cowboyhattar till låns (gratis) men jag kände att jag ville ha min egen! http://www.reseguiden.se/bilder/514951 Kl. 18.00 var det Happy Hour i baren fram till kl. 19.00 då det var middag. Trots att vi hade ett All Inclusive-paket så ingick inte drycker i baren. Dessa debiterades rummet och betalades sedan när man checkade ut. Under middagen gick Russell runt till alla gäster och frågade vad man ville delta på för ridturer nästa dag. Det var roligt att Russell, ranchens ägare, gick runt och var lite social med oss gäster! Trevligt! Kl. 20.00 var det dags för Line Dance. Jag var lite skeptiskt till det hela, men var med bara för att... Men jisses vad det var roligt! Åh, jag ångrar inte en sekund att jag var med. Jag kommer inte ihåg hur många olika danser vi fick prova på, men antalet deltagare minskade ju längre vi höll på. Tillslut var vi nog bara 4-5 stycken som var kvar, från att ha varit kanske 15 stycken från början. Sedan en välbehövlig dusch och stup i säng. Kvällstemperaturen var +26 °C. http://www.reseguiden.se/bilder/514952 http://www.reseguiden.se/bilder/514953 Yes, första dagen med ridning på White Stallion Ranch. Som ny på ranchen måste alla börja med en Slow ride, vilket innebar ca 75 min skritt på ranchens marker. Detta för att man ska känna efter om man passar ihop med den utvalda hästen men också för att personalen ska se att man är så pass duktig som man sagt att man är. Min häst under hela vistelsen var T-Bone, en Painted Quarter Horse, valack, 12 år gammal. Jag trivdes jättebra ihop med min häst T-Bone. En lydigare häst får man leta efter. Jag hade god lust att packa ner honom i resväskan och ta med honom hem ;) Varje dag (utom söndagar) fanns det flera ritter att välja bland. Slow Ride och Fast Ride var återkommande varje dag. Vissa dagar började med en Breakfast Ride, där man red iväg och åt sin frukost ute i naturen bland kaktusarna. En del dagar var det Slow eller Fast Mountain Ride. Andra dagar var det hel- eller halvdagsturer. Med på varje ridtur fick vi en varsin flaska vatten att ha i sadelväskan... och det behövdes i den värmen kan jag säga. Team Penning var en återkommande aktivitet där ett lag på 4 ryttare, där en ska skilja ut 3 kalvar från resten av flocken och de andra ryttarna hjälper till att driva dem in i en fålla på kortast möjliga tid. http://www.reseguiden.se/bilder/514954 http://www.reseguiden.se/bilder/514955 Jag och T-Bone deltog på det mesta, dock inte någon heldagstur. Det var det alldeles för varmt för! Och Team Penningen var lite extra rolig eftersom det involverade lite tänk och andra djur med egen vilja. Det märktes att T-Bone gillade Team Penning, för när det var min tur att skilja ut de tre kalvarna blev han supertaggad. Roligt! Varje kväll efter middagen var det någon form av gemensam aktivitet på ranchen. På söndagen när vi kom var det Line Dance. På måndagen var det målning, vad det var på tisdagen har jag tyvärr glömt. På onsdagen kom Phil och visade stolt upp sina spindlar, skorpioner, ormar och ödlor. Den kvällen höll jag mig på bekvämt avstånd :) På torsdagen kom en Cowboy Singer och sjöng vid lägerelden... enda kruxet var att lägerelden slocknade och gick inte att tända igen. Så han sjöng för oss i mörkret, under den klara stjärnhimlen... det var faktiskt lite mysigt det också. På fredagen kom en man med sinstjärnkikare för att kika på stjärnorna. Till sist på lördagen kom ytterligare en Cowboy Singer och sjöng, men han var inte alls lika bra i rösten som han som sjöng vid lägerelden. På ranchen hade de en liten stuga som kallades för Telegraph Station... men som hottats upp med dagens internet. Så dit fick man gå och använda internet helt gratis för att kommunicera med omvärlden. På lördagen hade man Roping Lessons, eller "Kasta-lasso-lektioner" på svenska. Vi bestämde tidigt under veckan att vi skulle prova