Tips om Udaipur

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar
Blogginlägg om Udaipur
Utskriven.
Det är ganska långtråkigt att ligga på sjukhus och stirra på en droppflaska som ger ifrån sig en droppe i taget. Men jag upptäckte efter ett tag att hastigheten gick att ställa in själv. Så när jag tyckte att det var för slött så ökade jag på lite. Jag har också laddat ned både Sudoko och ett schackspel på surfplattan, som jag kan roa mig med då det inte är någon bra film på dumburken. Min kropp svarade bra på alla medikamenter och vätskeersättningar och framåt tisdag eftermiddag så började jag känna mig riktigt hoppfull att det kunde lösa sig till slut. All den här extra vätskan jag fick i mig via nålen, gjorde att jag fick springa på toaletten oftare och oftare och jag fick en stråle som i fornstora dar. När flickorna fick höra om de framstegen så blev de väldigt nöjda, då det är tecken på att det går åt rätt håll. Precis som hemma så gås det ronder, morgon och kväll. Min läkare som jag pratade med nu på morgonen bad mig gå på toaletten och kolla om det fortfarande kom vätska när jag satt ned. Det gjorde det inte, så då bestämdes att jag kunde bli utskriven. Vilken lättnad. Sedan går det naturligtvis inte med raketfart. Det fanns en massa papper som skulle fyllas i innan jag kunde bege mig ned till sjukhuschefen. Där fick jag lite nya mediciner att smälla i mig på en femdagarskur och notan. Det kostar att ligga på sjukhus, även här i Indien så det var bara att hosta upp kortet och bli av med några tusenlappar från kontot. Nåja jag är försäkrad, så det mesta av de pengarna får jag tillbaka när jag kommer hem. Man hade varit noga och gjort ultraljudsundersökning över hela magen. Det finns lite småsaker jag får ta upp med min vårdcentral när jag kommer hem, men det är då. Jag tog en tuk-tuk tillbaka till boendet och fick mitt gamla rum igen. Mina saker stod kvar där då ingen ny hyresgäst behövt rummet. Så efter en frukost så tog jag mig hem igen för en välbehövlig dusch och en liten siesta. En pilsner tycker jag att jag är värd efter de här sjukhusdagarna och någon matbit ska också slinka i. Sedan får det så småningom bli en tidig kväll då jag vill iväg norrut tidigt i morgon. /Conny
av Gubbar_pa_drift 3 apr. 2019 Resealbum: Hem från Indien på två hjul.
Inlagd på sjukhus.
Tanken var att lämna Udaipur i går, men de förhoppningarna slogs i spillror natten före. Jag vaknade vid två-tiden av att jag kände mig illamående. Det har jag gjort förut någon gång under de här senaste veckorna utan att någonting hänt av det. Men nu hände det med besked. Jag hann inte mer än in till toaletten innan jag började kasta upp kaskad efter kaskad i flera minuter, samtidigt......... Jag ska bespara er detaljerna, men de som råkat ut för en riktig magsjuka eller matförgiftning vet vad jag talar om. Efter att ha städat upp och duschat kände jag mig pigg och lade mig igen bara för att vakna en timme senare för nästa vända. Den här gången hade jag förberett med en hink så jag kunde sitta på toa och hulka i hinken. Blev lite enklare så. Förra gången jag råkat ut för något liknande var i Brasilien för en herrans massa år sedan. Den gången hade jag druckit en juice , som nog inte var tjänlig. Då blev jag helt bra efter att ha vilat ett par dagar och mina förhoppningar nu var att jag kanske skulle bli av med mina problem. Så igår gjorde jag inget annat än att ta det lugnt och bara dricka vatten. I morse var jag faktiskt upp och käkade frukost, men då min mage inte blivit ett dugg bättre så knallade jag iväg till ett allmänt sjukhus en dryg kilometer därifrån jag bor. Jag tänkte att jag kunde få någon läkare att skriva ut lite starkare antibiotika till mig. Träffa en läkare fick jag göra tämligen omgående, men han ville lägga in mig några dagar för att ta lite prover och se vad det är för slags bakterie jag råkat ut för. Det var svårt att argumentera emot så fem i tolv på dagen fann jag mig själv nyinstallerad i ett enkelrum med tv och aircondition. Sedan hände en massa saker i snabbt takt. En ung vacker sköterska kom in och satte in en droppnål i armen, och kopplade på en flaska med koksaltslösning, eller vad det nu är det använder som vätskeersättning. Sammanlagt blev det fyra sådana halvlitersflaskor fram till halv fem. Dessutom fick jag fyra olika mediciner administrerade i samma droppnål. Plus två nya antibiotika att stoppa i mig var åttonde timme. När den kuren väl var klar ville man ha ett prov av mig och jag fick en liten plastburk med mig in på toaletten att använda. Men då var min diarre borta och det var med möda jag kunde pressa fram något alls. Sköterskan blev dock nöjd, med det lilla som var och skickade iväg det på analys. Jag lyckades tjata till mig en timmes permission, för att ta mig till boendet och berätta för dem var jag uppehåller mig och för att hämta lite personliga saker. Nu är klockan snart tio. En ny ung dam har varit här för att trycka i mig lite mer mediciner i droppnålen. Jag tänkte sedan att man tar bort den för natten, men icke. Jag ska tydligen få mig en vända till i morgon bitti så den får sitta kvar. Så jag får försöka sova utan att snurra runt så mycket i sängen som jag brukar göra. Jack Reacher går på någon filmkanal och den är helt ok, så jag tittar väl färdigt på den innan jag nattar. /Conny
