Berättelsen om 29 timmar med Fritidsresor i väntan på flyget till Phuket
Vid 19-tiden på måndagskvällen landar det plan som ska ta oss till Phuket 13.00 dagen därpå med ett fel på en motor. Felet är uppenbarligen svårdiagnosticerat och reservdelar finns inte tillgängliga.
Glada i hågen och ovetande om flygplansproblemen checkar vi in på Arlanda och packar så småningom ihop oss i den trånga, obekväma extra-säkerhetsgaten där utomeuropeiska plan avgår. Ingen ovanlig information synes på informationsskärmarna. Öhhh… fast det finns ju inget flygplan vid gaten?! En timme till avgång… 30 minuter till avgång… nu avgångstid… Fortfarande syns inget flygplan till, eller någon personal för den delen.
En anställd på Arlanda dyker upp och meddelar att det inte finns något flygplan vid gaten. Jo, det kan vi ju också se, men varför, vad händer? Han konstaterar glatt att han inte har någon aning – planet kan stå i hangaren, vara på väg hit från Helsingfors, vad vet han? Men det kommer nog någon information förr eller senare. Jo tack! Snart anländer två representanter från Fritidsresor och meddelar att ytterligare information kommer klockan 17. Något mera kan de inte säga. De vägrar att ge svar på några frågor och går raskt därifrån efter att ha delat ut matcheckar, nedlåtande fnysande åt dem som vill veta vad som pågår eller när vi kan tänkas komma iväg. Fritidsresor aktar sig sedan noga för att gå i närheten av gaten eftersom flera passagerare börjar bli irriterade på dem. I högtalaren meddelas så småningom att vi faktiskt inte måste tränga ihop oss i den obekväma säkerhetsgaten utan kan gå tillbaka genom säkerhetskontrollen så att man får tillgång till affärerna och lite mera utrymme, dock inte med taxfree eftersom vätskor inte kan tas in.
Vi dräller runt på Arlanda i fyra timmar. När klockan äntligen blir 17 kommer ett nytt meddelande på dataskärmen att ny information kommer klockan 20. Fortfarande syns ingen personal från Fritidsresor till, och naturligtvis inte heller något flygplan. Detta är ett jullovsflyg och en mycket stor del av passagerarna är barn. Stämningen varierar mellan apati, hysteri, raseri och förtvivlan.
Klockan 7 på kvällen kommer så en representant från Fritidsresor och meddelar att vi ska flyttas till ett hotell i Upplands Väsby. Bussar avgår från plattform 20 utanför terminalen. Fortfarande ingen information om var flygplanet är, när vi ska åka eller i största allmänhet vad det är som pågår. Representanten försvinner raskt utan att svara på några frågor – kommunikationen är ensidig; fårskocken ska bara dirigeras till rätt ställe. Vi traskar uppgivet till plattform 20. Där står en buss, men denna stackars chaufför har ingenting med vår resa att göra och flyr snabbt fältet. Ingen representant från Fritidsresor syns till. Vi väntar en halvtimme i det iskalla snögloppet iförda sandaler och tröjor (dunjackor och kängor är mindre användbara i Thailand och ingen har med sig sådant). En ny order kommer: Gå tillbaka till terminalen; bussarna är försenade. Vi fick den informationen enbart via hörsägen och tvekade inför utsikten att klafsa genom vattenpölarna en gång till; barnens strumpor var redan tillräckligt blöta. Tur var det eftersom inte bara en utan två bussar dök plötsligt upp ungefär när merparten av resenärerna hade hunnit tillbaka in i terminalen. Nu fanns där faktiskt en tjej från fritidsresor som röt ”håll käften och gå och sätt er i bussen” när man undrade vad som egentligen pågick. Proffsigt.
Efter att ha köat någon timme för att checka in fick vi äntligen två hotellrum, på olika våningar där nycklarna till hissarna fungerade så fiffigt att vi inte kunde åka till varandras våningsplan. Klockan 23 ska det komma ny information om vår resa till Phuket så man kunde inte gå och lägga sig. Slaffsig pyttipanna ställs fram i stora hoar, modell grisutfodring. Flera i familjen är vegetarianer; vegetariskt alternativ utlovas men levereras aldrig trots en timmes väntan. Inte ens en vid det här laget synnerligen välbehövlig drink bjuds det på.