på det. Sagt och gjort, där stod vi och övade och övade. Jag fick grepp om det ganska snabbt, tack vare att jag spelar mycket badminton och på så sätt har starka handleder. Lördagen avslutades med en Rodeo, där ranchens wranglers deltog och visade upp sina kunskaper. En del hästar och ryttare kom från andra rancher för att visa hur vissa grenar gick till. Alla vi gäster satte oss på läktaren med våra kameror i högsta hugg. En bit från läktaren kom det fram små gulliga ekorrar (Round Tailed Ground Squirrels) som påminde lite grann om små surikater när de stor på sina bakben - bara sååå söta! Rent allmänt om ranchveckan då... Fina och välmående hästar för alla kategorier ryttare med olika kunskapsnivåer. Tyvärr var det i det varmaste laget när vi var där, men som tidigare nämnt så var det en ovanligt varm månad i Tucson. Det som förvånade mig under ridturerna var att det kunde springa en ödla alldeles bredvid hästarna utan att de reagerade. Vi såg även en hare och fyra rådjur, utan en enda reaktion. Men jag antar att hästarna är vana.
av Bejjan888 22 juli 2017 Resealbum: Längs USA:s västkust
F14-Tomcat - en riktig pärla!
Copyright © Bejjan888™ http://www.reseguiden.se/bilder/514942 [Det finns typ ingenting] att se i Phoenix, som turist, så vi hade nattens boende endast som en "pass through". Så vi körde direkt vidare söderut mot Tucson. Någonstans mellan Phoenix och Tucson stannade vi till vid ett affärscentrum, där de hade outlet med en massa märkeskläder. Vi shoppade loss inne på GAP. Jag köpte bland annat en tunn långärmad vit tröja, som jag kände att jag skulle behöva nu inför ridveckan. För så här mycket sol kommer min hud aldrig att klara av, även om jag har SPF 50! http://www.reseguiden.se/bilder/514943 http://www.reseguiden.se/bilder/514944 http://www.reseguiden.se/bilder/514945 I Tucson var det VARMT, skulle tippa på en +37 °C i skuggan. Vi stannade till vid Pima Air & Space Museum. Jag hade nämligen mejlat och frågat museet om de hade något F14-Tomcat där. Och jodå, fick jag till svar, de hade ju faktiskt TVÅ stycken. Så överlycklig betalade jag in mig på museet och började leta febrilt efter dessa två plan. Den första Tomcaten stod inomhus i Flight Central Hangar. Så en massa foton på mig och Tomcaten blev det. Jag gick ut och började leta efter den andra F14-Tomcat som de enligt uppgift skulle ha. Men till min besvikelse hittade jag aldrig den andra. Och när jag frågade personalen så såg de ut som frågetecken allihopa. Vaddå två? Vi har väl bara en? Så jag antar att den person som svarade på mitt e-mail inte kunde se skillnad på en F14-Tomcat och en F15-Eagle. Visst de påminner väldigt mycket om varandra, men om man jobbar på ett flygmuseum, ska man inte kunna se/veta skillnaden då? Jag bara undrar... Andra intressanta plan att skåda; MIG-29, Cobra, Mohawk, Blackbird och rymdfarkoster. Dessutom hade de enskilda hangarer med äldre flygplan än så, bland annat från första och andra världskriget. Ute på gården hade de även transportplan och kommersiella flygplan till beskådning. http://www.reseguiden.se/bilder/514946 Efter lunch besökte vi en galleria med alla möjliga affärer, bland annat Victoria's Secret. Innan vi åkte därifrån köpte vi Frozen Yoghurt. Det var riktigt gott! Det svalkade skönt i värmen. Sedan var det dags att checka in på hotellet bredvid Tucson Int'l Airport och lämna tillbaka bilen innan kl. 19.00. Flygplatsen var inte särskilt stor och det var väl skyltat var vi skulle lämna tillbaka bilen. Det tog inte mer än 5 min att gå från flygplatsen och tillbaka vårat hotell. Vi behövde ju inte bilen något mer, eftersom personal från ranchen skulle komma och hämta oss med transfer vid vårat hotell dagen efter. På kvällen passade vi på att ta ett kvällsdopp i utomhuspoolen. Även fast solen i princip hade gått ner var det jättevarmt ute (och i poolen)!
