Bibchens blogg

Vi jobbar oss uppåt upp för alla höga trapporna till utsiktsplatsen. På vägen möter vi personer från olika länder, som alla ger oss glada tillrop om att det är värt utsikten att gå hela vägen upp.
Vi har god kondition efter flera fjällbestigningar, så det går bra. Och visst är det värt utsikten!!
___________________________________________________________________________________
Efter en lugn em. med massage, ett glas sangria på strandpromenaden möts jag av en skrikande kvinnoröst i vår trappuppgång:
- Help me, help, I think he is dead!!
Upp på takterrassen ligger han vår granne, en engelsman. Trolig hjärtinfarkt har fått honom på fall och han blöder kraftigt från huvudet. Inget liv finns att finna och han blir kallare och blåare. Chock!! Hämtar läkare som finns i huset, som konstaterar dödsfallet och skriver dödsattest. Hustrun chockad. Vi tar hand om varandra. Polis kommer, måste göra en rättslig prövning, eftersom det kan vara en olyckshändelse??!! Stackars hustrun. Allt helt förvirrat, men snart blir det mer ordning. Mannen hämtas på bår och förs till Mas Palomas för rättsundersökning. Vi är några i huset som tar hand om hustrun.
Dramatiskt slut på vår härliga semester. Sista dagen i morgon (för denna gång).
Ses i november kära Puerto Mogan!

Vi måste pausa från solen, eftersom den inte pausar för oss och ger oss upp till den lilla byn "El Cercado". Tidigare har vi besökt grönsaksmarknaden "El Cooperativa" med blandade åsikter. Nu är vi både förvånade och glada över den upprustade hallen. På morgnarna kommer lastbilar fulla med frukt och grönsaker och lastar av i hallen, där sedan andra bilar hämtar och kör ut till köpställena. Kvar blir en liten, välsorterad och trevlig handelsplats med även ett litet nyinrättat café.
Säkert kommer vi att vandra hit igen, men nu nöjer vi oss med att med tomma händer gå nerför mot Puerto Mogan. Ett besök på plantagen som vi passerar efter halva vägen. Vackra färger, men liknar mest de blommor och växter vi har hemma på "Plantagen". Dock står våra inomhus och dessa ute på barmark!
Är inte utan att jag längtar hem till vårt orangeri och få börja vårsådden!

Att tvätta här är rena barnleken, särskilt som vi bara använder baddräkter, shorts och linnen. Har man dessutom det formidabla tvättmedlet "Rei" (som vi kallar raj-raj) , som vi köper på "Spar" går det fort och lätt med handtvätt. Tvätten torkar i solen på ett par timmar!
Så är man ren och fin igen.:-)

I en av gränderna har det öppnats ett nytt café/bageri. Tyvärr kommer solen in bara på fm. i gränden, så att testa deras cappucino på min vanliga eftermiddagsfika har inte blivit av. Idag blir det av. Det är redan fullt när vi kommer dit. Väl värt ett besök dock, då det är bästa cappucinon, kanske den enda av mig godkända(sedan Jennifer slutat på "La Cigala")! "Home bakery" ligger mitt uppe i en liten gränd parallellt med hamnen. Finns endast fyra bord med två sittplatser vid varje. Utomhus. Eftersom de flesta vill sitta med ansiktet mot solen, blir det snabbt fullt längs husväggen. För att undvika detta, har ägaren målat på borden
2 gubbar=1 table (se bild!)
Smart idé att ta med hem till mitt favoritcafé "Piccolino" i Kungsträdgården.
Westernsångaren på torget hörs ända till caféet och det lockar till spontandans av stora och små.
En helt vanlig onsdag som dock innehåller ett antal timmar på solig strand också.

Öppnar ryggsäcken och tar på allt vi har med oss av typ badhanddukar, saronger....Iskall airconditon i bussen. Är väl kylda, när vi efter en timmes färd anländer till San Agustin. Våra vänner väntar på hotell "Gloria Palace". Men vi hittar inte entrén, var är den? Jo, bakom några bilar. Mörkfärgade glasdörrar, men som tur är, går ett par före oss, så att vi ser var vi ska gå in.
Vi blåser nästan omkull, när vi besöker takterrassen med den fantastiska utsikten över stad och hav. Hissen beter sig lite underligt, och efter att ha åkt upp och ner ett par ggr. går vi av på plan 1, där hotellets stora SPA ligger. Säkert skönt bubbelbad i uppvärmt vatten ( vilket vi ju inte är vana vid från novemberlägenheten!), men inredningen är kal, kall och tråkig och entrén är dyr! Vi tar oss ner till förbokade solstolar vid utepoolen i.st. - men var är solen?
Att så här en av de svalaste, blåsigaste och mest mulna semesterdagen få möjlighet att umgås med nära vänner, äta lunch, dricka Cava på deras terrass är guld värt.
Ett minne värt att ta med sig på bussresan över bergen "hem" till Puerto Mogan.

