Tips om Candolim

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar
Blogginlägg om Candolim
Sjuk i Goa.
De dryga 20 milen från Gokarna upp till Candolim gick alldeles utmärkt. Visserligen var det sämre väg så fort man passerade delstatsgränsen och betydligt mer trafik, men det funkade ändå. Enda lilla missen var att jag skulle uträtta ett ärende i Panjim, som är staten Goa:s huvudstad, men bommade avfarten. När jag insåg det ville jag inte vända och åka tillbaka utan tänkte att jag kunde åka in på lördagen istället. Väl framme så fick jag tag i ett stort fint rum, med kök och badrum. Jag tog mig en dusch och lade mig för att vila lite. Efter en stund fick jag gå och skruva ned farten på fläkten eftersom jag begåvats med feberfrossa. Låg och skakade i ett par timmar innan den gav med sig. Men framåt åtta-tiden på kvällen så hade i alla fall den delen släppt. Min mage däremot fortsätter att krångla. Har ingen som helst matlust, men har ändå tvingat mig ut för frukost igår lördag. Kände mig lite bättre igår kväll och försökte mig på en hamburgare. Tänkte att något mastigt kunde vara bra. Fick i mig halva! Nu är det söndag morgon och magen är fortfarande i olag, så jag skall leta reda på ett apotek och se om jag kan få tag i någonting som hjälper. /Conny
av Gubbar_pa_drift 17 mars 2019 Resealbum: Hem från Indien på två hjul.
Dags att dra.
När man befunnit sig en längre stund på ett ställe blir det nästan som hemma. Detta förståss för att man lär känna folk och miljöer och skaffar sig bekanta. Är man då, som i det här fallet, på ett ställe som man känner sedan gammalt blir det ännu mer hemtamt. Men varje gång så upptäcker man nya saker och det är också så att saker och ting förändras även på sådana här typiska turistorter. Man har t.ex. ordnat med turistinformation och ordentliga parkeringsplatser både härnere i Candolim och uppe i Baga. Ordning och reda ska det vara! Sedan, om det ökar trivseln på orterna kan väl diskuteras. Det finns en charm med oordning också. Där tanterna förr stod och sålde vatten och souvenirer här i byn ligger numera den nybyggda turistanläggningen med information, omklädningsrum, duschar och toaletter. Att man byggde så ordentligt har inte så mycket med oss utländska turister att göra. Utan mer med att den indiska medelklassen börjar växa och numera har råd att koppla av på stranden på ett annat vis än förut. Tanterna fick som sagt flytta på sig, men inte så långt. Mellan den nya anläggningen och beachen har man gjort plats även för dem och där står de lika troget som förr. En annan sak som har förändrats är sättet man transporteras på mellan byarna. Förr så var det nästan alltid tuk-tuk som gällde. Det fanns taxibilar då också, men det var mest för lite längre resor. Numera är förhållandet det omvända. Taxi och privata turistbilar dominerar totalt. Tuk-tuk finns, men då måste du ut till huvudvägen för att boka skjuts. Jag tror inte ens de får åka ned på beach road för att leta passagerare. När man växte upp på 50-60 talet så var det ovanligt med tatueringar. Det var mest sjömän, gamla fängelsekunder och riktiga oldtimers som kunde ha något ankare eller annan utsmyckning på kroppen. Numera så är det nästan mer regel än undantag att både kvinnor toch män tatuerar sig och tatoostudios växer här upp som svampar ur jorden. Det formligen bara kryllar utav dem. Man kan lätt förstå vilken genomslagskraft det ligger i när idrottsprofiler och artister visar upp sina översållade koppar. Med de reflektionerna så är det nu dags för mig att bege mig söderut igen. En stund före tio i kväll så bordar jag Netravati Express, som är det nattåg som ska ta mig tillbaka till Allepey. Så får vi se vad som kan hända där. /Conny
av Gubbar_pa_drift 19 feb. 2019 Resealbum: Gubbarna drar på charterresmål, men på egen hand.
Det händer saker.
När mina kamrater väl åkt hem så kände jag att det var dags för en uppfräschning. Knallade huvudgatan söderut här i byn några hundra meter till vägen mot Mapsa och Panaji. Där finns det ett gäng barberare och jag fick mig en skön rakning för en 12-13 spänn. Det kan fortfarande vara billigt här om man går dit indierna själva går. I torsdags bestämde jag mig för att dra till Calangute som omväxling. Missade bussen med 10 meter, men det gjorde inget då jag valde att gå istället. Väl framme så knallade jag ned till stranden och tog den vägen hem. Dök in i ett av beachchacken som finns och beställde pannkaka med sylt, dagen till ära. En del av restaurangerna gör alldeles utmärkt pannakaka, man får bara kolla så att det är den tunna sorten så man inte får amerikanska. Det var så gott så jag åt dubbel portion. Bad har det inte blivit så mycket av den sista tiden, men jag anslog några timmaŕ av fredagen åt den varan och det var riktigt gott att få plaska i vattnet och ligga och lata sig ett tag. Hade fortfarande inte hört något från min motorcykelhandlare i Kerala trots flera påstötningar på e-mail, så i går tog jag och ringde upp honom. Efter detta så vidtog en ganska intensiv mail-konversation och det verkar nu som att affären ska gå i land. Jag åker nog tillbaka ned till Allepey endera på tisdag eller torsdag kväll. Man ska aldrig ropa hej innan man är på andra sidan ån, eller innan hästkraken man spelat på gått i mål för den delen. Men just nu känns det lite hoppfullt. /Conny
av Gubbar_pa_drift 17 feb. 2019 Resealbum: Gubbarna drar på charterresmål, men på egen hand.
Dags att vinka adjö!
Så har dagen kommit när mina kamrater återvänder till Sverige. Efter en frukost och lite sista kortspel så var det dags för Stefan och Rune att hoppa in i taxi för att dra ned till Vasco da Gama där flyplatsen ligger. De har bokat in sig på ett boende bara några kilometer därifrån och vid sjutiden i morgon bitti lämnar de Goa för den här gången. Via stop i Bombay och Delhi kommer de fram till Sverige någon gång på sena eftermiddagen. Bara att hoppas att allt går bra och de slipper förseningar. Själv har jag skickat mail till min handlare nere i Kerala och ber om lite uppdatering om mitt ärende, men så långt inget svar. Men det här är Indien och man får ha lite tålamod. Även om mitt inte räcker hur länge som helst. Det finns trots allt ett slutdatum för visumet. Jag har slutligen lärt mig hur bankomaten på en av bankerna här fungerar, så nu får jag numera ut pengar utan problem. Det är skillnad på hur automaterna behandlar indiska och utländska bankkort. /Conny
av Gubbar_pa_drift 13 feb. 2019 Resealbum: Gubbarna drar på charterresmål, men på egen hand.

Candolim Goa, Asien