Tips om Nong Khai

Lite drygt en timmes färd, med minibuss, norr om Udon Thani ligger Nong Khai som är gränsstad mot Laos. Det är en trevlig liten stad där man kan gå och begrunda den väldiga Mekongfloden som skiljer de två länderna åt. Det finns en fin strandpromenad utefter floden där thailändarna joggar eller motionerar på annat sätt. För 20-30 år sedan skulle en motionsform som joggning ha varit otänkbart för en thailändare, men nu ser man både kvinnor och män vara ute och röra på sig. Det är inte bara här i staden, jag har observerat det förut också. Själv hade jag sandalerna på mig, så jag nöjde mig med en rask promenad. Man får upp puls även då i den här värmen. Utefter strandpromenaden så finns det också ett antal cafeer, restauranger och barer som serverar mat och dryck. Vill man som jag, spela lite biljard så finns det också gott om sådana bord. Blev en del sådant igår och jag dök väl inte ned i min säng förrän vid midnatt. Nyss varit iväg och fått mig en stadig frukost och ska snart ta en tuktuk bort till den Thai-laotiska vänskapsbron för att klara av pass och visumformaliteter ut ur ett land och in i nästa. /Conny

Vi skulle åka på Mehkongfloden hade vi bestämt. Med flotte eller båt skulle vi åka på Mehkongfloden. Vi hade läst på så vi visste att de flesta Mehkong-resenärer börjar sin resa uppe i norr, vid Chiang Rai. Men det tänkte inte vi göra. Längre söderut, närnare Laos huvudstad Vientiane, skulle vi kliva på de här båtarna, färdas genom jordbruksbygden och verkligen SE det thailändska/laotiska landskapet när den stora floden slingrar sig fram i gränsen mellan de båda länderna. Det var vår utgångspunkt. Vi hade konsulterat boken Wilma Guide och visste precis hur det skulle gå till. Det började med att vi kom med tåg till Nong Khai och tog oss över gränsen till Laos. Vi fick tag på ett fint hotellrum med utsikt över Mehkongfloden. Precis som vi hade tänkt oss, men utsikten var inte rätt...!!En bred slammig fåra, flera kilometer bred med lite vatten i mitten bara, var vad vi såg. Men men, vi har ju inte kommit fram riktigt än. Det är ju inte härifrån vi ska åka båt. Så vi gick ut och åt en middag bestående av fisk från den där slammiga fåran, och det var väldigt gott. Sen hade vi några spännande dagar i Laos huvudstad. Emellanåt kastade vi en blick på den där stora floden som vi skulle åka på som såg så ynklig ut nu. Två dagar senare är vi tillbaka i det relativt civiliserade landet Thailand och nu skulle vi sätta våra planer i verklighet. Vi hade ju läst på i vår Wilma Guide och envist fortsätter vi att gå efter de råd vi fått. Vi tar oss till busscentralen i Nong Khai. Under ett stort tak står massor av bussar och spyr ut dieselångor. Vi lyckas hitta den buss vi ska ta till Si Chiangmai och efter någon timme går den. Ingen a/c, men rutorna står öppna så det gör ingenting. Resan tar några timmar på skumpiga vägar med massor av stopp eftersom vi hamnat på en riktig lokalbuss som stannar så fort någon står efter vägen och vinkar. Så kommer vi fram till Si Chiangmai och nu anlitar vi vår vän Wilma Guide igen. Stans bästa hotell skulle vi bo på, Maneerat Resort. Vi får tag på en tuktuk och ber att bli skjutsade dit. När vi kommer fram ser det riktigt fint ut. Ett stort, högt hus med balkonger och verandor som vetter mot den där floden som även här ser ut som en liten smal bäck långt, långt där ute i flodfåran. Hmmm.....tanken börjar så smått gro. Var tusan är den där floden och båtarna och allt det där egentligen?!! Tuktukföraren stannar och hjälper oss. Han går runt och hojtar, och rätt vad det är dyker lite personal upp. Vi får ett rum och är så nöjda. Rummet är rätt mörkt när vi kommer in för det finns inga fönster upptäcker vi. De är förspikade. Men vi slänger bara in våra väskor och ger oss ut på stan för nu ska vi på jakt efter resan på Mehkongfloden. På en bar på huvudgatan hittar vi en övervintrad amerikan från Vietnamkriget. Han heter Harry och bor där med sin thailändska fru Wipha. Tillsammans med henne har han startat en kyrka som heter "The good news church". Han delar ut armband med olikfärgade pärlor som ska tala om hur framtiden blir. Vi slår oss ner på baren och äter lite och sen sitter vi och dricker whiskey tillsammans med Harry och Wipha och kommer ganska väl överens. Vi får nu höra den tragiska sanningen. Det blir ingen resa på Mehkongfloden. Båtarna slutade gå på den här sträckan för ungefär två år sedan! Längre upp efter floden har Laos byggt kraftverk som gjort att vattnet försvunnit!! När vi lätt runda under fötterna ska tillbaks till vårt hotell känner vi att vi vill ha lite läsk med oss till rummet. Vi passerar en öppen butik där en drickakyl står och lyser långt inne bland bråten. Jag går in i affären och plockar ut två flaskor ur kylen men när jag ska betala och expediten förstår att vi inte tänker dricka upp läsken på stående fot utan vill ha den med oss blir det problem. Det är pant på flaskorna och hon tänker inte släppa dem ifrån sig, inte ens om vi betalar för panten. Rätt vad det är tar hon fram två små plastpåsar, öppnar läsken och häller den i plastpåsarna, sticker i ett sugrör och ger oss det. Häpna knallar vi den sista biten hem med våra läsk-plastpåsar. Väl tillbaka på rummet dricker vi vår ganska avslagna läsk med sugrör ur påsen och innan vi går och lägger oss bestämmer vi att det här blir sista natten på detta stället. Mehkongfloden blev det aldrig någon resa på och istället drar vi söderut till de vackra öarna.