Tips om Rotorua

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar
Blogginlägg om Rotorua
Lär känna Maorierna...
Copyright © Bejjan888™ [Rotorua, även känt som Nya Zeelands ”Coolest Hot spot”], ligger på norra delen av Nordön och är mest känt för sin geotermiska aktivitet i form av gejsrar, kokande lerpölar, varma källor och Te Wairoa, den begravda byn. På grund av utsläpp av vätesulfider kallas Rotorua för ”Svavelstaden” eller Rotten-rua, då stadens luft påminner om lukten av ruttna ägg. Ett tredje vanligt namn är Roto-Vegas, eftersom Rororua har en liknande gata kantad av företag och restauranger precis som Las Vegas. Rotorua ligger i ett område med hög geothermal aktivitet. Även vulkanutbrott och jordskalv har inträffat i området. Det största skedde ”bara” för drygt 150 år sedan. Året var 1886, den 10 juni, när invånarna vaknade upp mitt i natten av kraftiga jordskalv. Ett par timmar senare hade vulkanen i Mount Tarawera öppnats och aska och moln nådde drygt 10 km upp i luften. Stormvindar uppstod eftersom eruptionen sög in luft från omgivningen vilket orsakade våldsamma blixtar och ett öronbedövande regn. Vulkankratern ska ha haft en total längd på 16 km. Någon timme senare exploderade en närliggande sjö, Rotomahana, och fallande stenblock och kokande lera samt glödande magma förstörde allt i sin närhet, bland annat byarna Te Ariki och Moura. Te Wairoa var också en av de byar som begravdes i lava av vulkanutbrottet från Mount Tarawera och 120 människor dog. Det lokala termalvattnet som rinner genom Rotorua är sedan tidigt 1800-tal känt för sina helande krafter och anses kunna behandla både impotens, artrit och reumatism. Runtom Rotorua finns mängder av varma källor med thermalvatten som man kan bada i. Det finns flera myter kring hur den geothermala aktiviteten kom till området, men en av de allra äldsta säger: En präst vid namn Ngatoroirangi styrde sin kanot till Nya Zeeland. Ivrig att få utforska, reste han inåt landet uppströms Tarawera River tills han kom fram till Ruawahia, som idag kallas Mount Tarawera, där han förbluffades av alla upptäckterna. Här mötte prästen en man, Tama-o-Hoi, som hävdade att prästen inkräktade på hans land. Med trolldom försökte mannen förgöra prästen, men prästens överlägsna trollformel gjorde att Tama-o-Hoi sjönk ner i jorden. Många menar att vulkanutbrottet år 1886 var Tama-o-Hoi som blivit så rasande arg att marken gav vika för att ventilera hans ursinniga känslor. Prästen fortsatte utforska omgivningarna och kom fram till bergslandskapet, som idag utgör Tongariro National Park. Där klättrade han upp mot Tongariros topp och ju högre han kom desto kallare blev det eftersom bergstoppen var snötäckt. I ren desperation började han be till sin syster som befann sig på avlägsna Hawaiki (förfaderhem för alla Maori innan de kom till Nya Zeeland) att sända honom eld för att värma upp honom. Systern hörsammade bönen och bad elddemonerna (Te Pupu och Te Hoata), som simmade snabbt genom Stilla Havet och när de kom fram till Whakaari skapade de Nya Zeelands enda aktiva marina vulkan. Demonerna lyfte sina händer mot himmelen, blev den omgivande marken en eldgrop som är aktiv än idag. När demonerna reste sig insåg de att de hade många mil kvar för att nå prästen. De dök ner i havet och under jordskorpan och varje gång demonerna dök upp till ytan, vid Moutohora, Awakeri, Rotoehu, Rotoiti, Rotoura, Tarawera, Orakei Korako, Taupo, Whakarewarewa och Turangi, lämnade de ett ångande, bubblande spår av termal aktivitet efter sig. När demonerna till slut kom fram till prästen var prästen redan livlös. Men den vulkaniska värmen som elddemonerna hade med sig lyckades värma upp prästen till liv igen. Prästen döpte berget