av Gubbar_pa_drift 1 apr. 2019 Resealbum: Hem från Indien på två hjul.
Grattis på mig!
Jag fyller år idag, så det finns anledning att fira med en bärs eller två 😎 En annan anledning till glädje är att min kista börjar rätta till sig mer och mer. Inte hundra ännu, men på god väg. Tiden här i Udaipur har gått åt till återhämtning, men även till promenader runt om i stan för att se nya saker. De stora turistiska platserna såg jag för sex år sedan och behöver ej se igen. Förra gången jag besökte staden så visade man Bondfilmen Octopussy på i princip varje restaurang, då den till stora delar är inspelad här. Riktigt så är det inte mer numer, men jag hittade en restaurang som slängde in en dvd så jag fick chansen att se filmen i staden där den ska ses. En annan lite rolig sak. Dagen då jag kom hit och hade installerat mig på mitt boende så gick jag ut för att käka på kvällen. Jag blev då stoppad av en indier som frågade om jag kände igen honom. Försäljarknep tänkte jag, men då han påstod att han absolut kände igen mig så frågade jag när vi hade träffats. Exakt årtal kunde han inte fastställa, men däremot kunde han han återge så mycket detaljer om mitt förra besök så att jag förstod att det här inte var någon bluff. En del människor har helt enkelt ett fantastiskt sinne för folk och detaljer. Eller är det jag som har ett udda utseende😁 Det blev som synes några extra dagar här i staden. Till stor del för att bli bättre, men också för att jag dagen till ära tänkte mig försöka på att fylla på reskassan med lite trav. Gör två V75 spel idag. Ett eget och ett tillsammansspel. Så får vi se hur det går. Men i morgon så lämnar jag Udaipur för den här gången. Ska försöka tråckla mig ut ur gränderna här gamla stan och sätta kurs norrut mot Delhi. Gränderna är trånga och fulla med fotgängare, en massa tvåhjulingar i full careta, ett gäng tuk-tuks som kryssar sig fram och en och annan bil där de kan ta sig fram. Lägg sen till en massa jyckar och en hord kor som fritt strövar omkring så förstår ni att det inte är så lätt. Men, tog jag mig in så ska jag nog ta mig ut också. Har nyss käkat lunch, så det kan vara läge att knalla hemöver och fortsätta studera kusarna. Men först en Kingfisher till. /Conny
av Gubbar_pa_drift 30 mars 2019 Resealbum: Hem från Indien på två hjul.
Den vita staden.
Vi tog en nattbuss vidare norrut till Udapuir i Rajastan. Resan tog över sjutton timmar så det var två trötta resenärer som anlände på morgonkvisten. Efter att ha letat rätt på ett billigt ställe att bo på så hade vi ändå ork nog för att besöka City Palace. Ett enormt bygge som är det näst största palatset i staten och kanske även i Indien. Trettio meter höga murar skyddar strandsidan och hela den fasaden är 244 meter lång. Som besökare får man tillträde till den del som är museum och det är endast en bråkdel av ytan. Ingen Maharadja finns förståss kvar men det fanns faktiskt en drottning boende i palatset så sent som 1973. Nedanför palatset så ligger sjön Pichhola där det finns två öar som också är bebyggda av ståtliga palats. Det mest kända är Jag Nivas och där spelades delar av Bondfilmen Octopussy in. Befolkningen här är mycket stolta över detta faktum och filmen går varje kväll på merparten av turistrestauranterna. Vandrade runt i staden under ett par timmar för att se vad som fanns förutom palatset och upptäckte att det var en trevlig stad med mycket små gränder. Lite Varanasikänsla då och då och någon gång gick vi bort oss fullständigt och hade ingen aning om var vi var. En stor del av husen är vitmålade och den kallas mycket riktigt "den vita staden". Vi hittade även på ett ställe att spela biljard på och slog ihjäl ett par timmar på kvällen. Det var två riktigt utmattade gubbar som slutligen gjorde kväller och somnade som ett par klubbade sälar. Utsövda efter en god natts sömn så hyrde vi oss ett par cyklar och drog iväg för att utforska landsbygden runt staden. Färden gick norrut och vi passerade sjöarna Tiger lake och Fatehsagar. En himla motvind på hemvägen, men annars en mycket trevlig tur. I kväll tar vi en ny nattbuss och ställer nu kosan mot Jaisalmer som inte är så värst många mil från Pakistan. Där tänker vi oss att se lite mera palats och kanske även något fort. Men mer om detta en annan dag. /Conny o Stefan
av Gubbar_pa_drift 5 feb. 2013 Resealbum: Nepal och Indien i dryga tre månader.

Udaipur Indien, Asien

Kvinnor som ber
1 / 4
Tvätterskor vid sjön
2 / 4
Solnedgång över Lake Palace
3 / 4
Tre visa män utanför tempel
4 / 4