av Bejjan888 22 juli 2017 Resealbum: Längs USA:s västkust
Route 66 med spökstäder och red rocks
Copyright © Bejjan888™ http://www.reseguiden.se/bilder/514935 [Vi åt frukost] på grannhotellet innan vi checkade ut. Hotellet vi bodde på hade det som service... om man tyckte att deras egen frukost saknade något så fick man en lapp och gick över till grannhotellet och åt frukost där. Tummen upp! Från Kingman körde vi klassiska Route 66 mot Ash Forks. Första pausen gjorde vi i Valentine, på Keepers of The Wild Animal Park, där de tar hand om och räddar vilda djur. De hade många djur; lejon, prärievargar, vargar, tigrar (sibirisk och vit), jaguarer, pumor, bobcats, strutsar, emuer, apor, sköldpaddor, tvättbjörnar och skunkar mm. De flesta djuren höll dock till i skuggan eftersom det var så varmt. Därefter fortsatte vi till Grand Canyon Caverns och åt lunch. Vi hade planerat att gå ner i grottorna, men eftersom det var så lång tid kvar till nästa tur fick vi lov att hoppa över det. Men det finns alltså ett hotell där nere i grottorna som man kan boka rum och bo i. Njae, jag vet inte om jag skulle vilja det... http://www.reseguiden.se/bilder/514936 http://www.reseguiden.se/bilder/514937 http://www.reseguiden.se/bilder/514938 http://www.reseguiden.se/bilder/514939 Vi fortsatte på Route 66 till Ash Forks och tog sedan av söderut ner mot Jerome, USA:s största spökstad. Jerome som ligger högst uppe på ett berg, Cleopatra Hill, var en gruvstad där man bröt koppar vid sekelskiftet 1800-1900. Men under depressionen på 1930-talet samt efter Andra Världskrigets slut sjönk efterfrågan på koppar och 1953 stängdes gruvan helt. Från att ha haft en population på drygt 15000 personer, fanns det då endast ett 50-tal personer kvar i Jerome. Vi kom ganska sent till Jerome och hade bara 30 min på oss att gå runt upp där omkring gruvan innan de stängde för dagen. Men det räckte gott tycker jag. http://www.reseguiden.se/bilder/514940 Utanför gift shopen satt en fågelmatare där de hade sockervatten för att locka till sig kolibrin. Vi stod och väntade ett tag med kamerorna i högsta hugg. Efter en stund vågade de komma och vi lyckades få några fina bilder på dem. Men det är sant som alla säger, det brummade rejält om deras vingslag alltså! http://www.reseguiden.se/bilder/514941 Vi tog oss ner från berget (det var rejält brant med bil) och åkte vidare till Sedona. Vi hade ont om tid så vi valde Cathedral Rock som vi körde till och fotade. Det är bra vackert med red rocks i solnedgången! Det kändes som om man skulle behöva minst en hel dag att spendera bara i Sedona. Men, men, vi var tvungna att hinna till Phoenix och vårat boende för natten. När vi närmade oss Phoenix började de där Saguarokaktusarna dyka upp. För er som inte vet, det är de där klassiska filmkaktusarna som är långa och smala med flera armar som växer ut på sidorna. Varenda kaktus stod i blom och det var lite mäktigt att se.
av Bejjan888 22 juli 2017 Resealbum: Längs USA:s västkust

Arizona USA, Nordamerika