till Tongariro för att ära den vind kalla sydliga vinden som nästan dödade honom. _____________________________________________ Dagen började med en Får-show i Agrodome, som ligger 10 minuters bilväg utanför Rotorua. Här har man i över 40 år bjudit in gäster för att se på deras världsberömda Får-show. Alla i publiken kunde lyssna på showen i hörlurar och det fanns valbart vilket språk man ville lyssna på. Showen var live på engelska, men alla andra språk som japanska skulle jag tro var förinspelat, jag tror inte de hade tolkar som satt och översatte live. http://www.reseguiden.se/bilder/525129 http://www.reseguiden.se/bilder/525130 I början av showen tog mannen in 19 olika raser av får. Hur länge de har tränat på att hålla dem bredvid varandra och vara sams, låter jag vara osagt. Men de verkade ganska nöjda och mot slutet av showen låg de flesta ner och vilade. http://www.reseguiden.se/bilder/525131 http://www.reseguiden.se/bilder/525132 http://www.reseguiden.se/bilder/525133 http://www.reseguiden.se/bilder/525134 De demonstrerade också hur det går till att klippa får, hur de jobbar med vallhundar och som en liten surprise tog de in en ko på slutet för att låta några i publiken komma upp på scenen för att mjölka. När showen var slut, samlades vi i bussen åkte vi därifrån. Det fanns flera andra saker man kunde göra men det ingick inte i de biljetter som vi hade. Dessutom hade vi ett hektiskt schema att hålla oss till under dagen. http://www.reseguiden.se/bilder/525135 Vi åkte tillbaka till Rotorua och strax utanför finns Te Puia, ett kulturcentrum och konstinstitut för Maorierna. Men det är också en stor turistattraktion med världsberömda Pohutu Geyser, Maori-kulturella uppträdanden, kokande lerpölar och inhemsk natur. Maorierna har en stark tradition och enorm erfarenhet av guidning i Whakarewarewa geotermiska dalen som går många generationer bakåt och delar gärna med sig av kunskaperna av denna unika del av världen. http://www.reseguiden.se/bilder/525136 http://www.reseguiden.se/bilder/525137 http://www.reseguiden.se/bilder/525138 http://www.reseguiden.se/bilder/525139 Här blev vi guidade av en maori. Vi vandrade genom Te Puias gejsrar och kokande gyttjepölar och jag fick direkt flashbacks av Yellowstone. Mycket snarlik natur och aktivitet. http://www.reseguiden.se/bilder/525140 Men Te Puias höjdpunkt torde ändå vara besöket i Kiwi-huset. Vi fick gå igenom ett hus, som var totalt i mörker, utom en svagt lysande röd lampa. Till hjälp hade man ett räcke som man kunde hålla sig i för att hitta fram till glasburen och sedan ut därifrån. Efter en halvminut så hade ögonen vant sig vid mörkret och när man koncentrerade sig så kunde man se flera kiwifåglar som gick inne i glasburen. Guuud så sööööt de var. Hade jag kunnat, hade jag köpt en och tagit med hem ;) Kiwifågeln är Nya Zeelands nationalsymbol och räknas som en fågel trots att den inte kan flyga. Kiwin har ett högt utvecklat luktsinne och är den enda fågeln som har sina näsborrar längst ut på sin långa näbb. De har dessutom extra bra känsel och hörsel för att kunna jaga mat nattetid. Men skulle dessa sinnen svika så har de även små fina morrhår som ser till att de inte springer in i saker, för Kiwin har väldigt dålig syn. Kiwin är ett nattdjur och sover på dagarna och är vaken på nätterna. Förr fanns det runt 12 miljoner Kiwifåglar. Men efter européernas introducerade illrar och pungråttor mm, sjönk populationen kraftigt eftersom både Kiwifåglarna och deras ägg blev enkel införskaffad föda för pungråttorna och illrarna. Idag beräknas det finnas runt 100 000 Kiwis och nu försöker man föda upp Kiwis i fångenskap och behåller dem till dess att de är 2 år gamla. Sedan släpps de ut i