Vägen dit har varit stängd flera år nu på gr.av det stora hotellbygget. Lastbilar fulla med sand/jord skulle köra upp och tippa på fjället.
Idag är det söndag, inga bilar på vägen. Vi hittar en "smuttväg" vid sidan om den stora vägen. Till slut kommer vi fram genom snåren och kan fortsätta den stora vägen helt upp till toppen. Trodde jag inte jag skulle klara med min kroppskonstitution i dagsläget - men det gick!! :-)
Som pris fick vi en vidunderlig utsikt över Puerto Mogan och över det kristallblåa havet.
Det var det värt!

Det är stor temperaturskillnad från morgon till kväll. Våra vanliga morgondopp för stå till övers, när det bara är 14 gr., dessutom lite morgonskyigt. Frampå dagen däremot stiger temperaturen och solen tittar fram ur de bleka molnskyarna. Då blir det ända upp till 26 gr.!! och havsbaden lockar. Det blir strandväder mesta delen av dagen och vi hittar horisontalläge i solstolar efter vi gått vår förmiddagsrunda på ett par km.
När så solen sänker sig ner i havet ca 19.05 sjunker temperaturen åter, och även denna kväll behöver vi inte sätta på aircondition i sovrummet förrän strax innan vi ska lägga oss.
En lördagskväll inomhus till toner från Melodifestivalen.
Sen är det gott att sova! :-)

Vi har svenska kanaler på TV:n här i vår hyrlägenhet, och precis som prins Daniel kommer ut ur rummet på Karolinska och berättar om den nyfödde prinsen, slog vi på TV:n!!
Kändes högtidligt!
Grattis Victoria, Daniel och Estelle!

Väderomslag. Värmen stiger. Fuktighetsgraden ökar. Bra promenadförutsättningar mao. Jag och maken
tar bussen till Puerto Rico, för att därifrån gå till Amadores längs promenadvägen. Buss 91, busschauffören är troligen kissnödig typ, för det går i en rasande fart. Kurvorna tar han på två hjul! Efter Cura får vi dock en cyklist framför oss, och tempot blir ett annat. Kanske borde boka en cyklist att cykla framför bussen, när vi ska på utflykt! :-) Eller också ska jag fråga chauffören om han har familj - om inte, kanske jag tar nästa buss!
Vi möter våra norska vänner och promenerar tillsammans i maklig takt (skönt, jag trodde att de som vana vandrare skulle gå fort!)
Blommor, ödlor som solade sig i små grottöppningar, havet med vita gäss och hel del andra vandrare på vår väg.
Vi når den berömda vita sandstranden "Amadores" och vadar i havskanten en stund. Sedan bär det hemåt med buss 1 , en betydligt lugnare färd, och vi är mjukt hemma till Westernsångarens underhållning på torget. Tänker på barnbarnet som var här hos oss i november, och som underhöll hela torgets besökare med spontandans! Nu är det bara vuxna som dansar, en del jättebra (oftast engelsmän), en del mindre bra.
Rolig, solig underhållning.
Dags för yoga och massage - kroppen vill ha sitt.

Sitter med maken på "Mogs bar" vid strandpromenaden. Det är lunchtid och solen strålar från klarblå himmel. Framför oss ligger den lagom befolkade stranden. Med några badande pensionärer och lekplaskande barn.
Vi ägnar oss lustfyllt åt att studera diverse par som antingen passerar förbi eller som stannar upp vid barens matsedel, som finns utanför sittplatserna. Detta händer gång på gång.
Han går längtansfullt fram till matsedeln. Hon står en bit bakom. Han kollar in våra ölsejdlar, tittar på henne. Hon skakar på huvudet. De står tvekande kvar en stund. Han still. Hon med ett ben i startposition. De går!
Efter ett par minuter återvänder de halvt muttrande och de tar plats. Två öl tack, en stor och en liten.
Vi nickar och skålar.
Man kan sitta en lång stund och se samma mönster upprepas dag efter dag!