Så kommer då slutligen någon form av information om vad som har hänt med planet och vilka alternativ som finns för att ta oss till Phuket. Den historia som dukas upp verkar dock inte särskilt trovärdig – och fullständigt sanslöst klantig hantering om den råkar vara sann. Flera av resenärerna arbetar själva inom resebranschen och ställer initierade frågor om exakt vad som har hänt, av bristen på vettiga svar raskt kommande till slutsatsen att inte ett ord av historien är sann utan de bara hittar på någonting, vad som helst, för att lugna de uppretade massorna. Närmast lynchstämning uppstår på grund av den oerhört arroganta attityd som Fritidsresors representant håller sig med. Mötet avbryts, representanten flyr fältet och Fritidsresor återgår till sin tidigare, professionella informationsstrategi att helt enkelt hålla sig undan, förbli okontaktbara.
Vi ska antagligen kunna lyfta klockan 16 nästa dag, med ett portugisiskt inhyrt plan utan något av den komfort som vi har betalat för under den även i vanliga fall ganska påfrestande flygningen. Flera sällskap har brutit ihop, barnfamiljer och en stor familjegrupp i blandade åldrar som har satsat många hundra tusen på en lyxig resa för att fira flera födelsedagar. Det skulle ha blivit en fest men urartade till en vidrig pärs; själva stämningen går inte längre att rädda. I tysthet går Fritidsresor med på att betala tillbaka pengarna för resan och låta dem bara äntligen få åka hem. Detta alternativ är dock inget som erbjuds den stora massan.
Morgonen därpå tycks det katastrofala informationsfiaskot ha nått den centrala organisationen och åtgärder sätts äntligen in – plötsligt finns det såväl tillgänglig personal som vänliga leenden, svar på frågor, smidig utcheckning från hotellet, varma filtar till den kalla bussresan tillbaka till Arlanda osv. De kan uppenbarligen om de vill – men efter att ha blivit behandlade sämre än djur i 26 timmar är det alldeles för sent för att vi någonsin ska resa med dem igen. (Djurplågerilagen hade slagit till vid ett flertal tillfällen under de första dygnets väntan p, vi verkligen hade varit till exempel får). Dock blir vi ytterligare drygt närmare två timmar försenade i gaten och själva planet eftersom de inte hade lyckats översätta passagerarnas gamla sittplatser till det nya planet på de ynka12 timmar de hade på sig.
Fritidsresor visste redan kvällen innan resdagen att det var fel på planet men väntade ändå tills vi hade packat ihop oss i säkerhetsgaten och långt efter normal boarding tid med att komma med någon som helst tillstymmelse till information. Aldrig någonsin går vi i närheten av ett företag som behandlar kunder så totalt respektlöst!
Glada i hågen och ovetande om flygplansproblemen checkar vi in på Arlanda och packar så småningom ihop oss i den trånga, obekväma extra-säkerhetsgaten där utomeuropeiska plan avgår. Ingen ovanlig information synes på informationsskärmarna. Öhhh… fast det finns ju inget flygplan vid gaten?! En timme till avgång… 30 minuter till avgång… nu avgångstid… Fortfarande syns inget flygplan till, eller någon personal för den delen.
En anställd på Arlanda dyker upp och meddelar att det inte finns något flygplan vid gaten. Jo, det kan vi ju också se, men varför, vad händer? Han konstaterar glatt att han inte har någon aning – planet kan stå i hangaren, vara på väg hit från Helsingfors, vad vet han? Men det kommer nog någon information förr eller senare. Jo tack! Snart anländer två representanter från Fritidsresor och meddelar att ytterligare information kommer klockan 17. Något mera kan de inte säga. De vägrar att ge svar på några frågor och går raskt därifrån efter att ha delat ut matcheckar, nedlåtande fnysande åt dem som vill veta vad som pågår eller när vi kan tänkas komma iväg. Fritidsresor aktar sig sedan noga för att gå i närheten av gaten eftersom flera passagerare börjar bli irriterade på dem. I högtalaren meddelas så småningom att vi faktiskt inte måste tränga ihop oss i den obekväma säkerhetsgaten utan kan gå tillbaka genom säkerhetskontrollen så att man får tillgång till affärerna och lite mera utrymme, dock inte med taxfree eftersom vätskor inte kan tas in.
Vi dräller runt på Arlanda i fyra timmar. När klockan äntligen blir 17 kommer ett nytt meddelande på dataskärmen att ny information kommer klockan 20. Fortfarande syns ingen personal från Fritidsresor till, och naturligtvis inte heller något flygplan. Detta är ett jullovsflyg och en mycket stor del av passagerarna är barn. Stämningen varierar mellan apati, hysteri, raseri och förtvivlan.