naturen då man anser att de är tillräckligt stora och snabba för att kunna fly undan eventuella jagande djur. Kiwifågeln är trots allt utrotningshotat och uppgifter tyder på att 27 Kiwifåglar dör per vecka. Och man uppskattar att endast 5% av alla Kiwi-ägg, kläcks och ungarna når vuxen ålder. Och med dagens många andra djur såsom katt och hund, som tyvärr också ser Kiwis som byte, verkar framtiden dyster för Kiwifågeln. http://www.reseguiden.se/bilder/525141 Te Puia är en guldgruva för den som vill sätta sig in i Maoriernas kultur och historia. Traditionella hus, båtar och kläder finns att beskåda. En viktig växt för Maorierna var Flax, en växt med otroligt starka fibrer/trådar som processades och användes för kläder, mattor, linor, rep, korgar och till och med medicin. http://www.reseguiden.se/bilder/525142 Maorierna förflyttade sig mycket längs vattnet med wakas (kanoter). Man hade olika typer av wakas beroende på ändamål, t.ex. en krigskanot - waka taua. Waka taua kunde vara upp till 40 meter långa och rymma 80 man. Gemensamt för alla wakas är att skrovet på själva kanoten består av en enda urholkad trädstam. Ni kan ju tänka er vilka stora och gamla träd som måste ha krävts. All utsmyckning har sedan fästs på själva skrovet. Idag finns inga ursprungs-maorier kvar, utan alla är mixade på något sätt, vilket lett till att maorierna har ljusare hy nu och en del har blåa ögon. Men trots detta är det väldigt viktigt med familjen och sin släkt. När Maorierna ska berätta om sig själva börjar de alltid att berätta om sitt ursprung och de flesta kan räkna upp 12-13 generationer bakåt i tiden. Sist berättar man om sig själv. 70% av invånarna i Rotorua har maori-påbrå. Idag drabbas maorierna oftare av sjukdomar än övriga befolkningen i Nya Zeeland. De gillar socker, vit mat (med mjöl och socker i) och häver i sig 2 liters CocaCola. Det gör att många maorier idag lider av kraftig övervikt. Tyvärr finns det ingen sockerskatt i Nya Zeeland och tillverkarna tillsätter därför alltmer socker i sina produkter och gör om allt till King-Size storlekar. Besöket avslutades i en gift shop, som sig bör, för att få besökarna att köpa grejer. http://www.reseguiden.se/bilder/525143 http://www.reseguiden.se/bilder/525144 http://www.reseguiden.se/bilder/525145 Vi hade sedan ett par timmar ledigt på eftermiddagen och jag passade på att få skjuts tur och retur till centrum med guiden Angelika, och där ett besök i den botaniska trädgården. Main mission var att lyckas fota en tui, som gäckat mig hela tiden hör på Nya Zeeland. Men inte heller idag fick jag chansen. Jag såg en tui men den kom flygande rakt över huvudet och jag hann knappt reagera. Ja, ja. Klockan 17.45 hade vi en pick-up utanför hotellet. Ikväll skulle vi se en Maori show. http://www.reseguiden.se/bilder/525146 Det ingick även middag tillagad på traditionellt sätt enligt maorikulturen. Det var buffé så det var bara att äta på. Det var jättegod mat och jag åt och åt. När jag sedan insåg att det skulle bli dessert, så ångrade jag att jag åt så mycket mat. http://www.reseguiden.se/bilder/525147 Maorishowen var en intressant upplevelse. Även om den naturligtvis var tillspetsad för att underhålla publiken, så fick man sig en tankeställare om hur de en gång i tiden levde. http://www.reseguiden.se/bilder/525150 http://www.reseguiden.se/bilder/525151 http://www.reseguiden.se/bilder/525152 Hur man hälsade på främmande människor, tränade inför krig och hur man dansade och sjöng. http://www.reseguiden.se/bilder/525153 http://www.reseguiden.se/bilder/525154 Och det här med att de sträcker ut tungan och spärrar upp ögonen är för att skrämmas. http://www.reseguiden.se/bilder/525149 Maoriernas tatueringar hade olika betydelser och innebörd. En krigare hade upp till fyra olika fågeltatueringar i ansiktet, beroende på ålder, prestationer och funktion inom familjen (t.ex. hövding). Den första tatueringen som man kunde erhålla var Kiwin. Den tatuerades in längs käkbenet och påminde om en öppen Kiwi-näbb. Vid nästa steg fick krigaren en uggla tatuerad på hakan. Steg tre var papegojan som representerades av en linje ovanför vartdera ögonbrynet. För det som var hövding fick även huvudet av en fladdermus intatuerad i pannan. Alla tatueringar på vänster sida av ansiktet ärade modern, medan tatueringarna på den högra sidan respekterade fadern. http://www.reseguiden.se/bilder/525148 Kvinnorna hade ofta ugglan på hakan intatuerad samt deras läppar. Men de tatuerade sig endast efter att de fött sitt första barn. Ju fler barn, desto längre ner på halsen lät man uggle-tatueringen bli. Hur tatuerade dom? Maorierna ”tatuerade” genom att rista med nålformade föremål (ben, stenar etc.) och tillsatte olika pigment, s.k. Tā moko. Metoden måste ha varit fruktansvärt smärtsam och att tatuera en hel arm eller ben, måste ha tagit lång tid. Showen avslutades med en kort promenad in mörkret. Vi blev tilldelade en varsin ficklampa och fick gå en vända i skogen, med en guide. En liten promenad som kanske inte var sådär jätteuppskattad när man var fullproppad med mat och intryck från showen. Det var sent, mörkt och började bli småkyligt ute. Allt man ville var att få bli skjutsad tillbaka till hotellet och sova.
av Bejjan888 2 dec. 2018 Resealbum: Nya Zeeland och Australien
Tongariro National Park
Copyright © Bejjan888™ [Vid hotellfrukosten fanns en tv] påslagen med morgonnyheterna, inget speciellt med det. Men det flera av oss hade uppmärksammat (intresserade av väderprognoser som vi svenska är) var att när väderkartan visades, så var alla städer på kartan utmärkt med +X°C. Inget konstigt med det heller… men just för Wellington, där stod ingen temperatur, utan 23 m/s. Haha, jag kan tänka mig att det är svårt med temperaturen om man bor i världen blåsigaste stad och att man istället tänker vindhastighet istället för temperatur… men lite roligt är det ju ;) Efter frukost var det dags att samlas i bussen för färd norrut. Jag beslutade mig för att sitta på co-pilot seat idag. Det fanns ett säte längst fram, bredvid guiden/chauffören, som vi kallade för co-pilot seat och vi turades om att sitta där. Det var dock med lite avsiktligt att jag valde just den här dagen då vi hade cirka 55 mil att köra idag och då kan det vara bra att sitta längst fram så man får bra utsikt. http://www.reseguiden.se/bilder/525111 Vi började köra ut ur Wellington och med tanke på att nästan inga bussar gick (pga strejk) så var rusningstrafiken in mot staden kaosartad. En tredjedel av alla som jobbar i Wellington bor utanför i förorterna och måste pendla. Tack vare den platta topografin här på den sydliga delen av Nordön, så är vägarna, till skillnad från Sydön, betydligt större och bredare och flerfiliga. På Nordön bor det 3 miljoner människor, varav cirka 1 miljon bor i Auckland. Hela 80% av den nyzeeländska befolkningen bor i städer, vilket skapar problem då många stora städer på Nya Zeeland inte kan växa mer på grund av omgivande berg eller andra begränsningar. Detta gör att det inte finns tillräckligt med boende, varpå förorterna växer och pendlingen till och från jobben i storstäderna ökar och ger ökade utsläpp av koldioxid = sämre luft. I Auckland har det gått så långt att en lag kommer träda i kraft, som förbjuder immigranter att bo i Auckland de 5 första åren för att hindra att staden växer för mycket. Staten köper upp mark utanför städerna som de sedan bygger hus eller lägenheter på och som de senare