Klockan 7 på kvällen kommer så en representant från Fritidsresor och meddelar att vi ska flyttas till ett hotell i Upplands Väsby. Bussar avgår från plattform 20 utanför terminalen. Fortfarande ingen information om var flygplanet är, när vi ska åka eller i största allmänhet vad det är som pågår. Representanten försvinner raskt utan att svara på några frågor – kommunikationen är ensidig; fårskocken ska bara dirigeras till rätt ställe. Vi traskar uppgivet till plattform 20. Där står en buss, men denna stackars chaufför har ingenting med vår resa att göra och flyr snabbt fältet. Ingen representant från Fritidsresor syns till. Vi väntar en halvtimme i det iskalla snögloppet iförda sandaler och tröjor (dunjackor och kängor är mindre användbara i Thailand och ingen har med sig sådant). En ny order kommer: Gå tillbaka till terminalen; bussarna är försenade. Vi fick den informationen enbart via hörsägen och tvekade inför utsikten att klafsa genom vattenpölarna en gång till; barnens strumpor var redan tillräckligt blöta. Tur var det eftersom inte bara en utan två bussar dök plötsligt upp ungefär när merparten av resenärerna hade hunnit tillbaka in i terminalen. Nu fanns där faktiskt en tjej från fritidsresor som röt ”håll käften och gå och sätt er i bussen” när man undrade vad som egentligen pågick. Proffsigt.
Efter att ha köat någon timme för att checka in fick vi äntligen två hotellrum, på olika våningar där nycklarna till hissarna fungerade så fiffigt att vi inte kunde åka till varandras våningsplan. Klockan 23 ska det komma ny information om vår resa till Phuket så man kunde inte gå och lägga sig. Slaffsig pyttipanna ställs fram i stora hoar, modell grisutfodring. Flera i familjen är vegetarianer; vegetariskt alternativ utlovas men levereras aldrig trots en timmes väntan. Inte ens en vid det här laget synnerligen välbehövlig drink bjuds det på.
Så kommer då slutligen någon form av information om vad som har hänt med planet och vilka alternativ som finns för att ta oss till Phuket. Den historia som dukas upp verkar dock inte särskilt trovärdig – och fullständigt sanslöst klantig hantering om den råkar vara sann. Flera av resenärerna arbetar själva inom resebranschen och ställer initierade frågor om exakt vad som har hänt, av bristen på vettiga svar raskt kommande till slutsatsen att inte ett ord av historien är sann utan de bara hittar på någonting, vad som helst, för att lugna de uppretade massorna. Närmast lynchstämning uppstår på grund av den oerhört arroganta attityd som Fritidsresors representant håller sig med. Mötet avbryts, representanten flyr fältet och Fritidsresor återgår till sin tidigare, professionella informationsstrategi att helt enkelt hålla sig undan, förbli okontaktbara.
Vi ska antagligen kunna lyfta klockan 16 nästa dag, med ett portugisiskt inhyrt plan utan något av den komfort som vi har betalat för under den även i vanliga fall ganska påfrestande flygningen. Flera sällskap har brutit ihop, barnfamiljer och en stor familjegrupp i blandade åldrar som har satsat många hundra tusen på en lyxig resa för att fira flera födelsedagar. Det skulle ha blivit en fest men urartade till en vidrig pärs; själva stämningen går inte längre att rädda. I tysthet går Fritidsresor med på att betala tillbaka pengarna för resan och låta dem bara äntligen få åka hem. Detta alternativ är dock inget som erbjuds den stora massan.
Morgonen därpå tycks det katastrofala informationsfiaskot ha nått den centrala organisationen och åtgärder sätts äntligen in – plötsligt finns det såväl tillgänglig personal som vänliga leenden, svar på frågor, smidig utcheckning från hotellet, varma filtar till den kalla bussresan tillbaka till Arlanda osv. De kan uppenbarligen om de vill – men efter att ha blivit behandlade sämre än djur i 26 timmar är det alldeles för sent för att vi någonsin ska resa med dem igen. (Djurplågerilagen hade slagit till vid ett flertal tillfällen under de första dygnets väntan p, vi verkligen hade varit till exempel får). Dock blir vi ytterligare drygt närmare två timmar försenade i gaten och själva planet eftersom de inte hade lyckats översätta passagerarnas gamla sittplatser till det nya planet på de ynka12 timmar de hade på sig.
Fritidsresor visste redan kvällen innan resdagen att det var fel på planet men väntade ändå tills vi hade packat ihop oss i säkerhetsgaten och långt efter normal boarding tid med att komma med någon som helst tillstymmelse till information. Aldrig någonsin går vi i närheten av ett företag som behandlar kunder så totalt respektlöst!