säljer billigt till familjer med minst två barn. Andra mindre städer erbjuder billig eller gratis utbildning för att locka eller behålla invånare. Man försöker också bygga stora outlets/köpcentrum för att få folk att bo utanför storstäderna. http://www.reseguiden.se/bilder/525112 När man varit på Sydön och kommer till Nordön, slås man av det relativt platta landskapet. Det återspeglar det vulkaniska ursprunget som Nordön har och en av de största vulkanerna, Taranaki, är hundratusentals år gammal. http://www.reseguiden.se/bilder/525113 http://www.reseguiden.se/bilder/525114 Det vulkaniska, steniga landskapet täcks av ett tunt lager jord och grönt gräs. Här får man lätt den klassiska och typiska bilden av de nyzeeländska gröna och böljande kullarna. Men det finns inte så många får här på Nordön som det gör på Sydön. Detta då en viss typ av gräs växer här som korna gillar bäst. http://www.reseguiden.se/bilder/525115 Vi passerade den lilla staden Bulls, som målat sin lilla polisstation i passande motiv efter stadens namn. http://www.reseguiden.se/bilder/525116 Inte långt därefter passerar vi Taihape vars stadssymbol är en gummistövel. http://www.reseguiden.se/bilder/525117 http://www.reseguiden.se/bilder/525118 Eftersom vi var i god tid och vädret var helt fantastiskt, bestämde sig vår guide, Angelika, att ta en annan lite längre väg runt Tongariro National Park än hon planerat. Detta gjorde att vi stannade och åt vid den gamla, men mycket fina, tågstationen National Park, inte att förväxla med själva nationalparken som ligger bredvid. http://www.reseguiden.se/bilder/525119 När vi åt passerade både ett godståg och ett persontåg förbi. Järnvägen på Nya Zeeland är definitivt inte välutvecklad, snarare tvärtom. Generellt sett går alla godståg på diesel medan persontågen går på el. Järnvägen blev privatiserad då nyzeeländska staten sålde ut järnvägen till privata aktörer som drev järnvägen endast som en vinstmaskin och underhåller eftersattes rejält. Nu har staten köpt tillbaka järnvägen för dyra pengar för att utveckla och rusta upp banorna igen. Det finns en mycket populär tågsträcka mellan Wellington – Auckland som tar 9 timmar. Det är en av få passagerarsträckor vad gäller järnväg på Nya Zeeland. När alla ätit klart åkte vi in i själva nationalparken. Tongariro National Park ligger centralt på Nordön och grundades 1894 och är därmed den äldsta nationalparken på Nya Zeeland. Tongariro National Park är sedan 1990 upptagen på Unescos världsarvslista som naturvärldsarv och kulturvärldsarv. http://www.reseguiden.se/bilder/525120 Tre aktiva vulkaniska berg ligger mitt i parken; snötäckta Ruapehu, koniska Ngauruhoe och bredtoppade Tongariro. På Nordön är vulkanerna de första upphöjda landsskillnaderna som de fuktiga havsvindarna träffar på, varför det nästan dagligen regnar i Tongariro National Park. Trots detta ”hot” om regn, hade vi strålande solsken och klarblå himmel, vi hade sån tur med vädret under vår resa. http://www.reseguiden.se/bilder/525121 http://www.reseguiden.se/bilder/525122 http://www.reseguiden.se/bilder/525123 http://www.reseguiden.se/bilder/525124 http://www.reseguiden.se/bilder/525125 Det är också här på ett av de mindre bruna bergen i det vulkaniska landskapet som ringen försvann i Sagan om Ringen. Den mäktiga naturen som omgav oss var otroligt vacker och jag skulle kunna ha stått där hur länge som helst och se på landskapet. Inom nationalparken finns många, för maorierna, religiösa platser och flera av bergstopparna dyrkas som tapu, ”en mycket helig plats”. Maorierna har historier att berätta om de flesta platser på Nya Zeeland. Det finns en historia om vulkanerna här i Tongariro National Park som jag tyvärr inte minns fullt ut, men det handlar om hur den minsta vulkanen Tahinga, den enda kvinnliga vulkanen i området, ska ha fått de två närmsta manliga vulkanerna svartsjuka och slåss om Tahinga. Härifrån hade vi drygt ytterligare en timmes körning innan vi var framme i Rotorua. http://www.reseguiden.se/bilder/525126 Vi stannade till vid Huka Falls, ett mäktigt vattenfall som inte är att leka med. Vattnet kommer från Lake Taupo och det faller cirka 200 000 liter vatten ungefär nio meters, varje sekund. Detta fyller ungefär fem Olympiska simbassänger varje minut. Detta skapar starka underströmmar och hindrar all fisk och ål från att migrera uppströms. http://www.reseguiden.se/bilder/525127 Här lyckades jag även filma en Tui. Tuin är en mycket vacker svart fågel med två vita fjädrar under hakan. Den är en skyddad fågel och är endemisk för Nya Zeeland. De första européerna kallade tui-fågeln för mockingbird, men det uttrycket används inte längre. Tuin kan vara väldigt aggressiv och försvara sitt träd och revir mot andra fåglar. De har många olika läten som kan vara både högljudda och störande. Trots detta tyckte jag den var mycket vacker att titta på och jag hade under flera dagar försökt att fota den, men den är skygg och varje gång jag försökte ta fram stora kameran med objektiv så flög de iväg. När vi närmade oss Rotorua började eftertänksamma skyltar längs vägen att dyka upp. Eftersom majoriteten av maorierna bor på Nordön och att många av dem tyvärr har alkoholproblem, så är det många som kör rattfulla. På skyltarna stod text som: ”Eyes on the road – focus on driving” “Less speed, less harm” “Drinking? Legends don’t drive” “Dress for the slide, not the ride” När vi ändå är inne på bilar och körning. Alla bilar importeras till Nya Zeeland. Mestadels japanska bilar, framför allt Toyota. Volvo är mycket sällsynt och dyra att reparera då alla reservdelar måste importeras. Men trots detta så man Volvobilar lite då och då. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk upplevelse att hyra bil och göra en egen roadtrip på Nya Zeeland. Men det finns några saker att tänka på då… för det första så är det vänstertrafik – eftersom landet koloniserades av engelsmän och är än idag under brittiskt styre, drottning Elizabeth av England finns avbildad på de nyzeeländska mynten. Och tänk på att respektera hastighetsbegränsningarna. Det tar tid att ta sig från A till B på Nya Zeeland, då det är kuperad terräng och framför allt på västkusten mycket berg. I bergsområden med mycket tvära kurvor finns det skyltar med hastighet för att ta sig igenom just denna kurva. Så kommer du till en kurva och det står en skylt om t.ex. 25 km/h, så sänk hastigheten! Då är det en mycket tvär kurva som kommer och du kommer troligtvis inte klara kurvan om du kör typ 45 km/h. Och som jag tidigare nämnt, kör inte för fort på raksträckorna och tro att du kan ”ta igen” tid. Det kryllar av trafikpoliser och här på Nya Zeeland kommer du få höga böter om du kör 3 km/h över tillåten hastighet! Och sist men inte minst, att hålla i mobiltelefonen medan du kör är enligt lag förbjudet. Du får dock prata i telefonen via blue tooth medan du kör. När vi kom fram till Rotorua checkade vi in på Alpin Motel Rotorua, ett litet hotell med 40 rum. Alla rummen är på marknivå och utrustat med varsitt hot tubs utomhus som man kunde fylla upp med thermalvatten. Det fanns även allmän pool och grillplatser som man kunde nyttja. Hotellet låg ett par kilometer från själva centrum, så några av oss beslutade att vi skulle gå in till centrum för att äta. Vi hittade en saloon-inriktad restaurang med mysig inredning. När vi gick tillbaka till hotellet var det redan mörkt och fullmånen lyste praktfullt på den mörka himlen.
av Bejjan888 2 dec. 2018 Resealbum: Nya Zeeland och Australien
Söndag 17/12
Söndag kväll 17/12. Ligger på en free camping i Rotorua. Hittade en med 17 platser trots att personalen på I-siten sa att fricamping är förbjuden i Rotorua. Konstigt. Vi kom vid 13-tiden efter att ha kört cirka en timme från Papamoa. Först ett par mil på motorväg/tollroad. Det kostade två dollar. Man ska betala på nätet inom fem dagar. Lunchade i husbilen innan vi åkte 10 minuter till Whakarewarewa Thermal Valley. Vi var där för 27 år sen, men nu kändes nedgånget och trist. Vi betalade NZD 177 för sex personer. Vi var inne cirka en timme innan vi tröttnade. Varmt var det också. En riktig turistfälla!! Undvik om du ska dit. På kvällen gick vi promenad runt Sulphur Point i centrala Rotorua. Nu var vädret sämre. Blåsigt och inte alls varmt längre. Tunga mörka moln över den svavelgula Lake Rotorua. Längs stigen finns flera heta källor och boiling mud. Jag rekommenderar att gå den turen istället för Whakarewarewa och spara 150 dollar. Svarta svanar såg vi i alla fall!
av Petsod 18 dec. 2017 Resealbum: Down Under Tour
Kia ora, allihop!
Ar nu i Rotorua, staden med alla gejsrarna.. och saledes en massa anga som ryker overallt.. luktar inte parfym direkt..men inte sa farligt som jag trodde. Ratt skont att inte ha ngn aktivitet inbokad utan bara vandra runt stan i solskenet. I morse var vi i en maori-by, larde oss lite om kulturen, sag en traditionell konsert och at lunch i form av en hangi: typ angkokad mat ifran de varma kallorna. For min del var det potatis, pumpa, sotpotatis och kal... Kanske inte sa upphetsande.. Men ovrigt var det trevligt! Kopte en liten kiwifagel i tra och en snidad figur som ska halla onda andar borta.. Hoppas pa att de aven hjalper till att fa paketet hem i helt skick nar jag postar det.. Naval, larde oss aven lite maori glosor... varav ovanstaende halsningsfras kommer ifran. Jag kopte fyra malningar for maori-tatueringar ocksa.. sa nu ska jag kila ivag till en tatueringsaffar och rista in dem allihop.. *ler* Na... de ska ramas in pa vaggen darhemma var tanken. Haromdagen var vi i huvudstaden Wellington.. Forsokte shoppa nya sandaler eftersom de jag hade med hemifran stinker en aning. Tror det beror pa allt sjogras vid salsimningen.. Forsokte rada bot pa problemet genom att satta dem vid flakten pa hotellet i Wellington..varpa hela rummet stank sandaler nar vi kom tillbaka efter middagen. Min rumskompis Regula, fran Schweiz, verkade inte alltfor road.. Naval, hittade tyvarr inga riktiga sandaler utan det fick bli flip-flops istallet.. Mina forsta! :-) De stinkande sandalerna fick folja med till Rotorua.. och bland alla luktande kallor kanner de nog sig ratt hemma.. Har hangt ut dem utanfor fonstret sa forhoppningsvis blir de lite luftade.. I Wellington fanns for ovrigt tva biografer med stora drakar ovanpa som var kvar sen premiaren av Sagan om Ringen.. I morgon bar det av mot Auckland dar alla som gor 12-dgrs tur lamnas av.. och sedan aterstar bara Bay of Islands innan farden gar mot Sydney igen.
av Ziesta 15 maj 2012 Resealbum: Nu eller aldrig - allena därunder 2004

Rotorua Nordön, Oceanien